Talar för sig självt!
Jag håller fullständigt med dig Mariah Carey! Varför blev det aldrig vi?
http://www.youtube.com/watch?v=0IA3ZvCkRkQ&feature=relmfu <------ Varför man vill frysa tiden för henne, sätta sig på ett plan till New York och fria på stående fot!
Björn Gustafsson och Carl-Einar Häckner de förvirrade Göteborgarna!
Många minns väl TV-serien "Albert och Herbert", som också var julkalender, med skådespelarna Sten-Åke Cederhök (Albert) och Thomas Von Brömsen (Hebert). En typisk göteborgsk TV-serie med underfundigheter, ordvitsar och gubbhumor! Kort och gott en kultserie och i många gånger ett stycke skön komedihistoria.
1995 startades serien upp igen, efter att ha varit en långkörare på 70-80-talet, fast denna gången med enbart Herbert och en ny karaktär. Anledningen var ju förstås att Sten-Åke Cederhök varit död sedan några år och nu behövdes en ny ersättare, en yngre förmåga. Den nya karaktären fick namnet Robert och spelades av Carl-Einar Häckner, ni vet trollkarlen med den väldigt skruvade och exentriska humorn som uppträder på Lisebergs stora scen varje år.
I det allra första avsnittet av TV-serien får vi se att Albert begravs och såsmåningom dyker Robert upp för att trevande försöka berätta för Herbert att Robert är hans okände bror.
Det är här poängen kommer för när jag sitter och tittar på Carl-Einar Häckners skådespel dyker en mer nutida komiker och skådespelare upp i huvudet på mig, Björn Gustafsson!
Jag har någonstans sagt till mig själv att jag aldrig skall skriva någonting om honom eller liknande eftersom jag personligen känner Björn sen ett antal år tillbaka, jag skall här tillägga att vi dock inte umgås utan ses vi så pratar vi och kanske gör något. Anledningen för mig att inte skriva någonting om honom är att jag på något sätt som någon pajas vill försöka "rida" på hans framgång, "titta på mig jag känner Björn!" En kategori av människor som alltid dyker upp så fort någon gör något bra!
Det här handlar snarare om att eftersom jag känner Björn och har sett honom agera många gånger på både stora och mindre tillställningar, alternativt i rena privatlivet, så kunde jag inte låta bli att se likheter med det sättet Carl-Einar Häckner spelar på i TV-serien "Herbert och Robert".
http://www.youtube.com/watch?v=ejhzXzHnMbo <----- där har ni allra första avsnittet av TV-serien "Herbert och Robert". Spola fram till sisådär 8min in i klippet och Carl-Einar Häckner gör entré. Från sisådär 9min börjar likheterna mellan Carl-Einars skådespel och Björns dito att bli väldigt igenkännande. Notera exempelvis när Robert skall visa för Herbert hur man praktiserar karate.
Jag tror knappast att Björn personligen har suttit och specialstuderat Carl-Einar Häckner som en slags förebild till sin egen komik. Men den tafatte Göteborgaren med lite långt hår som växlar från totalt nollstäld till excentrisk, till svärmorsdröm, som drar spontana ordvitsar och sjunger sånger på medvetet dåliga rim gör entré för första gången i den här TV-serien. Här öppnar någonstans Carl-Einar Häckner den svenska publiken helt omedvetet för ett komiskt stjärnskott 13 år senare.
Varken Carl-Einar eller Björn har nog någonsin dragit en parallel av varandras skådespel, men om de skulle betrakta sig själva från ett Platoniskt perspektiv, ett utifrån perspektiv, skulle de nog också se likheterna. Har ni inte redan sett avsnittet jag länkade, så gör det nu, ni lär förstå vad jag menar!
Björn Gustafsson och Carl-Einar Häckner, lika som bär?
Till sist ett tillägg till Björn om du läser det här, du är en underbar människa och jag vet att du har självinsikt!
Att känna sitt eget öde!
