25 år gammal och?
Så var man då 25 år gammal, det vill säga för varje dag som går är jag närmare 30 än 20 och jag börjar så sakta glida från det där ingenmanslandet man befinner sig i när man är mellan 20 och 30 till medelålders. För visst kan man kalla en 25-åring för ungdom fortfarande, det kan jag köpa... men vad är då en 15-åring om en 25-åring är en ungdom?
Än så länge inga ålderskrämpor och det kanske man inte skall ha när man är 25. Visst lite högre hårfäste än när jag var 15, men o andra sidan rikligt med tjockt hår på huvudet. Varken sämre syn eller hörsel, inga linser eller glasögon här. Grundkonditionen finns där men kvalitén saknas och det har ju andra förklaringsfaktorer än att jag är äldre. Jag önskar att jag får någon form utav fas i livet igen så att jag har både orken och tiden att gå och träna. Förr tränade jag 5-6 dagar i veckan och var Sverige-elit på ungdomssidan på 800m. Jag kunde springa hur mycket som helst. Det fanns alltid mer att hämta. Well efter Mallorca skall det bli ordning på saker och ting. För vem vill leva som jag har gjort det sista året i längden? Bott på 5 olika ställen i tre olika städer i två olika länder och haft 4 olika jobb och en högskoleutbildning som pågått på 100% hela tiden. Dessutom nu på avancerad magisternivå.
Vad sägs om ett 8-5-jobb eller 7-4-jobb med fria eftermiddagar, där jag faktiskt kan ägna mig åt att städa, tvätta, diska, laga mat, handla när jag måste och träna när jag kan. Jag är ju tränare och det gör ont i hjärtat när jag inte kan gå in för det helhjärtat!
Var så underbart att höra en utav ungdomarna, där har vi det igen, säga att det va så kul att träna igår när jag ledde träningen. Då har jag inte tränat dem på flera veckor, eftersom jag har jobbat osv och inte hunnit.
Nästa utmaning då? Att ro iland Kungälvs Kubbiad såklart! Imorse var jag på Mediatec och hade möte med VD:n Kenneth Paterson. Oerhört sympatisk man och jag är oerhört tacksam för att han vill ställa upp på det projektet jag driver för att uppmärksamma människor ur alla samhällsgrupper i Kungälv.
Så kom och spela kubb den 1:e september i Kungälv för där kommer vara storbildsskärmar, ljud och ljus och speakers!!!
25-årspresent så god som någon tycker jag. Lördag: Mallorca med Marcus Kristensen. 25 år inte så dumt ändå kanske? Erfaren men fortfarande ung och fortfarande i början!
Jag och Joel, flankerad av underbara vänner, på min 25-årsdag som blev riktigt, riktigt lyckad!
Än så länge inga ålderskrämpor och det kanske man inte skall ha när man är 25. Visst lite högre hårfäste än när jag var 15, men o andra sidan rikligt med tjockt hår på huvudet. Varken sämre syn eller hörsel, inga linser eller glasögon här. Grundkonditionen finns där men kvalitén saknas och det har ju andra förklaringsfaktorer än att jag är äldre. Jag önskar att jag får någon form utav fas i livet igen så att jag har både orken och tiden att gå och träna. Förr tränade jag 5-6 dagar i veckan och var Sverige-elit på ungdomssidan på 800m. Jag kunde springa hur mycket som helst. Det fanns alltid mer att hämta. Well efter Mallorca skall det bli ordning på saker och ting. För vem vill leva som jag har gjort det sista året i längden? Bott på 5 olika ställen i tre olika städer i två olika länder och haft 4 olika jobb och en högskoleutbildning som pågått på 100% hela tiden. Dessutom nu på avancerad magisternivå.
Vad sägs om ett 8-5-jobb eller 7-4-jobb med fria eftermiddagar, där jag faktiskt kan ägna mig åt att städa, tvätta, diska, laga mat, handla när jag måste och träna när jag kan. Jag är ju tränare och det gör ont i hjärtat när jag inte kan gå in för det helhjärtat!
Var så underbart att höra en utav ungdomarna, där har vi det igen, säga att det va så kul att träna igår när jag ledde träningen. Då har jag inte tränat dem på flera veckor, eftersom jag har jobbat osv och inte hunnit.
