Verkligheten = Märkligheten?
Jag och Torbjörn Sandebert satt och tittade på ett avsnitt av Miami Vice från 1985, avnsittet "Florence Italy". I bakgrunden under en bil-tävling i filmen upptäcker jag ett stort skepp som ligger förankrat i bakgrunden. Jag satt och funderade på det en liten stund och sen spolade jag tillbaka och pausade. Mycket riktigt var det som jag trodde. Där i bakgrunden låg den förtöjd, MS Scandinavian Star. Eftersom fartyget var registrerat i Nassau (Bahamas huvudstad) så är det inte helt otroligt att den trafikerade sträckan Nassau-Miami Beach 1985.
Sonny Crockett och Ricardo Tubbs i Miami Vice
Så det såg ut under Scandinavian stars glansdagar på 80-talet i Miami
För alla er som inte vet vad MS Scandinavian Star var för ett fartyg, kan jag tala om att en anlagd brand bröt ut på fartyget natten den 7:e april 1990. Fartyget hade då precis börjat trafikera sträckan Oslo-Fredrikshavn, vilket innebär att fartyget befann sig utanför Bohusläns kust i höjd med Lysekil när branden tog sig på allvar på båten.
Branden tog livet av 158 människor den natten och är en av de värsta katastrofer som inträffat där svenskar varit iblandade, dock var andelen döda svenskar försvinnande liten.
Idag är påten helt upphuggen och finns inte mera. Branden och alla döda blev en stor rättsskandal som än idag inte är löst. Mycket svinerier är inblandade i hur båten kom till Oslo från Nassau tills dess att den började brinna.
Men I Miami Vice-avsnittet "Florence Italy" från 1985 så ligger den där förtöjd i sin glans under sina glansdagar som ståtlig och glassisg Väst-Indien-kryssare och folket är inte ett ont anande om att båten i bakgrunden 5 år senare skall komma att vara föremål för 158 människors liv och flera 1000-tals människors traumatiska lidanden.
Scandinavian Star fortfarande i brand på morgonen 7 april 1990.
Visst är väl verkligheten märkligheten ibland? beroende av tid och rum kan den se totalt annorlunda ut!
Sonny Crockett och Ricardo Tubbs i Miami Vice
Så det såg ut under Scandinavian stars glansdagar på 80-talet i Miami
För alla er som inte vet vad MS Scandinavian Star var för ett fartyg, kan jag tala om att en anlagd brand bröt ut på fartyget natten den 7:e april 1990. Fartyget hade då precis börjat trafikera sträckan Oslo-Fredrikshavn, vilket innebär att fartyget befann sig utanför Bohusläns kust i höjd med Lysekil när branden tog sig på allvar på båten.
Branden tog livet av 158 människor den natten och är en av de värsta katastrofer som inträffat där svenskar varit iblandade, dock var andelen döda svenskar försvinnande liten.
Idag är påten helt upphuggen och finns inte mera. Branden och alla döda blev en stor rättsskandal som än idag inte är löst. Mycket svinerier är inblandade i hur båten kom till Oslo från Nassau tills dess att den började brinna.
Men I Miami Vice-avsnittet "Florence Italy" från 1985 så ligger den där förtöjd i sin glans under sina glansdagar som ståtlig och glassisg Väst-Indien-kryssare och folket är inte ett ont anande om att båten i bakgrunden 5 år senare skall komma att vara föremål för 158 människors liv och flera 1000-tals människors traumatiska lidanden.
Scandinavian Star fortfarande i brand på morgonen 7 april 1990.
Visst är väl verkligheten märkligheten ibland? beroende av tid och rum kan den se totalt annorlunda ut!
Nästan 50 mil i olika riktningar!
Igår befann jag mig i Staffanstorp på morgonen och tog mig sen till Lund för att åka tåg till Halmstad för skola i två timmar. Efter det kontakta tjänstemän på Laholms kommun, följt av att vara hemma i drygt 2 timmar och äta mat. Sen bar det av med tåget igen vid klockan 15 upp till Göteborg och slutligen var jag tillbaka här i Halmstad igen vid 23 på kvällen. En ganska späckad dag kan man väl kalla den.
typisk gata i centrala Lund
Lund är att med betrakta med svenska ögon som en mindre storstad. Staden har absolut potential att vara en väldigt mysig stad, jag vill dock lägga in ett veto mot den totala avsaknaden av vattendrag i staden. En Å, flod, älv, sjä eller vad som helst hade verkligen lyft staden. Ett vattendrag gör verkligen mycket för helheten. Där är ju på många sätt Norrköping fantastiskt med sitt vattendrag i olika etapper.
