En hyllning till en röst, en kvinna!
Jag och min rumskamrat Candido promenerade sakta hem genom Oslos finare kvarter, Frogner, igår natt på väg hem till vårat. Då passerade vi tre svenska tjejer och vi började prata och en av tjejerna kom ifrån Halmstad. Efter tre års vistelse i Halmstad vill jag kategoriskt påpeka att det tyvärr finns en viss utbredd mentalitet bland människor som bor i Halmstad som jag inte stöter på i Oslo, Göteborg eller Stockholm. Då menar jag alltså att den är utbredd, men givetvis inte bland alla.
Frogner Plass!
Det är en slags uttalad mentalitet att kommer man från Halmstad är man en märkvärdig människa, från en storstad och man är lite för mer än vad andra människor är. Så var även fallet med en av de här tre tjejerna. Jag sa att jag flyttade från Halmstad i maj och jag frågade vart i Halmstad hon kom ifrån då svarade hon mig att hennes föräldrar bott i Halmstad och sen flyttat till New York och numera bor i Chicago. Det var inte riktigt svaret på min fråga och det sa definitivt mer om henne än om mig. En tjej som presenterar sig med att hon har framgångsrika föräldrar.
Jag blev så paff att jag bara slängde iväg kommentaren "Så det gör dig till en bättre människa menar du?". En nonchalant blick och "Ja!" sen sa hon "Du kanske vet hur man är full?", jag tittade på henne och sa "Jotack, men det finns en gräns!", hennes svar "Du vi har våra vänner och detta är vårt staket så bara gå!", jag såg henne inte ens i ögonen utan vi bara gick vidare i lugn takt och jag vinkade lite nonchalant över ryggen medan dom fortsatte att babbla på för att försöka få respons.
Jag menar vad är det för fel på människor när man spontant möts och man direkt måste försöka att bevisa någonting? En riktig kvinna som har någonting att komma med är trygg i sig själv och låter den andra personen själv upptäcka varför hon är speciell. Klarar inte mannen av att upptäcka henne, märker hon det och hon kan artigt avsluta kontakten.
En kvinna som har någonting något unikt, någonting speciellt behöver inte tala om det. Hon behöver bara vara sig själv och folk får upptäcka henne för den hon är. Flertalet exempel på dessa kvinnor är Dolly Parton, Olivia Newton-John, Bonnie Tyler.
Det är här jag stannar upp, Bonnie Tyler! Eller Gaynor Hopkins som hon egentligen heter. Hon växte upp i en liten by i det lilla landet Wales långt ifrån kändislivet i London och framförallt långt ifrån det flotta Manhattan.
Hon hade en väldigt raspig röst men hon älskade att sjunga och hon trodde på sig själv. Hon fick en hit 1975 med låten "Lost in France" och tvingades sen operera sina stämband 1976. Det blev problematiskt och hon fick en ännu raspigare röst, trots detta slår hon på allvar igenom 1977 med vad jag kallar för världens bästa genombrott genom tiderna. För tänk dig att komma som ung artist och få slå igenom på allvar med en låt som "It´s a heartache".
http://www.youtube.com/watch?v=rp3Xy2q6TBI <------ "It's a heartache"
Hennes röst är raspig, hon kommer från landet och hon är helt ny i USA, men den här kvinnan kan sjunga! Titta på hur Bonnie Tyler utvecklas från sitt genombrott och framåt... Hon går helt och hållet sin egen väg och hon är trendsättare, en kvinna som väl passar in i socitetens ideal. Hon behöver absolut inte be om ursäkt för sig själv och det hon kan!
Men framförallt det viktigaste, hon är en kvinna och hon har aldrig låtit hennes storhet gå ut över hennes folklighet. Hon vet vem hon är och försöker inte framhäva sig själv och när hon gör det är det för att hon helt enkelt har förmågan att göra det! En stor artist och en riktig kvinna! Hon må ha skönhetsopererat sig och so what, men hon slänger inte det i ansiktet på folk och hon lyckas vara genuin, för det där är Bonnie Tyler och ingen annan.
http://www.youtube.com/watch?v=lcOxhH8N3Bo&ob=av2e <----- "Total eclipse of the heart" Se henne och inse att det där är en riktig kvinna och hon inte har någonting att skämmas för, hon behöver inte tala om vem hon är, det framgår ändå!
