Well, Well, så kan det gå!
Ja så bra på att tippa var man ju tydligen inte. Det är bara att bita i det sura äpplet, har blivit många sura äpplen att bita i på sista tiden. Men, men det är ju som när man var liten, allt som smakar illa är nyttigt.
IFK Göteborg blev totalt utspelade av ett Helsingborg på lekhumör. Jag och Marcus fick verkligen känna på hur det var att vara bortasupportrar när vi var de enda IFK-supportrarna på ena läktaren där det enbart fanns rödblåa Helsingborgare. Trevliga var de i alla fall och när IFK spelar så dåligt är det bara att ta ner hundhuvudet och buga inför högre makter. Deras borg, deras armé och vi fick bara titta på.
Den gode Hjalmar Jonsson hade ingen lyckad Måndagskväll. Islänningen bröstade ner bollen vid första målet till Rasmus Jönsson som pangade på för hela Helsingborg, 1-0 rättvist. Erik Sundin sprang sedan på allt och alla bollar som närmade sig Göteborgs backlinje och stötte såklart ihop med Hjalmar Jonsson som var senare än Öresundstågen in i situationen och rev ner honom. Frispark och 2-0 till Helsingborg. Resten av matchen spelade helsingborgarna av och bytte ut Rasmus Jönsson och satte in en back. IFK bytte in både Per Ericsson och William Atashkade offensivt men det hände ingenting. William blev totalt utraderad på sin kant och Per sprang efter en halvtimme som om han hade sprungit ett marathonlopp och sträckt sig i båda vaderna. Det enda riktigt positiva sakerna för IFKs del var målvakten Kim Christensen som flera gånger fick leka fantomen och rädda blåvitt, dessutom inhoppande Adam Johansson som kom in som yttermittfältare och gjorde det bra.
Hjalmar Jonsson
Well, vi fick vandra hem lite besvikna genom Helsingborg. Självklart kantades centrum av supporterbråk. Vad ska man säga? Det finns bättre ställen att stoppa pengar på än o behöva hyra in halva Sveriges poliskår för en fotbollsmatch. Den andra halvan måste befunnit sig i Göteborg där AIK mötte GAIS.
Det är nog inget roligt att vara ensam tjej på stan en kväll som den i grannstaden. Du kan ju knappast ringa polisen om du skulle bli påhoppad, för de vaktar småpojkarna i Helsingborg.
Har sällan varit så skönt att vakna upp idag och ha mysmorgon med Linda som idag. Visst är det fantastiskt att Högskolan ger ut gratis högskoleprov som man bara kan hämta. Klar fördel för Linda om hon skall prestera bra på högskoleprovet nästa vecka. Fast jag vet redan att Linda kommer klara det med bravur, framförallt läsdelen.
Ikväll blir det monopol Simpsons edition med grannarna Linn och Marcus. Jag sätter en peng på att det lär bli jag och Linda som lär slåss om segern, fast jag vågar ju inte tippa längre. Sorry paret kadfors, men vi är på hugget.
IFK Göteborg blev totalt utspelade av ett Helsingborg på lekhumör. Jag och Marcus fick verkligen känna på hur det var att vara bortasupportrar när vi var de enda IFK-supportrarna på ena läktaren där det enbart fanns rödblåa Helsingborgare. Trevliga var de i alla fall och när IFK spelar så dåligt är det bara att ta ner hundhuvudet och buga inför högre makter. Deras borg, deras armé och vi fick bara titta på.
Den gode Hjalmar Jonsson hade ingen lyckad Måndagskväll. Islänningen bröstade ner bollen vid första målet till Rasmus Jönsson som pangade på för hela Helsingborg, 1-0 rättvist. Erik Sundin sprang sedan på allt och alla bollar som närmade sig Göteborgs backlinje och stötte såklart ihop med Hjalmar Jonsson som var senare än Öresundstågen in i situationen och rev ner honom. Frispark och 2-0 till Helsingborg. Resten av matchen spelade helsingborgarna av och bytte ut Rasmus Jönsson och satte in en back. IFK bytte in både Per Ericsson och William Atashkade offensivt men det hände ingenting. William blev totalt utraderad på sin kant och Per sprang efter en halvtimme som om han hade sprungit ett marathonlopp och sträckt sig i båda vaderna. Det enda riktigt positiva sakerna för IFKs del var målvakten Kim Christensen som flera gånger fick leka fantomen och rädda blåvitt, dessutom inhoppande Adam Johansson som kom in som yttermittfältare och gjorde det bra.