Nästa utmaning då? Att ro iland Kungälvs Kubbiad såklart! Imorse var jag på Mediatec och hade möte med VD:n Kenneth Paterson. Oerhört sympatisk man och jag är oerhört tacksam för att han vill ställa upp på det projektet jag driver för att uppmärksamma människor ur alla samhällsgrupper i Kungälv.
Så kom och spela kubb den 1:e september i Kungälv för där kommer vara storbildsskärmar, ljud och ljus och speakers!!!
25-årspresent så god som någon tycker jag. Lördag: Mallorca med Marcus Kristensen. 25 år inte så dumt ändå kanske? Erfaren men fortfarande ung och fortfarande i början!
Jag och Joel, flankerad av underbara vänner, på min 25-årsdag som blev riktigt, riktigt lyckad!
Tommy Seebach!
Jag såg nyligen en dokumentär om den danske musikern Tommy Seebach. Jag kände till honom sedan tidigare, men jag kände inte till hans livsöde och i dokumentären "Tommy", berättade hela hans familj helt öppenhjärtigt om en man som levde för sin musik så otroligt mycket att det bestämde ödet för hela hans och sin familjs liv.
Tommy var en stor popidol i Danmark under 60-talet i ett band kallat sir Henry. Han var en kvinnokarl som kunde få i stort sett vem han ville och vid ett tillfälle mötte han henne som alla ville ha och förälskade sig i henne. Han fick henne och helt plötsligt fick han två saker att leva för. Så småningom fick de barn och Tommy började slå igenom som soloartist under 70-talet. Reaktionerna var blandade då Tommy var en man som stack ut och gjorde precis allt som han fick för sig. Det innebär att kvalitéen ibland svajade ganska rejält med höga toppar och djupa dalar. Han fick ständigt gå i försvar med sin musik. Men så vann han danska melodifestivalen 1979 och alla dörrar öppnades och en framgångssaga tog vid.
Dock en framgångssaga kantad av det hårda turnélivet, där familjen till slut fick följa Tommy överallt för att kunna få någon form av familjeliv då Tommy kunde spela upp till tre konserter på en och samma dag. Han slutade aldrig att arbeta och brann för musiken, men lyckades aldrig tappa rollen som den närvarande fadern när han väl kunde.
1981 vann han melodifestivalen igen och under hela 80-talet låg han bakom många danska melodifestivalhits. Då kom smällen! Folket ifrågasatte tävlingens existens och om den bara var till för honom och några till. Då beslutades det att Tommy inte längre var välkommen med sina bidrag. Helt plötsligt stängdes alla dörrar som tidigare stod öppna för Tommy och han tog det fruktansvärt hårt. Helt plötsligt dög han och hans musik inte längre och han fick åter igen gå i försvar för allt han stod för.
Då tog han till alkoholen för att dämpa ångesten som uppstod...
Han spenderade mer tid med sin familj, men började sakta försvinna in i missbruket. Men så en dag skrev han en låt när han såg sin dotter leka. Han skickade in demon till danska melodifestivalen och blev refuserad. Han blev helt knäckt och förstod inte varför de inte kunde höra det han hörde. Han skickade in den året efter igen och fick samma svar. Det slutade med att Tommy låg på golvet berusad och grät med demon på högsta volym och undrade om världen var lika grym mot alla.
1993 ringde till slut den danska juryn och berättade att ett bidrag hade diskats och att Tommys låt nu var välkommen. Helt plötsligt ställdes allt på ett kort, den alkoholiserade Tommy skulle upp på scen på allvar igen och försöka reparera allt det han raserat de senaste åren. Tommy vann!
Helt plötsligt öppnades dörrarna igen och saker och ting började sakta ge en skymt av det familjeliv som familjen Seebach levt under storhetsåren. Nu skulle han representera Danmark i Eurovision Song contest. Det gick käpp rätt åt helvete för Tommy som hamnade allra sist och det innebar att Danmark inte fick vara med i Eurovision året efter. Tidningarna jagade Tommy och skrev ut att det var hans fel!
