Odödligt...
Det finns stunder som aldrig dör... En sådan där stund av harmoni. När dagen har varit lång, när jag inte längre har kunnat klämma in mer under dygnets 24 timmar... När mörkrets tystnad lägger sig över rummet och total tystnad och ensamhet infinner sig... När kroppens trötthet förvandlas till total avkoppling... När musiken är det enda som bryter tystnaden och fyller tomrummet och formar sinnesstämningen... Då njuter jag, då är jag i harmoni med mig själv... När varje ton och ord av musiken beskriver nuets sinne... Sinnesstämningen som är odödlig... Jag känner mig odödlig och musiken är helt odödlig...
The Turtles - Happy together
The Pretenders - I´ll Stand by you
Simon & Garfunkel - Sounds of silence
Simon & Garfunkels musik är odödlig...
Lyssna bara på introna och njut... Känn känslan av att koppla av och försvinn in i låtarna... Reinkarnation för själen...
Ibland är det bara underbart att leva...
The Turtles - Happy together
The Pretenders - I´ll Stand by you
Simon & Garfunkel - Sounds of silence
Simon & Garfunkels musik är odödlig...
Lyssna bara på introna och njut... Känn känslan av att koppla av och försvinn in i låtarna... Reinkarnation för själen...
Ibland är det bara underbart att leva...
Vinnare!!!
Gårdagen var lång men slutade i ett glädjerus.
Halva dagen ägnade jag och Torbjörn åt att intervjua Ordförande för region syd i Sverigedemokraterna, Jens Leandersson. Vi var på plats nere i Helsingborg på kafé Pistacia, ett helt fantastiskt fint ställe. Intervjun blev förvånansvärt bra och det har väl en hel del att göra med att Jens Leandersson faktiskt har läst statsvetenskap själv. Det blir mycket lättare att föra en intervju med en person som befinner sig på snarlik nivå kunskapsmässigt. Att diskutera filosofer, filosofier och begrepp med någon som inte är insatt blir ju givetvis betydligt mer komplicerat än att diskutera det med någon som har en förförståelse i ämnet. För övrigt är vi oerhört tacksamma att han faktiskt tog tid från en ledig röd dag för att lägga ett antal timmar för en intervju med oss.
Vad det hela resulkterar i kommer senare när våran B-uppsats är klar.
På eftermiddagen runt klockan 3 var jag i alla fall hemma och oerhört trött. Den där Kareoketävlingen på Mårtenssons Hotell kändes väldigt avlägsen de närmaste timmarna. Men, men i sällskap med Linda, Madeleine, Linn och Kadfors begav vi oss till Mårtenssons vid halv 11 på kvällen.
Där hade tävlingen redan dargit igång och en viss stress-symptom infann sig i bröstkorgen. Jag fick i alla fall anmält mig till tävlingen och när det väl var min tur stannade stresskänslan kvar i bröstkorgen. Det gick i alla fall väldigt bra kändes det som, kanske gjorde jag lite bättre ifrån mig förra veckan, men jag var nöjd. Låten var givetvis även denna gång "Kristina från Vilhelmina". Jag måste ändå säga att jag hade underbar uppbackning från mina supportrar och älskling jag såg allt hur du skrek.
Tävlingen fortlöpte med flera sångare av blandad kvalité. Tävlingens allra sista bidrag av Bengt, som kan ha varit runt 50, var i alla fall min absoluta favorit. Hans version av Elvis Preslyes "Teddybear" var helt underbar, med den inlevelsen av en man långt ifrån standardåldern för kareokesång.