Zoran Đinđić var den man som valdes till premiärminister i Jugoslavien efter att den inte helt okände Slobodan Milosevic tvingats avgå. Đinđić kallade sig själv för reformistisk socialist och började förbättra kontakterna med omvärlden omgående efter tillträdandet som premiärminister.
Det Jugoslavien han fick makten över var ett sargat och decimerat land med ett mycket dåligt rykte världen över. En av de åtgärder han gjorde för att förbättra Jugoslaviens ställning var att skicka Slobodan Milosevic till krigsförbrytartribunalen i Haag.
Zoran Đinđić
Den 12 mars 2003 var Zoran Đinđić på väg till ett möte och skulle först besöka regeringskansliet i Belgrad. På väg upp för trappan skjuts han och skadas så allvarligt att han avlider samma dag. Mordet sägs vara beställt av serbiska maffian och serbiska nationalister.
Vad var det då för möte som Zoran Đinđić skulle på?
Han skulle träffa Sveriges dåvarande utrikesminister Anna Lindh!
Anna Lindh
Den 10 september 2003 går Anna Lindh in på NK i centrala Stockholm fullt ovetandes om att hon är förföljd av en man. Lindh blir attackerad med kniv inne i varuhuset och avlider tidigt på morgonen den 11 september 2003.
Mördaren Mijailo Mijailovic, en psykiskt sjuk serbisk/svensk man.
Det är lite kusligt att tänka sig just det faktum att Anna Lindh var på väg för att möta Zoran Đinđić i serbien i mars det året och fått beskedet att han blivit mördad precis innan. Jag tror att hon själv måste ha funderat mycket om livet just vid det tillfället. Den 10 september samma år blir hon själv mördad av en man av serbiskt ursprung. Rent sammanträffande möjligen, men det är helt offatbart att i efterhand tänka att Anna Lindh mer eller mindre bevittnat sitt eget öde drygt ett halvår innan sitt eget.
Det Jugoslavien han fick makten över var ett sargat och decimerat land med ett mycket dåligt rykte världen över. En av de åtgärder han gjorde för att förbättra Jugoslaviens ställning var att skicka Slobodan Milosevic till krigsförbrytartribunalen i Haag.
Zoran Đinđić
Den 12 mars 2003 var Zoran Đinđić på väg till ett möte och skulle först besöka regeringskansliet i Belgrad. På väg upp för trappan skjuts han och skadas så allvarligt att han avlider samma dag. Mordet sägs vara beställt av serbiska maffian och serbiska nationalister.
Vad var det då för möte som Zoran Đinđić skulle på?
Han skulle träffa Sveriges dåvarande utrikesminister Anna Lindh!
Anna Lindh
Den 10 september 2003 går Anna Lindh in på NK i centrala Stockholm fullt ovetandes om att hon är förföljd av en man. Lindh blir attackerad med kniv inne i varuhuset och avlider tidigt på morgonen den 11 september 2003.
Mördaren Mijailo Mijailovic, en psykiskt sjuk serbisk/svensk man.
Det är lite kusligt att tänka sig just det faktum att Anna Lindh var på väg för att möta Zoran Đinđić i serbien i mars det året och fått beskedet att han blivit mördad precis innan. Jag tror att hon själv måste ha funderat mycket om livet just vid det tillfället. Den 10 september samma år blir hon själv mördad av en man av serbiskt ursprung. Rent sammanträffande möjligen, men det är helt offatbart att i efterhand tänka att Anna Lindh mer eller mindre bevittnat sitt eget öde drygt ett halvår innan sitt eget.
En hyllning till en röst, en kvinna!
Jag och min rumskamrat Candido promenerade sakta hem genom Oslos finare kvarter, Frogner, igår natt på väg hem till vårat. Då passerade vi tre svenska tjejer och vi började prata och en av tjejerna kom ifrån Halmstad. Efter tre års vistelse i Halmstad vill jag kategoriskt påpeka att det tyvärr finns en viss utbredd mentalitet bland människor som bor i Halmstad som jag inte stöter på i Oslo, Göteborg eller Stockholm. Då menar jag alltså att den är utbredd, men givetvis inte bland alla.
