Alphaville!
I lördags var det då en dröm som slog in för mig. Företaget eventime hade fixat ihop 80-talsartister och band som Jakob Hellman, Lustans Lakejer, Alphaville, Reeperbahn, Howard Jones och Ultravox till en och samma konsert under namnet "Forever Young 2010". En once in a lifetime-upplevelse för en 80-talsälskare som mig att få se dessa band live.
Utsikten från Varbergs fästning!
Två stora scener var riggade framför Varbergs fästning alldeles intill havet och artisterna hade en fantastisk vy ut över hela havet, vilket Howard Jones och sångaren Johan Kinde i Lustans Lakejer mycket väl påpekade. Ett stort konsertområde med öl och mattält i andra ändan. När jag och Fredrik Strandner dök upp drygt en halvtimme innan konserten skulle börja var det så lite folk där att vi trodde att det skulle bli ganska pinsamt för artisterna. Fel fick vi! Vid första konserten, den där Jakob Hellman spelade hade hunnit få en god publik. Hellman som inte har turnerat eller givit ut en skiva sen 1988-89 var i högform. Alldeles precis i början på spelningen så ropar en inte helt nykter man mot scenen "kom igen nu då". Hellman fäster blicken på mannen och går fram till mikrofonen och säger "va fan tror du att vi har gjort?". Genialt!
Han bränner av fantastiska klassiker, från hans hittills enda skiva, som "Tårarna", "vackert väder" och "Hon har ett sätt". Låt gå för att han faktiskt råkade sjunga fel två gånger i "hon har ett sätt" men det var så jävla bra rent ut sagt! Han satte ribban högt för kvällen.
Lite bonusinfo för de som inte vet är Jakob Hellmans platta "Och stora havet..." är framröstad till den bästa skivan som någonsin har gjorts av flera omröstningar. Annan bonusinfo är att en åldrad Jakob Hellman mycket väl hade kunnat vara min vän Joel Schäfer om sisådär 20-år.
Howard Jones gjorde sedan en mäktig synthkonsert och fick verkligen igång publiken. Stor allsång stundtals och stort jubel när han brände av sin klassiker "What is love". Minst lika stort jubel blev det när han gjorde en mycket välgjord cover på The Killers låt "Human".
http://www.youtube.com/watch?v=3P-Tune38wE Finns att beskåda här direkt från kvällen i Varberg.
Lustans Lakejer och Reeperbahn genomför sedan sina konserter på ett mycket proffsigt sätt och både Johan Kinde, sångaren i Lustans Lakejer, och Olle Ljungström, sångaren i Reeperbahn, är totalt lysande. Tyvärr är båda banden inom en lite för smal genre från 80-talet och hitfaktorn är inte riktigt lika hög, men de gjorde varsinn minst sagt proffsig konsert.
Solen hade precis gott ner i havet i Varberg och mörkret hade lagt sig, hela området kändes helt packat med folk. Det var folk överallt och alla var lika förväntansfulla på att få se kvällens stora dragplåster... ALPHAVILLE!
Jag hade redan på förhand letat upp att bandet numera enbart består av sångaren från originaluppsättningen, Marian Gold. Besvikelsen blev därför inte lika stor för min del när jag fick se Gold i sällskap in på scen med betydligt äldre gubbar som såg ut att komma direkt ifrån sin kolonilott.
Till minne av ett band som en gång var geniala!
Marian Golding himself har fått styra och ställa över bandet Alphaville och dess musik efter eget bevåg och det framgick tydligt. Han ville väldigt gärna se sig själv som en väldigt stor rockstjärna och hoppade runt på scen värre än Mick Jagger i fornstora dagar. Alla gamla hits som "Sounds like a melody" och "Big in Japan" gick i supermega-rock-techno... Han lyckades totalförstöra alla låtar på ett sätt som jag trodde var helt omöjligt. Borta var den gravallvarliga coola synthstilen som bandet gjorde sig kända för en gång i tiden. Toppen på förödelsen är deras lysande videovägg som de har bakom sig som visar svartvita filmer i takt till musiken. Faktiskt extremt ambitiöst och häftigt. Tills det sanslösa inträffar! På videoväggen bakom Alphaville dyker det upp bilder på Herman Göring och en död Josef Stalin liggandes i en kista. Helt sanslöst!
