Pennor!
Fenomenet bläckpennor är ett stycke modern historia i sig. Någonstans har man alltid en bläckpenna tillgänglig och man har alltid ett behov för den. Vad som gör just bläckpennorna till ett fenomen är snarare dess unika förmåga att ständigt byta ägare. Bläckpennor byter ägare på många underliga sätt och populärt är att gärna ta med sig en bläckpenna man har fått vid ett visst tillfälle.
Vilket leder till att den samling bläckpennor man har hemma ofta har alla möjliga märkliga beteckningar. När var jag på stadshotellet i Sundsvall exempelvis? Hur många gånger har jag varit och handlat på ICA nära i Hjällbo?
Filosoferar man lite kring sina samlingar av bläckpennor kan man lätt fundera på vart man har fått dom och hur fasen man fick dom?
Säkert äger man många bläckpennor som har flertalet år på nacken och som inte använts för att de glömts bort i någon låda. Många företag som har gått i konkurs genom åren, eller bytt logo osv. Just nu sitter jag och skriver med en penna från Kungälvsposten och jag har ingen som helst susning när jag kan ha fått den.
Bläckpennan, ett stycke kulturhistoria i sig självt!
Vilket leder till att den samling bläckpennor man har hemma ofta har alla möjliga märkliga beteckningar. När var jag på stadshotellet i Sundsvall exempelvis? Hur många gånger har jag varit och handlat på ICA nära i Hjällbo?
Filosoferar man lite kring sina samlingar av bläckpennor kan man lätt fundera på vart man har fått dom och hur fasen man fick dom?
Säkert äger man många bläckpennor som har flertalet år på nacken och som inte använts för att de glömts bort i någon låda. Många företag som har gått i konkurs genom åren, eller bytt logo osv. Just nu sitter jag och skriver med en penna från Kungälvsposten och jag har ingen som helst susning när jag kan ha fått den.
Bläckpennan, ett stycke kulturhistoria i sig självt!
Utbildningen betalar av sig!
Jag blev väldigt förbluffad när jag loggade in på svt.se nyss.
Om ni har läst mitt tidigare blogginlägg och sedan läser artikeln som jag länkar till nedan:
http://svt.se/2.22620/1.2686284/jan_eliasson_det_ar_for_manga_nej
18:10 publicerades den artikeln på svt:s hemsida och jag skrev mitt blogginlägg flera timmar tidigare idag. Kul att se att det finns fler personer som tänker som jag! Uppenbarligen har jag i min utbildning som statsvetare lärt mig en hel del att göra antaganden och formulera teorier.
Om ni har läst mitt tidigare blogginlägg och sedan läser artikeln som jag länkar till nedan:
http://svt.se/2.22620/1.2686284/jan_eliasson_det_ar_for_manga_nej
18:10 publicerades den artikeln på svt:s hemsida och jag skrev mitt blogginlägg flera timmar tidigare idag. Kul att se att det finns fler personer som tänker som jag! Uppenbarligen har jag i min utbildning som statsvetare lärt mig en hel del att göra antaganden och formulera teorier.
Herr Juholt klev av!
Till sist fick den gode Juholt stämpla ut som partiledare för Socialdemokraterna. Som partiledare måste man inse att det inte går att sätta ett personligt vendetta mot pressen framför partiets välbefinnande. Det är ett tecken på bristande ledaregenskaper och att man kommit till på en tjänst vid helt fel tillfälle.
Bakom herr Juholt har övriga frontnamn redan pantat bort sig, eftersom de visat alla möjliga former av misstänksamhet, oenighet, försök till personlig vinning... De har inte på något sätt skött sig bättre än Juholt själv.
I min värld behövs det en naturlig ledare för Socialdemokraterna, en ledare som har auktoritet p.g.a. sitt kunnande och inte för vad han förväntas säga i pressen. Det räcker inte att stå i riksdagen och säga "herr Reinfeldt du ljuger när du säger att erat parti inte monterar ner välfärden!"
Det krävs en person som talar om vart man vill att Sverige skall gå och om övriga uppfattningar strider mot den uppfattningen skall det bemötas med än ännu större ökad tro på den egna visionen framför att tala om hur fel de andra visionerna är. En ledare skall dessutom vara såpass kunnig och påläst att om han yttrar sig, då lyssnar de andra, för de vet att det inte är tomma ord.
Jan Eliasson, är den som borde peka ut riktningen för Socialdemokraterna!
Jag kan bara tänka mig en sådan person inom Socialdemokraterna! Han må fylla 72år 2012 men Jan Eliasson, f.d. utrikesminister och ordförande i FN:s generalförsamling. Det är en ledare som människor såväl internationellt, som nationellt skulle lyssna på. För när Jan Eliasson talar, då vet man att har underlag för det.
