Gemenskaper!
Har ni tänkt på vilka olika gemenskaper man befinner sig i hela tiden? Heliga som oheliga, det vill säga egenvalda och av slumpen sammansatta gemenskaper. Ens familj är en gemenskap som man föds in i av en slump men det är ju den allra närmaste gemenskapen man har.
Sen kommer vännerna... de gemenskaperna kan tyckas egenhändigt valda men det är ju lika slumpvis sammansatta eftersom de är beroende av att man båda växte upp där eller sökte sig till den arbetsplatsen, träffade den personen där osv.
Först sedan utifrån de förutsättningarna man hamnar i väljer man sina vänner. Arbetsplatsen är ju också en likaväl helig som ohelig gemenskap eftersom man väljer vilka man ahr som vänner på en arbetsplats och ändå blir man i gemenskap med de människor man arbetar med.
Bussen är verkligen en sådan där ohelig gemenskap som blir helig i den stunden det skulle hända något allvarligt. Ingen av de som går på bussen har valt vilka som sitter på den och vem som kör bussen. Ingen har egentligen någonting gemensamt med någon, så vida man inte känner någon, än att man åker buss. Gemenskapen blir först påtaglig i det avseendet att det händer något.
Förstår ni vad jag menar? Vi kan ta exemplet med gruvarbetarna som fastnade nere i gruvan i Chile. De behöver nödvändigtvis inte ha känt varandra innan allihopa och många har inte valt den gemenskapen som sedan påtvingat uppstår under kontexten att dessa människor är de som är fångade i en gruva.
Vi går dagligen igenom massor av oheliga gemenskaper som endast blir påtagliga om någonting händer. När vi handlar är vi en gemenskap med de som handlar i samma butik, vad händer om butiken börjar brinna och vi alla blir fast där inne? Då uppstår helt plötsligt en påtaglig gemenskap. Vi står i en rulltrappa som faller bakåt. Vi bevittnar ett mord... osv.
En synlig eller osynlig gemenskap? Allt beror på kontexten!
Sen kommer vännerna... de gemenskaperna kan tyckas egenhändigt valda men det är ju lika slumpvis sammansatta eftersom de är beroende av att man båda växte upp där eller sökte sig till den arbetsplatsen, träffade den personen där osv.
Först sedan utifrån de förutsättningarna man hamnar i väljer man sina vänner. Arbetsplatsen är ju också en likaväl helig som ohelig gemenskap eftersom man väljer vilka man ahr som vänner på en arbetsplats och ändå blir man i gemenskap med de människor man arbetar med.
Bussen är verkligen en sådan där ohelig gemenskap som blir helig i den stunden det skulle hända något allvarligt. Ingen av de som går på bussen har valt vilka som sitter på den och vem som kör bussen. Ingen har egentligen någonting gemensamt med någon, så vida man inte känner någon, än att man åker buss. Gemenskapen blir först påtaglig i det avseendet att det händer något.
Förstår ni vad jag menar? Vi kan ta exemplet med gruvarbetarna som fastnade nere i gruvan i Chile. De behöver nödvändigtvis inte ha känt varandra innan allihopa och många har inte valt den gemenskapen som sedan påtvingat uppstår under kontexten att dessa människor är de som är fångade i en gruva.
Vi går dagligen igenom massor av oheliga gemenskaper som endast blir påtagliga om någonting händer. När vi handlar är vi en gemenskap med de som handlar i samma butik, vad händer om butiken börjar brinna och vi alla blir fast där inne? Då uppstår helt plötsligt en påtaglig gemenskap. Vi står i en rulltrappa som faller bakåt. Vi bevittnar ett mord... osv.
En synlig eller osynlig gemenskap? Allt beror på kontexten!
Kommentarer
Trackback