När det sen var dags för prisutdelning genomfördes den i sann idol-anda. Fem st bidrag kallades fram till scenen och jag var en av dem. Tredjepriset delades ut direkt i handen till en kille vid namn Jesper som framfört en bra version av The Beatles "HELP!". Till andra priset kallades sen en tjej fram som sjöng "You´re still the one" av Shania Twain och Bengt, och Bengt kom tvåa. När vinnaren skulle utses fick jag kliva fram och ett gäng på tre tjejer som hade sjungit Tina Turners "What´s love got to do with it". Sekundrarna gick och de drog på det så länge som möjligt. Sen sa han i mikrofonen "och vinnaren är..... Fredrik Haraldsson". Vilken känsla. Jag har inte tävlat i någonting på flera år och framförallt inte i sång, fast igår var jag i alla fall en Vinnare igen och det kändes underbart.
Vinsten innebar en plats i den stora finalen i sommar, där vinnaren kan få spela in en riktig skiva i en studio. Utöver det fick jag ett presentkort på restaurangen på Mårtenssons för 200:- vilket är toppen eftersom de har så god mat.
Idag får jag helt enkelt passa på att njuta av att vara lite vinnare och tack älskling och ni som följde med för att ni var min support.
Magiska Änglar och Kristina från Vilhelmina
Äntligen!!! IFK Göteborg fullkomligt krossade AIK igår med 4-0. Planens gigant var Tomas Olsson med 2 mål och 1 assist. Om IFK har haft en svag inledning på säsongen, så har AIK haft en katastrofal sådan. Blåvitt sköt ner AIK till sista plats i årets Allsvenska. Då ska vi komma ihåg att AIK vann både Allsvenskan och Svenska Cupen förra året, där man dessutom besegrade just IFK på målsnöret vid båda tillfällena. Därför känns en sådan här storvinst mot just AIK som extra underbar.
Roligt att notera är Robin Söder fick göra mål igen. Den grabben behöver alla mål han kan för att kunna komma tillbaka till sin rätta kapacitet. Stackars Söder som äntligen är tillbaka på allvar efter att han knäckte sitt korsband när han offrade allt för Sveriges U-21-landslag förra året. Ni minns säkert TV-bilderna när Robin Söder efter en hemsk skadesituation spelar vidare i förlängningen för att hjälpa Sverige som inte fick göra fler byten.
Tomas Olsson gårdagens stora härförare.
Från Blåvitt till någonting helt annat. På jobbet (Hemmakväll) hade det planerats en kidnappning av Nina eftersom hon skall gifta sig. Kidnappningen blev först lite kaotisk eftersom Nina hann lämna jobbet innan de två verkliga kidnapparna hann dyka upp. Till slut löste sig allt i alla fall och det bar av till Hemmakvällarnas stamställe, The Fox and Anchor.
Temat på torsdagar är alltid kareoke, och tydligen var det bestämt enligt Karin att jag skulle sjunga "Girls just wanna have fun". Hur mycket allvar det låg i det där vet jag inte riktigt, men jag avböjde eftersom vi sångare med väldigt begränsat tonregister och sångstyrka nog inte skall sjunga så komplicerade låtar.
Hur som haver fick jag i alla fall bestämt mig för att sjunga en annan låt istället. Claes-Göran Hederströms "Det börjar verka kärlek banne mig". Det var första gången som jag sjöng ensam på allvar inför folk. I mitt liv har jag annars kommit undan väldigt bra med att mima och dansa på scen, fast det funkar ju inte riktigt så i kareoke. Well, inlevelsen var det väl inget fel på men jag började ju sjunga på vers 3 när det var vers 2 och upptäckte det för att sen drabbas av en kort black-out innan jag hittade tillbaka in i texten. Vi kan väl ge det en 2:a på en 5-gradig skala.
Claes-Göran Hederström, originalet.
Sedan var det dags för kvällens klara stjärna, min kollega Daniela. Hon har en röst och en inlevelse som är fantastisk. Hon drog av både Tina Turners "Simply the best" och Survivors "Eye of the tiger" till publikens stående ovationer.
Jag kände att jag fick följa Danielas exempel och revanchera mig för textbortfallet i mitt tidigare framträdande, så jag valde ett betydligt säkrare kort rent textmässigt. Det fick bli Sven-Ingvars "Kristina från Vilhelmina". Det blev en liten succé och kareoke ledaren tala om för mig att jag måste komma tillbaka nästa torsdag och vara med och tävla inför jury. Vi får väl se hur det blir med den saken. Finns det bilddbevis från igår lovar jag att publicera detta.