Han är ingen långsiktig lösning, men han är en enande och seriös kraft. Det handlar om att återskapa förtroende för socialdemokratin, det är där Jan Eliasson skall träda in. När han senare lämnar över ansvaret skall det vara till en ledare i hans anda!
Bakom herr Juholt har övriga frontnamn redan pantat bort sig, eftersom de visat alla möjliga former av misstänksamhet, oenighet, försök till personlig vinning... De har inte på något sätt skött sig bättre än Juholt själv.
I min värld behövs det en naturlig ledare för Socialdemokraterna, en ledare som har auktoritet p.g.a. sitt kunnande och inte för vad han förväntas säga i pressen. Det räcker inte att stå i riksdagen och säga "herr Reinfeldt du ljuger när du säger att erat parti inte monterar ner välfärden!"
Det krävs en person som talar om vart man vill att Sverige skall gå och om övriga uppfattningar strider mot den uppfattningen skall det bemötas med än ännu större ökad tro på den egna visionen framför att tala om hur fel de andra visionerna är. En ledare skall dessutom vara såpass kunnig och påläst att om han yttrar sig, då lyssnar de andra, för de vet att det inte är tomma ord.
Jan Eliasson, är den som borde peka ut riktningen för Socialdemokraterna!
Jag kan bara tänka mig en sådan person inom Socialdemokraterna! Han må fylla 72år 2012 men Jan Eliasson, f.d. utrikesminister och ordförande i FN:s generalförsamling. Det är en ledare som människor såväl internationellt, som nationellt skulle lyssna på. För när Jan Eliasson talar, då vet man att har underlag för det.
Han är ingen långsiktig lösning, men han är en enande och seriös kraft. Det handlar om att återskapa förtroende för socialdemokratin, det är där Jan Eliasson skall träda in. När han senare lämnar över ansvaret skall det vara till en ledare i hans anda!
Tillgänglighetens baksida!
Jag äger väldigt mycket film och väldigt mycket musik. Viktiga delar av mitt liv som många gånger är livsnödvändig för mig personligen. Utan min musik hade livet varit mycket mindre innehållsrikt och filmerna ger mig mycket glädje allt som oftast.
Men det fanns en tid när man var mindre, innan youtube fanns, innan man kunde ladda ner och innan jag köpte massor av film och musik. Jag har alltid köpt film och musik, men inte i den utsträckningen som de senaste 5 åren.
Att inte ha tillgång till just den där filmen och just den där musiken var nästan en del av nöjet förr när man var liten. Det var ju det som var höjdpunkten när man skulle hälsa på någon, då kunde man ju se på just den där filmen eller lyssna på den där låten som bara han eller hon hade.
För att nämna några exempel, min syssling Johan Östh, som för övrigt är lika gammal som mig, ägde i stort sett alla polisskolanfilmerna och alla sällskapsresanfilmerna inspelade på VHS. Att åka på kalas, fira nyår/midsommar/påsk hemma hos honom var alltid en högtidspunkt. Man kunde ju alltid gå ner i deras gillestuga och titta på någon gammal polisskolanfilm som man tyckte var så häftig. Jones med alla imitationerna och Tackleberry med alla vapen var ju de man verkligen såg upp till. Bonusinfo som min morsa minns att jag minns, är att hon gärna talade om hur rolig och snygg han den där Mahoney var.
Polisskolan!
http://www.youtube.com/watch?v=cb3TqXM1BtQ <---- Klipp från polisskolan!
Mina kusiner Henrik och Markus satt istället inne på alla jönssonliganfilmerna, de kunde rabbla varenda replik ur filmerna. Idag kan jag sitta och gapskratta genom hela dom filmerna eftersom jag hela tiden föreställer mig hur de försökte överträffa varandra i att kunna flest repliker.
Jönssonligan!
http://www.youtube.com/watch?v=0wnSUrURTqE <----- Underbart klipp från Jönssonligan!
Min f.d. klasskamrat på mellanstadiet, Stefan Tveit, hade ändå den coolaste filmen av alla. Han hade ju Top Gun! Det var i princip det coolaste man kunde få tag i enligt mig. Dessutom, eftersom hans mamma är från Irland och filmen gissningsvis var köpt där, var filmen helt utan svensk text vill jag minnas. Vilket gjorde det hela ännu coolare eftersom man inte riktigt förstod allt, men man imiterade ändå det man fattade och det man snappade upp. Jag kan fortfarande känna den där känslan av hur häftigt det var och vilket intryck Top Gun gjorde på mig när jag var 10-11år.
