Gott nytt år!
Då blev det nyår i Oslo i år. I Norge med andra ord. Det blir alltså det tredje nordiska landet jag firar nyår i.
Inför nyårsafton 2007 fick jag för mig en fixidé om att jag ville fira nyår på något helt otippat ställe. Tanken kom in i huvudet att om man tar Stenabåten över till Danmark så är man ju i alla fall utomlands. Som vanligt när jag får en idé vill jag alltid realisera den så fort som möjligt.
Jag ringde runt bland de vänner som jag brukar fira nyår med och frågade om att en båttur med bil över till Fredrikshamn och Skagen kunde vara att tänka på.
Vi blev tre st, jag, Fredrik Hilmersson och Anton Landenmark. Det blev en resa som vi sent skulle glömma!
Tidigt på morgonen den 29 december satt vi i min vita Volvo beredda att köra på Stenabåten.
Väl framme i Fredrikshamn fick vi för oss att vi minsann skulle ta och bada på badhotellet. Ingen av oss hade med oss badkläder, vilket ju kan vara en fördel. vi fick alltså köpa badbyxor allihopa och entré. Sen var det bara att njuta i bubbelpoolen och koppla av. Det var för övrigt sista året Badhotellet i Fredrikshamn hade sin klassiska utformning med två små stenabåtar osv. Nu är det totalrenoverat och har karibientema.
Bubbelpool blev så småningom bastu och vägen till att hitta rätt bastu var lite labyrinthartad. När vi passerade damernas bastu fick vi se märkliga saker. Det försvann in en man med inte allt för behagande yttre och en kvinna av östeuropeiskt utseende. Att döma av ljud som gick via korridoren in i vår bastu, kan knappast deras primära mål i bastun varit att basta.
Framme i Skagen hade vi hyrt övervåningen av ett hus. Nedervåningen av huset hyrdes istället av gäster till den danske världstjärnan i rally, Tom Kristensen, som skulle ha ett party i sitt hus som låg mitt emot, modell större!
Men när vi kom fram vid 9-tiden på kvällen var det ingen där, inte ens hyresägaren. Jag ringde upp honom och att han sa att han var på marknad och inte riktigt visste när han skulle komma hem. Han hade lämnat dörren öppen till huset på baksidan och han sa att vi kunde ta så mycket dricka vi ville som fanns i lägenheten till ett förmånligt pris. Men efter en lång dags badslöhet, den där känslan som uppstår när man varit i badhus för länge, blev det att vi alla tre bara hoppade ner i varsinn del av dubbelsängen och somnade innan 22.
På morgonen efter vaknade jag av att hyresvärden tittade in genom dörren till sovrummet. Vid det här laget hade Hilmersson omedvetandes krupit upp breve Anton och låg med sin arm över honom. Jag reste mig upp ur sängen och sa hej. Hyresvärden tittade först på mig och sen på de båda skedarna och fick något olustigt i blicken och försvann lika fort ut ur rummet. Jag klädde på mig fort och följde efter honom ner. Han sa att han ville bjuda på någonting på förmiddagen i boden bredvid. Tydligen hade han också varit inne på kvällen innan och tittat till oss sovandes och tänt en brasa i öppna spisen, hela huset var därför riktigt varmt och behagligt.
Jag kilade upp och väckte de andra och vi gjorde oss iordning för dagen och traskade ut mot boden.
Inne i boden hade hyresvärden byggt en liten bar med egna öltunnor som han slangade öl till en öldispenser och serverade på stora Carlsbergglas. Det knackade på dörren och hans kompis, polisdistriktets jourhavande chef, dök upp. Jag ursäktade mig och sa att jag skulle köra bil och inte kunde dricka en halvliter starköl innan det. Men polisen förklarade att i Danmark är det tillåtet att köra med en starköl i kroppen eftersom de har högre promillehalt för fyllekörning. Av artighet tackade jag ja till ölen, jag är ingen öldrickare och framförallt inte på den tiden då jag i princip inte drack någon alkohol. Det blev en pina för mig att få i mig den där halvlitern, men den gick ner. Då skulle hyresvärden promt bjuda på en halvliter till och då sa jag ifrån att nu räcker det. Polisen började tjata igen och sa att i Danmark kör man minsann bättre bil med två starköl innanför västen och att det var han som hade skiftet ikväll och att han därför skulle uppmana alla poliser att inte stoppa en vit volvo 850 med svensk reg-skylt. Jag drack ingen mer öl!
Jag passade på att fråga hyresvärden om det verkligen var sant att det var rallystjärnan Tom Kristensen som bodde på andra sidan gatan. Det var det svarade han och att familjen Kristensen alltid har enorma nyårsfester.
Då uppstår ett väldigt komiskt replikskifte:
- Jaha, vad kul! Då kanske det finns tjejer även i vår ålder där? frågar jag.
- Tjejer? svarar hyresvärden undrande.
- Ja, tjejer som ser bra ut, säger jag och skrattar.
- Men är ni inte åt andra hållet? Jag har sett hur ni sover! Svarar hyresvärden med stora ögon.
Snacka om missförstånd!
På själva nyårsafton var det inte en kotte ute kändes det som. Det hade skjutits tonvis med raketer enda sedan vi kom och under dygnets alla timmar kändes det som, men vi såg aldrig någon ute. Vi hade lyckats komma över ett gäng raketer hos den lokala måleriförsäljaren. Alla raketer med endast skiftningar i lila. Strax innan 00 hade vi i alla fall letat oss fram till stades stora kyrka där vi skulle skjuta våra raketer när kyrkklockan började slå. Flaskan vi hade med oss var lite instabil så vi knöt fast raketerna på kyrkans staket. Vid tolvslaget tände vi på ett gäng och sprang sedan, våran upphängning gjorde att raketerna inte riktigt flöd åt samma håll. vi skall vara glada att inte rutan gick på ett hus längre bort när en stor raket störtdök ner på deras altan.
Vi skyndade oss därifrån helt enkelt och möttes av småungar med småraketer som siktade och sköt mot oss. Surealism? Tre svenskar blir jagade av raketskjutande barn i en fiskarhåla i Danmark.
Senare traskade vi neråt hamnen för att hitta någon nyårsfest, ett Skagen som är en partypärla på sommaren visade att det lika väl kunde vara en spöstad på vintern. Absolut ingenting! Tills vi såg en öppen korvkiosk. Breve fanns ett ställe som precis hade öppnat och vi traskade in. I baren stod en ensam kille och i en soffa satt tre tjejer, i övrigt helt tomt på folk, utöver personalen.