Tommy tog det mycket tungt och fick ånyo försvara sig och sin musik inför kritikerna och nu drog alkoholen honom ännu djupare ner i skiten. Skilsmässa följde och han skämde ut sig åtaliga gånger inför släkt, vänner och under framträdanden. Skulderna växte, räkningarna kom och Tommy var en helt utblottad man som till slut uppträdde på köpcentrum med endast en keyboard för att få mat för dagen. Där stod han och spelade sina gamla låtar och drev om sitt eget liv. Han fick dessutom hjärtstillestånd vid ett tillfälle och var dödförklarad i 8 min, men överlevde.
Men så en dag slutade han helt plötsligt att dricka helt och hållet och gjorde en efterlängtad TV-comeback i det danska "Så ska det låta". Nu var han en människa som folk ville ha igen och han kunde börja umgås på riktigt med sin före detta familj. Så sakta började han på allvar att hitta tillbaka till sina barn. 2003 något år efter att han slutat dricka sa dock hjärtat ändå till slut stopp och Tommy Seebach blev bara 53 år gammal.
För er som inte sett dokumentären "Tommy" skickar jag en länk. Ett mycket gripande livsöde om en man som gjorde allt för det han trodde på och föll på grund av det.
Se den fantastiska dokumentären!
Annars bjuder jag på lite av varför Tommy seebach var både älskad och hånad!
Låten som Tommy skrev om sin dotter och som han låg på golvet i sin djupa alkoholism och grät till!
Tommy var en stor popidol i Danmark under 60-talet i ett band kallat sir Henry. Han var en kvinnokarl som kunde få i stort sett vem han ville och vid ett tillfälle mötte han henne som alla ville ha och förälskade sig i henne. Han fick henne och helt plötsligt fick han två saker att leva för. Så småningom fick de barn och Tommy började slå igenom som soloartist under 70-talet. Reaktionerna var blandade då Tommy var en man som stack ut och gjorde precis allt som han fick för sig. Det innebär att kvalitéen ibland svajade ganska rejält med höga toppar och djupa dalar. Han fick ständigt gå i försvar med sin musik. Men så vann han danska melodifestivalen 1979 och alla dörrar öppnades och en framgångssaga tog vid.
Dock en framgångssaga kantad av det hårda turnélivet, där familjen till slut fick följa Tommy överallt för att kunna få någon form av familjeliv då Tommy kunde spela upp till tre konserter på en och samma dag. Han slutade aldrig att arbeta och brann för musiken, men lyckades aldrig tappa rollen som den närvarande fadern när han väl kunde.
1981 vann han melodifestivalen igen och under hela 80-talet låg han bakom många danska melodifestivalhits. Då kom smällen! Folket ifrågasatte tävlingens existens och om den bara var till för honom och några till. Då beslutades det att Tommy inte längre var välkommen med sina bidrag. Helt plötsligt stängdes alla dörrar som tidigare stod öppna för Tommy och han tog det fruktansvärt hårt. Helt plötsligt dög han och hans musik inte längre och han fick åter igen gå i försvar för allt han stod för.
Då tog han till alkoholen för att dämpa ångesten som uppstod...
Han spenderade mer tid med sin familj, men började sakta försvinna in i missbruket. Men så en dag skrev han en låt när han såg sin dotter leka. Han skickade in demon till danska melodifestivalen och blev refuserad. Han blev helt knäckt och förstod inte varför de inte kunde höra det han hörde. Han skickade in den året efter igen och fick samma svar. Det slutade med att Tommy låg på golvet berusad och grät med demon på högsta volym och undrade om världen var lika grym mot alla.
1993 ringde till slut den danska juryn och berättade att ett bidrag hade diskats och att Tommys låt nu var välkommen. Helt plötsligt ställdes allt på ett kort, den alkoholiserade Tommy skulle upp på scen på allvar igen och försöka reparera allt det han raserat de senaste åren. Tommy vann!
Helt plötsligt öppnades dörrarna igen och saker och ting började sakta ge en skymt av det familjeliv som familjen Seebach levt under storhetsåren. Nu skulle han representera Danmark i Eurovision Song contest. Det gick käpp rätt åt helvete för Tommy som hamnade allra sist och det innebar att Danmark inte fick vara med i Eurovision året efter. Tidningarna jagade Tommy och skrev ut att det var hans fel!
