En snöplig sorti!
Så var då stunden kommen för det absolut sista kapitlet i en av de vackraste sagorna som skrivits i svensk idrottshistoria. Det svenska bordtennisundrets absolut sista kapitel.
Många har de varit, de spelare som lekt med såväl kineser, som tyskar, som koreaner, japaner, jugoslaver och vitryssar. Men bara en har varit kvar fram tills nu...
Jörgen Persson!
Mannen som trots fantastiska framgångar alltid fått stå lite i skuggan av den ännu lite mer fantastiske Jan-Ove Waldner.
Jörgen Persson:
5 VM-guld, 1 individuellt
4 VM-silver, 1 individuellt
2 VM-brons
9 EM-guld, 1 individuellt
1 EM-silver individuellt
2 EM-brons
Men framförallt 4:a i OS i Sydney 2000 och 4:a 2008 42 år gammal i Peking.
Det fanns alltså bara en enda sak kvar för Jörgen Persson att vinna, en OS-medalj!
46 år gammal och fortfarande kapabel att konkurrera med världseliten. Redan det är fantastiskt och visst unnar man väl ändå denna fantastiske och oerhört sympatiske man, jag har träffat honom vid några tillfällen, en OS-medalj.
I lördags var det äntligen dags, hans sista chans att vinna en OS-medalj (Ok, han skall spela lagtävling med). Där satt jag framför datorn och tittade på Live-sändningen och kände verkligen med en av mina stora idoler. Det kändes som en så bra känsla, det kändes som att jag hade fått vara med på ett pytte,pyttehörn i hans resa fram till den här matchen. Vi brukade prata lite pingis när han kom och handlade av mig på Hemmakväll och jag minns så väl när jag frågade honom "Blir det London?", "Jo, det blir nog det, jag skall i alla fall försöka". Det var innan tidningarna visste på riktigt att han skulle vara med.
Han ställdes mot Afrikas främste pingisspelare, men ändå kändes det som att Jörgen inte hade något motstånd. Så lekande lätt vann han 3-0 i set och kommenterade det själv med att "det var precis en sådan här start jag behövde".
Och igår dags igen, andra omgången mot en kroat. Kroaten spelade helt makalöst bra pingis. Jörgen försökte allt vad han kunde och vid tillfällen så slog han in de mest omänskliga bollar som bara han och JO kunde göra! Men han hade verkligen inte turen på sin sida. Det sägs att tur förtjänar man och det är sant, för så bra var han kroaten. Det var idel nätrullare och kantbollar för kroaten. Jörgens nätbollar gick aldrig riktigt över men kroaten han fick alltid över sina nätbollar precis, precis....
Det kändes så bra, men det blev 4-0 till Kroaten. Jörgen var chanslös och det kändes så hemskt.
Men Jörgen Persson för mig kommer du alltid att vara idol och den pingisen du bjöd på i Sydney 42år gammal är bland det bästa jag någonsin har sett!
Många har de varit, de spelare som lekt med såväl kineser, som tyskar, som koreaner, japaner, jugoslaver och vitryssar. Men bara en har varit kvar fram tills nu...
Jörgen Persson!
Mannen som trots fantastiska framgångar alltid fått stå lite i skuggan av den ännu lite mer fantastiske Jan-Ove Waldner.
Jörgen Persson:
5 VM-guld, 1 individuellt
4 VM-silver, 1 individuellt
2 VM-brons
9 EM-guld, 1 individuellt
1 EM-silver individuellt
2 EM-brons
Men framförallt 4:a i OS i Sydney 2000 och 4:a 2008 42 år gammal i Peking.
Det fanns alltså bara en enda sak kvar för Jörgen Persson att vinna, en OS-medalj!
46 år gammal och fortfarande kapabel att konkurrera med världseliten. Redan det är fantastiskt och visst unnar man väl ändå denna fantastiske och oerhört sympatiske man, jag har träffat honom vid några tillfällen, en OS-medalj.
I lördags var det äntligen dags, hans sista chans att vinna en OS-medalj (Ok, han skall spela lagtävling med). Där satt jag framför datorn och tittade på Live-sändningen och kände verkligen med en av mina stora idoler. Det kändes som en så bra känsla, det kändes som att jag hade fått vara med på ett pytte,pyttehörn i hans resa fram till den här matchen. Vi brukade prata lite pingis när han kom och handlade av mig på Hemmakväll och jag minns så väl när jag frågade honom "Blir det London?", "Jo, det blir nog det, jag skall i alla fall försöka". Det var innan tidningarna visste på riktigt att han skulle vara med.