Spända av förväntan var vi alla ändå på att få genomlida den pinsamt dåliga konserten för att få höra det vi alla kommit för att få höra och drömma oss tillbaka till, "Forever Young". Men den gode Marian Gold lyckas knappt ta låten till en 2a på en 5-gradig skala. Det var i alla fall "Forever Young", det var live och det var Alphaville. Flera i publiken hade dock redan börjat gå hem redan innan, troligen på grund av den usla insatsen.
Så genialt som det lät en gång i tiden då det begav sig.
http://www.youtube.com/watch?v=A2dLfUw8rcA
Som en grande finale på hela kalaset avslutade Ultravox hela konserten med en mäktig insats. Trots att de allihopa för längesedan passerat 50 och knappt spelat ihop sen mitten på 80-talet så lät det verkligen fantastiskt, de hade med sig varenda litet instrument ni kan tänka er för att få sina låtar att låta precis som studioinspelningarna. Det mäktigaste intrycket ger en utav medlemmarna när han tar upp en elektrisk fiol och börjar spela på.
Strax innan slutet på konserten spelar dem "Vienna" och det kommer alltid att vara ett sådant där bestående minne för resten av mitt liv. Fy fan! rent ut sagt vad bra det var... vet precis hur jag kände mig, hur det lät, hur de st såg ut... Bland det bästa jag har sett på en konsertscen.
Om någon nu skulle få för sig att anordna en liknande konsert nästa år så har jag en given uppsättning artister. Eftersom det var gubbarnas konsert i lördags hade jag lagt större vikt på kvinnorna i så fall och vi hade fått följande uppsättning:
1. Kim Carnes med "Bette Davis Eyes" som grande finale!
2. Cyndi Lauper med "Time after time" som grande finale!
3. Kim Wilde med "Cambodia" som grande finale!
4. Heart med "What about love" som grande finale!
5. Sandra med "In the heat of the night" som grande finale!
Och som avslutning en återförening av Secret Service med "Cry Softly" som grande finale!
http://www.youtube.com/watch?v=CbGjX7tzsOM
Utsikten från Varbergs fästning!
Två stora scener var riggade framför Varbergs fästning alldeles intill havet och artisterna hade en fantastisk vy ut över hela havet, vilket Howard Jones och sångaren Johan Kinde i Lustans Lakejer mycket väl påpekade. Ett stort konsertområde med öl och mattält i andra ändan. När jag och Fredrik Strandner dök upp drygt en halvtimme innan konserten skulle börja var det så lite folk där att vi trodde att det skulle bli ganska pinsamt för artisterna. Fel fick vi! Vid första konserten, den där Jakob Hellman spelade hade hunnit få en god publik. Hellman som inte har turnerat eller givit ut en skiva sen 1988-89 var i högform. Alldeles precis i början på spelningen så ropar en inte helt nykter man mot scenen "kom igen nu då". Hellman fäster blicken på mannen och går fram till mikrofonen och säger "va fan tror du att vi har gjort?". Genialt!
Han bränner av fantastiska klassiker, från hans hittills enda skiva, som "Tårarna", "vackert väder" och "Hon har ett sätt". Låt gå för att han faktiskt råkade sjunga fel två gånger i "hon har ett sätt" men det var så jävla bra rent ut sagt! Han satte ribban högt för kvällen.
Lite bonusinfo för de som inte vet är Jakob Hellmans platta "Och stora havet..." är framröstad till den bästa skivan som någonsin har gjorts av flera omröstningar. Annan bonusinfo är att en åldrad Jakob Hellman mycket väl hade kunnat vara min vän Joel Schäfer om sisådär 20-år.
Howard Jones gjorde sedan en mäktig synthkonsert och fick verkligen igång publiken. Stor allsång stundtals och stort jubel när han brände av sin klassiker "What is love". Minst lika stort jubel blev det när han gjorde en mycket välgjord cover på The Killers låt "Human".
http://www.youtube.com/watch?v=3P-Tune38wE Finns att beskåda här direkt från kvällen i Varberg.