Tommy tog det mycket tungt och fick ånyo försvara sig och sin musik inför kritikerna och nu drog alkoholen honom ännu djupare ner i skiten. Skilsmässa följde och han skämde ut sig åtaliga gånger inför släkt, vänner och under framträdanden. Skulderna växte, räkningarna kom och Tommy var en helt utblottad man som till slut uppträdde på köpcentrum med endast en keyboard för att få mat för dagen. Där stod han och spelade sina gamla låtar och drev om sitt eget liv. Han fick dessutom hjärtstillestånd vid ett tillfälle och var dödförklarad i 8 min, men överlevde.
Men så en dag slutade han helt plötsligt att dricka helt och hållet och gjorde en efterlängtad TV-comeback i det danska "Så ska det låta". Nu var han en människa som folk ville ha igen och han kunde börja umgås på riktigt med sin före detta familj. Så sakta började han på allvar att hitta tillbaka till sina barn. 2003 något år efter att han slutat dricka sa dock hjärtat ändå till slut stopp och Tommy Seebach blev bara 53 år gammal.
För er som inte sett dokumentären "Tommy" skickar jag en länk. Ett mycket gripande livsöde om en man som gjorde allt för det han trodde på och föll på grund av det.
Se den fantastiska dokumentären!
Annars bjuder jag på lite av varför Tommy seebach var både älskad och hånad!
Låten som Tommy skrev om sin dotter och som han låg på golvet i sin djupa alkoholism och grät till!
Det knastrade till och så började tankarna snurra!
I helgen fastnade jag på CD-centralen i Göteborg framför backarna med vinyl-singlar. Det var längesedan jag var där nu, men det är alltid lika kul att stå där och bläddra bland titlarna. Det är fördelen med att bo i anslutning till en storstad. Till och med sortimentet på det som är gammalt förändras ständigt.
I backen fann jag i vart fall en riktig pärla från 1984, "Should have known better" med Jim Diamond.
Av omslaget att döma ser det inte ut att vara mycket för världen, men låten i sig har en refräng med en slags mellankoliskt upprepande av det engelska ordet I (jag). Ett stycke genialitet så till vida att han sångaren lägger hela skulden på sig själv i den story som låter bygger upp. Lyssnaren förstår verkligen att sångaren är djupt beklagad över att han kunde vara så dum.
Vid 1:30 in i låten kan man lyssna om man vill höra det jag nyss beskrev.
Well, storyn stannar inte där. För på den singel jag hade inhandlat skulle ju spelas på min vinylspelare också. Jag har för vana att lyssna på skivorna direkt när jag kommer hem, för att se om det är hack i dem. En liten risk man löper med att köpa begagnad vinyl.
Denna skivan inleddes dock med det där härliga och karaktäristiska knastret som bara en vinyl kan ge. Sen kommer låten igång. Det är svårt att överträffa känslan en riktigt bra vinyl kan ge till musik.
Högst upp på skivan, framför låtens titel, står det i alla fall skrivet "To Jane" och längst ner på ettiketen står det "From Paul with love". Tanken slår mig direkt om att det måste röra sig om ett brittiskt par, eftersom sångaren är skotte. All musik har ju inte alltid tendensen att slå lika högt i USA som i Europa och vice versa. Fråga Carola!
Hur hamnade den via på CD-centralen och sedan i mitt hem? Allt eftersom låten går börjar tankarna snurra. I mitt huvud dyker det upp en story om Jane som kom till Göteborg som utbytesstudent 1984 från England. Kvar i England fanns kärleken Paul och för två unga människor blir studenttiden i Göteborg en prövning då de inte kunde ses lika ofta. Vi skall också minnas att detta är före både internet och mobiltelefonens tid. Det innebär alltså att kontaktmöjligheterna var avsevärt begränsade eftersom det skulle innebära fysiska resor eller svindyra telefonsamtal., alternativt brev. Ett år gick och Jane kom hem under sommaren. Saker och ting kändes bra men ändå lite annorlunda, med sig tillbaka till Sverige hade Jane singel "I should have known better" av Jim Diamond, som hon fått av Paul någon dag tidigare.
Hemma i Göteborg sätter hon sig vid sin stereo och tänker och saknar Paul. Några dagar senare dimper det ner ett brev från Paul där det står att han har varit otrogen och att han är djupt ångerfull. Efter det inleds en tid där hon olyckligt kär sitter på sitt studentrum i all ensamhet med den där hemska klumpen i hjärtat när man inte kan göra någonting...