Sven-Ingvars då det begav sig.
Kvällens bästa i alla fall Danielas version av "Simply the best". Kvällens roligaste däremot var tr herrar i sina bästa, runt 35, som tog sig ann Kikki Danielssons "Bra vibrationer". Även om sångkvalitén kanske inte var helt 100 så måste jag ändå säga att det var ett modigt låtval och som sagt tveklöst kvällens roligaste.
Kikki Danielsson förtjänar alltid lite publicitet.
Roligt att notera är Robin Söder fick göra mål igen. Den grabben behöver alla mål han kan för att kunna komma tillbaka till sin rätta kapacitet. Stackars Söder som äntligen är tillbaka på allvar efter att han knäckte sitt korsband när han offrade allt för Sveriges U-21-landslag förra året. Ni minns säkert TV-bilderna när Robin Söder efter en hemsk skadesituation spelar vidare i förlängningen för att hjälpa Sverige som inte fick göra fler byten.
Tomas Olsson gårdagens stora härförare.
Från Blåvitt till någonting helt annat. På jobbet (Hemmakväll) hade det planerats en kidnappning av Nina eftersom hon skall gifta sig. Kidnappningen blev först lite kaotisk eftersom Nina hann lämna jobbet innan de två verkliga kidnapparna hann dyka upp. Till slut löste sig allt i alla fall och det bar av till Hemmakvällarnas stamställe, The Fox and Anchor.
Temat på torsdagar är alltid kareoke, och tydligen var det bestämt enligt Karin att jag skulle sjunga "Girls just wanna have fun". Hur mycket allvar det låg i det där vet jag inte riktigt, men jag avböjde eftersom vi sångare med väldigt begränsat tonregister och sångstyrka nog inte skall sjunga så komplicerade låtar.
Hur som haver fick jag i alla fall bestämt mig för att sjunga en annan låt istället. Claes-Göran Hederströms "Det börjar verka kärlek banne mig". Det var första gången som jag sjöng ensam på allvar inför folk. I mitt liv har jag annars kommit undan väldigt bra med att mima och dansa på scen, fast det funkar ju inte riktigt så i kareoke. Well, inlevelsen var det väl inget fel på men jag började ju sjunga på vers 3 när det var vers 2 och upptäckte det för att sen drabbas av en kort black-out innan jag hittade tillbaka in i texten. Vi kan väl ge det en 2:a på en 5-gradig skala.
Claes-Göran Hederström, originalet.
Sedan var det dags för kvällens klara stjärna, min kollega Daniela. Hon har en röst och en inlevelse som är fantastisk. Hon drog av både Tina Turners "Simply the best" och Survivors "Eye of the tiger" till publikens stående ovationer.
Jag kände att jag fick följa Danielas exempel och revanchera mig för textbortfallet i mitt tidigare framträdande, så jag valde ett betydligt säkrare kort rent textmässigt. Det fick bli Sven-Ingvars "Kristina från Vilhelmina". Det blev en liten succé och kareoke ledaren tala om för mig att jag måste komma tillbaka nästa torsdag och vara med och tävla inför jury. Vi får väl se hur det blir med den saken. Finns det bilddbevis från igår lovar jag att publicera detta.
Sven-Ingvars då det begav sig.
Kvällens bästa i alla fall Danielas version av "Simply the best". Kvällens roligaste däremot var tr herrar i sina bästa, runt 35, som tog sig ann Kikki Danielssons "Bra vibrationer". Även om sångkvalitén kanske inte var helt 100 så måste jag ändå säga att det var ett modigt låtval och som sagt tveklöst kvällens roligaste.
Kikki Danielsson förtjänar alltid lite publicitet.