Hjalmar JonssonWell, vi fick vandra hem lite besvikna genom Helsingborg. Självklart kantades centrum av supporterbråk. Vad ska man säga? Det finns bättre ställen att stoppa pengar på än o behöva hyra in halva Sveriges poliskår för en fotbollsmatch. Den andra halvan måste befunnit sig i Göteborg där AIK mötte GAIS.
Det är nog inget roligt att vara ensam tjej på stan en kväll som den i grannstaden. Du kan ju knappast ringa polisen om du skulle bli påhoppad, för de vaktar småpojkarna i Helsingborg.
Har sällan varit så skönt att vakna upp idag och ha mysmorgon med Linda som idag. Visst är det fantastiskt att Högskolan ger ut gratis högskoleprov som man bara kan hämta. Klar fördel för Linda om hon skall prestera bra på högskoleprovet nästa vecka. Fast jag vet redan att Linda kommer klara det med bravur, framförallt läsdelen.
Ikväll blir det monopol Simpsons edition med grannarna Linn och Marcus. Jag sätter en peng på att det lär bli jag och Linda som lär slåss om segern, fast jag vågar ju inte tippa längre. Sorry paret kadfors, men vi är på hugget.
IFK Göteborg - Helsingborgs IF
Idag bär det av ner till Helsingborg. En utav Sveriges allra vackraste städer. Knutpunkten i centrum med båttrafik till Danmark, tågtrafik och bussar gör att man genast får en känsla av att staden är större än vad den är. Faktum är väl ändå att varken Göteborg, Malmö eller Stockholm kan visa upp en sådan genialisk samlingspunkt för all trafik som Helsingborg har. Det enda som saknas egentligen är väl spårvagn. Jag är kanske lite väl Göteborgsinfluerad när jag säger så, men alla ni som har varit i Helsingborg och vet att staden hur staden är uppbyggd med långa, långa gator längs med kusten, skulle säkert också kunna se poängen med att ha spårvagn där.
Hur som helst är Helsingborg en stad som jag alltid återvänder till titt som tätt. Första riktiga bra minnet från staden var sommaren 1999 när jag var där med friidrottsklubben på tävling. Det var på den tiden vi nöjde oss med att övernatta på luftmadrasser i skolan breve arenan. Det kan jag garanterat lova er att dagens Kongahälla AIK inte hade nöjt sig med. För mig spelade det defenitivt ingen roll eftersom det var så underbart väder den helgen så spenderade man hellre tiden ute. Då på den tiden fanns det alltid lite gemensamma alternativ i klubben. Det var inte bara en tävling utan även en gemensam resa. Vi barn som var där uppskattade alla att vi på eftermiddagarna och kvällarna den helgen efter tävlingarna gick gemensamt ner till stranden som bara ligger nån kilometer nedanför Hedens IP i Helsingborg. Där var vi barn, farsan, andra föräldrar, tränare Tommy och Anders Soovik. Anders har alltid varit lite lekpappa i klubben och en kille som man alltid har sett upp till, framförallt för att han alltid har varit Kongahällas stora långskubbare och alltid tränat som en idiot.
Det roliga med stranden i Råå i Helsingborg är att den är indelad i två delar. En nudistdel och en vanliga del. På höger sida om piren ligger den finaste stranden det vill säga nudiststranden. Jag gissar att nudisterna själva ser till att stranden är extra fint, för där är till skillnad från övriga delen av stranden aldrig lika mycket tång och skräp.
På kvällarna alldeles ovanför stranden fanns ett tivoli, ett sådant kringresande tivoli. En perfekt tävlingsresa som knappast kan ha kostat i närheten av vad Kongahälla AIK spenderar idag på sina tävlingsresor. Det bästa av allt var att det knappast behövde kosta mer än vad det gjorde, för det var inte viktigt med något hotellrum och den och den maten, utan snarare vad vi gjorde av resan.
Nog om staden Helsingborg.
Det är jag och grannen Marcus Kadfors som har bestämt oss för att vi skall försöka se så många matcher på bortaplan med IFK Göteborg som möjligt i år. Halmstad, Trelleborg, Helsingborg, Trelleborg och mjällby är alla med på listan. Idag är det som sagt Helsingborg som gäller.
