Inception!
Har fått höra av många nu att filmen Inception skall vara helt sanslöst bra. Som videobutiksarbetare bör man väl faktiskt ha sett en sådan film. Det gjordes i alla fall idag i sällskap med Erik Larsson, Malin Gustafsson och Patrik Eriksson. Patrik hade dessutom tillbringat en trevlig eftermiddag med mig inne i Göteborg för att införskaffa nyårskläder.
Hur som haver måste jag säga att filmen Inception faktiskt är väldigt fängslande. Kopplingen till MATRIX är inte långt borta i en film som utspelas i dubbelvärldar och slutligen i tvådubbelvärldar samtidigt. Det gäller med andra ord att hålla sig vaken och verkligen sätta sig in i filmen för att förstå i vilken värld man befinner sig i. Huvudrollen som drömexperten Mr Cobb spelas av Leonardo Dicaprio, som agerar i rena Matt Damonstilen. Han har förmågan att kunna söva ner människors drömmar och stjäla deras tankar. Den här gången får han dock ett uppdrag av en stor multimiljardär vid namn Saito att istället plantera en idé i det omedvetna hos hans främste rivals son, som är ämnad att ta över faderns företagsimperium. Idén som skall planteras inne i sonens, Mr Robert Fischers, omedvetna är tanken att när han ärver faderns företagsimperium så skall han sälja av det bit för bit, varpå Saito blir ensam kvar störst på marknaden. Så långt en intressant story om att kunna påverka människors omedvetna.
Logiken i filmen bygger på att man kan söva ner folk med riktigt tunga droger och sen seriekoppla varandra med hjälp av en väska med en konstruktion så att de agerar medvetet i en drömvärld som framstår som äkta, man kan även söva ner någon i en drömvärld och på så sätt nå ytterligare en drömvärld osv. Dör man i en drömvärld går man vidare i nästa exempelvis. Helt klart en smart uttänkt story som håller bra genom filmen tills det börjar dyka upp många missar tyvärr.
Miss nummer ett, Mr Saito som är Robert Fischers fars största rival sedan länge, dyker upp i Mr Fischers drömvärld och agerar mot slutet sida vid sida med honom utan att Robert Fischer varken ifrågasätter eller har den minsta aning om vem han är. Med tanke på Mr Saitos förhållande till hans far så borde han veta vem han är.
Miss nummer två, Mr Saito skjuts i drömvärld ett och lever sedan vidare i drömvärld två och tre dock aningen skadad av det tidigare skottet. Dessutom ju mer han blöder i drömvärld ett ju mer påverkas han i de andra drömvärldarna. Fullt rimligt, bara det att Robert Fischer blir också skjuten i drömvärld tre och dör men är fullt återställd i drömvärld fyra. Totalt ologiskt!
Miss nummer tre, när Mr Cobbs fru tar livet av sig på riktigt så gör hon det genom att hoppa från ett fönster på ett hotell efter att ha klättrat ut genom ett fönster i deras bröllopssvit. Det märkliga är att hon inte sitter utanför bröllopssvitens fönster när hon skall hoppa utan på byggnaden mitt emot ur ett öppet fönster som är upplyst. I fönstret på bröllopssviten sitter Mr Cobb och det är säkert 10m mellan dem. Hur fasen tog hon sig till andra byggnaden, flög hon dit? Eller gick hon in och bokade ett rum där också som råkade vara ledigt precis mitt emot? Eller klättrade hon över, och i så fall vad gjorde personerna som redan var i sviten?
Miss nummer fyra, Mr Cobb och hans fru har två barn som inte kan vara mer än 5 och 7 år gamla, men de har spenderat ungefär 50 år av sitt liv i drömvärldarna. I filmen beskrivs det att 1 timme i drömmarnas värld är 5 min i verkliga livet. 50 år á la 5min i verkliga livet, slå ut den ekvationen i huvudet om ni kan så förstår ni att de lär inte ha varit några direkt närvarandra föräldrar under barnens uppväxt. Sen senare anges olika tidsangivelser för hur lång tiden är mellan olika drömvärldar. Skillnaden mellan drömvärld två och tre skall vara att fya minuter i drömvärld två är tjugo minuter i drömvärld tre. Det går inte alls ihop när det sen sägs att en verklig timme skulle kunna vara tio år eller något liknande i någon av drömvärldarna.