Hyllning till Tommy Nilsson
Jag måste passa på att hylla en av mina absoluta favoritartister, Tommy Nilsson. Började lyssna på lite av hans låtar igår och har varit fast sen dess. Så blir det alltid när jag lyssnar på hans låtar, för det är verkligen låtar som jag känner när de är slut att "jag vill höra en gång till".
Artisten Tommy Nilsson, ett intressant fenomen i sig. Först så drog han till Paris i början på 80-talet och slog igenom stort, för att sen dra till USA och New York och slå igenom där. Då var han fortfarande relativt okänd i Sverige. Efter flera års flängande mellan Paris och New York beslöt han sig till slut för att det fick vara nog och drog hem till Sverige.
Så småningom i mitten på 80-talet fixade han och före detta medlemmar i Noice och bland annat Kee Marcelo (senare Europes gitarrist) bandet Easy Action. Inget band som jag är större fan av. Hur som helst drog Tommy Nilsson med Easy action och Joey Tempest igång "Swedish Metal AID" 1986 som stöd för hungersnöden i Afrika. Självklart var de inspirerade av Bob Geldofs Live AID året innan. För övrigt köpte jag den singeln för några veckor sen för 5:- och gissa vad som fanns på baksidan singeln? Jo, den var helt signerad av både Tommy Nilsson och Joey Tempest från 1986. Tänk er själva Joey Tempests autograf från strax före/under genombrottet med Europe och Tommy Nilssons innan han precis slagit igenom på allvar. Riktigt högt samlarvärde för mig.
Easy Action splittrades stundom när Europe ville ha Kee Marcelo, och vi vet ju alla hur bra de gick för Europe. Kvar var Tommy Nilsson och vilka hörde av sig? Jo, Toto. Bandet som hade världshits i slutet på 70-talet med "Hold the line" och i början på 80-talet med "Rosanna" och "Africa". Vad gjorde då Tommy Nilsson? Han tackade nej. Det är minsann inte alla svenska sångare som fått erbjudande av ett världskänt band och tackat nej. Men det gjorde Tommy Nilsson.
Vad gjorde han då istället... Han drog ihop en låt 1987 tillsammans med Tone Norum, då redan känd artist och syster till Europes före detta gitarrist John Norum. "Allt som jag känner" blev låten och det blev en megahit, vilket kanske hjälpte att den var med i ungdomsfilmen "P.S Sista sommaren".
1988 släpper han sen låten "Miss my love" som enligt mig är en väldigt bra låt. Samma år gör han också ledmotivet "Maybe we´re about to fall in love" till den svenska kultfilmen "Strul" med Björn Skifs i huvudrollen.
1989 engageras han i att delta i melodifestivalen och vinner hela kalaset med låten "En dag". Tävlingen gick i Globen det året och då var Globen helt ny. Ingen kan alltså ta ifrån Tommy Nilsson att han var den första att vinna någonsin i Globen. Med låten "En dag" bar det av till Schweiz för o tävla i Eurovision song contest. Man får heller inte glömma bort vilken fantastisk kör han hade med sig, Jean-Paul Wall, Vicki Benckert, Ankie Bagger, Jerry Williams och Tommy Ekman. Alla med egna karriärer under 80-talet och föra att nämna hade Ankie Bagger precis slagit igeno internationellt vid tidpunkten, men backade alltså upp Tommy Nilsson i Eurovision. Hur som haver blev Tommy Nilsson 4:a det året, vilket är stark. För övrigt tycker jag att "En dag" är den bästa melodifestivalvinnaren genom tiderna.
Jag skulle kunna gå igenom hela hans karriär från 1989 och framåt med men jag lämnar er med bra länkar istället till Tommy Nilssons grymma låtar.
http://www.youtube.com/watch?v=JlK1H2_aBh8 - Öppna din dörr
http://www.youtube.com/watch?v=dz48uzkvOBk - Maybe we´re about to fall in love
http://www.youtube.com/watch?v=66jPoTxMCXE - Miss my love
Lyssna och njut.
