Var finns du?
Sigmund Freud sa att ett barn föds med embryon till att bli både psykopat och en gott handlande människa. Livet i sig däremot är avgörande för vilket embryo som utvecklas mest!
Vi föds alla in i en familj. Hur den familjen ser ut har vi ingen aning om och vi kan inte påverka det själva vi har i alla fall föräldrar. Dessa föräldrar som på ett eller annat sätt gjort, medvetet eller omedvetet, så att vi har kommit till världen. Familjen alltså de enda personerna på jorden som har så nära koppling till en själv att man helt enkelt bara kan utgå från att de också är de enda personerna som verkligen skall ställa upp för en om det blir problem.
Man kan göra två saker som förälder. Man kan ta hand om sina barn och man kan skita i dom! Svart eller vitt?
Nej, familjen är en betydligt mer komplicerad gemenskap än så. Familjen är dock den viktigaste gemenskapen eftersom det är den enda vi på allvar kan identifiera oss med som "vi". Med andra ord måste det finnas en slags familjeidentitet, en slags sammanhållning för en väl fungerade familj för att alla medlemmarna skall känna sig inkluderade i gemenskapen "vi". Alla i familjen behöver känna känslan av att vi finns för varandra oavsett. Att säga att man gör det och att verkligen visa att man gör det är två helt skilda saker. För vad händer med familjen där föräldrarna talar om för sina barn att de ställer upp och när det väl kommer till krita så gör de det inte alls. Ett annat alternativ är de föräldrar som ställer upp men bara så mycket som de själva anser sig vara nödvändigt, och om det går med minsta minimala ansträngning.
Tror någon att de barnet känner en identitet med de föräldrarna, en slags sammanhållning? Kommer det barnet att vända sig till en förälder som han/hon vet inte ställer upp eller ställer upp så mycket som det passar. Är det föräldrarnas rätt att alltid ställa upp 100% på sina barn? Nej, verkligen inte det hjälper ingen, men när det verkligen behövs! När barnet skall kunan känna att de får hjälp när de verkligen behövs.
Vad händer med ett barn som inte får hjälp hemma? Försvinner deras problem av sig självt? NEJ! Kommer de att behöva vända sig någon annanstans för att få hjälpen? JA!
Varför hamnar barn i gäng, sätter sig i skuld hos kriminella, missbrukar eller blir psykopaten?
Jag tror det många gånger det är den dagen då barnet inte längre kan identifiera sig med sin familj, det är den dagen barnet är tvunget att börja söka hjälp på annat håll och lita på att omvärlden är god nog att ställa upp på dem. Kan barnen alltid lita på det? Nej, självklart inte.
Blivande förälder! Du behöver inte ge ditt barn allt för barnet kommer aldrig tacka dig nog för det. Du behöver inte alltid ställa upp på allt ditt barn vill för det är inte säkert att allt ett barn vill är bra. Men försök tänka på en sak, försök i alla fall bygga en relation till ditt barn där de vet att vad som än händer så kommer de alltid ställa upp om det verkligen blir problem. För det viktigaste är att försöka bygga en känsla av sammanhållning och det allra viktigaste konstaterandet jag vill göra, som jag helt och hållet tror på.
DEN DAGEN DÅ DITT BARN BÖRJAR KÄNNA SIG SOM EN BELASTNING DEN DAGEN SLUTAR BARNET ATT TA KONTAKT MED DIG! Inget barn vill känna sig i vägen eller som en belastning. Ett barn med problem kanske söker sig til lett kriminellt gäng för att känan sig önskvärd och behövd. Oavsett ålder så måste i varje fall alla medlemmar känna sig lika viktiga och behövda annars så vänder man sig ifrån varandra!
TÄNK PÅ DET BLIVANDE FÖRÄLDRAR! Vem skall hjälpa ditt barn när det har problem? Är det du eller omvärlden?
Jag ställer helt upp på det du skriver/säger Fredrik. Ett barn har kommit till för att två människor har önskat att ett barn ska bli till. Och har man som förälder önskat att ett barn ska bli till så har man en förbaskad skyldighet att se till att det barnet känner sig välkommet och älskat oavsett vad som händer, man ska/kan inte alltid ställa upp av olika anledningar, MEN när barnet kommer till en och ber om hjälp så har det tänkt igenom det mycket noga och då är det ens förbaskade skyldighet att hjälpa till, man ska hålla löften man har givit, man ska ställa upp osjälviskt för sitt barn även om det är vuxet, om man kan och det kan man för det mesta. Man kan inte bara ställa krav på varandra utan att ge tillbaka. Jag förstår över huvud taget inte den förälder som inte ställer upp för sitt barn??? Det är själviskt om något att bara tänka på sig själv i första hand och ge barnet dåligt samvete. Sen ska man självklart inte utnyttja varandra men ibland kan den ena behöva hjälp och ibland kan den andra behöva hjälp och ställer man inte upp för sitt barn så kan man heller inte tro att barnet ställer upp för en själv, det är tillit, förtroende, respekt, vänskap, ja........ allt det gäller, bryter man dom kan det bli för sent att laga det sedan. Tänk på det innan du tänker på dig själv innan någon annan. Ditt barn har kommit till för att du vill att det ska komma till och man har förbannemig en plikt som förälder om man har lite vett i skallen att villkorslöst stötta och ställa upp för sitt barn i alla lägen Så Är Det Bara.
Marie