Han ställdes mot Afrikas främste pingisspelare, men ändå kändes det som att Jörgen inte hade något motstånd. Så lekande lätt vann han 3-0 i set och kommenterade det själv med att "det var precis en sådan här start jag behövde".
Och igår dags igen, andra omgången mot en kroat. Kroaten spelade helt makalöst bra pingis. Jörgen försökte allt vad han kunde och vid tillfällen så slog han in de mest omänskliga bollar som bara han och JO kunde göra! Men han hade verkligen inte turen på sin sida. Det sägs att tur förtjänar man och det är sant, för så bra var han kroaten. Det var idel nätrullare och kantbollar för kroaten. Jörgens nätbollar gick aldrig riktigt över men kroaten han fick alltid över sina nätbollar precis, precis....
Det kändes så bra, men det blev 4-0 till Kroaten. Jörgen var chanslös och det kändes så hemskt.
Men Jörgen Persson för mig kommer du alltid att vara idol och den pingisen du bjöd på i Sydney 42år gammal är bland det bästa jag någonsin har sett!
Det är tungt just nu!
Jag har varit väldigt dålig på att skriva här på bloggen de sista veckorna. Mycket arbete, långa dagar och lite energi! Samtidigt så såg jag helt plötsligt att min blogg slog näst intill läsarrekord förra veckan och då får jag ju självklart ta mig i kragen!
Men jag har inte mycket mer att säga för tillfället än att det är tungt just nu! Mitt stackars älskade Blåvitt som jag hoppades på så mycket inför den här säsongen har hamnat rejält i klistret!
Det ser inte bättre ut än att man faktiskt är med i bottenstriden och det där med "Real Göteborg" måste nog vara en pastige av real Sociedad snarare än Real Madrid.
Caroline af Ugglas sa det ju så bra: "Snälla, snälla, snälla!"
SKÄRP ER NU IFK GÖTEBORG!
Men jag har inte mycket mer att säga för tillfället än att det är tungt just nu! Mitt stackars älskade Blåvitt som jag hoppades på så mycket inför den här säsongen har hamnat rejält i klistret!
Det ser inte bättre ut än att man faktiskt är med i bottenstriden och det där med "Real Göteborg" måste nog vara en pastige av real Sociedad snarare än Real Madrid.
Caroline af Ugglas sa det ju så bra: "Snälla, snälla, snälla!"
SKÄRP ER NU IFK GÖTEBORG!
Stefan Lindqvist vs Eric Cantona när IFK Göteborg slog Manchester United i Champions League 1994
Ett klick bort, att klicka bort?
Är det inte så att vi lever i en tid där vi ständigt kan nå varandra hela tiden? Det är så lätt att skriva och sms:a skriva på facebook osv. Vi behöver aldrig undra vart tog den människan vägen? Hur mår den människan? vad tycker den personen osv....
Att skaffa sig en smartphone eller facebook ger oss ytterligare en anledning att inte mötas. Vi kan ju nå människor när som helst. Jag kan har ett förbannat tråkigt och destruktivt liv, men kan ändå prata med mängder av människor.
Hur kan det vara så att man kan känna sig ensam och att man inte har så många vänner ibland, trots att man har 600 vänner på kamratloggen på facebook och 150 kontakter i mobiltelefonen?
Hur många konkreta möten med dessa människor avverkar man på en dag? Eller en vecka, eller i månaden? Vi bildar oss en hastig uppfattning av det vi läser och ser på internet och that's it.
Vi ger oss inte chansen att träffas. Hur var det förr när människor inte hade varken internet eller mobiltelefon. Jo, man kunde ringa, men det var rätt så dyrt. Vad var den mest naturliga och bästa lösningen? Jo, att besöka personen.
Tänk om jag skulle besöka människor istället för att fastna framför min dator? Tänk vad mycket mer glädje jag hade fått och så många nya intryck jag hade sett. Vilken bättre uppfattning jag hade fått om andra människor jag känner och vice versa.
Men skulle man bara spontant åka hem till någon idag? Nej, sociala mönster förändras lika fort som den tekniska utvecklingen. Skulle någon knacka på dörren här helt oannonserat skulle man ju nästan bli rädd!
Alternativt om man gjorde tvärtom hos folk, då hade man ju framstått som lite dum i huvudet. Tänk om du åkte hem till den tjejen/killen du var intresserad av bara sådär och frågade kan vi ta en promenad istället för att smsa? Hade man inte fått ut mer av det? Jag tror det, men problemet är att det är inte accepterat.
