På gränsen!
En tanke som slår mig ganska ofta när jag är inne i Göteborg, eller som i det här fallet uppe i Stockholm är att det inte finns en typ av fyllo. När jag satt på bussen in till stan i måndags morse för att ta tåget upp till Stockholm då såg jag ju den där typen av riktiga "white trash-fyllon". Det vill säga sådana där människor som varken har haft någon utbildning eller på något sätt gjort speciellt mycket annat än att det tidigt slutade illa för dem. Det är den där sortens fyllon som gärna missbrukar också och i det här fallet var det både en man och en kvinna.
Båda satt med varsinn starköl i handen och klockan var 07:45 på morgonen. De hade både den obligatoriska ljua jeansjackan som säkert varit med sen ett nyktrare tillstånd runt åren 1988-1992. Det syntes på båda att de inte kan ha varit främmande för tabletter.
Här någonstans börjar skiljelinjen!
ckholm och hoppar på tunnelbanan, då dröjer det inte länge innan nästa typ av alkis sätter sig mitt emot mig. Den där sorten som till synes på håll kanske bara kan uppfattas som en udda människa, men när de kommer nära så förstår man hur sjuka och vilka fyllon de är. Det vill säga en man i lång snygg trenchcoat och obligatorisk mustach och grått hår. Hans ögon hade för längesedan försvunnit in i en värld som ligger beyond våran verklighet.
Han liknade i mångt och mycket en gammal samhällskunskapslärare som jag hade på gymnasiet. Den samhällskunskapsläraren måste för övrigt ha en hemlig bror nere i Halmstad, fr där springer det runt en tvättäkta kopia. Inte för att han någonsin skulle vara ett fyllo min gamla lärare, men sättet han för sig på, det där manliga blandat med en feminin sida i form av fnitter och gester som att hålla några fingrar för munnen eller liknande för att förstärka att man sagt något dumt. Mustachen, frisyren, dock är inte läraren någon silverräv. Slutligen också den oerhört intellektuella framtoningen och det är här distinktionen kommer mellan fyllon och fyllon.
De där människorna som är kvalicficerade för riktigt fina jobb och sitter på en oerhörd kunskap egentligen men som har ramlat bort totalt från samhället. Christer Pettersson tillhör den här kategorin till viss del, en människa med förutsättningarna att kunna bli något så mycket större. För den mannen var inte på något sätt dum i huvudet när lampan var tänd och någon faktiskt var hemma.
Men han den här mannen på tunnelbanan hade också bar kunnat vara en väldigt förvirrad och underlig filosofidoktor i kultur eller socialantropologi vid en första titt. När man sen såg att under trenchcoaten fanns en tröja som nog inte bytts på två år och när han spontant öppnade munnen till mig och tittade på mig då börjades det. Han började citera Wolfgang Von Goethe och pratade om 1800-talets stora retoriker och poeter, han malde på om Immanuel Kants påverkan på sanning och etik och bla bla bla... Med andra ord en fruktansvärt intelligent och intellektuell människa som enbart fallit väldigt djupt. Jag tilltalade honom inte mer än vid ett tillfälle utan satt mest och log mot honom. Han berättade med stora gester att han satt fast inom psykiatrin och sa ett sånt där klassiskt uttalande som bara ett intellektuellt fyllo kan göra. "Jag har fastnat inom psykiatrin, du vet det är en labyrint alltihopa". En sån där genial beskrivning av någonting som man ofta kan få höra om man lyssnar på fyllon.
Jag hade ett samtal med ett annat intellektuellt fyllo i Laholm för något år sedan och han spottade också ur sig sådana där härliga citat som bara den typen av fyllon kan göra.
Kort sagt gränsen mellan idiot och intelligent måste vara hårfin många gånger, men det är i varje fall så oerhört tragiskt att se alla dessa stora personligheter som försvinner in i missbrukets "labyrint".
Båda satt med varsinn starköl i handen och klockan var 07:45 på morgonen. De hade både den obligatoriska ljua jeansjackan som säkert varit med sen ett nyktrare tillstånd runt åren 1988-1992. Det syntes på båda att de inte kan ha varit främmande för tabletter.
Här någonstans börjar skiljelinjen!
ckholm och hoppar på tunnelbanan, då dröjer det inte länge innan nästa typ av alkis sätter sig mitt emot mig. Den där sorten som till synes på håll kanske bara kan uppfattas som en udda människa, men när de kommer nära så förstår man hur sjuka och vilka fyllon de är. Det vill säga en man i lång snygg trenchcoat och obligatorisk mustach och grått hår. Hans ögon hade för längesedan försvunnit in i en värld som ligger beyond våran verklighet.
Han liknade i mångt och mycket en gammal samhällskunskapslärare som jag hade på gymnasiet. Den samhällskunskapsläraren måste för övrigt ha en hemlig bror nere i Halmstad, fr där springer det runt en tvättäkta kopia. Inte för att han någonsin skulle vara ett fyllo min gamla lärare, men sättet han för sig på, det där manliga blandat med en feminin sida i form av fnitter och gester som att hålla några fingrar för munnen eller liknande för att förstärka att man sagt något dumt. Mustachen, frisyren, dock är inte läraren någon silverräv. Slutligen också den oerhört intellektuella framtoningen och det är här distinktionen kommer mellan fyllon och fyllon.
De där människorna som är kvalicficerade för riktigt fina jobb och sitter på en oerhörd kunskap egentligen men som har ramlat bort totalt från samhället. Christer Pettersson tillhör den här kategorin till viss del, en människa med förutsättningarna att kunna bli något så mycket större. För den mannen var inte på något sätt dum i huvudet när lampan var tänd och någon faktiskt var hemma.
Men han den här mannen på tunnelbanan hade också bar kunnat vara en väldigt förvirrad och underlig filosofidoktor i kultur eller socialantropologi vid en första titt. När man sen såg att under trenchcoaten fanns en tröja som nog inte bytts på två år och när han spontant öppnade munnen till mig och tittade på mig då börjades det. Han började citera Wolfgang Von Goethe och pratade om 1800-talets stora retoriker och poeter, han malde på om Immanuel Kants påverkan på sanning och etik och bla bla bla... Med andra ord en fruktansvärt intelligent och intellektuell människa som enbart fallit väldigt djupt. Jag tilltalade honom inte mer än vid ett tillfälle utan satt mest och log mot honom. Han berättade med stora gester att han satt fast inom psykiatrin och sa ett sånt där klassiskt uttalande som bara ett intellektuellt fyllo kan göra. "Jag har fastnat inom psykiatrin, du vet det är en labyrint alltihopa". En sån där genial beskrivning av någonting som man ofta kan få höra om man lyssnar på fyllon.
Jag hade ett samtal med ett annat intellektuellt fyllo i Laholm för något år sedan och han spottade också ur sig sådana där härliga citat som bara den typen av fyllon kan göra.
Kort sagt gränsen mellan idiot och intelligent måste vara hårfin många gånger, men det är i varje fall så oerhört tragiskt att se alla dessa stora personligheter som försvinner in i missbrukets "labyrint".
Kommentarer
Trackback