Jane träffade så småningom en ny kille i Göteborg och blev kvar i stan. Vinylerna åkte ner i lådor i källaren på 90-talet och först 2012 storstädade Jane sin källare, för att slänga sina gamla vinyler. Då hittade hon vinylen som hon fått av Paul och blev nostalgisk för en stund. Vad var det egentligen som hände? Kan jag verkligen slänga den. Hon beslöt sig för att lämna in den till CD-centralen, den och troligen flera singlar.
2012 är också året då jag letar i en vinylback och finner singeln och tänker att den vill jag ha. Den hamnar hemma hos mig och när jag spelar den beskriver knastret på skivan timmar av lyssnande på en mellankoliskkärlekslåt om en man som är djupt ångerfull.
Är det sant? Nej, det har jag förstås ingen aning om. Men visst låter det sant!
I backen fann jag i vart fall en riktig pärla från 1984, "Should have known better" med Jim Diamond.
Av omslaget att döma ser det inte ut att vara mycket för världen, men låten i sig har en refräng med en slags mellankoliskt upprepande av det engelska ordet I (jag). Ett stycke genialitet så till vida att han sångaren lägger hela skulden på sig själv i den story som låter bygger upp. Lyssnaren förstår verkligen att sångaren är djupt beklagad över att han kunde vara så dum.
Vid 1:30 in i låten kan man lyssna om man vill höra det jag nyss beskrev.
Well, storyn stannar inte där. För på den singel jag hade inhandlat skulle ju spelas på min vinylspelare också. Jag har för vana att lyssna på skivorna direkt när jag kommer hem, för att se om det är hack i dem. En liten risk man löper med att köpa begagnad vinyl.
Denna skivan inleddes dock med det där härliga och karaktäristiska knastret som bara en vinyl kan ge. Sen kommer låten igång. Det är svårt att överträffa känslan en riktigt bra vinyl kan ge till musik.
Högst upp på skivan, framför låtens titel, står det i alla fall skrivet "To Jane" och längst ner på ettiketen står det "From Paul with love". Tanken slår mig direkt om att det måste röra sig om ett brittiskt par, eftersom sångaren är skotte. All musik har ju inte alltid tendensen att slå lika högt i USA som i Europa och vice versa. Fråga Carola!
Hur hamnade den via på CD-centralen och sedan i mitt hem? Allt eftersom låten går börjar tankarna snurra. I mitt huvud dyker det upp en story om Jane som kom till Göteborg som utbytesstudent 1984 från England. Kvar i England fanns kärleken Paul och för två unga människor blir studenttiden i Göteborg en prövning då de inte kunde ses lika ofta. Vi skall också minnas att detta är före både internet och mobiltelefonens tid. Det innebär alltså att kontaktmöjligheterna var avsevärt begränsade eftersom det skulle innebära fysiska resor eller svindyra telefonsamtal., alternativt brev. Ett år gick och Jane kom hem under sommaren. Saker och ting kändes bra men ändå lite annorlunda, med sig tillbaka till Sverige hade Jane singel "I should have known better" av Jim Diamond, som hon fått av Paul någon dag tidigare.
Hemma i Göteborg sätter hon sig vid sin stereo och tänker och saknar Paul. Några dagar senare dimper det ner ett brev från Paul där det står att han har varit otrogen och att han är djupt ångerfull. Efter det inleds en tid där hon olyckligt kär sitter på sitt studentrum i all ensamhet med den där hemska klumpen i hjärtat när man inte kan göra någonting...
Jane träffade så småningom en ny kille i Göteborg och blev kvar i stan. Vinylerna åkte ner i lådor i källaren på 90-talet och först 2012 storstädade Jane sin källare, för att slänga sina gamla vinyler. Då hittade hon vinylen som hon fått av Paul och blev nostalgisk för en stund. Vad var det egentligen som hände? Kan jag verkligen slänga den. Hon beslöt sig för att lämna in den till CD-centralen, den och troligen flera singlar.
2012 är också året då jag letar i en vinylback och finner singeln och tänker att den vill jag ha. Den hamnar hemma hos mig och när jag spelar den beskriver knastret på skivan timmar av lyssnande på en mellankoliskkärlekslåt om en man som är djupt ångerfull.
