Vad är ärlighet och uppriktigthet?
Den här berättelsen utspelar sig innan internet och mobiltelefonernas tid!
En kille och en tjej träffas ute en lördagskväll på ett diskotek i centrala Göteborg och året är 1984. Båda finner varandras intresse trots att de inte kände till varandra från början. De är så upptagna av varandra att de glömmer bort att byta hemnummer med varandra.
Killen säger till tjejen att om du vill träffa mig igen så möt mig vid trappan i Brunnsparken på tisdag klockan 19. Sen skiljs de åt och endast minnen och tankar är det enda som finns kvar av lördagskvällen.
Dagarna går och tisdagen kommer. Killen stirrar på sitt armbandsur samtidigt som han gör sig i ordning framför spegeln. Han vill vara perfekt inför kvällen, han vill lukta gott och se bra ut. Fylld av tankar, förhoppningar och tvivel beger han sig iväg till trappan i Brunnsparken och han kommer fram 18:50 för att ha 10 minuter till godo.
Han tittar ut över Brunnsparken där han står och väntar och sneglar på sitt armbandsur... minuterna går och hopp och förtvivlan avlöser varandra i hans huvud. Kommer hon eller kommer hon inte? Klockan slår 19:03...
Den här historien kan ha två helt olika slut!
Avslutning nummer 1:
Killen väntar och väntar och minuterna går... vid klockan 20:00 förstår han till slut att tjejen inte kommer att dyka upp och att han inte kommer att få träffa henne. Han blir förstås helt knäckt och ledsen eftersom han gått och hoppats hela helgen på att få träffa tjejen igen. Men hon dök inte upp och han får helt enkelt bege sig ensam och ledsen hem genom Göteborgs gator...
Avslutning nummer 2:
Killen står och väntar och han börjar bli otålig när klockan slår 19:10, men han hoppas ändå fortfarande! klockan 19:12 dyker hon upp och går fram till killen som står där och väntar på trappan i Brunnsparken. Det visar sig att hon hade missat spårvagnen eftersom precis som killen hade gjort sig ordning länge framför spegeln. Med andan i halsen och förhoppningar hade hon satt sig på nästa spårvagn. De båda två går tillsammans genom Göteborgs gator och börjar vad som så småningom blir en förälskelse.
Vad blir sensmoralen av de båda avlutningarna och berättelsen i sin helhet? Killen har givit tjejen en möjlighet att visa henne om hon är intresserad av honom på riktigt eller om det bara var den där lördagskvällen som var det enda. Båda avslutningarna är två ärliga och uppriktiga handlingar av tjejen.
Det måhända att killen blir besviken och ledsen när tjejen dyker upp men han vet också att hon inte var intresserad och det gör det lättare för honom att komma över det senare. Sanningen gör ont men den är åtminstone ärlig.
Nä tjejen väl dyker upp i version 2 så dyker hon också upp med budskapet att hon är intresserad av killen på riktigt. Den ärligheten och uppriktigheten som visar sig i samma stund som hon uppenbarar sig på trappan i Brunnsparken är äkta och killen behöver inte tvivla på hennes intresse och de båda kan lära känna varandra på riktigt och veta att båda tycker om varandra.
Gör vi det inte svårare för oss idag? Måste vi skicka sms till varandra tre dagar i rad för att kunna träffas på tisdagen? Kommer vi inte övertolka eller missförstå varandra innan vi väl träffas den där tisdagen eftersom så mycket har sagt fram tills dess i form av sms, telefonsamtal, och skrivande på facebook?
Jag kan ha fel... men sanningen är i alla fall att killen i Brunnsparken 1984 behöver aldrig tvivla i den situationen i alla fall...
Kommer flickan till Brunnsparken efter klockan 19 till en väntande kille en tisdagskväll 1984 så kommer hon också i samma stund med budskapet att hon också är intresserad! Det kan inte bli mer ärligt och uppriktigt helt enkelt!
