Tänk om!
Tänk om...
Du har två väldigt bra artister, två sångare som slagit igenom på olika sätt och det framförallt för att båda sångarna verkligen har två unika och fantastiska röster. Båda är artister ut i fingerspetsarna och mängder av personer kan deras låtar.
De har fortfarande massor kvar att ge musikvärlden och är långt ifrån förbrukade som artister kvalitétsmässigt.
De träffas tillsamamns med bra producenter och får ett väldigt bra material i handen som är som gjort för båda artisterna och kombinationen mellan dessa två artister och deras särart gör att låten blir otroligt bra.
En man och en kvinna med kapacitet i världsklass och som kompletterar varandra.
Du har den vackra kvinnan med den otroliga rösten!
Bonnie Bianco
Italiensk-amerikanskan som slog igenom stort i Tyskland med TV-serien "Cinderella" i slutet på 80-talet. En kvinna vars röst är större än hennes rykte.
Chris Norman
Fd sångare i Smokie och rösten bakom låtar som "Livin next door to Alice" och "Lay Back in the arms of someone" under 70-talet.
men...
Trots dessa två fantastiska röster och denna vackra låt som är som gjorda för dessa artister, så finns det någonting som ingen kvalité i världen rår på mer eller mindre.
Tiden!
Att vara artist och komma med hits är lika mycket att komma fram på rätt plats vid rätt tidpunkt. Det funkar inte att du bara har ett bra material... Det måste låta rätt i tiden också.
1997 dominerades hitlistorna av band som Vengaboys, Aqua, Spice Girls, Backstreet Boys... för att nämna några.
Ett pärlband av väldigt kommersiella band som gjorda för att möta en enkel marknad med väldigt enkel och lätt musik. Det är ingen musik som jag själv helt avfärdar, men det beror nog också på att jag är uppvuxen med den musiken. Men, försök själv att bena ut musikaliska kvalitéer i dessa band och försök hitta anledningen till varför just de blev artister. På grund av innehållet och kvalitén i sin helhet?
1997 släppte Chris Norman och Bonnie Bianco en helt fantastisk låt som håller än idag. Problemet?
Chris Norman och Bonnie Bianco hade sedan många år tillbaka redan paserat zenith soma rtister och marknaden för dem båda var väldigt begränsad till Tyskland. När de väl får ett mästerverk i handen och gör ett mästerverk av det, låter det inte rätt i tiden och passerar blygsamt förbi topplistorna och glöms bort till förmån för "Barbie Girl" och "Calcutta".
Norman och Biancos låt, låter för mycket 1987 och kanske skulle den även ha gjorts det året? För jag tror att om låten "Send a sign to my heart" släpptes 1987 istället för 1997, hade den blivit en stor, stor hit!
Bedöm själva?
http://www.youtube.com/watch?v=MQHgLBHfs7w <---- Chris Norman & Bonnie Bianco - Send a sign to my heart
Tänk om...
Du har två väldigt bra artister, två sångare som slagit igenom på olika sätt och det framförallt för att båda sångarna verkligen har två unika och fantastiska röster. Båda är artister ut i fingerspetsarna och mängder av personer kan deras låtar.
De har fortfarande massor kvar att ge musikvärlden och är långt ifrån förbrukade som artister kvalitétsmässigt.
De träffas tillsamamns med bra producenter och får ett väldigt bra material i handen som är som gjort för båda artisterna och kombinationen mellan dessa två artister och deras särart gör att låten blir otroligt bra.
En man och en kvinna med kapacitet i världsklass och som kompletterar varandra.
Du har den vackra kvinnan med den otroliga rösten!
Bonnie Bianco
Italiensk-amerikanskan som slog igenom stort i Tyskland med TV-serien "Cinderella" i slutet på 80-talet. En kvinna vars röst är större än hennes rykte.
Chris Norman
Fd sångare i Smokie och rösten bakom låtar som "Livin next door to Alice" och "Lay Back in the arms of someone" under 70-talet.
men...
Trots dessa två fantastiska röster och denna vackra låt som är som gjorda för dessa artister, så finns det någonting som ingen kvalité i världen rår på mer eller mindre.
Tiden!
Att vara artist och komma med hits är lika mycket att komma fram på rätt plats vid rätt tidpunkt. Det funkar inte att du bara har ett bra material... Det måste låta rätt i tiden också.
1997 dominerades hitlistorna av band som Vengaboys, Aqua, Spice Girls, Backstreet Boys... för att nämna några.
Ett pärlband av väldigt kommersiella band som gjorda för att möta en enkel marknad med väldigt enkel och lätt musik. Det är ingen musik som jag själv helt avfärdar, men det beror nog också på att jag är uppvuxen med den musiken. Men, försök själv att bena ut musikaliska kvalitéer i dessa band och försök hitta anledningen till varför just de blev artister. På grund av innehållet och kvalitén i sin helhet?
1997 släppte Chris Norman och Bonnie Bianco en helt fantastisk låt som håller än idag. Problemet?
Chris Norman och Bonnie Bianco hade sedan många år tillbaka redan paserat zenith soma rtister och marknaden för dem båda var väldigt begränsad till Tyskland. När de väl får ett mästerverk i handen och gör ett mästerverk av det, låter det inte rätt i tiden och passerar blygsamt förbi topplistorna och glöms bort till förmån för "Barbie Girl" och "Calcutta".
Norman och Biancos låt, låter för mycket 1987 och kanske skulle den även ha gjorts det året? För jag tror att om låten "Send a sign to my heart" släpptes 1987 istället för 1997, hade den blivit en stor, stor hit!
Bedöm själva?
http://www.youtube.com/watch?v=MQHgLBHfs7w <---- Chris Norman & Bonnie Bianco - Send a sign to my heart
Tänk om...
Kommentarer
Trackback