Är det sant? Nej, det har jag förstås ingen aning om. Men visst låter det sant!
Dagens roligaste!
Så var det så dags för fotbolls-EM äntligen! Jag har verkligen längtat! Men jag skall börja i en helt annan ända.
Jag ringde Ving tidigare idag och skulle höra mig för lite om ospecificerade resor. Tjejen som svarade hos Ving svarade mycket proffsigt med en försäljares sätt att prata. Jag presenterade mig: "Hejsan mitt namn är Fredrik och jag har lite frågor kring en ospecificerad resa till Mallorca den 30/6". Då skall jag nämna att avreseorter var Stockholm, Malmö, Köpenhamn, Norrköping och Örebro.
Hennes svar:
"Från Göteborg där ja!"
Jag säger:
"Ja precis.... Den tog du på dialekten va?"
Hennes svar:
"Ja, jag var väl lite sömnig och fördomsfull kanske. Men ibland får man gå på rutinen."
Och helt plötsligt hade privatpersonen klivit fram i den andra sidan luren och försäljaren kom aldrig riktigt fram. Ett samtal som blev väldigt humoristiskt i alla fall vad det led. Man kan inte dölja vart man kommer ifrån.
Åter igen till fotbolls-EM som sparkade igång idag. Jag ahr gjort ett EM-tips med en kompis. En helt ok start kan man säga för mig. Första matchen Polen-Grekland slutade 1-1 och alltså kryss, jag hade både kryss och resultatet. Andra matchen Ryssland-Tjeckien slutade 4-1 och jag hade i alla fall Ryssland som vinnare. 3 av 4 så långt och ett bra kopplat grepp... Vi får se hur det urartar sig.
Men är jag lika bra på att tippa framöver kan jag glädja alla svenskar med att det blir semifinal för Sverige.
Vinner, det gör Tyskland som slår Holland med 2-1 på övertid!
En annan kul bonusinfo är att Tjeckiens underbare högerback i princip har samma namn som en viss gammal OS-guldmedaljör på 10000m bl.a. Eller känner ni igen Gebreselassi?
Skillnaden var att denna tjecken hette Gebre Selassi. Min kommetar var direkt, han måste ha en tjeckisk mamma som heter Gebre och en etiopisk pappa som heter Selassi. Tror ni inte jag hade rätt? Klockren!
Haakon Pedersen!
Jag vet att jag har benämnt denna man förut, men han är på många sätt tillräckligt fascinerande för att inte gå in lite mera på djupet på.
Vem är Haakon Pedersen ställer sig många frågan då? Jag kan börja med att ge ett enkelt svar på frågan.
Haakon Pedersen är mannen som sjunger introt till Bumbibjörnarna, bl.a. Då har jag givit er en röst till mannen att placera.
Då kan några av er, som tillhör min generation, placera honom även som sångare till Räddningspatrullens intro.
Kort sagt har han en röst som är mer än bekant för en stor generation människor. Han har en röst och sjunger låtar som i stort sett alla har hört. Ändå vet knappt någon vem Haakon Pedersen är.
Blev ni något klokare när ni fick en bild på mannen? Nej, jag misstänker det. Men jag istället lägger upp en av hitsen som fanns med på skivan, omslagsbilden ovan, som kom ut 1989 med låtar skrivna bara till honom.
Den låten känner nog de allra flesta till. Den fanns med på Haakon Pedersens LP 1989, skriven enbart för honom. Men som vi alla känner till, var det inte han som fick hiten. Det var ju Black Jack från filmen med samma namn som kom ut 1990. "Inget stoppar oss nu" var alltså en pärla som hade kunnat ge Pedersen en riktig hit, men icke! Han förblir fortfarande ett mysterium i musikhistorien.
När han då försökte på egen hand att faktiskt synas, då dök han upp i Melodifestivalen 1988 med låten "Bang en explotion". Skriven av dubbarna till Bumbibjörnarna och Räddningspatrullen, Monica Forsberg och Bertil Engh. Låten slutade 4:a i festivalen och var väl ett hån mot Pedersens genomslagskraft som artist.