Vad som hände på det stället sen är en helt annan historia, men på 20min var stället fullt till bristningsgränsen och hem gick vi vid halv 5 på morgonen efter att jag blivit erbjuden kokain av någon snubbe och jag kände att nä nu är det nog dags att dra härifrån.
Så nyår i Danmark var en upplevelse. Kan Norge leva upp till samma?
Inför nyårsafton 2007 fick jag för mig en fixidé om att jag ville fira nyår på något helt otippat ställe. Tanken kom in i huvudet att om man tar Stenabåten över till Danmark så är man ju i alla fall utomlands. Som vanligt när jag får en idé vill jag alltid realisera den så fort som möjligt.
Jag ringde runt bland de vänner som jag brukar fira nyår med och frågade om att en båttur med bil över till Fredrikshamn och Skagen kunde vara att tänka på.
Vi blev tre st, jag, Fredrik Hilmersson och Anton Landenmark. Det blev en resa som vi sent skulle glömma!
Tidigt på morgonen den 29 december satt vi i min vita Volvo beredda att köra på Stenabåten.
Väl framme i Fredrikshamn fick vi för oss att vi minsann skulle ta och bada på badhotellet. Ingen av oss hade med oss badkläder, vilket ju kan vara en fördel. vi fick alltså köpa badbyxor allihopa och entré. Sen var det bara att njuta i bubbelpoolen och koppla av. Det var för övrigt sista året Badhotellet i Fredrikshamn hade sin klassiska utformning med två små stenabåtar osv. Nu är det totalrenoverat och har karibientema.
Bubbelpool blev så småningom bastu och vägen till att hitta rätt bastu var lite labyrinthartad. När vi passerade damernas bastu fick vi se märkliga saker. Det försvann in en man med inte allt för behagande yttre och en kvinna av östeuropeiskt utseende. Att döma av ljud som gick via korridoren in i vår bastu, kan knappast deras primära mål i bastun varit att basta.
Framme i Skagen hade vi hyrt övervåningen av ett hus. Nedervåningen av huset hyrdes istället av gäster till den danske världstjärnan i rally, Tom Kristensen, som skulle ha ett party i sitt hus som låg mitt emot, modell större!
Men när vi kom fram vid 9-tiden på kvällen var det ingen där, inte ens hyresägaren. Jag ringde upp honom och att han sa att han var på marknad och inte riktigt visste när han skulle komma hem. Han hade lämnat dörren öppen till huset på baksidan och han sa att vi kunde ta så mycket dricka vi ville som fanns i lägenheten till ett förmånligt pris. Men efter en lång dags badslöhet, den där känslan som uppstår när man varit i badhus för länge, blev det att vi alla tre bara hoppade ner i varsinn del av dubbelsängen och somnade innan 22.
På morgonen efter vaknade jag av att hyresvärden tittade in genom dörren till sovrummet. Vid det här laget hade Hilmersson omedvetandes krupit upp breve Anton och låg med sin arm över honom. Jag reste mig upp ur sängen och sa hej. Hyresvärden tittade först på mig och sen på de båda skedarna och fick något olustigt i blicken och försvann lika fort ut ur rummet. Jag klädde på mig fort och följde efter honom ner. Han sa att han ville bjuda på någonting på förmiddagen i boden bredvid. Tydligen hade han också varit inne på kvällen innan och tittat till oss sovandes och tänt en brasa i öppna spisen, hela huset var därför riktigt varmt och behagligt.
Jag kilade upp och väckte de andra och vi gjorde oss iordning för dagen och traskade ut mot boden.
Inne i boden hade hyresvärden byggt en liten bar med egna öltunnor som han slangade öl till en öldispenser och serverade på stora Carlsbergglas. Det knackade på dörren och hans kompis, polisdistriktets jourhavande chef, dök upp. Jag ursäktade mig och sa att jag skulle köra bil och inte kunde dricka en halvliter starköl innan det. Men polisen förklarade att i Danmark är det tillåtet att köra med en starköl i kroppen eftersom de har högre promillehalt för fyllekörning. Av artighet tackade jag ja till ölen, jag är ingen öldrickare och framförallt inte på den tiden då jag i princip inte drack någon alkohol. Det blev en pina för mig att få i mig den där halvlitern, men den gick ner. Då skulle hyresvärden promt bjuda på en halvliter till och då sa jag ifrån att nu räcker det. Polisen började tjata igen och sa att i Danmark kör man minsann bättre bil med två starköl innanför västen och att det var han som hade skiftet ikväll och att han därför skulle uppmana alla poliser att inte stoppa en vit volvo 850 med svensk reg-skylt. Jag drack ingen mer öl!
Jag passade på att fråga hyresvärden om det verkligen var sant att det var rallystjärnan Tom Kristensen som bodde på andra sidan gatan. Det var det svarade han och att familjen Kristensen alltid har enorma nyårsfester.
Då uppstår ett väldigt komiskt replikskifte:
- Jaha, vad kul! Då kanske det finns tjejer även i vår ålder där? frågar jag.
- Tjejer? svarar hyresvärden undrande.
- Ja, tjejer som ser bra ut, säger jag och skrattar.
- Men är ni inte åt andra hållet? Jag har sett hur ni sover! Svarar hyresvärden med stora ögon.
Snacka om missförstånd!
På själva nyårsafton var det inte en kotte ute kändes det som. Det hade skjutits tonvis med raketer enda sedan vi kom och under dygnets alla timmar kändes det som, men vi såg aldrig någon ute. Vi hade lyckats komma över ett gäng raketer hos den lokala måleriförsäljaren. Alla raketer med endast skiftningar i lila. Strax innan 00 hade vi i alla fall letat oss fram till stades stora kyrka där vi skulle skjuta våra raketer när kyrkklockan började slå. Flaskan vi hade med oss var lite instabil så vi knöt fast raketerna på kyrkans staket. Vid tolvslaget tände vi på ett gäng och sprang sedan, våran upphängning gjorde att raketerna inte riktigt flöd åt samma håll. vi skall vara glada att inte rutan gick på ett hus längre bort när en stor raket störtdök ner på deras altan.