Ses vi vid trappan i Brunnsparken?
En kille och en tjej träffas ute en lördagskväll på ett diskotek i centrala Göteborg och året är 1984. Båda finner varandras intresse trots att de inte kände till varandra från början. De är så upptagna av varandra att de glömmer bort att byta hemnummer med varandra.
Killen säger till tjejen att om du vill träffa mig igen så möt mig vid trappan i Brunnsparken på tisdag klockan 19. Sen skiljs de åt och endast minnen och tankar är det enda som finns kvar av lördagskvällen.
Dagarna går och tisdagen kommer. Killen stirrar på sitt armbandsur samtidigt som han gör sig i ordning framför spegeln. Han vill vara perfekt inför kvällen, han vill lukta gott och se bra ut. Fylld av tankar, förhoppningar och tvivel beger han sig iväg till trappan i Brunnsparken och han kommer fram 18:50 för att ha 10 minuter till godo.
Han tittar ut över Brunnsparken där han står och väntar och sneglar på sitt armbandsur... minuterna går och hopp och förtvivlan avlöser varandra i hans huvud. Kommer hon eller kommer hon inte? Klockan slår 19:03...
Den här historien kan ha två helt olika slut!
Avslutning nummer 1:
Killen väntar och väntar och minuterna går... vid klockan 20:00 förstår han till slut att tjejen inte kommer att dyka upp och att han inte kommer att få träffa henne. Han blir förstås helt knäckt och ledsen eftersom han gått och hoppats hela helgen på att få träffa tjejen igen. Men hon dök inte upp och han får helt enkelt bege sig ensam och ledsen hem genom Göteborgs gator...
Avslutning nummer 2:
Killen står och väntar och han börjar bli otålig när klockan slår 19:10, men han hoppas ändå fortfarande! klockan 19:12 dyker hon upp och går fram till killen som står där och väntar på trappan i Brunnsparken. Det visar sig att hon hade missat spårvagnen eftersom precis som killen hade gjort sig ordning länge framför spegeln. Med andan i halsen och förhoppningar hade hon satt sig på nästa spårvagn. De båda två går tillsammans genom Göteborgs gator och börjar vad som så småningom blir en förälskelse.
Vad blir sensmoralen av de båda avlutningarna och berättelsen i sin helhet? Killen har givit tjejen en möjlighet att visa henne om hon är intresserad av honom på riktigt eller om det bara var den där lördagskvällen som var det enda. Båda avslutningarna är två ärliga och uppriktiga handlingar av tjejen.
Det måhända att killen blir besviken och ledsen när tjejen dyker upp men han vet också att hon inte var intresserad och det gör det lättare för honom att komma över det senare. Sanningen gör ont men den är åtminstone ärlig.
Nä tjejen väl dyker upp i version 2 så dyker hon också upp med budskapet att hon är intresserad av killen på riktigt. Den ärligheten och uppriktigheten som visar sig i samma stund som hon uppenbarar sig på trappan i Brunnsparken är äkta och killen behöver inte tvivla på hennes intresse och de båda kan lära känna varandra på riktigt och veta att båda tycker om varandra.
Gör vi det inte svårare för oss idag? Måste vi skicka sms till varandra tre dagar i rad för att kunna träffas på tisdagen? Kommer vi inte övertolka eller missförstå varandra innan vi väl träffas den där tisdagen eftersom så mycket har sagt fram tills dess i form av sms, telefonsamtal, och skrivande på facebook?
Jag kan ha fel... men sanningen är i alla fall att killen i Brunnsparken 1984 behöver aldrig tvivla i den situationen i alla fall...
Kommer flickan till Brunnsparken efter klockan 19 till en väntande kille en tisdagskväll 1984 så kommer hon också i samma stund med budskapet att hon också är intresserad! Det kan inte bli mer ärligt och uppriktigt helt enkelt!
Ses vi vid trappan i Brunnsparken?
Kommentarer
Trackback