Miss nummer fem, vad som händer i drömvärlden som är innan den man befinner sig, inklusive det verkliga livet, påverkar varandra. I drömvärld ett sitter alla nersövda i en skåpbil som kör runt och blir attackerad och omvärlden i drömvärld två skakas radikalt när bilen blir påkörd i drömvärld ett. Dessutom försvinner gravitationen i drömvärld två när skåpbilen i drömvärld ett kör ut för en dro och befinner sig i luften. i Drömvärld tre däremot påverkas man inte alls av dessa fenomen utan springer runt och åker skidor på snön helt utan problem. Men en lavin bryter minsann ut just i det ögonblicket då skåpbilen krockar med räcket på bron.
Miss nummer sex, den där väskan som seriekopplar alla följer med in i alla drömvärldar utan att någon tar med sig den. Den dyker dessutom bara upp helt plötsligt när den behövs utan att någon har transporterat dit den. Den finsn bara liksom, som något självklart. Annars är det så att det enda som följer med in i drömvärldarna är personer och deras kläder.
Leonardo Dicaprio kan absolut göra fler bra insatser i filmer utöver Titanic!
Det finns ännu fler missar som jag inte minns just nu i filmen men nu lite märkligheter kring själva handlingen i filmen. Den utvecklas förstås till ett kärleksdrama mellan Mr Cobb och hans fru mot slutet av filmen och syftet med uppdraget försvinner näst intill helt och utvecklas till Mr Cobbs personliga vendetta med hans döda fru, som av någon märklig anledning kidnappar Robert Fischer i drömvärld fyra efter att hon dykt upp och skjutit honom i drömvärld tre. Han ligger som någon slags fånge på hennes veranda och jag förstår verkligen inte varför. Eftersom det är helt ologiskt med tanke på hur man tranporteras och dyker upp i nästa värld. En annan intressant detalj som också är en miss är att Robert Fischer dör i drömvärld fyra och vaknar sen åter upp i drömvärld tre vilket strider mot all logik som tidigare har varit, han skulle enligt den uppbyggda logiken ha hamnat i drömvärld fem. Ariadne tar sig också till drömvärld tre igen genom att ta livet av sig, eller undrar om hon inte kom till drömvärld ett eller två direkt. Är alltså drömvärld fyra den sista?
Sen utvecklas filmen till att man skall känna för Leonardo Dicaprios karaktär som vill träffa sina barn och älska sin fru igen. Men vilken vidrig typ är han inte egentligen? En riktig Kiviksmarknads skojare som blåser folk i deras drömmar och stjäl tankar och röjer runt i deras inre. Han vill tjäna pengar och komma tillbaka till USA och träffa sina barn igen, för att göra det hjälper han ett svin som vill förvrida hjärnan på sin rivals son och utnyttja läget att rivalen dör. Faktum är att han inte gör en ända god gärning i hela filmen och ändå läggs storyn upp så att man skall känna för honom. Synd är det ju egentligen om Robert Fischer vars far dör och de har ett ansträngt förhållande till varandra enda in på dödsbädden, plus att han blir utnyttjad av en skojare som drogar ohonm och tar sig in i hans tankar. Den vinklingen finns inte alls i filmen, Märkligt!
Edith Piaf, en kvinna som gärna får uppmärksammas mera!
Det bästa med filmen är i alla fall att den ständigt återkommande låten som används i filmen är Edith Piafs underbara "Non, je ne regrette rien" från 1960. Klockrent och helt underbart!
http://www.youtube.com/watch?v=Q3Kvu6Kgp88 <----- "Non, je ne regrette rien"
Mitt betyg på Inception blir 3 av 5 och det får den för att den är ganska fängslande och att handlingen är intressant och vältänkt till en början, men som sagt den brister extremt mycket!