Vi skyndade oss därifrån helt enkelt och möttes av småungar med småraketer som siktade och sköt mot oss. Surealism? Tre svenskar blir jagade av raketskjutande barn i en fiskarhåla i Danmark.
Senare traskade vi neråt hamnen för att hitta någon nyårsfest, ett Skagen som är en partypärla på sommaren visade att det lika väl kunde vara en spöstad på vintern. Absolut ingenting! Tills vi såg en öppen korvkiosk. Breve fanns ett ställe som precis hade öppnat och vi traskade in. I baren stod en ensam kille och i en soffa satt tre tjejer, i övrigt helt tomt på folk, utöver personalen.
Vad som hände på det stället sen är en helt annan historia, men på 20min var stället fullt till bristningsgränsen och hem gick vi vid halv 5 på morgonen efter att jag blivit erbjuden kokain av någon snubbe och jag kände att nä nu är det nog dags att dra härifrån.
Så nyår i Danmark var en upplevelse. Kan Norge leva upp till samma?
Bara hundägarna fryser!
Jag kom att tänka på en sak häromdagen när det stormade så förbannat. När jag gick där och hade jackkragen och håret i ögonen, blandat med stickande regn som letade sig igenom hårstrån. Trots allt var jag bara på väg någonstans och hade faktiskt kunna sitta hemma. Jag hade ju faktiskt inte behövt gå ut i regnet om jag inte ville. Kunde ha stannat inne hela dagen och krupit ner och tittat på min nyvunna passion, tv-serien Snoken som gick mellan åren 1993-1997.
När jag går där och försöker inttala mig själv om att det faktiskt int eär så långt kvar till dörren så passerar en kvinna med en riktigt ful och genomblöt stackars pudel. Det är då tanken slår mig, tänk om jag var hundägare? Då hade jag ju trots allt varit tvungen att gå ut varenda jäkla dag oavsett om snön vräker ner, herrens änglar pissar småspik eller om någon glömt stänga av Carolas hårfön. Men jag äger ju ingen hund och där har vi en vattendelare mellan hundägare och icke hundägare. Hundägare måste alltså procentuellt sett frysa betydligt mer än vad jag gör på ett helt år och genast blev jag lite varmare. Jag glömde dessutom bort att det faktsikt stormade för en stund. Ni vet den där känslan att man är så inne i sina egna tankar att saker bara går av sig självt. Lite som den oskrivna regeln att det alltid känns som att bilresor går snabbare hem än på väg till någonting. På hemvägen har man ju alltid 1000 nya intryck att smälta!
När Eugen eller vad nästa storm kommer heta blåser på, då skall jag minsann stanna hemma och glo på någon gammal svensk deckare och äta varma mackor. Då är det bara hundägarna som fryser!
Appropå pudlar vad hände egentligen med tjejerna i den sköna poprockgruppen The Bangles?
Ni vet tjejerna som sjöng "Eternal flame" 1989!
http://www.youtube.com/watch?v=Q1gUXZ4rvYU <---- The Bangles - Eternal Flame
När jag går där och försöker inttala mig själv om att det faktiskt int eär så långt kvar till dörren så passerar en kvinna med en riktigt ful och genomblöt stackars pudel. Det är då tanken slår mig, tänk om jag var hundägare? Då hade jag ju trots allt varit tvungen att gå ut varenda jäkla dag oavsett om snön vräker ner, herrens änglar pissar småspik eller om någon glömt stänga av Carolas hårfön. Men jag äger ju ingen hund och där har vi en vattendelare mellan hundägare och icke hundägare. Hundägare måste alltså procentuellt sett frysa betydligt mer än vad jag gör på ett helt år och genast blev jag lite varmare. Jag glömde dessutom bort att det faktsikt stormade för en stund. Ni vet den där känslan att man är så inne i sina egna tankar att saker bara går av sig självt. Lite som den oskrivna regeln att det alltid känns som att bilresor går snabbare hem än på väg till någonting. På hemvägen har man ju alltid 1000 nya intryck att smälta!
När Eugen eller vad nästa storm kommer heta blåser på, då skall jag minsann stanna hemma och glo på någon gammal svensk deckare och äta varma mackor. Då är det bara hundägarna som fryser!
Appropå pudlar vad hände egentligen med tjejerna i den sköna poprockgruppen The Bangles?
Ni vet tjejerna som sjöng "Eternal flame" 1989!
http://www.youtube.com/watch?v=Q1gUXZ4rvYU <---- The Bangles - Eternal Flame
Lilla Kungälv spöar stora Göteborg!
Annandagen är lika med bandydagen i många delar av Sverige. Då spelas det bandyderbyn runt om i landet. För första gången i Elitserien åkte IFK Kungälv till Heden mitt i centrala Göteborg för att spela mot GAIS.
Småstaden på jakt efter att visa storstan om vilka som kan spela bäst bandy. För i drygt två timmar fick Kungälv överglänsa Göteborg. Vi var fler i antal och vi hördes långt upp på Avenyn. Kungälv ekade det runt i centrala Göteborg och siffrorna landade till slut på mäktiga 6-1 till Kungälv. Det är knappast några tursiffror och i tillägg hade GAIS trots allt runt 15st hörnor.
Men för oss småstadsbor var det ändå fantastiskt att för en dag och en stund vara bättre än storebror Göteborg!
Tack för det IFK Kungälv!
Småstaden på jakt efter att visa storstan om vilka som kan spela bäst bandy. För i drygt två timmar fick Kungälv överglänsa Göteborg. Vi var fler i antal och vi hördes långt upp på Avenyn. Kungälv ekade det runt i centrala Göteborg och siffrorna landade till slut på mäktiga 6-1 till Kungälv. Det är knappast några tursiffror och i tillägg hade GAIS trots allt runt 15st hörnor.
Men för oss småstadsbor var det ändå fantastiskt att för en dag och en stund vara bättre än storebror Göteborg!
Tack för det IFK Kungälv!
Last Christmas!
Det går inte att komma från att musikvideon och låten "Last Christmas" är den absolut bästa jullåten i mina ögon och öron.
Den må vara väldigt tillrättalagd och slätstruken i sin framtoning, men den är precis sådär mysig att den håller varenda jul. För varför skulle den annars vara den mest spelade jullåten?