Blåvitt vann premiären av allsvenskan med imponerande snyggt spel mot Kalmar FF med 3-0, sen torskade man mot BK Häcken senast med 0-1 trots samma imponerande spel. Om magkänslan säger rätt, innebär det att blåvitts imponerande spel åtminstone borde ge utdelning den här gången.
Helsingborg känns alltid som ett starkt lag, det är inget lag man bara åker ner och möter och bara hämtar hem 3 poäng hos. Avgörande idag blir utan tvekan mittfältet. Gustav Svenssons kamp mot Marcus Lantz. För att inte tala om vilket krav som kommer att ställas på blåvitts yttermittfältare att kunna ta sig förbi Helsingborgs ytterbackar. Stefan Selakovic kommer att få jobba hårt idag på sin yttermittfältsposition, men att döma av säsongsinledningen så är han i minst sagt bra form.
Jag tror därför blåvitt vinner matchen med 3-1. Målskyttar Tobian Hysén, Alexander Faltsetas och Stefan Selakovic.
Stefan Selakovic
Hur som helst är Helsingborg en stad som jag alltid återvänder till titt som tätt. Första riktiga bra minnet från staden var sommaren 1999 när jag var där med friidrottsklubben på tävling. Det var på den tiden vi nöjde oss med att övernatta på luftmadrasser i skolan breve arenan. Det kan jag garanterat lova er att dagens Kongahälla AIK inte hade nöjt sig med. För mig spelade det defenitivt ingen roll eftersom det var så underbart väder den helgen så spenderade man hellre tiden ute. Då på den tiden fanns det alltid lite gemensamma alternativ i klubben. Det var inte bara en tävling utan även en gemensam resa. Vi barn som var där uppskattade alla att vi på eftermiddagarna och kvällarna den helgen efter tävlingarna gick gemensamt ner till stranden som bara ligger nån kilometer nedanför Hedens IP i Helsingborg. Där var vi barn, farsan, andra föräldrar, tränare Tommy och Anders Soovik. Anders har alltid varit lite lekpappa i klubben och en kille som man alltid har sett upp till, framförallt för att han alltid har varit Kongahällas stora långskubbare och alltid tränat som en idiot.
Det roliga med stranden i Råå i Helsingborg är att den är indelad i två delar. En nudistdel och en vanliga del. På höger sida om piren ligger den finaste stranden det vill säga nudiststranden. Jag gissar att nudisterna själva ser till att stranden är extra fint, för där är till skillnad från övriga delen av stranden aldrig lika mycket tång och skräp.
På kvällarna alldeles ovanför stranden fanns ett tivoli, ett sådant kringresande tivoli. En perfekt tävlingsresa som knappast kan ha kostat i närheten av vad Kongahälla AIK spenderar idag på sina tävlingsresor. Det bästa av allt var att det knappast behövde kosta mer än vad det gjorde, för det var inte viktigt med något hotellrum och den och den maten, utan snarare vad vi gjorde av resan.
Nog om staden Helsingborg.
Det är jag och grannen Marcus Kadfors som har bestämt oss för att vi skall försöka se så många matcher på bortaplan med IFK Göteborg som möjligt i år. Halmstad, Trelleborg, Helsingborg, Trelleborg och mjällby är alla med på listan. Idag är det som sagt Helsingborg som gäller.
Blåvitt vann premiären av allsvenskan med imponerande snyggt spel mot Kalmar FF med 3-0, sen torskade man mot BK Häcken senast med 0-1 trots samma imponerande spel. Om magkänslan säger rätt, innebär det att blåvitts imponerande spel åtminstone borde ge utdelning den här gången.
Helsingborg känns alltid som ett starkt lag, det är inget lag man bara åker ner och möter och bara hämtar hem 3 poäng hos. Avgörande idag blir utan tvekan mittfältet. Gustav Svenssons kamp mot Marcus Lantz. För att inte tala om vilket krav som kommer att ställas på blåvitts yttermittfältare att kunna ta sig förbi Helsingborgs ytterbackar. Stefan Selakovic kommer att få jobba hårt idag på sin yttermittfältsposition, men att döma av säsongsinledningen så är han i minst sagt bra form.
Jag tror därför blåvitt vinner matchen med 3-1. Målskyttar Tobian Hysén, Alexander Faltsetas och Stefan Selakovic.
Stefan Selakovic
Den jag är fångad på en bild
Min älskling bad mig ställa upp att hjälpa henne som modell för hennes portfolio. Temat var givetvis 80-tal och även om det är lite självdistans i bilden så måste jag ändå säga att jag blev rätt träffad av mig själv i en och samma bild. Det är ju sån här jag är innerst inne.
