fredriksperspektiv

Många minns väl TV-serien "Albert och Herbert", som också var julkalender, med skådespelarna Sten-Åke Cederhök (Albert) och Thomas Von Brömsen (Hebert). En typisk göteborgsk TV-serie med underfundigheter, ordvitsar och gubbhumor! Kort och gott en kultserie och i många gånger ett stycke skön komedihistoria.

1995 startades serien upp igen, efter att ha varit en långkörare på 70-80-talet, fast denna gången med enbart Herbert och en ny karaktär. Anledningen var ju förstås att Sten-Åke Cederhök varit död sedan några år och nu behövdes en ny ersättare, en yngre förmåga. Den nya karaktären fick namnet Robert och spelades av Carl-Einar Häckner, ni vet trollkarlen med den väldigt skruvade och exentriska humorn som uppträder på Lisebergs stora scen varje år. 

I det allra första avsnittet av TV-serien får vi se att Albert begravs och såsmåningom dyker Robert upp för att trevande försöka berätta för Herbert att Robert är hans okände bror. 

Det är här poängen kommer för när jag sitter och tittar på Carl-Einar Häckners skådespel dyker en mer nutida komiker och skådespelare upp i huvudet på mig, Björn Gustafsson! 

---

Jag har någonstans sagt till mig själv att jag aldrig skall skriva någonting om honom eller liknande eftersom jag personligen känner Björn sen ett antal år tillbaka, jag skall här tillägga att vi dock inte umgås utan ses vi så pratar vi och kanske gör något. Anledningen för mig att inte skriva någonting om honom är att jag på något sätt som någon pajas vill försöka "rida" på hans framgång, "titta på mig jag känner Björn!" En kategori av människor som alltid dyker upp så fort någon gör något bra!

Det här handlar snarare om att eftersom jag känner Björn och har sett honom agera många gånger på både stora och mindre tillställningar, alternativt i rena privatlivet, så kunde jag inte låta bli att se likheter med det sättet Carl-Einar Häckner spelar på i TV-serien "Herbert och Robert".

http://www.youtube.com/watch?v=ejhzXzHnMbo <----- där har ni allra första avsnittet av TV-serien "Herbert och Robert". Spola fram till sisådär 8min in i klippet och Carl-Einar Häckner gör entré. Från sisådär 9min börjar likheterna mellan Carl-Einars skådespel och Björns dito att bli väldigt igenkännande. Notera exempelvis när Robert skall visa för Herbert hur man praktiserar karate.

---

Jag tror knappast att Björn personligen har suttit och specialstuderat Carl-Einar Häckner som en slags förebild till sin egen komik. Men den tafatte Göteborgaren med lite långt hår som växlar från totalt nollstäld till excentrisk, till svärmorsdröm, som drar spontana ordvitsar och sjunger sånger på medvetet dåliga rim gör entré för första gången i den här TV-serien. Här öppnar någonstans Carl-Einar Häckner den svenska publiken helt omedvetet för ett komiskt stjärnskott 13 år senare.

Varken Carl-Einar eller Björn har nog någonsin dragit en parallel av varandras skådespel, men om de skulle betrakta sig själva från ett Platoniskt perspektiv, ett utifrån perspektiv, skulle de nog också se likheterna. Har ni inte redan sett avsnittet jag länkade, så gör det nu, ni lär förstå vad jag menar!


Björn Gustafsson och Carl-Einar Häckner, lika som bär?

Till sist ett tillägg till Björn om du läser det här, du är en underbar människa och jag vet att du har självinsikt!