Den mänskliga fåfängan!
I ett nattsuddigt Göteborg, där kulmen precis nåtts och passerat av det Kulturkalas som pågår, utspelas scener som på många andra ställen då människor är ute för att roa sig.
Jag kan inte mer än att betrakta mig själv. Jag har valt ut kläder för kvällen, jag duschade tätt inpå att jag gick hemifrån, håret är fixat och jag känner mig tillräckligt fin för att visa mig ute i Göteborgs nattliv. Dock inte mer avancerat denna kväll än att det dinerades med Erik, Malin och Carl på restaurang.
Men visst gör sig fåfängan påmind just i detta läge. På en fredag kväll skall man göra sig iordning och känna sig riktigt fin. Skjortan är nystruken och det hade inte spelat någon roll hur jag sett ut på fredag dag. När kvällen väl faller och det vankas utgång kommer den yppersta av fåfänga fram.
Jag är då ändå inte den enda som lider av samma fenomen. Överallt strömmar det människor som är orolig för att håret ligger fel, att de inte luktar tillräckligt gott, att kläderna ser för billiga ut, att man inte ser tillräcklgit mycket hud, osv....
I väntan på bussen hem, kommer en överförfriskad tjej fram till mig vid busskuren. Hon klappar till mig på bröstet och söker kontakt, i den något instabila tillvaro som hon befinner sig i. Själv är jag djupt försjunken i ljudet från Filip Hammar och Fredrik Wikingssons röster i mina hörlurar. Jag flyttar mig ändå kvickt därifrån, för att slippa ha henne klängandes.
1 minut senare spyr tjejen rakt ut på ett sätt som hade kunnat kvalificera henne för en plats i "La fontana di Trevi" Hon spyr över sina skor och lite på sina kläder. Det märkliga är ändå att när hon slutat spy är det första hon tänker på, att håret inte skall ligga fel. Hon börjar febrilt att försöka rätta till sitt hår. Att hon har spy på både skor, tröja och runt munnen bekommer henne inte! Frisyren visar sig vara det viktigaste. Då har hon ändå spy på handen när hon drar handen genom luggen för att rätta till den.
Väl på bussen sitter jag först för mig själv, tills en lång, lång tjej sätter sig ner breve mig. Fåfängan var påträngande även hog henne. Sminket låg så det knappt gick att skilja hyn i ansiktet, det var enbart ett jämnt lager. Från hennes väska stack dt upp en stor sprayflaska, som hon alltså bar runt på när hon är ute på krogen.
Så nog finns väl den mänskliga fåfängan hos gemene man? åtminstone fredag kväll!
Jag kan inte mer än att betrakta mig själv. Jag har valt ut kläder för kvällen, jag duschade tätt inpå att jag gick hemifrån, håret är fixat och jag känner mig tillräckligt fin för att visa mig ute i Göteborgs nattliv. Dock inte mer avancerat denna kväll än att det dinerades med Erik, Malin och Carl på restaurang.
Men visst gör sig fåfängan påmind just i detta läge. På en fredag kväll skall man göra sig iordning och känna sig riktigt fin. Skjortan är nystruken och det hade inte spelat någon roll hur jag sett ut på fredag dag. När kvällen väl faller och det vankas utgång kommer den yppersta av fåfänga fram.
Jag är då ändå inte den enda som lider av samma fenomen. Överallt strömmar det människor som är orolig för att håret ligger fel, att de inte luktar tillräckligt gott, att kläderna ser för billiga ut, att man inte ser tillräcklgit mycket hud, osv....
I väntan på bussen hem, kommer en överförfriskad tjej fram till mig vid busskuren. Hon klappar till mig på bröstet och söker kontakt, i den något instabila tillvaro som hon befinner sig i. Själv är jag djupt försjunken i ljudet från Filip Hammar och Fredrik Wikingssons röster i mina hörlurar. Jag flyttar mig ändå kvickt därifrån, för att slippa ha henne klängandes.
1 minut senare spyr tjejen rakt ut på ett sätt som hade kunnat kvalificera henne för en plats i "La fontana di Trevi" Hon spyr över sina skor och lite på sina kläder. Det märkliga är ändå att när hon slutat spy är det första hon tänker på, att håret inte skall ligga fel. Hon börjar febrilt att försöka rätta till sitt hår. Att hon har spy på både skor, tröja och runt munnen bekommer henne inte! Frisyren visar sig vara det viktigaste. Då har hon ändå spy på handen när hon drar handen genom luggen för att rätta till den.
Väl på bussen sitter jag först för mig själv, tills en lång, lång tjej sätter sig ner breve mig. Fåfängan var påträngande även hog henne. Sminket låg så det knappt gick att skilja hyn i ansiktet, det var enbart ett jämnt lager. Från hennes väska stack dt upp en stor sprayflaska, som hon alltså bar runt på när hon är ute på krogen.
Så nog finns väl den mänskliga fåfängan hos gemene man? åtminstone fredag kväll!
Kommentarer
Postat av: Marrie Christiansson
Den mänskliga fåfängan har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Kommer ihåg en gammal dam jag kände en gång, hon var blind och kunde inte gå eller ta sig fram själv, men till skönhetssalong skulle hon för att ta bort i hennes tycke missprydande fläckar, sen skulle vi åka till något Café där hon alltid tog räckmacka och vi fick köttbullesmörgås, sen ångrade hon sig och tyckte att vi skulle få smaka på hennes räkor. Hon var dessutom väldigt piminett där hon satt och undrade över om det fanns några snygga/fina män i hennes närhet som såg henne, sa vi ja, ja då sträckte hon upp sig och rättade genast till håret och kläderna. Helt underbart att se :)). Så länge leve fåfängan ;-))
Kram Marie
Trackback