Frogner Plass!
Det är en slags uttalad mentalitet att kommer man från Halmstad är man en märkvärdig människa, från en storstad och man är lite för mer än vad andra människor är. Så var även fallet med en av de här tre tjejerna. Jag sa att jag flyttade från Halmstad i maj och jag frågade vart i Halmstad hon kom ifrån då svarade hon mig att hennes föräldrar bott i Halmstad och sen flyttat till New York och numera bor i Chicago. Det var inte riktigt svaret på min fråga och det sa definitivt mer om henne än om mig. En tjej som presenterar sig med att hon har framgångsrika föräldrar.
Jag blev så paff att jag bara slängde iväg kommentaren "Så det gör dig till en bättre människa menar du?". En nonchalant blick och "Ja!" sen sa hon "Du kanske vet hur man är full?", jag tittade på henne och sa "Jotack, men det finns en gräns!", hennes svar "Du vi har våra vänner och detta är vårt staket så bara gå!", jag såg henne inte ens i ögonen utan vi bara gick vidare i lugn takt och jag vinkade lite nonchalant över ryggen medan dom fortsatte att babbla på för att försöka få respons.
Jag menar vad är det för fel på människor när man spontant möts och man direkt måste försöka att bevisa någonting? En riktig kvinna som har någonting att komma med är trygg i sig själv och låter den andra personen själv upptäcka varför hon är speciell. Klarar inte mannen av att upptäcka henne, märker hon det och hon kan artigt avsluta kontakten.
En kvinna som har någonting något unikt, någonting speciellt behöver inte tala om det. Hon behöver bara vara sig själv och folk får upptäcka henne för den hon är. Flertalet exempel på dessa kvinnor är Dolly Parton, Olivia Newton-John, Bonnie Tyler.
Det är här jag stannar upp, Bonnie Tyler! Eller Gaynor Hopkins som hon egentligen heter. Hon växte upp i en liten by i det lilla landet Wales långt ifrån kändislivet i London och framförallt långt ifrån det flotta Manhattan.
Hon hade en väldigt raspig röst men hon älskade att sjunga och hon trodde på sig själv. Hon fick en hit 1975 med låten "Lost in France" och tvingades sen operera sina stämband 1976. Det blev problematiskt och hon fick en ännu raspigare röst, trots detta slår hon på allvar igenom 1977 med vad jag kallar för världens bästa genombrott genom tiderna. För tänk dig att komma som ung artist och få slå igenom på allvar med en låt som "It´s a heartache".
http://www.youtube.com/watch?v=rp3Xy2q6TBI <------ "It's a heartache"
Hennes röst är raspig, hon kommer från landet och hon är helt ny i USA, men den här kvinnan kan sjunga! Titta på hur Bonnie Tyler utvecklas från sitt genombrott och framåt... Hon går helt och hållet sin egen väg och hon är trendsättare, en kvinna som väl passar in i socitetens ideal. Hon behöver absolut inte be om ursäkt för sig själv och det hon kan!
Men framförallt det viktigaste, hon är en kvinna och hon har aldrig låtit hennes storhet gå ut över hennes folklighet. Hon vet vem hon är och försöker inte framhäva sig själv och när hon gör det är det för att hon helt enkelt har förmågan att göra det! En stor artist och en riktig kvinna! Hon må ha skönhetsopererat sig och so what, men hon slänger inte det i ansiktet på folk och hon lyckas vara genuin, för det där är Bonnie Tyler och ingen annan.
http://www.youtube.com/watch?v=lcOxhH8N3Bo&ob=av2e <----- "Total eclipse of the heart" Se henne och inse att det där är en riktig kvinna och hon inte har någonting att skämmas för, hon behöver inte tala om vem hon är, det framgår ändå!