Bonnie Tyler drygt 25 år efter förra bilden!
Frogner Plass!
Det är en slags uttalad mentalitet att kommer man från Halmstad är man en märkvärdig människa, från en storstad och man är lite för mer än vad andra människor är. Så var även fallet med en av de här tre tjejerna. Jag sa att jag flyttade från Halmstad i maj och jag frågade vart i Halmstad hon kom ifrån då svarade hon mig att hennes föräldrar bott i Halmstad och sen flyttat till New York och numera bor i Chicago. Det var inte riktigt svaret på min fråga och det sa definitivt mer om henne än om mig. En tjej som presenterar sig med att hon har framgångsrika föräldrar.
Jag blev så paff att jag bara slängde iväg kommentaren "Så det gör dig till en bättre människa menar du?". En nonchalant blick och "Ja!" sen sa hon "Du kanske vet hur man är full?", jag tittade på henne och sa "Jotack, men det finns en gräns!", hennes svar "Du vi har våra vänner och detta är vårt staket så bara gå!", jag såg henne inte ens i ögonen utan vi bara gick vidare i lugn takt och jag vinkade lite nonchalant över ryggen medan dom fortsatte att babbla på för att försöka få respons.
Jag menar vad är det för fel på människor när man spontant möts och man direkt måste försöka att bevisa någonting? En riktig kvinna som har någonting att komma med är trygg i sig själv och låter den andra personen själv upptäcka varför hon är speciell. Klarar inte mannen av att upptäcka henne, märker hon det och hon kan artigt avsluta kontakten.
En kvinna som har någonting något unikt, någonting speciellt behöver inte tala om det. Hon behöver bara vara sig själv och folk får upptäcka henne för den hon är. Flertalet exempel på dessa kvinnor är Dolly Parton, Olivia Newton-John, Bonnie Tyler.
Det är här jag stannar upp, Bonnie Tyler! Eller Gaynor Hopkins som hon egentligen heter. Hon växte upp i en liten by i det lilla landet Wales långt ifrån kändislivet i London och framförallt långt ifrån det flotta Manhattan.
Hon hade en väldigt raspig röst men hon älskade att sjunga och hon trodde på sig själv. Hon fick en hit 1975 med låten "Lost in France" och tvingades sen operera sina stämband 1976. Det blev problematiskt och hon fick en ännu raspigare röst, trots detta slår hon på allvar igenom 1977 med vad jag kallar för världens bästa genombrott genom tiderna. För tänk dig att komma som ung artist och få slå igenom på allvar med en låt som "It´s a heartache".
http://www.youtube.com/watch?v=rp3Xy2q6TBI <------ "It's a heartache"
Hennes röst är raspig, hon kommer från landet och hon är helt ny i USA, men den här kvinnan kan sjunga! Titta på hur Bonnie Tyler utvecklas från sitt genombrott och framåt... Hon går helt och hållet sin egen väg och hon är trendsättare, en kvinna som väl passar in i socitetens ideal. Hon behöver absolut inte be om ursäkt för sig själv och det hon kan!
Men framförallt det viktigaste, hon är en kvinna och hon har aldrig låtit hennes storhet gå ut över hennes folklighet. Hon vet vem hon är och försöker inte framhäva sig själv och när hon gör det är det för att hon helt enkelt har förmågan att göra det! En stor artist och en riktig kvinna! Hon må ha skönhetsopererat sig och so what, men hon slänger inte det i ansiktet på folk och hon lyckas vara genuin, för det där är Bonnie Tyler och ingen annan.
http://www.youtube.com/watch?v=lcOxhH8N3Bo&ob=av2e <----- "Total eclipse of the heart" Se henne och inse att det där är en riktig kvinna och hon inte har någonting att skämmas för, hon behöver inte tala om vem hon är, det framgår ändå!
Bonnie Tyler drygt 25 år efter förra bilden!
Kommentarer
Trackback