Som en synthpopartist från 80-talet, saknas bara ett catchigt namn på den bilden i nått färgat typsnitt. Tänk er bilden som ett LP-omslag med mig som artist namn och låtens titel.
FRED HAZEL
DREAM ON TIME
Hahahaha... Jag tror jag hade sålt bra i Västtyskland, Holland, Österrike, Polen och Italien 1985 tror ni inte det?
Som en synthpopartist från 80-talet, saknas bara ett catchigt namn på den bilden i nått färgat typsnitt. Tänk er bilden som ett LP-omslag med mig som artist namn och låtens titel.
FRED HAZEL
DREAM ON TIME
Hahahaha... Jag tror jag hade sålt bra i Västtyskland, Holland, Österrike, Polen och Italien 1985 tror ni inte det?
Debuten
Ja någon gång skall ju vara den första. Nu har jag helt plötsligt bestämt mig för att jag skall skriva blogg, kanske lika bra eftersom jag är ganska känd för att slänga ur mig saker som jag tycker och tänker till höger och vänster. Så varför inte då skriva ner tankarna istället?
Första gången som sagt. Vi får se vad det blir av det här projektet. Skönt o känna att man har Lindas stöd i alla fall. "Det är klart att du ska skriva Fredrik", ja det är ju det jag tycker om, tack älskling.
Det där med första gången är ju alltid speciellt vad det än gäller, första gången är ju väldigt ofta så långt ifrån vad som blir efterhand som man kan komma.
En första gång att minnas:
Min allra första friidrottsträning.
När friidrotts-VM kom till Göteborg 1995 öppnade sig en helt ny värld för mig. Hela världen hälsade på i Göteborg och hela jag fick en riktig aha-upplevelse. Då var jag 8år och totalt ointresserad av allt vad idrott hette och tro mig nog att betrakta som lätt disfunktionell. Kordination, kondition och kontroll, knappast ord som kunde beskriva mig då. Men den underbart varma sommaren när jag fick åka in till Göteborg med mamma och pappa, syrran mina kusiner och deras föräldrar och titta på damernas marathon. Det var något helt extremt i min lilla värld att få spatsera bland alla friidrottarna på väg mellan Ullevi och Heden och få autografer från kända och okända friidrottare som man inte hade en aning om vilka det var. Varje gång jag fick en autograf var det dessutom väldigt viktigt att säga "Fanks" för det hade syrran lärt mig. Hahaha, tänk er själva en kritvitblond kille med ett autografblogg från fiskeföretaget Festab och en penna från Kraft Foods som gick runt och sa "Fanks" och såg lycklig ut. Det måste ha funkat oerhört bra i alla fall för att jag fick många autografer med mig hem den gången, och en Nya Zeeländsk landslagströja och diverse nummerlappar.
Summa sumarum av allt blev i alla fall att jag hade definitivt bestämt mig för att jag skulle träna friidrott. Morsan fick ringa upp den lokala friidrottsklubben dagen efter och fick reda på att året efter skulle jag få chansen att gå på Kongahälla AIKs friidrottsskola.
Med ett års förväntan och tankarna om att jag minsann skulle kunna bli en världsstjärna i friidrott skulle jag få börja att träna friidrott. Vad händer då? Dag ett, jag ligger hemma i feber. Dag två jag blir frisk och mamma kkan inte hindra mig att stanna hemma utan jag skulle hänga på syrran ner till Kongevi den morgonen och träna friidrott, så var det bara. Väl nere på Kongevi är det kanonväder och jag har glömt vattenflaska, matsäck träningskläder och löparskor. Men jag var där i alla fall och inget kunde stoppa mig.
Min allra första friidrottsträning genomförde jag i Jeans och t-shirt med några halvslitna gummiskor. Ganska långt från den verkligheten jag befann mig i när jag var Sverige-etta i min åldersklass på 800m och 1000m några år senare.
Den viktigaste lärdomen fick jag både 1997 och 1998 när inbjudan till de årens friidrottskolor gick ut. "Glöm inte att ta med er vattenflaskor och tänk på att ta med er träningskläder att genomföra en träning i jeans är ingen bra idé. Skulle det vara så att ni mot förmodan har glömt kläder och ändå vill komma, passa då hellre på att titta på. Hälsningar tränarna".
