Triviala likheter!
Vi människor är rätt så intressanta skapelser egentligen. Vi försöker hela tiden förstå vår tillvaro och för att få den förståelsen använder vi alla de mänskliga egenskaper vi besitter. Det vill säga vi söker en mening med precis allting.
Om vi möter på någonting nytt, så sorterar vi medvetet eller omedvetet in det nya i ett fack och försöker sedan förstå fenomenet eller föremålet. Det vill säga om vi möter på en ny människa som beter sig på ett visst sätt, då tar vi direkt fram våra mallar av olika människotyper som vi besitter. Därefter gör vi en bedömning av personen vi möter och skapar oss direkt en uppfattning om den här personen. När vi sedan har hittat mallen för personen, söker vi likheter i rent triviala företeelser för att få vår mall bekräftat.
Det vill säga, om vi uppfattar en människa som motbjudande eller äcklig, så söker vi genast leta bland de triviala företeelser som den människan gör för att bekräfta bilden som motbjudande och äcklig. Exempelvis han går äckligt, han klär sig äckligt, han rör sig obehagligt, personen kan egentligen ta sig för vad som helst som egentligen är rent trivialt och som säkert många andra människor gör likadant, men det blir på sätt och vis lite äckligare.
Blir vi kära i en person, då har vi en mall för den personen och vi söker bekräftelser av vår mall genom att analysera dennes triviala företeelser. Det vill säga, hon är så fin när hon sover, hon nyser gulligt, hon stryker så gulligt genom sitt hår, hon går fint, hon är charmig när hon tar på sig sin jacka.
Ni förstår min poäng. Vi är rätt roliga ändå, att vi söker triviala likheter efter mallar för att förstå vår omvärld.
Med den logiken skulle jag egentligen kunna ställa mig och betrakta det krig som just nu pågår vid MAXI:s, i Kungälv, godisavdelning. Lösgodiset kostar 2,90 hg och då skall alla ha. Det vill säga mängder av människor av alla sorter som skall ha godis för att det är billigt.
När jag står där och betraktar, skulle jag kunan leta efter en tjej jag ser bra ut och sedan analysera vilket godis hon väljer. Utifrån vad hon väljer för sorter kommer jag att göra en bedömning av människan. Jag vet ju vad jag hade valt för sorter. Med andra ord skulle jag också teoretiskt sätt kunna finna "den rätta" om jag såg att hon gick och plockade någorlunda samma sorter som ajg ahde valt. För då hade vi ju haft likheter!
Låter det idiotiskt? Ja, det är det, men det är ju precis sånna triviala likheter vi letar efter hela tiden för att bedömma vår omgivning. Varför hör vi ihop?
Handen på hjärtat, har du inte blivit bjuden på godis av någon, vid minst ett tillfälle, och kikat ner i påsen och upptäckt att den personen bara har valt "äckligt" eller "konstigt" godis. Har du inte sen för en sekund gjort en liten bedömning av den människan och tänkt, asså är han/hon sån?
Om vi möter på någonting nytt, så sorterar vi medvetet eller omedvetet in det nya i ett fack och försöker sedan förstå fenomenet eller föremålet. Det vill säga om vi möter på en ny människa som beter sig på ett visst sätt, då tar vi direkt fram våra mallar av olika människotyper som vi besitter. Därefter gör vi en bedömning av personen vi möter och skapar oss direkt en uppfattning om den här personen. När vi sedan har hittat mallen för personen, söker vi likheter i rent triviala företeelser för att få vår mall bekräftat.
Det vill säga, om vi uppfattar en människa som motbjudande eller äcklig, så söker vi genast leta bland de triviala företeelser som den människan gör för att bekräfta bilden som motbjudande och äcklig. Exempelvis han går äckligt, han klär sig äckligt, han rör sig obehagligt, personen kan egentligen ta sig för vad som helst som egentligen är rent trivialt och som säkert många andra människor gör likadant, men det blir på sätt och vis lite äckligare.
