fredriksperspektiv

På onsdag är det dags igen! Då återvänder jag till jobbet på Liseberg. Sommaren 2008 arbetade jag på Liseberg och fann kärleken, både till parken och i mänsklig gestalt. Sommaren 2008 tog jag et avgörande steg i mitt liv och flyttade till Halmstad för kärleken och för studierna.

2011 står jag där åter igen, 3 år äldre och med den där kärleken som en del av bagaget. Ett bagage som innehåller tre års studier, 3 olika boplatser, 2 olika jobb och många nya vänner. Men tillbaka till Kungälv kommer jag med det nya bagaget och jag gör återigen entre i Sveriges nöjespark. Jag kan bara beskriva det med några få ord:

Lycka, upprymdhet, nervositet och nyfikenhet.

Kort och gott är dirkeln sluten i alla fall. Liseberg har faktiskt något magiskt i själen som etsat sig redan när man var liten. För visst tyckte man att de som jobbade på Liseberg var häftiga.

Liseberg är personlig nostalgi i så många vinklar, men också en fantastisk arbetsplats på så många olika sätt.


Hang-over en attraktion jag saknar!

Jag kikade runt lite på youtube och hittade någon som lagt upp hemmavideofilmat från sin tripp till Liseberg 1989. Det är verkligen ett stycke kulturhistoria som bevarats. Där finns alla de gamla fina attraktionerna som vi som var där då och i början på 90-talet minns. Se själva under turen i den numera klassiska och mytomspunna attraktionen Rainbow.

http://www.youtube.com/watch?v=U2FlAEvhICI <----- Liseberg 1989!

Själv kan man som många andra lisebergare säga att man jobbade den dagen då Rainbow kraschade i juli 2008. Jag vet precis vad jag gjorde. Jag satt på barnattraktionen lilla Lots och väntade på att jag skulle få rast och plötsligt hör jag en stor smäll. Konstigt ljud men ingenting man tänker på och man kollar så att det inte är den attraktionen man jobbar på som givit ifrån sig ett ljud. Märk väl att Lilla Lots ligger i en helt annan del av parken och ingenting märktes dit bort. Sen kommer personen som skall lösa mig på rast och jag börjar så smått gå bort mot personalmatsalen när jag hör en helikopter komma flygandes, en stor helikopter som jag ser är på väg ner i närheten av parken. En tanke går upp att det var ju lite märkligt sen när jag tittar mig omkring så ser jag stora folkmassor komma gåendes från den södra delen av parken och då börjar man ju lägga ihop ett plus ett i huvudet och kommer ihåg det där ljudet och man får en sådan där obehaglig känsla i kroppen. Så jag går helt enkelt i motsatt riktning det vill säga mot folkmassan och jag ser att hela södra delen av parken börjat tömmas på folk helt och hållet. Jag stannar en av mina föreståndare och frågar vad som har hänt och han svarar att "Rainbow har kraschat". Jag går rakt igenom avspärrningen och kommer runt hörnet på byggnaden rakt framför och så ser man hela förödelsen. Starkt minne!



Bortsett från den dagen och det minnet är Liseberg de bästa arbetsplats jag någonsin har arbetat på och jag har så många härliga minnen såväl privata som i jobbet från Liseberg. Alla har vi väl ett speciellt minne från parken. Jag vill passa på att påpeka än en gång att det inte var Lisebergs fel att attraktionen kraschade. 


Klassiska Loopen en attraktion jag gärna hade sett stod kvar!

Som sagt cirkeln är sluten och vill ni möta på mig i sommar så ta en sväng förbi radiobilarna eller Lisebergsbanan, eller varför inte i barnparken. Hur som helst så hoppas jag att alla får ett bra minne från Liseberg i sommar för jag vet att jag kommer att få många!
 

Vill upp-o-ner där Kållerado ligger idag en attraktion som Liseberg borde ha sparat och placerat på ett annat ställe i parken!

För er som var barn på den tiden, ni minns väl köket där bordet och stolarna och maten hängde i taket? Eller allra värst hissen på slutet som kraschade i golvet flera, flera våningar. Åtmintone trodde man det, jag vet hur rädd jag var första gångerna i den hissen!