Kelly McGillis & Tom Cruise från Top Gun. Ingen film har gjort så stort intryck på mig som den!
http://www.youtube.com/watch?v=V8rZWw9HE7o <----- Top Gun, musiken flygplanen, allt kändes så coolt då!
Baksidan med att ha allting tillgänglighet idag, är ju att det inte är samma fest att sätta på de där filmerna, eller lyssna på massa låtar som man har saknat. Ibland kanske an mår bäst av att ha saker att längta efter och se fram emot!
Men det fanns en tid när man var mindre, innan youtube fanns, innan man kunde ladda ner och innan jag köpte massor av film och musik. Jag har alltid köpt film och musik, men inte i den utsträckningen som de senaste 5 åren.
Att inte ha tillgång till just den där filmen och just den där musiken var nästan en del av nöjet förr när man var liten. Det var ju det som var höjdpunkten när man skulle hälsa på någon, då kunde man ju se på just den där filmen eller lyssna på den där låten som bara han eller hon hade.
För att nämna några exempel, min syssling Johan Östh, som för övrigt är lika gammal som mig, ägde i stort sett alla polisskolanfilmerna och alla sällskapsresanfilmerna inspelade på VHS. Att åka på kalas, fira nyår/midsommar/påsk hemma hos honom var alltid en högtidspunkt. Man kunde ju alltid gå ner i deras gillestuga och titta på någon gammal polisskolanfilm som man tyckte var så häftig. Jones med alla imitationerna och Tackleberry med alla vapen var ju de man verkligen såg upp till. Bonusinfo som min morsa minns att jag minns, är att hon gärna talade om hur rolig och snygg han den där Mahoney var.
Polisskolan!
http://www.youtube.com/watch?v=cb3TqXM1BtQ <---- Klipp från polisskolan!
Mina kusiner Henrik och Markus satt istället inne på alla jönssonliganfilmerna, de kunde rabbla varenda replik ur filmerna. Idag kan jag sitta och gapskratta genom hela dom filmerna eftersom jag hela tiden föreställer mig hur de försökte överträffa varandra i att kunna flest repliker.
Jönssonligan!
http://www.youtube.com/watch?v=0wnSUrURTqE <----- Underbart klipp från Jönssonligan!
Min f.d. klasskamrat på mellanstadiet, Stefan Tveit, hade ändå den coolaste filmen av alla. Han hade ju Top Gun! Det var i princip det coolaste man kunde få tag i enligt mig. Dessutom, eftersom hans mamma är från Irland och filmen gissningsvis var köpt där, var filmen helt utan svensk text vill jag minnas. Vilket gjorde det hela ännu coolare eftersom man inte riktigt förstod allt, men man imiterade ändå det man fattade och det man snappade upp. Jag kan fortfarande känna den där känslan av hur häftigt det var och vilket intryck Top Gun gjorde på mig när jag var 10-11år.
Kelly McGillis & Tom Cruise från Top Gun. Ingen film har gjort så stort intryck på mig som den!
http://www.youtube.com/watch?v=V8rZWw9HE7o <----- Top Gun, musiken flygplanen, allt kändes så coolt då!
Baksidan med att ha allting tillgänglighet idag, är ju att det inte är samma fest att sätta på de där filmerna, eller lyssna på massa låtar som man har saknat. Ibland kanske an mår bäst av att ha saker att längta efter och se fram emot!
Grekisk konsult?
Undrar om inte de stackars grekerna skulle behöva ta in en konsult utifrån för att få ordning på sitt land och sin ekonomi. Någon som talar om vad som krävs och som de verkligen kan identifiera sig med.
Det är synd för Grekland att John F Kennedy blev skjuten 1963 i Dallas!
För vem hade inte grekerna kunnat lyssna på bättre än en mäktig solbränd man, med hollywoodutseende! Kika på alla grekiska politiker som dyker upp i TV, alla ser alltid väldigt solbrända ut.
John F Kennedy sa:
"Du ska inte fråga vad ditt land kan göra för dig, utan vad du kan göra för ditt land!"
Svårare än så behöver det ju faktiskt inte vara?
Det är synd för Grekland att John F Kennedy blev skjuten 1963 i Dallas!
För vem hade inte grekerna kunnat lyssna på bättre än en mäktig solbränd man, med hollywoodutseende! Kika på alla grekiska politiker som dyker upp i TV, alla ser alltid väldigt solbrända ut.
John F Kennedy sa:
"Du ska inte fråga vad ditt land kan göra för dig, utan vad du kan göra för ditt land!"
