Tiden som rullar på!
Nu är snart 2011 slut och ett turbulent år läggs till historien för min del.
Under 2011 har jag bott i 3 olika städer, i tre olika lägenheter. Lägg till att jag har haft tre olika arbetsplatser.
Det turbulenta året? Är det epitetet på år 2011 för min del kanske?
6 januari 2011 var den absoluta höjdpunkten under hela året och tar sig upp på topp 5 över de absolut bästa dagarna i mitt liv! Det är väldigt sällan man får den där känslan att oj den här dagen har nästan ingen motsvarighet.
Mängder av nya bekantskaper har slutits bland så väl svenska som norska och nu även portugisiska.
Sommaren 2008 bodde jag i Kungälv, där jag är född och uppvuxen. Jag hade bestämt mig för att jag skulle plugga och att jag skulle flytta! Av en händelse råkade jag bli kär den sommaren och flyttorten Halmstad blev ett naturligt val eftersom det var närmare henne.
2012 flyttar jag tillbaka till Kungälv igen med en fil. kand. i statsvetenskap, efter att ha bott i Norge och arbetat på Sveriges ambassad i Oslo. Över 3,5 år alltså sedan jag körde min sista åktur på Radiobilarna på Liseberg, stämplade ut, bytte om och hoppade in i min vita Volvo 850 som var packad med saker för att bege mig söderut. Så mycket saker som har hänt på vägen och hur mycket jag har förändrats sedan dess. Vuxen är jag helt plötsligt! Jag kommer på mig själv med att tänka på matlådor och inredningsdetaljer till lägenhet och annat som inte bekymrat mig innan.
Någonstans på de 3,5 åren försvann kanske det där sista av den lille blonde killen som folk stannade på gatorna i Italien och klappade på huvudet och sa "Bambino Piccolino" till. Eller lever han kvar? Det gör han nog, men han har nog intagit en annan roll. Han spelar inte huvudrollen längre! Huvudrollen spelas av den numera betydligt mer mörkhåriga killen som ibland låter skägget växa ut och som oftast är väldigt analytisk.
Min kompis Erik Larsson sa till mig en gång i somras att "Fördelen med dig Fredrik är att du är en väldigt komplex person som samtidigt är väldigt enkel att ha att göra med." Är det den mörkhårige lite skäggige killen som är komplex och den lilla kritvita pojken som är lätt att umgås med?
Jag vet i alla fall att den lilla vithåriga pojken växte upp i Kungälv och den lite mörkhårigare skäggige killen växte upp under 3,5 år på olika ställen, olika arbetsplatser och bland olika vänner.
Nu möts båda två på den lille vithåriga pojkens hemmaplan, staden där bara en del av mig har hemmaplan och en annan del har bortplan. Vad sker nu?
Jo, jag blir ett med mig själv igen och jag kan känna att den lilla vithåriga pojken och den lite mörkare skäggige killen tar varandra i hand och jag hittar en del av mig själv som har saknats. Jag har sett fram emot det här länge, nu kommer jag snart hem!
Den lite mörkhårigare killen med skägg möter
Den lilla vithåriga pojken!
Under 2011 har jag bott i 3 olika städer, i tre olika lägenheter. Lägg till att jag har haft tre olika arbetsplatser.
Det turbulenta året? Är det epitetet på år 2011 för min del kanske?
6 januari 2011 var den absoluta höjdpunkten under hela året och tar sig upp på topp 5 över de absolut bästa dagarna i mitt liv! Det är väldigt sällan man får den där känslan att oj den här dagen har nästan ingen motsvarighet.
Mängder av nya bekantskaper har slutits bland så väl svenska som norska och nu även portugisiska.
Sommaren 2008 bodde jag i Kungälv, där jag är född och uppvuxen. Jag hade bestämt mig för att jag skulle plugga och att jag skulle flytta! Av en händelse råkade jag bli kär den sommaren och flyttorten Halmstad blev ett naturligt val eftersom det var närmare henne.
2012 flyttar jag tillbaka till Kungälv igen med en fil. kand. i statsvetenskap, efter att ha bott i Norge och arbetat på Sveriges ambassad i Oslo. Över 3,5 år alltså sedan jag körde min sista åktur på Radiobilarna på Liseberg, stämplade ut, bytte om och hoppade in i min vita Volvo 850 som var packad med saker för att bege mig söderut. Så mycket saker som har hänt på vägen och hur mycket jag har förändrats sedan dess. Vuxen är jag helt plötsligt! Jag kommer på mig själv med att tänka på matlådor och inredningsdetaljer till lägenhet och annat som inte bekymrat mig innan.
Någonstans på de 3,5 åren försvann kanske det där sista av den lille blonde killen som folk stannade på gatorna i Italien och klappade på huvudet och sa "Bambino Piccolino" till. Eller lever han kvar? Det gör han nog, men han har nog intagit en annan roll. Han spelar inte huvudrollen längre! Huvudrollen spelas av den numera betydligt mer mörkhåriga killen som ibland låter skägget växa ut och som oftast är väldigt analytisk.
Min kompis Erik Larsson sa till mig en gång i somras att "Fördelen med dig Fredrik är att du är en väldigt komplex person som samtidigt är väldigt enkel att ha att göra med." Är det den mörkhårige lite skäggige killen som är komplex och den lilla kritvita pojken som är lätt att umgås med?
Jag vet i alla fall att den lilla vithåriga pojken växte upp i Kungälv och den lite mörkhårigare skäggige killen växte upp under 3,5 år på olika ställen, olika arbetsplatser och bland olika vänner.
Nu möts båda två på den lille vithåriga pojkens hemmaplan, staden där bara en del av mig har hemmaplan och en annan del har bortplan. Vad sker nu?
Jo, jag blir ett med mig själv igen och jag kan känna att den lilla vithåriga pojken och den lite mörkare skäggige killen tar varandra i hand och jag hittar en del av mig själv som har saknats. Jag har sett fram emot det här länge, nu kommer jag snart hem!
Den lite mörkhårigare killen med skägg möter
Den lilla vithåriga pojken!
Kommentarer
Trackback
