Komplimang!
Jag fick en komplimang av en kvinlig jobbarkompis i veckan som jag tog åt mig väldigt mycket av. I min värld är det ju givetvis smickrande om man får komplimanger om sitt utseende eller liknande men de komplimangerna som jag tar åt mig av ligger utanför det klassiskt ytliga.
Vi satt och snackade när vi hade rast tillsammans och diskuterade lite olika saker och rätt från ingenstans kommer hon med komplimangen "jag tror att du skulle bli en jättebra pappa!". Aningen oväntad men desto mera smickrande. Tilläggas bör väl dessutom att hon och jag har känt varandra aningen längre än den korta tid jag hittills lyckats tillskansa mig på Liseberg under min återkomst.
Men varför tar jag åt mig och värdesätter en sådan komplimang så mycket mera då? Jo, för att en komplimang om att jag skulle bli en bra pappa värderar mig som person. Det är ju ett utlåtande som baseras på en människas sätt att vara och agera. Du behöver alltså således inte vara varken bara snygg, snäll eller rolig för att vara en bra pappa. Alltså bara för att jag skulle vara snygg så skulle jag inte per automatik bli en bra pappa.
Visserligen finns det ju människor som tänker, "oj han är snygg, vi skulle få riktigt vackra barn tillsammans". Högst troligt kanske men det säger ju ingenting om personen som pappa.
Den komplimangen "jag tror att du skulle bli en jättebra pappa" tar sig alltså in hela vägen in i hjärtat och stannar kvar ett bra tag. För det betyder också att en människa har gjort en djupare analys och faktiskt funderat över mig som människa och sen kommer med en utvärdering, i det här fallet i form av en komplimang. Tack för den komplimangen helt enkelt Sara Bergenheim! Det är skönt o känna att det finns fina vänner som du på min arbetsplats.
Tom Cruise, snygg, framgångsrik och begåvad. Är han per automatik en bra pappa?
Vi satt och snackade när vi hade rast tillsammans och diskuterade lite olika saker och rätt från ingenstans kommer hon med komplimangen "jag tror att du skulle bli en jättebra pappa!". Aningen oväntad men desto mera smickrande. Tilläggas bör väl dessutom att hon och jag har känt varandra aningen längre än den korta tid jag hittills lyckats tillskansa mig på Liseberg under min återkomst.
Men varför tar jag åt mig och värdesätter en sådan komplimang så mycket mera då? Jo, för att en komplimang om att jag skulle bli en bra pappa värderar mig som person. Det är ju ett utlåtande som baseras på en människas sätt att vara och agera. Du behöver alltså således inte vara varken bara snygg, snäll eller rolig för att vara en bra pappa. Alltså bara för att jag skulle vara snygg så skulle jag inte per automatik bli en bra pappa.
Visserligen finns det ju människor som tänker, "oj han är snygg, vi skulle få riktigt vackra barn tillsammans". Högst troligt kanske men det säger ju ingenting om personen som pappa.
Den komplimangen "jag tror att du skulle bli en jättebra pappa" tar sig alltså in hela vägen in i hjärtat och stannar kvar ett bra tag. För det betyder också att en människa har gjort en djupare analys och faktiskt funderat över mig som människa och sen kommer med en utvärdering, i det här fallet i form av en komplimang. Tack för den komplimangen helt enkelt Sara Bergenheim! Det är skönt o känna att det finns fina vänner som du på min arbetsplats.
Tom Cruise, snygg, framgångsrik och begåvad. Är han per automatik en bra pappa?
Kommentarer
Postat av: Marie Christiansson
Jag tror/vet att du sklle bli en bra pappa. Du är lik din morfar med att vara närvarande i barnets värld så att barnet känner sig sett och tryggt. En väldigt bra egenskap. Dessutom är du nyfiken och kan sänka dig till barnets nivå, även andra människors nivå som är sjuka eller inte hänger med på något sätt. En mycket avundsvärd och bra egenskap. Så........känn dig stolt och sug i dig;-)
Marie
Trackback