Blir vi kära i en person, då har vi en mall för den personen och vi söker bekräftelser av vår mall genom att analysera dennes triviala företeelser. Det vill säga, hon är så fin när hon sover, hon nyser gulligt, hon stryker så gulligt genom sitt hår, hon går fint, hon är charmig när hon tar på sig sin jacka.
Ni förstår min poäng. Vi är rätt roliga ändå, att vi söker triviala likheter efter mallar för att förstå vår omvärld.
Med den logiken skulle jag egentligen kunna ställa mig och betrakta det krig som just nu pågår vid MAXI:s, i Kungälv, godisavdelning. Lösgodiset kostar 2,90 hg och då skall alla ha. Det vill säga mängder av människor av alla sorter som skall ha godis för att det är billigt.
När jag står där och betraktar, skulle jag kunan leta efter en tjej jag ser bra ut och sedan analysera vilket godis hon väljer. Utifrån vad hon väljer för sorter kommer jag att göra en bedömning av människan. Jag vet ju vad jag hade valt för sorter. Med andra ord skulle jag också teoretiskt sätt kunna finna "den rätta" om jag såg att hon gick och plockade någorlunda samma sorter som ajg ahde valt. För då hade vi ju haft likheter!
Låter det idiotiskt? Ja, det är det, men det är ju precis sånna triviala likheter vi letar efter hela tiden för att bedömma vår omgivning. Varför hör vi ihop?
Handen på hjärtat, har du inte blivit bjuden på godis av någon, vid minst ett tillfälle, och kikat ner i påsen och upptäckt att den personen bara har valt "äckligt" eller "konstigt" godis. Har du inte sen för en sekund gjort en liten bedömning av den människan och tänkt, asså är han/hon sån?
Visualisera!
Eftersom jag ju då har en slags förkärlek för 80-talet i form av mode, film, musik etc. Tänkte jag kanske visualisera lite sådär ungefär hur drömtjejen hade sett ut, om idag hade varit 1988.
Andrea Elson, från TV-serien ALF! Ingen jättekarriär efter den serien dessvärre, så man kan ju undra vad hon gör idag?
Andrea Elson, från TV-serien ALF! Ingen jättekarriär efter den serien dessvärre, så man kan ju undra vad hon gör idag?
Och o andra sidan, hade hon kommit klädd sådär, haft samma frisyr etc. 2012. Jag hade fallit nu med! Undrar varför man fastnar för en viss sorts mode? Men visuellt sett hade jag inte haft något emot om fler tjejer fann sin inspiration ifrån den tidens look idag också. Med det sagt, att långt ifrån alla såg bra ut eller hade den stilen på 80-talet. Men här kommer jag väldigt nära en visuell exemplifiering om hur det kan se ut i mitt huvud.
Kritisera mig? well, you're free! Men det är ju kort och gott bara för att understryka mitt sätt att se på saker, mitt perspektiv.
Miraklet i Berlin!
Det står 0-4 till Tyskland och andra halvlek har knappt börjat. Sverige hade redan tidigt i matchen åkt på 0-2 på samma sätt som för 6 år sedan i fotbolls-VM.
Den gången precis som gårdagen, stod svenskarna på hälarna tidigt i matchen. Vilket tyvärr är ett vanligt fenomen när det gäller svenska landslaget. Vi såg det mot England i EM i somras, vi minns matchen mot Holland borta, förlusten mot Danmark som gjorde att vi missade fotbolls-VM 2010.
MEN!!!
När klockan börjar visa 61 minuter då vaknar helt plötsligt Sverige till! Det var verkligen en enda lång känsloexplosion igår som kom ur mig när jag skrek rakt ut! När Rasmus Elm på halvvolley prickar in 4-4 när man inte trodde att det var möjligt.
Själv sittandes i TV-soffan kommer ett sådant manligt vrål som bara uppstår när det är Fotboll och när Stefan Holm klarade 2.37 och tog OS-guldet i höjdhopp 2004.
Alla ställer sig frågan? Hur kunde det hända? Hur kunde matchen ha två olika ansikten? Först 0-4 och sen 4-4. Förlora ena halvleken med 0-3 och vinna den andra med 4-1.
