Rötter!
Min pappa äger en fantastisk stereoanläggning. Det är densamma som har funnits med i hemmet sedan jag var liten i stort sett. Jag växte upp med att min pappa alltid var morgonpigg på lördagsmorgonar. Till min glädje och till min systers stora förtret började musiken strömma ur högtalarna gärna vid 08:30-09:00 på morgonarna. Det var ett härligt sätt att vakna till och då vaknade jag oftast på bra humör och kände att nu är det lördag.
Den där "lördagskänslan" infinner sig inte lika ofta längre när jag har jobbat oregelbundet i så många år och haft studierna. Det är väldigt sällan jag är ledig en lördag och bara kan andas ut. Men ibland så försöker jag alltid återskapa den där "lördagskänslan".
Där hans stereoanläggning står idag är nästan om möjligt än ännu mera perfekt plats än där den stod då. I ett skrymsle under trappan är det nästan som ett litet valv där stereon, cd-skivorna, vinylerna och nästan alla högtalare ryms utan att ta plats från rummet i övrigt.
Akustiken är perfekt eftersom rummet är öppet och taket är byggt en gång tiden för att vara en privat inspelningsstudio. Det var inte vi som hade rummet som det och det har varit vardagsrum längre än inspelningsstudio. Men ljudet blir riktigt bra och där gör sig en vinyl bäst i skymmning då fönstrena gör att skymningen faller bra inpå rummet.
Där har min pappa många gånger uppmärksammat mig på många nya låtar som jag inte har hört innan. För många år sedan spelade han låten "Rötter" av Lasse Tennander för mig och jag fastnade givetvis direkt. En mycket bra text och en härlig refräng. Den gör sig dock allra bäst just på farsans vinylspelare på den platsen där spelaren står just nu. Men i brist på det försvinner jag ibland in i mig själv och försöker konstruera någon slags liknande känsla hemma med blandat resultat. Hur som helst är det en fantastiskt fin låt och jag lämnar er med ett citat ur låten.
"För vi står här på stranden min vän och i mitt hjärta känns ett hugg. När vinden sliter i din hästsvans och blåser bort min barndomslugg. Oh Carol min vän, min honungspaj, mitt sockerbär, kom ihåg att våra rötter de kommer alltid finnas här."
Den enda invändningen som jag alltid har haft är mot just textraden honungspaj och sockerbär, Hur mycket vackrare hade det inte blivit om han sjöng min kärleks eld min livskamrat.
http://www.youtube.com/watch?v=2JvNofABDls Lyssna själva och bedöm, men ni kommer aldrig få känslan som jag beskriver för den skall också finans med "lördagskänslan".
Den där "lördagskänslan" infinner sig inte lika ofta längre när jag har jobbat oregelbundet i så många år och haft studierna. Det är väldigt sällan jag är ledig en lördag och bara kan andas ut. Men ibland så försöker jag alltid återskapa den där "lördagskänslan".
Där hans stereoanläggning står idag är nästan om möjligt än ännu mera perfekt plats än där den stod då. I ett skrymsle under trappan är det nästan som ett litet valv där stereon, cd-skivorna, vinylerna och nästan alla högtalare ryms utan att ta plats från rummet i övrigt.
Akustiken är perfekt eftersom rummet är öppet och taket är byggt en gång tiden för att vara en privat inspelningsstudio. Det var inte vi som hade rummet som det och det har varit vardagsrum längre än inspelningsstudio. Men ljudet blir riktigt bra och där gör sig en vinyl bäst i skymmning då fönstrena gör att skymningen faller bra inpå rummet.
Där har min pappa många gånger uppmärksammat mig på många nya låtar som jag inte har hört innan. För många år sedan spelade han låten "Rötter" av Lasse Tennander för mig och jag fastnade givetvis direkt. En mycket bra text och en härlig refräng. Den gör sig dock allra bäst just på farsans vinylspelare på den platsen där spelaren står just nu. Men i brist på det försvinner jag ibland in i mig själv och försöker konstruera någon slags liknande känsla hemma med blandat resultat. Hur som helst är det en fantastiskt fin låt och jag lämnar er med ett citat ur låten.
"För vi står här på stranden min vän och i mitt hjärta känns ett hugg. När vinden sliter i din hästsvans och blåser bort min barndomslugg. Oh Carol min vän, min honungspaj, mitt sockerbär, kom ihåg att våra rötter de kommer alltid finnas här."
Den enda invändningen som jag alltid har haft är mot just textraden honungspaj och sockerbär, Hur mycket vackrare hade det inte blivit om han sjöng min kärleks eld min livskamrat.
http://www.youtube.com/watch?v=2JvNofABDls Lyssna själva och bedöm, men ni kommer aldrig få känslan som jag beskriver för den skall också finans med "lördagskänslan".
Kommentarer
Trackback