Det komiska är ändå att den för sin tid übersnygga George Michael med den otroliga rösten inte fick tala om att han var homosexuell för sitt skivbolag. Ingen fick ju vara bög på 80-talet eftersom alla bögar var synonymt med aids. I musikvideon hittar vi därför en genommysig George Michael i en kärleksrelation med en vacker kvinna, vilket var ett återkommande tema i en del musikvideos med denne man. Han var ju en sexsymbol på den tiden. Det dröjde enda fram till 1997 innan George Michael kunde komma ut som homosexuell på riktigt och då hade han redan blivit tagen med byxorna nere på en offentlig toalett i San Fransisco.
Men 1984 var han "alla" flickors älskling och sådär hetero som en heterosexuell man inte kan bli.
God Jul och njut av "Last Christmas", för jag älskar den i alla fall!
http://www.youtube.com/watch?v=E8gmARGvPlI&ob=av2e
George Michael från 80-talet, då ingen förstod att han var homosexuell!
Den må vara väldigt tillrättalagd och slätstruken i sin framtoning, men den är precis sådär mysig att den håller varenda jul. För varför skulle den annars vara den mest spelade jullåten?
Det komiska är ändå att den för sin tid übersnygga George Michael med den otroliga rösten inte fick tala om att han var homosexuell för sitt skivbolag. Ingen fick ju vara bög på 80-talet eftersom alla bögar var synonymt med aids. I musikvideon hittar vi därför en genommysig George Michael i en kärleksrelation med en vacker kvinna, vilket var ett återkommande tema i en del musikvideos med denne man. Han var ju en sexsymbol på den tiden. Det dröjde enda fram till 1997 innan George Michael kunde komma ut som homosexuell på riktigt och då hade han redan blivit tagen med byxorna nere på en offentlig toalett i San Fransisco.
Men 1984 var han "alla" flickors älskling och sådär hetero som en heterosexuell man inte kan bli.
God Jul och njut av "Last Christmas", för jag älskar den i alla fall!
http://www.youtube.com/watch?v=E8gmARGvPlI&ob=av2e
George Michael från 80-talet, då ingen förstod att han var homosexuell!
De spontana besöken, de bästa!
Igår gick jag och Marcus från min mammas lägenhet efter att jag lämnade av hennes bil som jag lånat över helgen. Jag, Marcus och Erik har hållit ihop sedan många år tillbaka och vi är alla uppvuxna i samma stadsdel. Mammas lägenhet ligger så att jag ser taket på Eriks hus från hennes fönster. Både jag och Erik har bott i varsitt land sedan augusti, Erik i Tyskland och jag i Norge.
När jag och Marcus kommer i närheten av Eriks hus får han tanken att Erik kanske kommit hem från Tyskland precis. Varken jag eller Marcus hade koll på exakt datum. Ja, det kanske han har... vi får väl gå och kolla, säger jag och börjar promenera in på Eriks lilla entrégång. Jag knackar på dörren (väldigt löst fick jag höra) och Eriks pappa öppnar dörren med en väldigt lurig min.... han säger inte så mycket och sen vänder han sig om och ropar in mot vardagsrummet, det var visst till dig Erik!
Snacka om att han blev förvånad och positivt överraskad! Vi också, vi gjorde ju bara en chansning. Han hade trots allt bara varit hemma i drygt två timmar. Men visst är det speciellt när någon man tycker om eller en vän bara spontant kommer för att se om man är hemma.
Sådär som man gjorde när man var liten! Man ringd einte och frågade först utan det var på något sätt självklart att man abra gick och knackade på och var personen hemma så var den. Idag är nog 90% av alla möten vänner emellan planerade, eller i alla fall kontrollerade på så sätt att man har skickat sms innan eller ringt och kontrollerat att personen verkligen är hemma.
Sommaren 2008 när jag nyligen hade träffat Linda och jag var mitt inne i en arbetsvecka på Liseberg, jag slutade kl 21 på kvällen och hade min egna bil. Som vanligt, när jag slutade vid den tiden på kvällen, ringde jag Linda för att prata en stund. Hon var van vid att prata med mig när jag satt och pratade telefon i bilen på väg hem från jobbet, inga konstigheter med det.
Vad hon inte visste, var att jag istället för att köra hem mot lilla Romelanda, befann jag mig på motorvägen i riktning mot Falkenberg, det vill säga 12 mils sträcka på väg hem till henne.
Vi pratade på och jag närmade mig utan att hon förstod någonting. Det kan bero på att jag brukade sitta kvar i bilen en stund också och prata i telefon på parkeringen hemma hos min pappa, för att inte väcka folk när jag klev innanför dörren.
Då rullade jag i alla fall in med bilen på en parkering som ligger en bit ifrån Lindas hus. För övrigt var det en väldigt vacker sommarkväll, bästa möjliga väder och värme. Sen traskar jag en liten promenad på kanske 50-60m från parkeringen till deras garageuppfart och hon hade sitt fönster på gaveln fast åt sidan, med andra ord kunde jag riskfritt traska fram till hennes garageuppfart och se hennes vidöppna fönster samtidigt utan att hon såg mig.
"Tänk om jag kunde vara hos dig nu!", säger jag. "Ja, det hade jag också velat", svarade Linda. "Du får väl blunda med ögonen och önska", sa jag. "Ok, då men det kommer ju inte hjälpa! Se det gick inte!"
"Är du säker?", svarade jag och sen tog jag något steg åt sidan och ropade Linda upp mot hennes fönster. Ut tittar Linda med världens största förvånade leende och sen springer ner genom huset och ut genom dörren och möter mig på garageuppfarten.
En vacker sommarkväll inbjuder till spontana besök?
Vad jag menar är att har vi blivit så alternerade från varandra idag att vi inte bara spontant kan överraska varandra längre med ett spontant besök? Förr var det en självklarhet, idag är det nästan ett privilegium!
När jag var mindre hade jag en barnslig dröm om att den tjejen man tyckte om skulle sitta och vänta på mig utanför min dörr en dag när jag kom hem från skolan, eller träningen. Ju, äldre jag blir desto mindre tror jag att det där kommer att bli verklighet. Men hur glad hade man inte blivit när en människa tagit sig tid för att gå hem till dig och vänta tills du kommer hem utan att förvarana... är det inte ett fint bevis på att man bryr sig om eller tycker om någon?