Svårare än så behöver det ju faktiskt inte vara?
Trädgårdsdemokratin!
Har haft svårt att hinna med att skriva. Resor Oslo, Kungälv, Göteborg och nu Halmstad.
I måndags fick jag i alla fall träffa Jens Stoltenbergs chef, Dag Terje Andersen. Han är stortingets president och är motsvarigheten till riksdagens talman egentligen. Med det blir han Norges näst högsta officiella företrädare efter kungen.
Under min tid i Oslo har jag ägnat en stor tid åt en rapport som jag själv tog initiativet till. "Vart går Norge efter 22 juli?" heter den och bottnar förstås i hur tragedin från sommaren 2011 har påverkat det norska samhället.
Det som slår mig med Norge är att jag som praktikant har fått möjligheten att träffa många högt uppsatta politiker, tjänstemän och journalister som gärna ställt upp och pratat för att medverka i min rapport. Bland annat Dag Terje Andersen, som ju får utgöra en slags auktoritet i min rapport.
För att på något sätt finns symboliken över hur nära de höga politikerna står det norska folket kan jag bara försöka visualisera ingången till stortinget. Själva stortingsbyggnaden i sig ligger placerad mitt i centrala Oslo precis breve Karl Johan och emd utsikt upp mot slottet. När man traskar upp mot själva huvudentren så möts man av ett svart litet järnstaket med en grind, liknande en sådan som finns in till människors trädgårdar. Det blir alltså en liten lustig känsla att man skall gå till maktens centrum i Norge och måste öppna en liten stålgrind, som man sen snällt och försiktigt stänger efter sig.
Väl inne är det flygplanssäkerhet som gäller. Scanning av prylar och kropp. man blir ombedd att sitta ner och vänta tills man blir hämtad. När jag skulel träffa stortingspresidenten blev jag hämtad av en säkerhetsvakt som tog mig upp på andra våningen till en stor trädörr och sa "här kan du gå in". Jag gick in genom dörren och framför mig sitter två sekreterare med varsitt stort skrivbord.
"- Det är du som är Fredrik? Varsågod och sitt ner, han tar emot strax!"
När jag väl får möjlighet att gå in genom den enorma trädörren in till presidentens kontor möts jag av ett ännu större skrivbord på min vänstra sida, ett stort mötesbord med plats för rimligen 12 personer framför mig och en soffa bredvid en öppen spis där han sitter med sin privata talskrivare som antecknade allt jag sa.
"- Så du är nyfiken på Norge? Vill du ha något att dricka?" öppnar han samtalet med.
Sedan svarar han på alla mina frågor och undrar om det finns fler, trots att den uppgjorda tiden är slut.
När jag börjar förbereda mig för att gå, då vill han helt plötsligt skämta och vara lite privatperson och insisterar på att han kan visa och skicka lite privata bilder till mig från minnescermonier och dagarna efter 22 juli.
Jag föreslår en bild på skojs skull på temat "politikerhälsningen".
"- Absolut, låt mig bara ta min kavaj först, så att den blir lite statsmannamässig!"
Resultatet, jag och en av Norges mäktigaste män på en skämtbild.
Politikerna i Norge är inte svårare än att man besöker dem i deras trädgård!
I måndags fick jag i alla fall träffa Jens Stoltenbergs chef, Dag Terje Andersen. Han är stortingets president och är motsvarigheten till riksdagens talman egentligen. Med det blir han Norges näst högsta officiella företrädare efter kungen.
Under min tid i Oslo har jag ägnat en stor tid åt en rapport som jag själv tog initiativet till. "Vart går Norge efter 22 juli?" heter den och bottnar förstås i hur tragedin från sommaren 2011 har påverkat det norska samhället.
Det som slår mig med Norge är att jag som praktikant har fått möjligheten att träffa många högt uppsatta politiker, tjänstemän och journalister som gärna ställt upp och pratat för att medverka i min rapport. Bland annat Dag Terje Andersen, som ju får utgöra en slags auktoritet i min rapport.
För att på något sätt finns symboliken över hur nära de höga politikerna står det norska folket kan jag bara försöka visualisera ingången till stortinget. Själva stortingsbyggnaden i sig ligger placerad mitt i centrala Oslo precis breve Karl Johan och emd utsikt upp mot slottet. När man traskar upp mot själva huvudentren så möts man av ett svart litet järnstaket med en grind, liknande en sådan som finns in till människors trädgårdar. Det blir alltså en liten lustig känsla att man skall gå till maktens centrum i Norge och måste öppna en liten stålgrind, som man sen snällt och försiktigt stänger efter sig.
