Brytpunkterna?
Visst är det så att man hela tiden växer upp, mognar, eller utvecklas helt beroende på vad man talar om. Man gör det hela tiden och man märker det själv. Men man märker aldrig brytpunkterna! Det vill säga när ens preferenser förändras. För visst finns brytpunkterna där hela tiden, för hur annars kan man förklara följande:
...det fanns en tid...
....När min Nalle var en vän som kunde tänka och ge mig de svaren som jag vill höra....
....När jag tyckte att Belle (skönheten) i Skönheten och Odjuret troligen var den bästa tjejen på hela jorden och att hon och Sofia Källgren kunde vara samma person...
....När en utav legogubbarna kunde bli precis som mig och vara mig i alla de äventyr som utspelades i min legostad och kunde utföra alla möjliga saker...
....När det var självklart att farsan kom och kröp ner hos mig på lördagsmorgonarna eller vice versa och vi låg och pratade musik och allt möjligt...
....När det kändes som att man hade vart i en avlägsen stad, när jag åkte till Diseröd (7km bort)...
...När jag tyckte att Ulf Brunnberg i rollen som Ragnar Vanheden i Jönssonliganfilmerna var världens häftigaste snubbe...
....När jag kunde gå ut och springa och kommentera hela löprundan för mig själv som att det vore ett marathonlopp där jag själv vann i slutändan...
....När det var pinsamt att ringa hem till en tjej om tjejens föräldrar svarade....
....När jag trodde att jag aldrig skulle flytta ifrån Olseröd....
....När jag trodde att jag aldrig skulle flytta ifrån Kungälv....
....När jag trodde att jag aldrig skulle plugga vidare efter gymnasiet....
....När jag trodde att jag aldrig skulle bo i Kungälv igen....
....När jag trodde att jag aldrig skulle dricka sprit....
....När jag tyckte att det var farligt att åka svarta backar....
....När jag trodde att jag aldrig skulle skaffa facebook...
...osv...
Små saker kan tyckas! Men tänk själv tillbaka att det faktiskt fanns en tid då alla de sakerna var en verklighet. Jämför med nu? Självklarheter, men hur blev det där självklarheter och varför?
...det fanns en tid...
....När min Nalle var en vän som kunde tänka och ge mig de svaren som jag vill höra....
....När jag tyckte att Belle (skönheten) i Skönheten och Odjuret troligen var den bästa tjejen på hela jorden och att hon och Sofia Källgren kunde vara samma person...
....När en utav legogubbarna kunde bli precis som mig och vara mig i alla de äventyr som utspelades i min legostad och kunde utföra alla möjliga saker...
....När det var självklart att farsan kom och kröp ner hos mig på lördagsmorgonarna eller vice versa och vi låg och pratade musik och allt möjligt...
....När det kändes som att man hade vart i en avlägsen stad, när jag åkte till Diseröd (7km bort)...
...När jag tyckte att Ulf Brunnberg i rollen som Ragnar Vanheden i Jönssonliganfilmerna var världens häftigaste snubbe...
....När jag kunde gå ut och springa och kommentera hela löprundan för mig själv som att det vore ett marathonlopp där jag själv vann i slutändan...
....När det var pinsamt att ringa hem till en tjej om tjejens föräldrar svarade....
....När jag trodde att jag aldrig skulle flytta ifrån Olseröd....
....När jag trodde att jag aldrig skulle flytta ifrån Kungälv....
....När jag trodde att jag aldrig skulle plugga vidare efter gymnasiet....
....När jag trodde att jag aldrig skulle bo i Kungälv igen....
....När jag trodde att jag aldrig skulle dricka sprit....
....När jag tyckte att det var farligt att åka svarta backar....
....När jag trodde att jag aldrig skulle skaffa facebook...
...osv...
Små saker kan tyckas! Men tänk själv tillbaka att det faktiskt fanns en tid då alla de sakerna var en verklighet. Jämför med nu? Självklarheter, men hur blev det där självklarheter och varför?
Kommentarer
Trackback