Hur som helst det platta Skåne skall enligt min skånska klasskamrat Torbjörn Sandebert stoltsera med att staden Lund är den staden i Sverige som har störst höjdskillnad. Jag förstår verkligen ingenting och hade verkligen velat se källa på det där, men jag får tro honom om den informationen. Sådan där lokal kuriosainformation känner man ju oftast till när man kommer från "närområdet". Min gissning på en sådan stad hade väl annars varit Kiruna där en stor del av astaden ligger på ett högt berg.
I Lund, vars kommun har 102.000 invånare, finns det tre stycken Espresso House i centrum. Hur är det ens möjligt? Hur kan det finnas täckning för så många caféer av samma snitt i en studentstad som Lund? Min gissning får väl bli att som i många andra fall, så är studenter inte de mest rationella med sin ekonomi. De betalar hellre överpris för konceptet Espresso House, för att det på något sätt ingjuter någon form utav självkänsla. Det skulle vara intressant att göra en undersökning på hur mycket pengar som studenter i mitt område lägger på Sprit, fika och kläder. Undrar hur många som drabbas av det som jag såg en gång när jag var nere för att ta ut posten. Killen breve mig plockade ut ett brev från kronofogden. Hur fan kan man få kronofogden på sig som student? Det är ju någonstans så idiotiskt att det finns ju inte. Då ryker ju bidrag och lån och hela kalaset. Vad har man pluggat då för, när man inte ens kan ta ut en examen?
Roligaste sekvensen under vistelsen i Lund, i ett ganska regnigt väder, var en man och en kvinna som väntade precis som jag och min vän Linn på bussen till Staffanstorp. Jag skojar verkligen inte när jag säger att mannen i fråga var en kopia av seriefiguren Kronblom. Den enorma näsan och de hiskliga öronen, lägg där till att han dessutom hade ett par utsvängda byxor i någon form utav filttyg som troligen burits sedan den dagen de inhandlades 1975 eller något liknande.
The real Kronblom bor uppenbarligen i Staffanstorp
Kvällen avslutades tillsammans med Marcus Kristensen på matchen IFK Göteborg mot Trelleborgs FF på Gamla Ullevi. IFK har verkligen inte stått sig att känna igen den här säsongen och efter att man har tagit ledningen med 1-0 i halvlek, genom en patenterad solorusning signerad Tobias Hysén, förlorar man ändå matchen till slut med 1-2 på grund av individuella misstag, dålig kommunikation på planen och den totala avsaknaden av press på bollhållaren. IFK har under hela säsongen haft en tendens att bli stillastående och orörliga. vilket gör att mittfältet släpper ner alldeles för många bollar på det redan svajiga försvaret. Herrarna Erik Lund och Adam Johansson på varsinn kant i backlinjen hade ingen lyckad afton. Jacob Johansson fick utgå på det inre mittfältet efter att knappt ha synts till under matchen och Sebastian Eriksson fixade sin vana trogen ett gult kort efter att han gnällt på domaren. Visst IFK berövades faktiskt på en straff när lille Nicklas Bärkroth blev nerriven i straffområdet och jag brukar sällan gnälla på domaren men igår hade den domaren ingen bra dag. Bärkroth och Hysén vandrar i alla fall av planen som de två bättre spelarna i IFK. Dessutom skall det sägas att oj vilken injektion det blev när William Atashkadeh byttes in. Vad killen vill mycket!
William Atashkadeh en Injektion i IFK!
Blåvitt efter 1-0
Mer sånt blåvitt i de sista två matcherna!
Det var i alla fall en trevlig dag tillsammans med Marcus kristensen
Marcus lycklig innan match!
Till slut en trött Fredrik innan match!
Denna veckan och nästa kommer att gå i lika intensivt tempo som gårdagen. Idag bär det av till Laholm för bland annat möte med Kommunstyrelsens ordförande Per Asklund!
En frågeställning?
Att titta på musikvideor är verkligen en resa genom historien. Den tekniska utvecklingen möjliggör ju helt nya funktioner ständigt. En fråga jag ställer mig bara har utvecklingen gått framåt?
Den tekniska utvecklingen ja, men vem tog bort själen i musiken?
http://www.youtube.com/watch?v=_HYtCMl0PMs
Titta och njut av Fancys musikvideo från 1987. Någonstans är det hysteriskt kul om man hämför med dagens mått mätt. Någonstans är det trots allt ett ideal jag hyllar. Pionjärer i en ny tid, med en inlevelse som inte är påklistrad, vilket i sig är ganska kul. Men bara det faktum att Fancy aldrig hade fått stå på en scen idag, eftersom han på något sätt inte faller in i det tillrättalagada, rentvättade idealet inom musikbranchen inte hade tillåtit.