Första halvlek:
Det finns två väldigt goda förklaringar till varför Tyskland kör över Sverige i första halvlek. De orsakerna heter först och främst Philip Lahm och den andra heter Jerome Boateng.
Gjorde de mål igår? Nej! Men väl framspelningar.
Tyskland är ett extremt passningsskickligt och aggresivt lag, med spelare som lika lätt kan kliva uppåt i banan, som neråt i banan. Innermittfältet och mittlåset är såpass säkert att de kan kliva upp och ner, när helst de behagar.
Men tillbaka till herrarna jag nämnde ovan, ytterbackarna! Tyskland spelar med två extremt aggresiva ytterbackar som alltid kliver högt upp i banan och nästan alltid finns med i speluppbyggnaden. Kika på repriserna av tysklands mål och notera hur mycket Philip Lahm är inblandad i det som till slut blir mål.
När du har så offensivt lagda ytterbackar som är så skickliga, då kan de både yttermittfältarna Marco Reus och Thomas Müller kliva ännu högre upp i banan, eller ta löpningar rakt in på djupet i det svenska försvaret.
Det gör att Tyskland i varje anfall nästan alltid har två-tre spelbara spelare i offensiva positioner. En forward, en yttermittfältare och en offensiv innermittfältare. Helt plötsligt måste Sverige hålla reda på minst fyra spelare och som om inte det räckte står det skyttar från mittfältet på andra sidan eller en mittback högt upp, beredd på att när som helst ta en retur.
Tror ni mig inte? Se repriserna igen. Philip Lahms inblandning i spelet. Hur mittbacken Per Mertesacker kliver upp och gör ett mål genom att panga in en retur.
Hur kommer det sig att Sverige vände matchen? Sverige bytte in aggresiva och offensiva spelare som tvingade de tyska ytterbackarna att stå längre ner i banan och faktiskt agera backar.
Det första målet kommer sig av att Kim Källström slår en pass på en spelare i världsklass, Zlatan Ibrahimovic! Ett sånt mål hade kunnat komma när som helst under matchen. Det är något som bara händer när det finns en sådan spelare på plan.
Det andra målet? Sveriges ytterback Mikael Lustig börjar helt plötsligt agera som Philip Lahm och vips, så gör han mål och Sverige har 2-4.
Tredje målet då har Sverige börjat agera precis som Tyskland gjorde i andra halvlek, man är aggresiva högt upp i banan och med mycket folk och spelet byggs från ytterback. Det finns mängder med olika spelalternativ och Sverige kopierar Tysklands 2-0-mål, när Sverige gör 3-4.
4-4 då kommer det än en gång från kanten med spelalternativ och det kommer inte bara en våg utan tre vågor, eftersom det finns svenska spelare som står redo att ta retur.
Tror ni mig inte? Studera matchen!
För övrigt anser jag att Behrang Safari inte platsar i ett svenskt landslag. Varför? Jo, för att han inte klarar av att spela det spelet som Philip Lahm spelar.
Min poäng, varje framgångsrikt landslag kräver sin offensiva och aggresiva ytterback som kan erbjuda spelalternativ.
Roland Nilsson och Roger Ljung i USA 1994!
Den gången precis som gårdagen, stod svenskarna på hälarna tidigt i matchen. Vilket tyvärr är ett vanligt fenomen när det gäller svenska landslaget. Vi såg det mot England i EM i somras, vi minns matchen mot Holland borta, förlusten mot Danmark som gjorde att vi missade fotbolls-VM 2010.
MEN!!!
När klockan börjar visa 61 minuter då vaknar helt plötsligt Sverige till! Det var verkligen en enda lång känsloexplosion igår som kom ur mig när jag skrek rakt ut! När Rasmus Elm på halvvolley prickar in 4-4 när man inte trodde att det var möjligt.
Själv sittandes i TV-soffan kommer ett sådant manligt vrål som bara uppstår när det är Fotboll och när Stefan Holm klarade 2.37 och tog OS-guldet i höjdhopp 2004.