När jag och Marcus kommer i närheten av Eriks hus får han tanken att Erik kanske kommit hem från Tyskland precis. Varken jag eller Marcus hade koll på exakt datum. Ja, det kanske han har... vi får väl gå och kolla, säger jag och börjar promenera in på Eriks lilla entrégång. Jag knackar på dörren (väldigt löst fick jag höra) och Eriks pappa öppnar dörren med en väldigt lurig min.... han säger inte så mycket och sen vänder han sig om och ropar in mot vardagsrummet, det var visst till dig Erik!
Snacka om att han blev förvånad och positivt överraskad! Vi också, vi gjorde ju bara en chansning. Han hade trots allt bara varit hemma i drygt två timmar. Men visst är det speciellt när någon man tycker om eller en vän bara spontant kommer för att se om man är hemma.
Sådär som man gjorde när man var liten! Man ringd einte och frågade först utan det var på något sätt självklart att man abra gick och knackade på och var personen hemma så var den. Idag är nog 90% av alla möten vänner emellan planerade, eller i alla fall kontrollerade på så sätt att man har skickat sms innan eller ringt och kontrollerat att personen verkligen är hemma.
Sommaren 2008 när jag nyligen hade träffat Linda och jag var mitt inne i en arbetsvecka på Liseberg, jag slutade kl 21 på kvällen och hade min egna bil. Som vanligt, när jag slutade vid den tiden på kvällen, ringde jag Linda för att prata en stund. Hon var van vid att prata med mig när jag satt och pratade telefon i bilen på väg hem från jobbet, inga konstigheter med det.
Vad hon inte visste, var att jag istället för att köra hem mot lilla Romelanda, befann jag mig på motorvägen i riktning mot Falkenberg, det vill säga 12 mils sträcka på väg hem till henne.
Vi pratade på och jag närmade mig utan att hon förstod någonting. Det kan bero på att jag brukade sitta kvar i bilen en stund också och prata i telefon på parkeringen hemma hos min pappa, för att inte väcka folk när jag klev innanför dörren.
Då rullade jag i alla fall in med bilen på en parkering som ligger en bit ifrån Lindas hus. För övrigt var det en väldigt vacker sommarkväll, bästa möjliga väder och värme. Sen traskar jag en liten promenad på kanske 50-60m från parkeringen till deras garageuppfart och hon hade sitt fönster på gaveln fast åt sidan, med andra ord kunde jag riskfritt traska fram till hennes garageuppfart och se hennes vidöppna fönster samtidigt utan att hon såg mig.
"Tänk om jag kunde vara hos dig nu!", säger jag. "Ja, det hade jag också velat", svarade Linda. "Du får väl blunda med ögonen och önska", sa jag. "Ok, då men det kommer ju inte hjälpa! Se det gick inte!"
"Är du säker?", svarade jag och sen tog jag något steg åt sidan och ropade Linda upp mot hennes fönster. Ut tittar Linda med världens största förvånade leende och sen springer ner genom huset och ut genom dörren och möter mig på garageuppfarten.
En vacker sommarkväll inbjuder till spontana besök?
Vad jag menar är att har vi blivit så alternerade från varandra idag att vi inte bara spontant kan överraska varandra längre med ett spontant besök? Förr var det en självklarhet, idag är det nästan ett privilegium!
När jag var mindre hade jag en barnslig dröm om att den tjejen man tyckte om skulle sitta och vänta på mig utanför min dörr en dag när jag kom hem från skolan, eller träningen. Ju, äldre jag blir desto mindre tror jag att det där kommer att bli verklighet. Men hur glad hade man inte blivit när en människa tagit sig tid för att gå hem till dig och vänta tills du kommer hem utan att förvarana... är det inte ett fint bevis på att man bryr sig om eller tycker om någon?
Tack så jättemycket!
I onsdags passade ambassadören på att berömma mig inför personalen på julbordet och sa att hon önskar att hon hade lite mer av mina egenskaper ibland. Hon sa att jag var en coming man och att jag har en bra blandning av att vara framåt och ödmjuk.
Tack för de orden Ingrid, jag värdesätter verkligen den tiden jag har fått här i Oslo!
Hon ställde till och med upp på en bild med den officiella "politikerhälsningen".
När jag öppnade mailen idag fann jag detta mail:
Tack så jättemycket Diana, jag blir alldeles rörd och det skall bli oerhört roligt att komma tillbaka som friidrottstränare igen!
Tack för de orden Ingrid, jag värdesätter verkligen den tiden jag har fått här i Oslo!
Hon ställde till och med upp på en bild med den officiella "politikerhälsningen".
När jag öppnade mailen idag fann jag detta mail:
Hej Fredrik!
Toppen att du kommer tillbaka som tränare i KAIK!
Det var den bästa lösningen vi kunde få på tränarproblemet
nu när Ulla och Mattias slutar.
Jag önskar dig en riktigt God Jul & Gott Nytt År!
Vi hörs i januari.
Hälsn Diana
Tiden som rullar på!
Nu är snart 2011 slut och ett turbulent år läggs till historien för min del.
Under 2011 har jag bott i 3 olika städer, i tre olika lägenheter. Lägg till att jag har haft tre olika arbetsplatser.
Det turbulenta året? Är det epitetet på år 2011 för min del kanske?
6 januari 2011 var den absoluta höjdpunkten under hela året och tar sig upp på topp 5 över de absolut bästa dagarna i mitt liv! Det är väldigt sällan man får den där känslan att oj den här dagen har nästan ingen motsvarighet.
Mängder av nya bekantskaper har slutits bland så väl svenska som norska och nu även portugisiska.
Sommaren 2008 bodde jag i Kungälv, där jag är född och uppvuxen. Jag hade bestämt mig för att jag skulle plugga och att jag skulle flytta! Av en händelse råkade jag bli kär den sommaren och flyttorten Halmstad blev ett naturligt val eftersom det var närmare henne.
2012 flyttar jag tillbaka till Kungälv igen med en fil. kand. i statsvetenskap, efter att ha bott i Norge och arbetat på Sveriges ambassad i Oslo. Över 3,5 år alltså sedan jag körde min sista åktur på Radiobilarna på Liseberg, stämplade ut, bytte om och hoppade in i min vita Volvo 850 som var packad med saker för att bege mig söderut. Så mycket saker som har hänt på vägen och hur mycket jag har förändrats sedan dess. Vuxen är jag helt plötsligt! Jag kommer på mig själv med att tänka på matlådor och inredningsdetaljer till lägenhet och annat som inte bekymrat mig innan.