Hylla pionjärerna! Hylla människor som vågar visa passion för det de sysslar med.
Den tekniska utvecklingen ja, men vem tog bort själen i musiken?
http://www.youtube.com/watch?v=_HYtCMl0PMs
Titta och njut av Fancys musikvideo från 1987. Någonstans är det hysteriskt kul om man hämför med dagens mått mätt. Någonstans är det trots allt ett ideal jag hyllar. Pionjärer i en ny tid, med en inlevelse som inte är påklistrad, vilket i sig är ganska kul. Men bara det faktum att Fancy aldrig hade fått stå på en scen idag, eftersom han på något sätt inte faller in i det tillrättalagada, rentvättade idealet inom musikbranchen inte hade tillåtit.
Hylla pionjärerna! Hylla människor som vågar visa passion för det de sysslar med.
Vad man kan få för sig när man är yngre!
Det är ju inte direkt någon tvekan att en av mina absolut största idoler genom tiderna är den Fd fotbollsspelaren och numera fotbollstränaren Torbjörn Nilsson. Han är verkligen en ikon i mitt liv och förebild och jag läste hans bok "Mot nya Mål" när den kom ut första gången 1998. Den boken har varit som en bibel för mig och jag läste ut den för jag vet inte vilken gång i ordningen senast när jag var nere i Kroatien. Hans tankar om psykologi fascinerar mig lika mycket idag som då. Det enda felet med boken är tyvärr att den är lite för kort.
Torbjörn Nilsson in action!
Jag skulle kunna ägna många rader åt att hylla fotbollsspelaren och personen Torbjörn Nilsson. Så många gånger som jag har suttit och tittat på kasettbandet med Morsan och farsans bröllop på som mitt under bröllopsfesten bryts av matchen IFK Göteborg vs FC Barcelona på Nya Ullevi i semifinalen av Europa Cupen 1986. En match där IFK Göteborg och framförallt Torbjörn Nilsson, Tommy Holmgren och Johnny Ekström spelar ut FC Barcelona totalt och vinner med 3-0 efter bland annat två otroliga mål signerade just Torbjörn Nilsson.
Hur många gånger har jag inte tittat på IFK-filmen från 1994 och beundrats över de dryga 5-10min som enbart tillägnas Torbjörn Nilsson. Hur jag har kikat på UEFA-cupfinalen från 1982 som jag äger på DVD.
Hur jag såg honom spela i uppvisningsmatchen mellan blåvitt 82-orna och blåvitt 87-orna på Nya Ullevi för några år sedan.
Hur jag mötte honom utanför Nya Ullevi lekandes med sin son och gav mig en autograf efter en Sverige-landskamp.
Hur jag blev som barn på nytt när jag och min dåvarande tränarkollega Stefan Andersson och hans dotter Charlotta satt på Resaturang Trattoria mitt emot Scandinavium och jag upptäcker att Torbjörn Nilsson sitter ett bord längre bort.
Eller hur jag upptäcker att Torbjörn Nilsson sitter på samma föreställning som jag och Marcus Kadfors på Lisebergsteatern för några veckor sedan.
Jag blir som barn på nytt varje gång jag ser honom, full av beundran!!!
http://www.youtube.com/watch?v=XFQtLdK-lt8
http://www.youtube.com/watch#!v=Iou7vHUFc7s&feature=related
Detta klippet från Barcelonamatchen 1986, fy fan vad bra han var!
Nu till den lustiga delen. ELO eller Electric light orchestra är ett band som jag tycker är riktigt bra. Så har det dock inte alltid varit. I ett viktigt kapitel i Torbjörn Nilsson beskriver han om sin första proffstid i PSV Eindhoven 1976-1977. Det första han gjorde var att köpa en gul porsche och åkte sen runt på eindhovens gator och lyssnade på ELO på högsta volym. Allt eftersom tiden kom ikapp honom om att han mådde ganska dåligt mentalt, blev ELO:s musik någon slags symbol för mindervärdeskomplexet och instabiliteten i hans psyke. Han beskriver också att han idag fortfarande kan få tillbaka den typen av obehagskänsla när han hör ELO:s musik.
Vilken påverkan har det haft på mig? Jo, ELO:s musik har alltid betytt skit för mig... inte att jag mår dåligt av att lyssna på den för det har jag aldrig gjort... men på något sätt fick det ett symboliskt värde att det förstörde en del av Torbjörn Nilssons liv... Alltså har jag aldrig kunnat lyssna på ELO. Utom de senaste 3 åren då det kommit smygandes in i mitt medvetenade om att det faktiskt går att lyssna på ELO och att jag faktiskt kan sätta på det själv för att jag faktiskt vill.
http://www.youtube.com/watch?v=jyFsYzXse6k En riktigt bra låt med ELO!
