Ett klick bort, att klicka bort?
Är det inte så att vi lever i en tid där vi ständigt kan nå varandra hela tiden? Det är så lätt att skriva och sms:a skriva på facebook osv. Vi behöver aldrig undra vart tog den människan vägen? Hur mår den människan? vad tycker den personen osv....
Att skaffa sig en smartphone eller facebook ger oss ytterligare en anledning att inte mötas. Vi kan ju nå människor när som helst. Jag kan har ett förbannat tråkigt och destruktivt liv, men kan ändå prata med mängder av människor.
Hur kan det vara så att man kan känna sig ensam och att man inte har så många vänner ibland, trots att man har 600 vänner på kamratloggen på facebook och 150 kontakter i mobiltelefonen?
Hur många konkreta möten med dessa människor avverkar man på en dag? Eller en vecka, eller i månaden? Vi bildar oss en hastig uppfattning av det vi läser och ser på internet och that's it.
Vi ger oss inte chansen att träffas. Hur var det förr när människor inte hade varken internet eller mobiltelefon. Jo, man kunde ringa, men det var rätt så dyrt. Vad var den mest naturliga och bästa lösningen? Jo, att besöka personen.
Tänk om jag skulle besöka människor istället för att fastna framför min dator? Tänk vad mycket mer glädje jag hade fått och så många nya intryck jag hade sett. Vilken bättre uppfattning jag hade fått om andra människor jag känner och vice versa.
Men skulle man bara spontant åka hem till någon idag? Nej, sociala mönster förändras lika fort som den tekniska utvecklingen. Skulle någon knacka på dörren här helt oannonserat skulle man ju nästan bli rädd!
Alternativt om man gjorde tvärtom hos folk, då hade man ju framstått som lite dum i huvudet. Tänk om du åkte hem till den tjejen/killen du var intresserad av bara sådär och frågade kan vi ta en promenad istället för att smsa? Hade man inte fått ut mer av det? Jag tror det, men problemet är att det är inte accepterat.
Visst är det coolt att man kan sitta och spela tv-spel mot varandra från varsitt hem? Är det inte kul? Problemet är, känner du dig fortfarande inte lika ensam när du väl stänger skärmen och skall göra något annat.
Maslow sa att ett av människans primära behov för att överleva är närhet. Närheten som vi fjärmar oss ifrån och som alla människor lider brist på! Varför stressar människor upp sig hela tiden, mår psykiskt dåliga och är deprimerade i en utsträckning som är större än förr. För att saker och ting går snabbare idag? Jo, visst, men minst lika mycket för att vi helt och hållet har glömt av vilka vi är och vad vi behöver!
NÄRHET! så är det bara, men folk är förbanant rädda för det!
Att skaffa sig en smartphone eller facebook ger oss ytterligare en anledning att inte mötas. Vi kan ju nå människor när som helst. Jag kan har ett förbannat tråkigt och destruktivt liv, men kan ändå prata med mängder av människor.
Hur kan det vara så att man kan känna sig ensam och att man inte har så många vänner ibland, trots att man har 600 vänner på kamratloggen på facebook och 150 kontakter i mobiltelefonen?
Hur många konkreta möten med dessa människor avverkar man på en dag? Eller en vecka, eller i månaden? Vi bildar oss en hastig uppfattning av det vi läser och ser på internet och that's it.
Vi ger oss inte chansen att träffas. Hur var det förr när människor inte hade varken internet eller mobiltelefon. Jo, man kunde ringa, men det var rätt så dyrt. Vad var den mest naturliga och bästa lösningen? Jo, att besöka personen.
Tänk om jag skulle besöka människor istället för att fastna framför min dator? Tänk vad mycket mer glädje jag hade fått och så många nya intryck jag hade sett. Vilken bättre uppfattning jag hade fått om andra människor jag känner och vice versa.
Men skulle man bara spontant åka hem till någon idag? Nej, sociala mönster förändras lika fort som den tekniska utvecklingen. Skulle någon knacka på dörren här helt oannonserat skulle man ju nästan bli rädd!
Alternativt om man gjorde tvärtom hos folk, då hade man ju framstått som lite dum i huvudet. Tänk om du åkte hem till den tjejen/killen du var intresserad av bara sådär och frågade kan vi ta en promenad istället för att smsa? Hade man inte fått ut mer av det? Jag tror det, men problemet är att det är inte accepterat.
Visst är det coolt att man kan sitta och spela tv-spel mot varandra från varsitt hem? Är det inte kul? Problemet är, känner du dig fortfarande inte lika ensam när du väl stänger skärmen och skall göra något annat.
Maslow sa att ett av människans primära behov för att överleva är närhet. Närheten som vi fjärmar oss ifrån och som alla människor lider brist på! Varför stressar människor upp sig hela tiden, mår psykiskt dåliga och är deprimerade i en utsträckning som är större än förr. För att saker och ting går snabbare idag? Jo, visst, men minst lika mycket för att vi helt och hållet har glömt av vilka vi är och vad vi behöver!
NÄRHET! så är det bara, men folk är förbanant rädda för det!
Kommentarer
Postat av: marie christiansson
Där håller jag helt och hållet med dig Fredrik. Jag har sagt detta i så många år som TV-spelen har funnits för det började där. Alla ungar blev sittande med en dosa i handen och fick artros i tummarna istället för att vara ute och leka, spela fotboll eller vad som helst och man fick bara vara högst 2 personer hemma hos varandra för annars blev det för stökigt. Nä, det är inget kul samhälle vi skapar vi "teknitiserade" människor. Det skapar som du säger en enorm tomhet och ensamhet och rädsla för att verkligen MÖTA den andra människan. Lättare att "klicka bort" när man kommer för nära. Men.....vad ska vi göra åt det? Jag har tyvärr ingen lösning.
Trackback