Alla ställer sig frågan? Hur kunde det hända? Hur kunde matchen ha två olika ansikten? Först 0-4 och sen 4-4. Förlora ena halvleken med 0-3 och vinna den andra med 4-1.
Första halvlek:
Det finns två väldigt goda förklaringar till varför Tyskland kör över Sverige i första halvlek. De orsakerna heter först och främst Philip Lahm och den andra heter Jerome Boateng.
Gjorde de mål igår? Nej! Men väl framspelningar.
Tyskland är ett extremt passningsskickligt och aggresivt lag, med spelare som lika lätt kan kliva uppåt i banan, som neråt i banan. Innermittfältet och mittlåset är såpass säkert att de kan kliva upp och ner, när helst de behagar.
Men tillbaka till herrarna jag nämnde ovan, ytterbackarna! Tyskland spelar med två extremt aggresiva ytterbackar som alltid kliver högt upp i banan och nästan alltid finns med i speluppbyggnaden. Kika på repriserna av tysklands mål och notera hur mycket Philip Lahm är inblandad i det som till slut blir mål.
När du har så offensivt lagda ytterbackar som är så skickliga, då kan de både yttermittfältarna Marco Reus och Thomas Müller kliva ännu högre upp i banan, eller ta löpningar rakt in på djupet i det svenska försvaret.
Det gör att Tyskland i varje anfall nästan alltid har två-tre spelbara spelare i offensiva positioner. En forward, en yttermittfältare och en offensiv innermittfältare. Helt plötsligt måste Sverige hålla reda på minst fyra spelare och som om inte det räckte står det skyttar från mittfältet på andra sidan eller en mittback högt upp, beredd på att när som helst ta en retur.
Tror ni mig inte? Se repriserna igen. Philip Lahms inblandning i spelet. Hur mittbacken Per Mertesacker kliver upp och gör ett mål genom att panga in en retur.
Hur kommer det sig att Sverige vände matchen? Sverige bytte in aggresiva och offensiva spelare som tvingade de tyska ytterbackarna att stå längre ner i banan och faktiskt agera backar.
Det första målet kommer sig av att Kim Källström slår en pass på en spelare i världsklass, Zlatan Ibrahimovic! Ett sånt mål hade kunnat komma när som helst under matchen. Det är något som bara händer när det finns en sådan spelare på plan.
Det andra målet? Sveriges ytterback Mikael Lustig börjar helt plötsligt agera som Philip Lahm och vips, så gör han mål och Sverige har 2-4.
Tredje målet då har Sverige börjat agera precis som Tyskland gjorde i andra halvlek, man är aggresiva högt upp i banan och med mycket folk och spelet byggs från ytterback. Det finns mängder med olika spelalternativ och Sverige kopierar Tysklands 2-0-mål, när Sverige gör 3-4.
4-4 då kommer det än en gång från kanten med spelalternativ och det kommer inte bara en våg utan tre vågor, eftersom det finns svenska spelare som står redo att ta retur.
Tror ni mig inte? Studera matchen!
För övrigt anser jag att Behrang Safari inte platsar i ett svenskt landslag. Varför? Jo, för att han inte klarar av att spela det spelet som Philip Lahm spelar.
Min poäng, varje framgångsrikt landslag kräver sin offensiva och aggresiva ytterback som kan erbjuda spelalternativ.
Roland Nilsson och Roger Ljung i USA 1994!
Roger Ljung förlösande målskytt och underbar ytterback i VM 1994!
Erik Edman i EM 2004!
Erik Edmans precis inlägg på Henrik Larsson i en kross av Bulgarien 2004!
Lilian Thuram i VM 1998 för Frankrike!
Fabio Grosso i VM 2006 för Italien!
Fabio Grosso nyckelspelare i VM 2006, som Italien vann. Grosso satte den sista avgörande straffen!
Tror ni mig inte? Kika runt lite på youtube. En eller två riktigt bra aggresiva ytterbackar där spelet börjar och som erbjuder spelalternativ, det är den enklaste vägen till framgång!
Tror ni mig inte? Kika runt lite på youtube. En eller två riktigt bra aggresiva ytterbackar där spelet börjar och som erbjuder spelalternativ, det är den enklaste vägen till framgång!