Jag tror inte att jag kommer att bli bäst i Sverige på att skriva blogg eller vinna några guldmedaljer. Men jag hoppas ändå att min blogg skall vara bättre än att träna friidrott i jeans.
Avslutningsvis stort tack till Ing-Marie Nilsson som kom på 17:e plats i damernas marathon i Göteborg 1995. Jag hade ingen aning vem du var innan, men när du gick i mål i Sveriges landslagsdräkt och sen ägnade 10min efter målgången av ditt livs lopp att prata med mig, det gav mig den slutgiltiga drömmen att få träna friidrott. Det var det mästerskapets största händelse för mig.
Första gången som sagt. Vi får se vad det blir av det här projektet. Skönt o känna att man har Lindas stöd i alla fall. "Det är klart att du ska skriva Fredrik", ja det är ju det jag tycker om, tack älskling.
Det där med första gången är ju alltid speciellt vad det än gäller, första gången är ju väldigt ofta så långt ifrån vad som blir efterhand som man kan komma.
En första gång att minnas:
Min allra första friidrottsträning.
När friidrotts-VM kom till Göteborg 1995 öppnade sig en helt ny värld för mig. Hela världen hälsade på i Göteborg och hela jag fick en riktig aha-upplevelse. Då var jag 8år och totalt ointresserad av allt vad idrott hette och tro mig nog att betrakta som lätt disfunktionell. Kordination, kondition och kontroll, knappast ord som kunde beskriva mig då. Men den underbart varma sommaren när jag fick åka in till Göteborg med mamma och pappa, syrran mina kusiner och deras föräldrar och titta på damernas marathon. Det var något helt extremt i min lilla värld att få spatsera bland alla friidrottarna på väg mellan Ullevi och Heden och få autografer från kända och okända friidrottare som man inte hade en aning om vilka det var. Varje gång jag fick en autograf var det dessutom väldigt viktigt att säga "Fanks" för det hade syrran lärt mig. Hahaha, tänk er själva en kritvitblond kille med ett autografblogg från fiskeföretaget Festab och en penna från Kraft Foods som gick runt och sa "Fanks" och såg lycklig ut. Det måste ha funkat oerhört bra i alla fall för att jag fick många autografer med mig hem den gången, och en Nya Zeeländsk landslagströja och diverse nummerlappar.
Summa sumarum av allt blev i alla fall att jag hade definitivt bestämt mig för att jag skulle träna friidrott. Morsan fick ringa upp den lokala friidrottsklubben dagen efter och fick reda på att året efter skulle jag få chansen att gå på Kongahälla AIKs friidrottsskola.
Med ett års förväntan och tankarna om att jag minsann skulle kunna bli en världsstjärna i friidrott skulle jag få börja att träna friidrott. Vad händer då? Dag ett, jag ligger hemma i feber. Dag två jag blir frisk och mamma kkan inte hindra mig att stanna hemma utan jag skulle hänga på syrran ner till Kongevi den morgonen och träna friidrott, så var det bara. Väl nere på Kongevi är det kanonväder och jag har glömt vattenflaska, matsäck träningskläder och löparskor. Men jag var där i alla fall och inget kunde stoppa mig.
Min allra första friidrottsträning genomförde jag i Jeans och t-shirt med några halvslitna gummiskor. Ganska långt från den verkligheten jag befann mig i när jag var Sverige-etta i min åldersklass på 800m och 1000m några år senare.
Den viktigaste lärdomen fick jag både 1997 och 1998 när inbjudan till de årens friidrottskolor gick ut. "Glöm inte att ta med er vattenflaskor och tänk på att ta med er träningskläder att genomföra en träning i jeans är ingen bra idé. Skulle det vara så att ni mot förmodan har glömt kläder och ändå vill komma, passa då hellre på att titta på. Hälsningar tränarna".
Jag tror inte att jag kommer att bli bäst i Sverige på att skriva blogg eller vinna några guldmedaljer. Men jag hoppas ändå att min blogg skall vara bättre än att träna friidrott i jeans.
Avslutningsvis stort tack till Ing-Marie Nilsson som kom på 17:e plats i damernas marathon i Göteborg 1995. Jag hade ingen aning vem du var innan, men när du gick i mål i Sveriges landslagsdräkt och sen ägnade 10min efter målgången av ditt livs lopp att prata med mig, det gav mig den slutgiltiga drömmen att få träna friidrott. Det var det mästerskapets största händelse för mig.