Någonstans på de 3,5 åren försvann kanske det där sista av den lille blonde killen som folk stannade på gatorna i Italien och klappade på huvudet och sa "Bambino Piccolino" till. Eller lever han kvar? Det gör han nog, men han har nog intagit en annan roll. Han spelar inte huvudrollen längre! Huvudrollen spelas av den numera betydligt mer mörkhåriga killen som ibland låter skägget växa ut och som oftast är väldigt analytisk.
Min kompis Erik Larsson sa till mig en gång i somras att "Fördelen med dig Fredrik är att du är en väldigt komplex person som samtidigt är väldigt enkel att ha att göra med." Är det den mörkhårige lite skäggige killen som är komplex och den lilla kritvita pojken som är lätt att umgås med?
Jag vet i alla fall att den lilla vithåriga pojken växte upp i Kungälv och den lite mörkhårigare skäggige killen växte upp under 3,5 år på olika ställen, olika arbetsplatser och bland olika vänner.
Nu möts båda två på den lille vithåriga pojkens hemmaplan, staden där bara en del av mig har hemmaplan och en annan del har bortplan. Vad sker nu?
Jo, jag blir ett med mig själv igen och jag kan känna att den lilla vithåriga pojken och den lite mörkare skäggige killen tar varandra i hand och jag hittar en del av mig själv som har saknats. Jag har sett fram emot det här länge, nu kommer jag snart hem!
Den lite mörkhårigare killen med skägg möter
Den lilla vithåriga pojken!
Under 2011 har jag bott i 3 olika städer, i tre olika lägenheter. Lägg till att jag har haft tre olika arbetsplatser.
Det turbulenta året? Är det epitetet på år 2011 för min del kanske?
6 januari 2011 var den absoluta höjdpunkten under hela året och tar sig upp på topp 5 över de absolut bästa dagarna i mitt liv! Det är väldigt sällan man får den där känslan att oj den här dagen har nästan ingen motsvarighet.
Mängder av nya bekantskaper har slutits bland så väl svenska som norska och nu även portugisiska.
Sommaren 2008 bodde jag i Kungälv, där jag är född och uppvuxen. Jag hade bestämt mig för att jag skulle plugga och att jag skulle flytta! Av en händelse råkade jag bli kär den sommaren och flyttorten Halmstad blev ett naturligt val eftersom det var närmare henne.
2012 flyttar jag tillbaka till Kungälv igen med en fil. kand. i statsvetenskap, efter att ha bott i Norge och arbetat på Sveriges ambassad i Oslo. Över 3,5 år alltså sedan jag körde min sista åktur på Radiobilarna på Liseberg, stämplade ut, bytte om och hoppade in i min vita Volvo 850 som var packad med saker för att bege mig söderut. Så mycket saker som har hänt på vägen och hur mycket jag har förändrats sedan dess. Vuxen är jag helt plötsligt! Jag kommer på mig själv med att tänka på matlådor och inredningsdetaljer till lägenhet och annat som inte bekymrat mig innan.
Någonstans på de 3,5 åren försvann kanske det där sista av den lille blonde killen som folk stannade på gatorna i Italien och klappade på huvudet och sa "Bambino Piccolino" till. Eller lever han kvar? Det gör han nog, men han har nog intagit en annan roll. Han spelar inte huvudrollen längre! Huvudrollen spelas av den numera betydligt mer mörkhåriga killen som ibland låter skägget växa ut och som oftast är väldigt analytisk.
Min kompis Erik Larsson sa till mig en gång i somras att "Fördelen med dig Fredrik är att du är en väldigt komplex person som samtidigt är väldigt enkel att ha att göra med." Är det den mörkhårige lite skäggige killen som är komplex och den lilla kritvita pojken som är lätt att umgås med?
Jag vet i alla fall att den lilla vithåriga pojken växte upp i Kungälv och den lite mörkhårigare skäggige killen växte upp under 3,5 år på olika ställen, olika arbetsplatser och bland olika vänner.
Nu möts båda två på den lille vithåriga pojkens hemmaplan, staden där bara en del av mig har hemmaplan och en annan del har bortplan. Vad sker nu?
Jo, jag blir ett med mig själv igen och jag kan känna att den lilla vithåriga pojken och den lite mörkare skäggige killen tar varandra i hand och jag hittar en del av mig själv som har saknats. Jag har sett fram emot det här länge, nu kommer jag snart hem!
Den lite mörkhårigare killen med skägg möter
Den lilla vithåriga pojken!
Sålt smöret?
Jag måste säga att det är fruktansvärt komiskt hur ett helt land kan lida brist på smör. Det började redan i slutet på oktober när de norska affärerna plötsligt blevt varse om att smöret började att ta slut. Efter det började man införa ransonering på smöret i butiker.
Kan ni tänka er? Man ransonerar smör i Norge 2011, 70 år efter andra världskriget.
Nu är smöret helt slut i hela Norge och norska myndigheter har tvingats att rucka på lagen om att beskatta överproduktion av mejeriprodukter. Då har jag inte ens nämnt att Norge har ett företag som ahr monopol i stort sett på hela mejerimarknaden. Tine heter dem och de bestämmer allt, är mjölken slut hos Tine då får norrmännen ingen mjölk eller smör!
Vad beror smörbristen på då?
Dels det jag nämnde ovan, att endast ett företag producerar merparten av allt smör. Man importerar 0 mejeriprodukter från omvärlden i stort sätt för att inte rubba den norska mejeriindustrin, som uppenbarligen inte tycks fungera. Till sist det mest komiska, det finns tydligen någon trendig bantningskur som säger att man enbart skall äta massvis med fett, därför har ett helt gäng 40+ i Norge länsat butikerna på smör och hamstrat upp obscena mängder smör.
Ännu mer komiska uttryck tar det sig när norska tullen grep en rysk man igår för att försöka smuggla in 90 ton smör i Norge. Han skulle tydligen ha sålt smöret för över 1000 NOK kilot! Man blir ju mörkrädd!
Men den norska staten har självklart ett ess i rockärmen. Man har även ruckat på principen om 0-import av mejeriprodukter och en order på över 300 000 ton smör från Belgien är på väg denna veckan.
Mina finanstips denna veckan:
Smöra för alla norrmän du ser och erbjud mejeriprodukter, för det lär sälja som smör i solsken. Mer kortsiktig vinst?