Till sist Tommy Nilsson måste nog vara Sveriges Michael Bolton.
Michael Bolton USA:s Tommy Nilsson?
Artisten Tommy Nilsson, ett intressant fenomen i sig. Först så drog han till Paris i början på 80-talet och slog igenom stort, för att sen dra till USA och New York och slå igenom där. Då var han fortfarande relativt okänd i Sverige. Efter flera års flängande mellan Paris och New York beslöt han sig till slut för att det fick vara nog och drog hem till Sverige.
Så småningom i mitten på 80-talet fixade han och före detta medlemmar i Noice och bland annat Kee Marcelo (senare Europes gitarrist) bandet Easy Action. Inget band som jag är större fan av. Hur som helst drog Tommy Nilsson med Easy action och Joey Tempest igång "Swedish Metal AID" 1986 som stöd för hungersnöden i Afrika. Självklart var de inspirerade av Bob Geldofs Live AID året innan. För övrigt köpte jag den singeln för några veckor sen för 5:- och gissa vad som fanns på baksidan singeln? Jo, den var helt signerad av både Tommy Nilsson och Joey Tempest från 1986. Tänk er själva Joey Tempests autograf från strax före/under genombrottet med Europe och Tommy Nilssons innan han precis slagit igenom på allvar. Riktigt högt samlarvärde för mig.
Easy Action splittrades stundom när Europe ville ha Kee Marcelo, och vi vet ju alla hur bra de gick för Europe. Kvar var Tommy Nilsson och vilka hörde av sig? Jo, Toto. Bandet som hade världshits i slutet på 70-talet med "Hold the line" och i början på 80-talet med "Rosanna" och "Africa". Vad gjorde då Tommy Nilsson? Han tackade nej. Det är minsann inte alla svenska sångare som fått erbjudande av ett världskänt band och tackat nej. Men det gjorde Tommy Nilsson.
Vad gjorde han då istället... Han drog ihop en låt 1987 tillsammans med Tone Norum, då redan känd artist och syster till Europes före detta gitarrist John Norum. "Allt som jag känner" blev låten och det blev en megahit, vilket kanske hjälpte att den var med i ungdomsfilmen "P.S Sista sommaren".
1988 släpper han sen låten "Miss my love" som enligt mig är en väldigt bra låt. Samma år gör han också ledmotivet "Maybe we´re about to fall in love" till den svenska kultfilmen "Strul" med Björn Skifs i huvudrollen.
1989 engageras han i att delta i melodifestivalen och vinner hela kalaset med låten "En dag". Tävlingen gick i Globen det året och då var Globen helt ny. Ingen kan alltså ta ifrån Tommy Nilsson att han var den första att vinna någonsin i Globen. Med låten "En dag" bar det av till Schweiz för o tävla i Eurovision song contest. Man får heller inte glömma bort vilken fantastisk kör han hade med sig, Jean-Paul Wall, Vicki Benckert, Ankie Bagger, Jerry Williams och Tommy Ekman. Alla med egna karriärer under 80-talet och föra att nämna hade Ankie Bagger precis slagit igeno internationellt vid tidpunkten, men backade alltså upp Tommy Nilsson i Eurovision. Hur som haver blev Tommy Nilsson 4:a det året, vilket är stark. För övrigt tycker jag att "En dag" är den bästa melodifestivalvinnaren genom tiderna.
Jag skulle kunna gå igenom hela hans karriär från 1989 och framåt med men jag lämnar er med bra länkar istället till Tommy Nilssons grymma låtar.
http://www.youtube.com/watch?v=JlK1H2_aBh8 - Öppna din dörr
http://www.youtube.com/watch?v=dz48uzkvOBk - Maybe we´re about to fall in love
http://www.youtube.com/watch?v=66jPoTxMCXE - Miss my love
Lyssna och njut.
Till sist Tommy Nilsson måste nog vara Sveriges Michael Bolton.
Michael Bolton USA:s Tommy Nilsson?