Hur som haver måste jag säga att filmen Inception faktiskt är väldigt fängslande. Kopplingen till MATRIX är inte långt borta i en film som utspelas i dubbelvärldar och slutligen i tvådubbelvärldar samtidigt. Det gäller med andra ord att hålla sig vaken och verkligen sätta sig in i filmen för att förstå i vilken värld man befinner sig i. Huvudrollen som drömexperten Mr Cobb spelas av Leonardo Dicaprio, som agerar i rena Matt Damonstilen. Han har förmågan att kunna söva ner människors drömmar och stjäla deras tankar. Den här gången får han dock ett uppdrag av en stor multimiljardär vid namn Saito att istället plantera en idé i det omedvetna hos hans främste rivals son, som är ämnad att ta över faderns företagsimperium. Idén som skall planteras inne i sonens, Mr Robert Fischers, omedvetna är tanken att när han ärver faderns företagsimperium så skall han sälja av det bit för bit, varpå Saito blir ensam kvar störst på marknaden. Så långt en intressant story om att kunna påverka människors omedvetna.
Logiken i filmen bygger på att man kan söva ner folk med riktigt tunga droger och sen seriekoppla varandra med hjälp av en väska med en konstruktion så att de agerar medvetet i en drömvärld som framstår som äkta, man kan även söva ner någon i en drömvärld och på så sätt nå ytterligare en drömvärld osv. Dör man i en drömvärld går man vidare i nästa exempelvis. Helt klart en smart uttänkt story som håller bra genom filmen tills det börjar dyka upp många missar tyvärr.
Miss nummer ett, Mr Saito som är Robert Fischers fars största rival sedan länge, dyker upp i Mr Fischers drömvärld och agerar mot slutet sida vid sida med honom utan att Robert Fischer varken ifrågasätter eller har den minsta aning om vem han är. Med tanke på Mr Saitos förhållande till hans far så borde han veta vem han är.
Miss nummer två, Mr Saito skjuts i drömvärld ett och lever sedan vidare i drömvärld två och tre dock aningen skadad av det tidigare skottet. Dessutom ju mer han blöder i drömvärld ett ju mer påverkas han i de andra drömvärldarna. Fullt rimligt, bara det att Robert Fischer blir också skjuten i drömvärld tre och dör men är fullt återställd i drömvärld fyra. Totalt ologiskt!
Miss nummer tre, när Mr Cobbs fru tar livet av sig på riktigt så gör hon det genom att hoppa från ett fönster på ett hotell efter att ha klättrat ut genom ett fönster i deras bröllopssvit. Det märkliga är att hon inte sitter utanför bröllopssvitens fönster när hon skall hoppa utan på byggnaden mitt emot ur ett öppet fönster som är upplyst. I fönstret på bröllopssviten sitter Mr Cobb och det är säkert 10m mellan dem. Hur fasen tog hon sig till andra byggnaden, flög hon dit? Eller gick hon in och bokade ett rum där också som råkade vara ledigt precis mitt emot? Eller klättrade hon över, och i så fall vad gjorde personerna som redan var i sviten?
Miss nummer fyra, Mr Cobb och hans fru har två barn som inte kan vara mer än 5 och 7 år gamla, men de har spenderat ungefär 50 år av sitt liv i drömvärldarna. I filmen beskrivs det att 1 timme i drömmarnas värld är 5 min i verkliga livet. 50 år á la 5min i verkliga livet, slå ut den ekvationen i huvudet om ni kan så förstår ni att de lär inte ha varit några direkt närvarandra föräldrar under barnens uppväxt. Sen senare anges olika tidsangivelser för hur lång tiden är mellan olika drömvärldar. Skillnaden mellan drömvärld två och tre skall vara att fya minuter i drömvärld två är tjugo minuter i drömvärld tre. Det går inte alls ihop när det sen sägs att en verklig timme skulle kunna vara tio år eller något liknande i någon av drömvärldarna.