Brytpunkterna?
Visst är det så att man hela tiden växer upp, mognar, eller utvecklas helt beroende på vad man talar om. Man gör det hela tiden och man märker det själv. Men man märker aldrig brytpunkterna! Det vill säga när ens preferenser förändras. För visst finns brytpunkterna där hela tiden, för hur annars kan man förklara följande:
...det fanns en tid...
....När min Nalle var en vän som kunde tänka och ge mig de svaren som jag vill höra....
....När jag tyckte att Belle (skönheten) i Skönheten och Odjuret troligen var den bästa tjejen på hela jorden och att hon och Sofia Källgren kunde vara samma person...
....När en utav legogubbarna kunde bli precis som mig och vara mig i alla de äventyr som utspelades i min legostad och kunde utföra alla möjliga saker...
....När det var självklart att farsan kom och kröp ner hos mig på lördagsmorgonarna eller vice versa och vi låg och pratade musik och allt möjligt...
....När det kändes som att man hade vart i en avlägsen stad, när jag åkte till Diseröd (7km bort)...
...När jag tyckte att Ulf Brunnberg i rollen som Ragnar Vanheden i Jönssonliganfilmerna var världens häftigaste snubbe...
....När jag kunde gå ut och springa och kommentera hela löprundan för mig själv som att det vore ett marathonlopp där jag själv vann i slutändan...
....När det var pinsamt att ringa hem till en tjej om tjejens föräldrar svarade....
....När jag trodde att jag aldrig skulle flytta ifrån Olseröd....
....När jag trodde att jag aldrig skulle flytta ifrån Kungälv....
....När jag trodde att jag aldrig skulle plugga vidare efter gymnasiet....
....När jag trodde att jag aldrig skulle bo i Kungälv igen....
....När jag trodde att jag aldrig skulle dricka sprit....
....När jag tyckte att det var farligt att åka svarta backar....
....När jag trodde att jag aldrig skulle skaffa facebook...
...osv...
Små saker kan tyckas! Men tänk själv tillbaka att det faktiskt fanns en tid då alla de sakerna var en verklighet. Jämför med nu? Självklarheter, men hur blev det där självklarheter och varför?
...det fanns en tid...
....När min Nalle var en vän som kunde tänka och ge mig de svaren som jag vill höra....
....När jag tyckte att Belle (skönheten) i Skönheten och Odjuret troligen var den bästa tjejen på hela jorden och att hon och Sofia Källgren kunde vara samma person...
....När en utav legogubbarna kunde bli precis som mig och vara mig i alla de äventyr som utspelades i min legostad och kunde utföra alla möjliga saker...
....När det var självklart att farsan kom och kröp ner hos mig på lördagsmorgonarna eller vice versa och vi låg och pratade musik och allt möjligt...
....När det kändes som att man hade vart i en avlägsen stad, när jag åkte till Diseröd (7km bort)...
...När jag tyckte att Ulf Brunnberg i rollen som Ragnar Vanheden i Jönssonliganfilmerna var världens häftigaste snubbe...
....När jag kunde gå ut och springa och kommentera hela löprundan för mig själv som att det vore ett marathonlopp där jag själv vann i slutändan...
....När det var pinsamt att ringa hem till en tjej om tjejens föräldrar svarade....
....När jag trodde att jag aldrig skulle flytta ifrån Olseröd....
....När jag trodde att jag aldrig skulle flytta ifrån Kungälv....
....När jag trodde att jag aldrig skulle plugga vidare efter gymnasiet....
....När jag trodde att jag aldrig skulle bo i Kungälv igen....
....När jag trodde att jag aldrig skulle dricka sprit....
....När jag tyckte att det var farligt att åka svarta backar....
....När jag trodde att jag aldrig skulle skaffa facebook...
...osv...
Små saker kan tyckas! Men tänk själv tillbaka att det faktiskt fanns en tid då alla de sakerna var en verklighet. Jämför med nu? Självklarheter, men hur blev det där självklarheter och varför?