Pantsätt hem, hus och vovve och köp aktier i belgiska smörföretag genast, eller gå direkt i fängelse utan att passera gå!
Alla drar sitt strå till stacken!
Just nu pågår världens största klimatmöte i Durban i Sydafrika. Där finns statsministrar, miljöministrar, preseidenter och kungligheter från alla världens möjliga länder och förhoppningarna är att försöka lösa världens miljöproblem.
Igår uttalade sig kung Albert II av Monaco, världens näst minsta existerande land, att det är viktigt med miljön och miljöbekämpning. Därför skall han minsann gå in stenhårt för att Monaco skall dra ner på sina miljöutsläpp.
Kung Albert II lovade att Monaco skall se till att ingen av stadens casinon skall ha några miljöutsläpp år 2050!
Tack för det Albert II nu blir det säkert en vit jul i Sverige även år 2051!
Albert II, miljökämpen!
Igår uttalade sig kung Albert II av Monaco, världens näst minsta existerande land, att det är viktigt med miljön och miljöbekämpning. Därför skall han minsann gå in stenhårt för att Monaco skall dra ner på sina miljöutsläpp.
Kung Albert II lovade att Monaco skall se till att ingen av stadens casinon skall ha några miljöutsläpp år 2050!
Tack för det Albert II nu blir det säkert en vit jul i Sverige även år 2051!
Albert II, miljökämpen!
En liten tankelek!
Jag kom att tänka på en sak idag på lunchen.
Om man har skjutit en älg i Sverige och tar hem den för att stycka och sen laga till, då kan man vara lycklig över att man har ätit en riktigt god svensk älgfilé eller liknande.
För en älg och älgens kött betraktas som svensk/t för att den har skjutits och styckats i Sverige. Jägaren sträcker på sig och tänker vilket underbart gott svenskt älglött vi har i det här landet.
I realiteten kan ju faktiskt älgen vara född i Norge eller Finland och ha sprungit över gränsen lite som den vill.
En människa som föds i Norge eller Finland och flyttar till Sverige är ju i första hand att betraktas som norsk eller finsk.
Min poäng?
Djurs kvalité och ursprung bedöms efter vilket land de dör i, människor efter vilket land de föds i!
Djur kan alltså hålla god kvalité oavsett dess ursprung, människor bedöms efter helt andra kriterier.
Märkligt?
Om man har skjutit en älg i Sverige och tar hem den för att stycka och sen laga till, då kan man vara lycklig över att man har ätit en riktigt god svensk älgfilé eller liknande.
För en älg och älgens kött betraktas som svensk/t för att den har skjutits och styckats i Sverige. Jägaren sträcker på sig och tänker vilket underbart gott svenskt älglött vi har i det här landet.
I realiteten kan ju faktiskt älgen vara född i Norge eller Finland och ha sprungit över gränsen lite som den vill.
En människa som föds i Norge eller Finland och flyttar till Sverige är ju i första hand att betraktas som norsk eller finsk.
Min poäng?
Djurs kvalité och ursprung bedöms efter vilket land de dör i, människor efter vilket land de föds i!
Djur kan alltså hålla god kvalité oavsett dess ursprung, människor bedöms efter helt andra kriterier.
Märkligt?
Att leva som du lär!
Knappast någon som känner mig på riktigt har undgått min fascination för 80-talet. Vem är jag att inte leva som jag lär. Det må hända att jag föddes 1987, men jag får väl villigt erkänna att jag också fastnade där i mångt och mycket och är ett vandrande 1987.
Candido, min portugisiske vän här i Oslo och jag. Jag tror Nik Kershaw hade varit stolt!
http://www.youtube.com/watch?v=fIBzbdo2LjU <---- Nik Kershaw, stilikon på 80-talet!
Candido, min portugisiske vän här i Oslo och jag. Jag tror Nik Kershaw hade varit stolt!
http://www.youtube.com/watch?v=fIBzbdo2LjU <---- Nik Kershaw, stilikon på 80-talet!
Ett avslöjande!
För första gången skall jag skriva ett inlägg när jag är full.
Det är en sak att gå ut på krogen, vad det blir är ofta beroende av vad man gör det till. Många har höga förväntningar på kvällen och tanken är "jag kommer att träffa den och den tjejen". Självklart har man sådanna tankar som dyker upp ibland.
Så vad händer?
Jag kommer till ett ställe, har väldigt, väldigt trevligt och minglar runt. Har för övrigt oerhört trevligt och det är inte så ofta man träffar en tjej som betalar i krogkön trots att jag insisterar på att jag minsann kan betala för mig själv.
Natten fortsätter och helt plötsligt ser jag en helt fantastisk tjej! En sådan där tjej som man egentligen kan tänka "hur skall jag få kontakt med henne?". Ett tips, notera alltid detaljer! Många tjejer tänker väldigt mycket på hur de klär sig och mycket av helheten beror på detaljer. Exempelvis har de fokuserat väldigt mycket på sitt hår, det har ett speciellt armband, halsband eller vad som...
Poängen är att komma fram till en tjej och säga "Hej, du är väldigt snygg" är det samma som att säga "hej, jag är en kille och jag vill ligga", många gånger. Men om du har ett helt annat budskap och öppnar på ett helt annat sätt som att "oj, det där halsbandet var väldigt fint, har du köpt det själv eller har du fått det?". Då är du rakt inne i ett samtalsämne direkt och du kommer också få höra en kort historia kring det där halsbandet som du kan spinna vidare på. Du har dessutom på samma sätt öppnat ett samtalsämne som ligger utanför det klassiska utseende och jobb.
Det är dock inte bland detta du hittar poängen med den här texten. Den här tjejen får direkt en väldigt bra kontakt med mig efter att jag kommer fram med en fånig kommentar om att min skjorta minsann matchar hennes klänning. Hon tar det på helt rätt sätt och vi börjar småprata och dansa och skratta. Vi dansar på skämt och har väldigt trevligt helt enkelt, trots att det är väldigt trångt i lokalen.
Jag kan passa på att påpeka att den här tjejen hade helt fantastiska ögon och utrålande väldigt mycket charm och hjärta. En tjej du egentligen inte skall träffa på krogen, utan bara råkar springa på i affären eller som serverar dig på ett café, i en vardagssituation egentligen. Men där står hon och hon bjuder på sig själv och är liksom inte på något sätt klängig. Hon berättade senare att hon studerade till Sjuksköterska och var från Oslo från början och lika gammal som mig själv. Det var dessutom väldigt tydligt att hon tyckte att jag var väldigt charmig och fick henne att skratta och le (Bonusfakta, Wizex första album från 1974 "Skratta och le").