Miss nummer fem, vad som händer i drömvärlden som är innan den man befinner sig, inklusive det verkliga livet, påverkar varandra. I drömvärld ett sitter alla nersövda i en skåpbil som kör runt och blir attackerad och omvärlden i drömvärld två skakas radikalt när bilen blir påkörd i drömvärld ett. Dessutom försvinner gravitationen i drömvärld två när skåpbilen i drömvärld ett kör ut för en dro och befinner sig i luften. i Drömvärld tre däremot påverkas man inte alls av dessa fenomen utan springer runt och åker skidor på snön helt utan problem. Men en lavin bryter minsann ut just i det ögonblicket då skåpbilen krockar med räcket på bron.
Miss nummer sex, den där väskan som seriekopplar alla följer med in i alla drömvärldar utan att någon tar med sig den. Den dyker dessutom bara upp helt plötsligt när den behövs utan att någon har transporterat dit den. Den finsn bara liksom, som något självklart. Annars är det så att det enda som följer med in i drömvärldarna är personer och deras kläder.
Leonardo Dicaprio kan absolut göra fler bra insatser i filmer utöver Titanic!
Det finns ännu fler missar som jag inte minns just nu i filmen men nu lite märkligheter kring själva handlingen i filmen. Den utvecklas förstås till ett kärleksdrama mellan Mr Cobb och hans fru mot slutet av filmen och syftet med uppdraget försvinner näst intill helt och utvecklas till Mr Cobbs personliga vendetta med hans döda fru, som av någon märklig anledning kidnappar Robert Fischer i drömvärld fyra efter att hon dykt upp och skjutit honom i drömvärld tre. Han ligger som någon slags fånge på hennes veranda och jag förstår verkligen inte varför. Eftersom det är helt ologiskt med tanke på hur man tranporteras och dyker upp i nästa värld. En annan intressant detalj som också är en miss är att Robert Fischer dör i drömvärld fyra och vaknar sen åter upp i drömvärld tre vilket strider mot all logik som tidigare har varit, han skulle enligt den uppbyggda logiken ha hamnat i drömvärld fem. Ariadne tar sig också till drömvärld tre igen genom att ta livet av sig, eller undrar om hon inte kom till drömvärld ett eller två direkt. Är alltså drömvärld fyra den sista?
Sen utvecklas filmen till att man skall känna för Leonardo Dicaprios karaktär som vill träffa sina barn och älska sin fru igen. Men vilken vidrig typ är han inte egentligen? En riktig Kiviksmarknads skojare som blåser folk i deras drömmar och stjäl tankar och röjer runt i deras inre. Han vill tjäna pengar och komma tillbaka till USA och träffa sina barn igen, för att göra det hjälper han ett svin som vill förvrida hjärnan på sin rivals son och utnyttja läget att rivalen dör. Faktum är att han inte gör en ända god gärning i hela filmen och ändå läggs storyn upp så att man skall känna för honom. Synd är det ju egentligen om Robert Fischer vars far dör och de har ett ansträngt förhållande till varandra enda in på dödsbädden, plus att han blir utnyttjad av en skojare som drogar ohonm och tar sig in i hans tankar. Den vinklingen finns inte alls i filmen, Märkligt!
Edith Piaf, en kvinna som gärna får uppmärksammas mera!
Det bästa med filmen är i alla fall att den ständigt återkommande låten som används i filmen är Edith Piafs underbara "Non, je ne regrette rien" från 1960. Klockrent och helt underbart!
http://www.youtube.com/watch?v=Q3Kvu6Kgp88 <----- "Non, je ne regrette rien"
Mitt betyg på Inception blir 3 av 5 och det får den för att den är ganska fängslande och att handlingen är intressant och vältänkt till en början, men som sagt den brister extremt mycket!
Kommentarer
Trackback
