Jag läste runt lite på en flyktigt bekant tjejs blogg och en del människor väljer ju att berätta mera om sin vardag på sin blogg. Personligen föredrar jag att berätta om mina tankar och mina perspektiv.
Hon har i alla fall valt att skriva om sitt eget liv och jag blev fruktansvärt illa till mods när jag läste följande inlägg på hennes blogg:
|
TORSDAG DEN 17 MARS 2011, KL 21:25
|
| |
Rädslan
Att jobba på industri är ingen lätt match, jag längtar tills klockan ska bli 16,00 men samtidigt inte.
Jag vill inte vara kvar på jobbet, jag trivs inte här. Trivs inte med arbetsuppgifterna som innebär att man ska lyfta mer än vad man själv väger. Klockan tickar och det är dags att plocka ihop och sluta för dagen.
Jag klär sakta om i omklädningsrummet i hopp om att inte komma hem för fort! Men jag får inte ta ut på tiden för mycket med tanke på vad som kan hända när jag kommer hem. Det är soligt och jag njuter lite grann av livet medans jag sakta går hemåt!
Sätter nyckeln i låset och upptäcker att ingen är hemma! Härligt, tänkte jag. Kanske några minuter kvar jag kan vara ensam hemma. Kl är 16,15, borde egentligen varit hemma 16,05.
Hoppas han inte upptäcker något, kanske borde diska direkt så han inte kommer på att jag kom hem 10minuter försent! Samtidigt som jag fyller upp vatten och hör jag dörren öppnas.
FAN! Han hann komma hem innan jag ens börjat?! Nu kommer han ifrågasätta varför jag inte ens börjat med maten! Jag fyller på diskmedel och hoppas att han bara ska gå förbi köket och inte ens tänka på att jag inte börjat diska.
Men jag hade fel, han stormar in i köket och skriker på mig! Varför jag inte börjat diska, varför maten inte står på bordet och varför jag fortfarande har mina jeans på mig! Vem jag har varit med, vad jag har gjort, om jag varit otrogen, träffat en annan kille. Frågorna bara vällde ur honom. Stod med gråten i halsen, tittade ner i golvet och svarade kort och tyst – Jag var tvungen att jobba över i några minuter, ingen hjälpte till att plocka ihop. Förlåt!
Vände mig om och fortsatte att diska medans han gick in i sovrummet och smällde igen dörren! Jag skakade av rädsla, som jag alltid gör när jag är hemma tillsammans med han. Vad kommer hända härnäst? Plötsligt så sa det kras, jag råkade tappa ett glas i golvet som gick i tusen bitar! NEJ! Hör hur sovrumsdörren slits upp, känner korsdraget från det öppna fönstret, blundar och försöker tänka mig till en annan plats! Känner en hand på axeln som sliter tag i mig. Några sekunder senare märker jag att jag ligger på golvet, öppnar ögonen och ser en pöl med blod framför mig och hör han stå och skratta, sedan säger: Klarade du inte den smällen så klarar du fan ingenting! Du är värdelös som flickvän, det enda du är värd att vara är en hora.