För er som är nyfikna, jag höjer ett varningens finger för att det kan vara läge att ta fram skämskudden!
1989 var det så ändå dags igen och Haakon hade fått låtskrivare av yppersta klass, Ingela "Pling" Forsman och Lasse Holm. Han backades dessutom upp i refrängen av operasångerskan Elisabeth Berg. Låten är dessutom riktigt bra med melodifestivalmått mätt. Ändå hamnade den bara 5:a och det blev inget karriärlyft för Haakon Pedersen. Varför kan man fråga sig? Svaret är intressant. 1989 hölls melodifestivalen i Globen, som var helt nytt och inte ens invigt ordentligt. Ingen hade haft en konsert i en så stor sfärisk byggnad tidigare, med andra ord hade de ingen aning om hur ljudsättningen skulle gå. Resultatet blev väldigt mycket rundgång genom hela festivalen och artister som hörde sig själva i efterhand. Vann gjorde Tommy Nilsson, som var en etablerad artist och kunde skita i vilket, med "En dag".
När Pedersen sen kliver upp och skall framföra sitt bidrag, kommer han helt fel in i låten och hör sig själv i efterhand rundgången. Man kan inte se hans framträdande utan att se hur han är märkbart plågad av att han inte hör sin egen röst nå ut och vi bjuds på falsksång á la 12 poäng. I bryggorna och refrängen tar Pedersen i för allt vad han är värd för att överrösta rundgången och resultatet blir hemskt!
Det gör ont när man redan i inledningen hör hur stark rundgången är och man inser att det här kommer att gå fullständigt åt helvete! Stolpe ut för Pedersen och hans karriär som soloartist. Han sjunger sig själv ut ur Artistsverige. Då får ni gärna jämföra med hur det egentligen skall låta och inse att låten faktiskt är rätt bra!
Hur det hade kunnat låta.
Där 1989 såg Pedersen till att dra ner ridån för sin egen karriär som soloartist och som sagt han fick heller inte hiten med "Inget stoppar oss nu", trots att det är hans låt! Stackars karl och idag är han enbart känd som rösten i barnprogram, då utan att någon vet vad han heter. Haakon Pedersen kan utan tvekan vara en av Sveriges mest spelade artister i modern tid utan att någon har en minsta aning om vem killen faktiskt är och var.
Ett annat roligt exempel är när Haakon pedersen plöstsligt dyker upp i ett artistsamarbete 1995 som kallades FreeBee. De sålde guld och silver 1995 i både Sverige, Norge och Danmark. Idag minns nog knappt någon at gruppen ens fanns och att Haakon Pedersen var en del av gruppen är så mycket nördfakta att nästan bara jag som privatperson kan sitta inne på den.
En rätt skön låt från eurodiscoåret 1995. Felet är väl att man kom med den låten precis i slutet på Eurodiscoåren.
Summa sumarum Haakon Pedersen hade kunnat få en betydligt större karriär röstmässigt och om vissa omständigheter hade fallit sig annorlunda. Avslutningsvis vill jag ändå passa på att lägga upp en liten, liten framgång som han hade tillsammans med Lotta Engberg.
En småmysig ballad, ett pekoral, i melodifestivalstil som fick några veckor på Svensktoppen och spelades i radio. Dock utan att någon minnsden idag. Vem fasen minns den här låten?
Stackars, stackars Haakon Pedersen, alla har diggat hans röst, men ingen vet vem han är!
Tänk på Haakon nästa gång du hör hans alster!
Vem är Haakon Pedersen ställer sig många frågan då? Jag kan börja med att ge ett enkelt svar på frågan.
Haakon Pedersen är mannen som sjunger introt till Bumbibjörnarna, bl.a. Då har jag givit er en röst till mannen att placera.
Då kan några av er, som tillhör min generation, placera honom även som sångare till Räddningspatrullens intro.
Kort sagt har han en röst som är mer än bekant för en stor generation människor. Han har en röst och sjunger låtar som i stort sett alla har hört. Ändå vet knappt någon vem Haakon Pedersen är.
Blev ni något klokare när ni fick en bild på mannen? Nej, jag misstänker det. Men jag istället lägger upp en av hitsen som fanns med på skivan, omslagsbilden ovan, som kom ut 1989 med låtar skrivna bara till honom.