Lustans Lakejer och Reeperbahn genomför sedan sina konserter på ett mycket proffsigt sätt och både Johan Kinde, sångaren i Lustans Lakejer, och Olle Ljungström, sångaren i Reeperbahn, är totalt lysande. Tyvärr är båda banden inom en lite för smal genre från 80-talet och hitfaktorn är inte riktigt lika hög, men de gjorde varsinn minst sagt proffsig konsert.
Solen hade precis gott ner i havet i Varberg och mörkret hade lagt sig, hela området kändes helt packat med folk. Det var folk överallt och alla var lika förväntansfulla på att få se kvällens stora dragplåster... ALPHAVILLE!
Jag hade redan på förhand letat upp att bandet numera enbart består av sångaren från originaluppsättningen, Marian Gold. Besvikelsen blev därför inte lika stor för min del när jag fick se Gold i sällskap in på scen med betydligt äldre gubbar som såg ut att komma direkt ifrån sin kolonilott.
Till minne av ett band som en gång var geniala!
Marian Golding himself har fått styra och ställa över bandet Alphaville och dess musik efter eget bevåg och det framgick tydligt. Han ville väldigt gärna se sig själv som en väldigt stor rockstjärna och hoppade runt på scen värre än Mick Jagger i fornstora dagar. Alla gamla hits som "Sounds like a melody" och "Big in Japan" gick i supermega-rock-techno... Han lyckades totalförstöra alla låtar på ett sätt som jag trodde var helt omöjligt. Borta var den gravallvarliga coola synthstilen som bandet gjorde sig kända för en gång i tiden. Toppen på förödelsen är deras lysande videovägg som de har bakom sig som visar svartvita filmer i takt till musiken. Faktiskt extremt ambitiöst och häftigt. Tills det sanslösa inträffar! På videoväggen bakom Alphaville dyker det upp bilder på Herman Göring och en död Josef Stalin liggandes i en kista. Helt sanslöst!
Spända av förväntan var vi alla ändå på att få genomlida den pinsamt dåliga konserten för att få höra det vi alla kommit för att få höra och drömma oss tillbaka till, "Forever Young". Men den gode Marian Gold lyckas knappt ta låten till en 2a på en 5-gradig skala. Det var i alla fall "Forever Young", det var live och det var Alphaville. Flera i publiken hade dock redan börjat gå hem redan innan, troligen på grund av den usla insatsen.
Så genialt som det lät en gång i tiden då det begav sig.
http://www.youtube.com/watch?v=A2dLfUw8rcA
Som en grande finale på hela kalaset avslutade Ultravox hela konserten med en mäktig insats. Trots att de allihopa för längesedan passerat 50 och knappt spelat ihop sen mitten på 80-talet så lät det verkligen fantastiskt, de hade med sig varenda litet instrument ni kan tänka er för att få sina låtar att låta precis som studioinspelningarna. Det mäktigaste intrycket ger en utav medlemmarna när han tar upp en elektrisk fiol och börjar spela på.
Strax innan slutet på konserten spelar dem "Vienna" och det kommer alltid att vara ett sådant där bestående minne för resten av mitt liv. Fy fan! rent ut sagt vad bra det var... vet precis hur jag kände mig, hur det lät, hur de st såg ut... Bland det bästa jag har sett på en konsertscen.
Om någon nu skulle få för sig att anordna en liknande konsert nästa år så har jag en given uppsättning artister. Eftersom det var gubbarnas konsert i lördags hade jag lagt större vikt på kvinnorna i så fall och vi hade fått följande uppsättning:
1. Kim Carnes med "Bette Davis Eyes" som grande finale!
2. Cyndi Lauper med "Time after time" som grande finale!
3. Kim Wilde med "Cambodia" som grande finale!
4. Heart med "What about love" som grande finale!
5. Sandra med "In the heat of the night" som grande finale!
Och som avslutning en återförening av Secret Service med "Cry Softly" som grande finale!
http://www.youtube.com/watch?v=CbGjX7tzsOM
Kommentarer
Trackback