Den stora frågan är var det bara ungdomlig naivitet som satte Torbjörn Nilssons dåliga psyke som ett sätt att avsky ELO eller är det helt enkelt bara så att jag har utvecklats som människa de senaste åren att jag faktiskt kan se livet lite från ett annat håll?
Ja en tuff dag i alla fall Tenta 9-13:20 satta jag sen hem äta och jobbat 16-21 på Hemmakväll...
Vad gör jag när jag kommer hem? Jo, jag sjunker ner i arbetskläderna och lyssnar på ELO!
Riktigt Trött!
Torbjörn Nilsson in action!
Jag skulle kunna ägna många rader åt att hylla fotbollsspelaren och personen Torbjörn Nilsson. Så många gånger som jag har suttit och tittat på kasettbandet med Morsan och farsans bröllop på som mitt under bröllopsfesten bryts av matchen IFK Göteborg vs FC Barcelona på Nya Ullevi i semifinalen av Europa Cupen 1986. En match där IFK Göteborg och framförallt Torbjörn Nilsson, Tommy Holmgren och Johnny Ekström spelar ut FC Barcelona totalt och vinner med 3-0 efter bland annat två otroliga mål signerade just Torbjörn Nilsson.
Hur många gånger har jag inte tittat på IFK-filmen från 1994 och beundrats över de dryga 5-10min som enbart tillägnas Torbjörn Nilsson. Hur jag har kikat på UEFA-cupfinalen från 1982 som jag äger på DVD.
Hur jag såg honom spela i uppvisningsmatchen mellan blåvitt 82-orna och blåvitt 87-orna på Nya Ullevi för några år sedan.
Hur jag mötte honom utanför Nya Ullevi lekandes med sin son och gav mig en autograf efter en Sverige-landskamp.
Hur jag blev som barn på nytt när jag och min dåvarande tränarkollega Stefan Andersson och hans dotter Charlotta satt på Resaturang Trattoria mitt emot Scandinavium och jag upptäcker att Torbjörn Nilsson sitter ett bord längre bort.
Eller hur jag upptäcker att Torbjörn Nilsson sitter på samma föreställning som jag och Marcus Kadfors på Lisebergsteatern för några veckor sedan.
Jag blir som barn på nytt varje gång jag ser honom, full av beundran!!!
http://www.youtube.com/watch?v=XFQtLdK-lt8
http://www.youtube.com/watch#!v=Iou7vHUFc7s&feature=related
Detta klippet från Barcelonamatchen 1986, fy fan vad bra han var!
Nu till den lustiga delen. ELO eller Electric light orchestra är ett band som jag tycker är riktigt bra. Så har det dock inte alltid varit. I ett viktigt kapitel i Torbjörn Nilsson beskriver han om sin första proffstid i PSV Eindhoven 1976-1977. Det första han gjorde var att köpa en gul porsche och åkte sen runt på eindhovens gator och lyssnade på ELO på högsta volym. Allt eftersom tiden kom ikapp honom om att han mådde ganska dåligt mentalt, blev ELO:s musik någon slags symbol för mindervärdeskomplexet och instabiliteten i hans psyke. Han beskriver också att han idag fortfarande kan få tillbaka den typen av obehagskänsla när han hör ELO:s musik.
Vilken påverkan har det haft på mig? Jo, ELO:s musik har alltid betytt skit för mig... inte att jag mår dåligt av att lyssna på den för det har jag aldrig gjort... men på något sätt fick det ett symboliskt värde att det förstörde en del av Torbjörn Nilssons liv... Alltså har jag aldrig kunnat lyssna på ELO. Utom de senaste 3 åren då det kommit smygandes in i mitt medvetenade om att det faktiskt går att lyssna på ELO och att jag faktiskt kan sätta på det själv för att jag faktiskt vill.
http://www.youtube.com/watch?v=jyFsYzXse6k En riktigt bra låt med ELO!
Den stora frågan är var det bara ungdomlig naivitet som satte Torbjörn Nilssons dåliga psyke som ett sätt att avsky ELO eller är det helt enkelt bara så att jag har utvecklats som människa de senaste åren att jag faktiskt kan se livet lite från ett annat håll?
Ja en tuff dag i alla fall Tenta 9-13:20 satta jag sen hem äta och jobbat 16-21 på Hemmakväll...
Vad gör jag när jag kommer hem? Jo, jag sjunker ner i arbetskläderna och lyssnar på ELO!
Riktigt Trött!