Väl inne är det flygplanssäkerhet som gäller. Scanning av prylar och kropp. man blir ombedd att sitta ner och vänta tills man blir hämtad. När jag skulel träffa stortingspresidenten blev jag hämtad av en säkerhetsvakt som tog mig upp på andra våningen till en stor trädörr och sa "här kan du gå in". Jag gick in genom dörren och framför mig sitter två sekreterare med varsitt stort skrivbord.
"- Det är du som är Fredrik? Varsågod och sitt ner, han tar emot strax!"
När jag väl får möjlighet att gå in genom den enorma trädörren in till presidentens kontor möts jag av ett ännu större skrivbord på min vänstra sida, ett stort mötesbord med plats för rimligen 12 personer framför mig och en soffa bredvid en öppen spis där han sitter med sin privata talskrivare som antecknade allt jag sa.
"- Så du är nyfiken på Norge? Vill du ha något att dricka?" öppnar han samtalet med.
Sedan svarar han på alla mina frågor och undrar om det finns fler, trots att den uppgjorda tiden är slut.
När jag börjar förbereda mig för att gå, då vill han helt plötsligt skämta och vara lite privatperson och insisterar på att han kan visa och skicka lite privata bilder till mig från minnescermonier och dagarna efter 22 juli.
Jag föreslår en bild på skojs skull på temat "politikerhälsningen".
"- Absolut, låt mig bara ta min kavaj först, så att den blir lite statsmannamässig!"
Resultatet, jag och en av Norges mäktigaste män på en skämtbild.
Politikerna i Norge är inte svårare än att man besöker dem i deras trädgård!
Tillbaka på mammas gata!
För det första vill jag bara passa på att påpeka att det var en fantastiskt bra nyårsafton. Den var helt förutsättningslös och slutade kanon! Tack för trevlig sällskap Candido.
Traskar lycklig hem efter en lyckad nyår, trots det usla vädret!
Hstigt och lustigt efter några hektiska dygn hamnade jag hemma på mammas gata tidigare än beräknat. Det är otroligt att ha sådanna fantastiska vänner som ställer upp för mig när jag behöver er som mest. Tack så mycket Erik Larsson för att du tog dig tid en natt att åka med upp till Oslo och hämta alla mina saker, utan dig hade det inte gått. Tack Marcus Kristensen för att du hjälper mig att förvara en del av mina saker tills dess att jag får min egen lägenhet, för det är ju det som väntar... Snart har jag min egen lägenhet igen och vilken lägenhet sen. Nyrenoverat kök och badrum sedan 2011 med relativt centralt läge i en trerummare med kök och balkong. Medvind på den fronten?
Det känns i alla fall tryggt och skönt att vara tillbaka hemma igen och nu laddar jag batterierna inför ett 2012 som jag hoppas blir minst lika spännande som 2011. På måndag träffar jag stortingets president i Norge för en exklusiv intervju, där han tar sig tid att prata ensam med mig! Jag är ödmjuk inför den upplevelsen.
Tack alla ni som läser det jag skriver!
Till sist det jag har saknat allra mest, min allra käraste vän och egendom.
Min vinylspelare! Den hjälper mig i alla stunder goda som dåliga!
Önskar alla en bra start på 2012!
Traskar lycklig hem efter en lyckad nyår, trots det usla vädret!
Hstigt och lustigt efter några hektiska dygn hamnade jag hemma på mammas gata tidigare än beräknat. Det är otroligt att ha sådanna fantastiska vänner som ställer upp för mig när jag behöver er som mest. Tack så mycket Erik Larsson för att du tog dig tid en natt att åka med upp till Oslo och hämta alla mina saker, utan dig hade det inte gått. Tack Marcus Kristensen för att du hjälper mig att förvara en del av mina saker tills dess att jag får min egen lägenhet, för det är ju det som väntar... Snart har jag min egen lägenhet igen och vilken lägenhet sen. Nyrenoverat kök och badrum sedan 2011 med relativt centralt läge i en trerummare med kök och balkong. Medvind på den fronten?
Det känns i alla fall tryggt och skönt att vara tillbaka hemma igen och nu laddar jag batterierna inför ett 2012 som jag hoppas blir minst lika spännande som 2011. På måndag träffar jag stortingets president i Norge för en exklusiv intervju, där han tar sig tid att prata ensam med mig! Jag är ödmjuk inför den upplevelsen.
Tack alla ni som läser det jag skriver!
Till sist det jag har saknat allra mest, min allra käraste vän och egendom.
Min vinylspelare! Den hjälper mig i alla stunder goda som dåliga!
Önskar alla en bra start på 2012!
