fredriksperspektiv

En sak som jag har hakat upp mig på är trenden med Power-Walking. Det är verkligen ett jättespännande fenomen och som verkar vara det allra bästa sättet att visa hur trendig och hälsosam man är.

Nu för tiden läser man dagligen facebook-uppdateringar om, framförallt, tjejer som har varit ute och power-walkat själva eller med sina vänner. Det man gör är också just power-walking, det vill säga gå i hög hastighet. Jag tycker själv om att vara ute och gå långa, långa promenader och framförallt på kvällen. Jag har dock aldrig kallat det för power-walking, detta trots att jag normalt sätt promenerar i ganska så hög hastighet. För de som känner till mig vet att jag har både löparbakgrund och spring i benen. Så ta promenader i relativt hög hastighet är någonting jag har gjort i säkert 12-13 år. Hade någon trendmänniska sett mig komma gåendes idag, skulle den personen kanske fundera på om jag var ute och power-walkade. Nej jag är ute på en helt vanlig långpromenad, som jag alltid har gjort. Det blir inte mer power i den bara för att jag gör det 2012, istället för 2002.

Min poäng är att power-walkat har många människor gjort genom alla tider, men det är först nu det har blivit ett begrepp och en trend. Det är lite som att de människorna som uppdaterar sin status med att nu har jag varit ute och power-walkat tror att de gör någonting helt nytt och trendigt.

Min gamla barndomskamrat Joachim Larsson, hans föräldrar är nog bland de människor som jag känner till mest som promenerat mest mil. Dem kunde man möta på i stort sett överallt och när som helst under flera års tid, för de var alltid ute och gick långa promenader. God motion och de gjorde de relativt regelbundet. Men det är precis som att det skulle vara lite fult att vara ute på en långpromenad, kallar jag det power-walking så låter det direkt mycket häftigare och mer spännande. Jag kan dock sätta mig att få personer skulle hänga med alla gånger då Joachims föräldrar varit ute och promenerat lika långt och lika regelbundet.

Skulle långpromenader vara ett 90-talsfenomen? För i början på 00-talet kom ju någonting som kallades för gåing. Där man startade tjejgåing och min morsa höll på väldigt mycket med det. Det arrangerades motionslopp i gåing och det blev en trend. Men vad man egentligen gjorde var att man promenerade i hög hastighet. Efter det kom stavgång, då promenerade man i hög hastighet och adderade stavarna för att få ut maximal kroppsfunktion och förbränning.

Nu på 10-talet då power-walkar man! Precis samma sak som gåing och stavgång fast utan stavar. Precis samma som de promenader i relativt högt tempo som jag och säkerligen många med mig alltid har gjort. Men det är först nu det är power-walking eller?

Tävlingsgång har ju annars existerat väldigt länge och är ju om möjligt ännu mera fettförbränning och konditionsbyggande än just power-walking. Men gångsporten är ju så långt ifrån trendighet som det bara går. Frågan är ju bara vad gångarna gör? Jo, de går i så högt tempo som möjligt, det vill säga både fortare, längre och intensivare än de som power-walkar gör. Varför inte börja med gång då?

Nej man måste falla för trender, alltid skall man vara hippast och hänga med och känna sig uppdaterad. Fråga samma människor om 20-år om de fortfarande är ute och power-walkar?


Sorry killar, den sporten ni håller på med är totalt stendöd.

Ni får ge vika för samhällets farligaste samhällsgrupp kvinnor 15-35, de som sätter agendan för mycket av det som är trendigt. Tycker ni jag har fel där? Ställ er då frågorna, hur gamla är de kvinnorna som skriver stora bloggar? Läser ni och reflekterar ni över dem?