Visst är det coolt att man kan sitta och spela tv-spel mot varandra från varsitt hem? Är det inte kul? Problemet är, känner du dig fortfarande inte lika ensam när du väl stänger skärmen och skall göra något annat.
Maslow sa att ett av människans primära behov för att överleva är närhet. Närheten som vi fjärmar oss ifrån och som alla människor lider brist på! Varför stressar människor upp sig hela tiden, mår psykiskt dåliga och är deprimerade i en utsträckning som är större än förr. För att saker och ting går snabbare idag? Jo, visst, men minst lika mycket för att vi helt och hållet har glömt av vilka vi är och vad vi behöver!
NÄRHET! så är det bara, men folk är förbanant rädda för det!
Att skaffa sig en smartphone eller facebook ger oss ytterligare en anledning att inte mötas. Vi kan ju nå människor när som helst. Jag kan har ett förbannat tråkigt och destruktivt liv, men kan ändå prata med mängder av människor.
Hur kan det vara så att man kan känna sig ensam och att man inte har så många vänner ibland, trots att man har 600 vänner på kamratloggen på facebook och 150 kontakter i mobiltelefonen?
Hur många konkreta möten med dessa människor avverkar man på en dag? Eller en vecka, eller i månaden? Vi bildar oss en hastig uppfattning av det vi läser och ser på internet och that's it.
Vi ger oss inte chansen att träffas. Hur var det förr när människor inte hade varken internet eller mobiltelefon. Jo, man kunde ringa, men det var rätt så dyrt. Vad var den mest naturliga och bästa lösningen? Jo, att besöka personen.
Tänk om jag skulle besöka människor istället för att fastna framför min dator? Tänk vad mycket mer glädje jag hade fått och så många nya intryck jag hade sett. Vilken bättre uppfattning jag hade fått om andra människor jag känner och vice versa.
Men skulle man bara spontant åka hem till någon idag? Nej, sociala mönster förändras lika fort som den tekniska utvecklingen. Skulle någon knacka på dörren här helt oannonserat skulle man ju nästan bli rädd!
Alternativt om man gjorde tvärtom hos folk, då hade man ju framstått som lite dum i huvudet. Tänk om du åkte hem till den tjejen/killen du var intresserad av bara sådär och frågade kan vi ta en promenad istället för att smsa? Hade man inte fått ut mer av det? Jag tror det, men problemet är att det är inte accepterat.
Visst är det coolt att man kan sitta och spela tv-spel mot varandra från varsitt hem? Är det inte kul? Problemet är, känner du dig fortfarande inte lika ensam när du väl stänger skärmen och skall göra något annat.
Maslow sa att ett av människans primära behov för att överleva är närhet. Närheten som vi fjärmar oss ifrån och som alla människor lider brist på! Varför stressar människor upp sig hela tiden, mår psykiskt dåliga och är deprimerade i en utsträckning som är större än förr. För att saker och ting går snabbare idag? Jo, visst, men minst lika mycket för att vi helt och hållet har glömt av vilka vi är och vad vi behöver!
NÄRHET! så är det bara, men folk är förbanant rädda för det!
Nattsudd!
Lite nattsudd klockan 03:30 natten mellan förra måndagen och tisdagen på Mallorca resulterade i en dikt. I det tillstånd och den sinnesstämning som jag befann mig i just då och som gav avtryck i text:
Åh, du flicka av lycka,
du glädje, du glittrande!
Åh, du flicka med skönhetens hemlighet.
Du, vars ögon dränker min blick!
Du, som fångat min längtan,
du som trollar med min nyfikenhet.
Du, som talar och får mig att vilja höra mera!
Du, vars källor syns,
men som får upptäckas en i sänder.
Du, vars källa alltid porlar,
du, vars källor känns!
Åh, du flicka av lycka,
du glädje, du glittrande!
Ge mig mer av dina källor,
lys in till min själ!
Åh, du flicka av lycka,
lämna mig aldrig.
Låt mig få vara nära!
Fredrik Haraldsson
Kvalitén kan alltid diskuteras, därför förefaller det bäst att betrakta det som just nattsudd!
Hur som helst var det sinnesstämningen och sanningen just där och då under de förhållanden som en ung svenska man kände och tänkte!
Precis så!
Ibland behövs det inte sägas mer. Meg Ryan, vilken kvinna!