Plötsligt får hon ett sms och det hon berättar att det är hennes pojkvän som smsar och undrar hur morgondagen ser ut. Min reaktion i det här läget "Ok, det här är en väldigt fin tjej och det är klart att någon vill ha henne". Jag frågar hur länge de har varit tillsammans och hon svarar att de har har varit tillsammans i två år. Då tittar jag henne i ögonen och säger "då skall han vara lycklig, för det syns att du är en tjej med väldigt stort hjärta och du utstrålar verkligen ärlighet och tillgivenhet". Hon blir helt förvånad och brister ut i världens största leende när hon märker att jag menar allvar med det jag säger. Sen säger hon att hon blev alldeles rörd av det jag sa och att det är sånt man inte riktigt hör var dag.
Vi pratar vidare en stund och sen säger jag att jag inte skall störa henne mer och vänder mig till Candido för att säga att vi skall gå vidare. När hon märker att vi är på väg därifrån tar hon tag i min arm och drar mig till sig och säger "du verkar vara en helt underbar kille och forsätt vara det". Sen får jag en kram och jag och Candido går vidare och sen vandrar hem tillsammans i natten.
Budskapet här, för mig är det tillräckligt att få höra av en tjej som är så fantastisk som hon att man är någonting, och se att hon verkligen menar det är så många gånger mer värdefullt än att lalla hem småfull med en lika full tjej för att sluta i min säng. Att få veta att man lever räcker gott för att förstå att man duger och att man verkligen har någonting. Vissa stunder är värda så mycket mer!
Som en avslutning för att relatera till gårdagens kanonfilm på SVT.
http://www.youtube.com/watch?v=ZGoWtY_h4xo <----- Everthing I do (I do it for you) av Bryan Adams
Ärlighet är det enda som verkligen betyder någonting!
Det är en sak att gå ut på krogen, vad det blir är ofta beroende av vad man gör det till. Många har höga förväntningar på kvällen och tanken är "jag kommer att träffa den och den tjejen". Självklart har man sådanna tankar som dyker upp ibland.
Så vad händer?
Jag kommer till ett ställe, har väldigt, väldigt trevligt och minglar runt. Har för övrigt oerhört trevligt och det är inte så ofta man träffar en tjej som betalar i krogkön trots att jag insisterar på att jag minsann kan betala för mig själv.
Natten fortsätter och helt plötsligt ser jag en helt fantastisk tjej! En sådan där tjej som man egentligen kan tänka "hur skall jag få kontakt med henne?". Ett tips, notera alltid detaljer! Många tjejer tänker väldigt mycket på hur de klär sig och mycket av helheten beror på detaljer. Exempelvis har de fokuserat väldigt mycket på sitt hår, det har ett speciellt armband, halsband eller vad som...
Poängen är att komma fram till en tjej och säga "Hej, du är väldigt snygg" är det samma som att säga "hej, jag är en kille och jag vill ligga", många gånger. Men om du har ett helt annat budskap och öppnar på ett helt annat sätt som att "oj, det där halsbandet var väldigt fint, har du köpt det själv eller har du fått det?". Då är du rakt inne i ett samtalsämne direkt och du kommer också få höra en kort historia kring det där halsbandet som du kan spinna vidare på. Du har dessutom på samma sätt öppnat ett samtalsämne som ligger utanför det klassiska utseende och jobb.
Det är dock inte bland detta du hittar poängen med den här texten. Den här tjejen får direkt en väldigt bra kontakt med mig efter att jag kommer fram med en fånig kommentar om att min skjorta minsann matchar hennes klänning. Hon tar det på helt rätt sätt och vi börjar småprata och dansa och skratta. Vi dansar på skämt och har väldigt trevligt helt enkelt, trots att det är väldigt trångt i lokalen.
Jag kan passa på att påpeka att den här tjejen hade helt fantastiska ögon och utrålande väldigt mycket charm och hjärta. En tjej du egentligen inte skall träffa på krogen, utan bara råkar springa på i affären eller som serverar dig på ett café, i en vardagssituation egentligen. Men där står hon och hon bjuder på sig själv och är liksom inte på något sätt klängig. Hon berättade senare att hon studerade till Sjuksköterska och var från Oslo från början och lika gammal som mig själv. Det var dessutom väldigt tydligt att hon tyckte att jag var väldigt charmig och fick henne att skratta och le (Bonusfakta, Wizex första album från 1974 "Skratta och le").
Plötsligt får hon ett sms och det hon berättar att det är hennes pojkvän som smsar och undrar hur morgondagen ser ut. Min reaktion i det här läget "Ok, det här är en väldigt fin tjej och det är klart att någon vill ha henne". Jag frågar hur länge de har varit tillsammans och hon svarar att de har har varit tillsammans i två år. Då tittar jag henne i ögonen och säger "då skall han vara lycklig, för det syns att du är en tjej med väldigt stort hjärta och du utstrålar verkligen ärlighet och tillgivenhet". Hon blir helt förvånad och brister ut i världens största leende när hon märker att jag menar allvar med det jag säger. Sen säger hon att hon blev alldeles rörd av det jag sa och att det är sånt man inte riktigt hör var dag.
Vi pratar vidare en stund och sen säger jag att jag inte skall störa henne mer och vänder mig till Candido för att säga att vi skall gå vidare. När hon märker att vi är på väg därifrån tar hon tag i min arm och drar mig till sig och säger "du verkar vara en helt underbar kille och forsätt vara det". Sen får jag en kram och jag och Candido går vidare och sen vandrar hem tillsammans i natten.
Budskapet här, för mig är det tillräckligt att få höra av en tjej som är så fantastisk som hon att man är någonting, och se att hon verkligen menar det är så många gånger mer värdefullt än att lalla hem småfull med en lika full tjej för att sluta i min säng. Att få veta att man lever räcker gott för att förstå att man duger och att man verkligen har någonting. Vissa stunder är värda så mycket mer!
Som en avslutning för att relatera till gårdagens kanonfilm på SVT.
http://www.youtube.com/watch?v=ZGoWtY_h4xo <----- Everthing I do (I do it for you) av Bryan Adams
Ärlighet är det enda som verkligen betyder någonting!