Den låten känner nog de allra flesta till. Den fanns med på Haakon Pedersens LP 1989, skriven enbart för honom. Men som vi alla känner till, var det inte han som fick hiten. Det var ju Black Jack från filmen med samma namn som kom ut 1990. "Inget stoppar oss nu" var alltså en pärla som hade kunnat ge Pedersen en riktig hit, men icke! Han förblir fortfarande ett mysterium i musikhistorien.
När han då försökte på egen hand att faktiskt synas, då dök han upp i Melodifestivalen 1988 med låten "Bang en explotion". Skriven av dubbarna till Bumbibjörnarna och Räddningspatrullen, Monica Forsberg och Bertil Engh. Låten slutade 4:a i festivalen och var väl ett hån mot Pedersens genomslagskraft som artist.
För er som är nyfikna, jag höjer ett varningens finger för att det kan vara läge att ta fram skämskudden!
1989 var det så ändå dags igen och Haakon hade fått låtskrivare av yppersta klass, Ingela "Pling" Forsman och Lasse Holm. Han backades dessutom upp i refrängen av operasångerskan Elisabeth Berg. Låten är dessutom riktigt bra med melodifestivalmått mätt. Ändå hamnade den bara 5:a och det blev inget karriärlyft för Haakon Pedersen. Varför kan man fråga sig? Svaret är intressant. 1989 hölls melodifestivalen i Globen, som var helt nytt och inte ens invigt ordentligt. Ingen hade haft en konsert i en så stor sfärisk byggnad tidigare, med andra ord hade de ingen aning om hur ljudsättningen skulle gå. Resultatet blev väldigt mycket rundgång genom hela festivalen och artister som hörde sig själva i efterhand. Vann gjorde Tommy Nilsson, som var en etablerad artist och kunde skita i vilket, med "En dag".
När Pedersen sen kliver upp och skall framföra sitt bidrag, kommer han helt fel in i låten och hör sig själv i efterhand rundgången. Man kan inte se hans framträdande utan att se hur han är märkbart plågad av att han inte hör sin egen röst nå ut och vi bjuds på falsksång á la 12 poäng. I bryggorna och refrängen tar Pedersen i för allt vad han är värd för att överrösta rundgången och resultatet blir hemskt!
Det gör ont när man redan i inledningen hör hur stark rundgången är och man inser att det här kommer att gå fullständigt åt helvete! Stolpe ut för Pedersen och hans karriär som soloartist. Han sjunger sig själv ut ur Artistsverige. Då får ni gärna jämföra med hur det egentligen skall låta och inse att låten faktiskt är rätt bra!
Hur det hade kunnat låta.
Där 1989 såg Pedersen till att dra ner ridån för sin egen karriär som soloartist och som sagt han fick heller inte hiten med "Inget stoppar oss nu", trots att det är hans låt! Stackars karl och idag är han enbart känd som rösten i barnprogram, då utan att någon vet vad han heter. Haakon Pedersen kan utan tvekan vara en av Sveriges mest spelade artister i modern tid utan att någon har en minsta aning om vem killen faktiskt är och var.
Ett annat roligt exempel är när Haakon pedersen plöstsligt dyker upp i ett artistsamarbete 1995 som kallades FreeBee. De sålde guld och silver 1995 i både Sverige, Norge och Danmark. Idag minns nog knappt någon at gruppen ens fanns och att Haakon Pedersen var en del av gruppen är så mycket nördfakta att nästan bara jag som privatperson kan sitta inne på den.
En rätt skön låt från eurodiscoåret 1995. Felet är väl att man kom med den låten precis i slutet på Eurodiscoåren.
Summa sumarum Haakon Pedersen hade kunnat få en betydligt större karriär röstmässigt och om vissa omständigheter hade fallit sig annorlunda. Avslutningsvis vill jag ändå passa på att lägga upp en liten, liten framgång som han hade tillsammans med Lotta Engberg.
En småmysig ballad, ett pekoral, i melodifestivalstil som fick några veckor på Svensktoppen och spelades i radio. Dock utan att någon minnsden idag. Vem fasen minns den här låten?
Stackars, stackars Haakon Pedersen, alla har diggat hans röst, men ingen vet vem han är!
Tänk på Haakon nästa gång du hör hans alster!