Bonnie Tyler drygt 25 år efter förra bilden!
Frogner Plass!
Det är en slags uttalad mentalitet att kommer man från Halmstad är man en märkvärdig människa, från en storstad och man är lite för mer än vad andra människor är. Så var även fallet med en av de här tre tjejerna. Jag sa att jag flyttade från Halmstad i maj och jag frågade vart i Halmstad hon kom ifrån då svarade hon mig att hennes föräldrar bott i Halmstad och sen flyttat till New York och numera bor i Chicago. Det var inte riktigt svaret på min fråga och det sa definitivt mer om henne än om mig. En tjej som presenterar sig med att hon har framgångsrika föräldrar.
Jag blev så paff att jag bara slängde iväg kommentaren "Så det gör dig till en bättre människa menar du?". En nonchalant blick och "Ja!" sen sa hon "Du kanske vet hur man är full?", jag tittade på henne och sa "Jotack, men det finns en gräns!", hennes svar "Du vi har våra vänner och detta är vårt staket så bara gå!", jag såg henne inte ens i ögonen utan vi bara gick vidare i lugn takt och jag vinkade lite nonchalant över ryggen medan dom fortsatte att babbla på för att försöka få respons.
Jag menar vad är det för fel på människor när man spontant möts och man direkt måste försöka att bevisa någonting? En riktig kvinna som har någonting att komma med är trygg i sig själv och låter den andra personen själv upptäcka varför hon är speciell. Klarar inte mannen av att upptäcka henne, märker hon det och hon kan artigt avsluta kontakten.
En kvinna som har någonting något unikt, någonting speciellt behöver inte tala om det. Hon behöver bara vara sig själv och folk får upptäcka henne för den hon är. Flertalet exempel på dessa kvinnor är Dolly Parton, Olivia Newton-John, Bonnie Tyler.
Det är här jag stannar upp, Bonnie Tyler! Eller Gaynor Hopkins som hon egentligen heter. Hon växte upp i en liten by i det lilla landet Wales långt ifrån kändislivet i London och framförallt långt ifrån det flotta Manhattan.
Hon hade en väldigt raspig röst men hon älskade att sjunga och hon trodde på sig själv. Hon fick en hit 1975 med låten "Lost in France" och tvingades sen operera sina stämband 1976. Det blev problematiskt och hon fick en ännu raspigare röst, trots detta slår hon på allvar igenom 1977 med vad jag kallar för världens bästa genombrott genom tiderna. För tänk dig att komma som ung artist och få slå igenom på allvar med en låt som "It´s a heartache".
http://www.youtube.com/watch?v=rp3Xy2q6TBI <------ "It's a heartache"
Hennes röst är raspig, hon kommer från landet och hon är helt ny i USA, men den här kvinnan kan sjunga! Titta på hur Bonnie Tyler utvecklas från sitt genombrott och framåt... Hon går helt och hållet sin egen väg och hon är trendsättare, en kvinna som väl passar in i socitetens ideal. Hon behöver absolut inte be om ursäkt för sig själv och det hon kan!
Men framförallt det viktigaste, hon är en kvinna och hon har aldrig låtit hennes storhet gå ut över hennes folklighet. Hon vet vem hon är och försöker inte framhäva sig själv och när hon gör det är det för att hon helt enkelt har förmågan att göra det! En stor artist och en riktig kvinna! Hon må ha skönhetsopererat sig och so what, men hon slänger inte det i ansiktet på folk och hon lyckas vara genuin, för det där är Bonnie Tyler och ingen annan.
http://www.youtube.com/watch?v=lcOxhH8N3Bo&ob=av2e <----- "Total eclipse of the heart" Se henne och inse att det där är en riktig kvinna och hon inte har någonting att skämmas för, hon behöver inte tala om vem hon är, det framgår ändå!
Bonnie Tyler drygt 25 år efter förra bilden!
Norskor!
Jaha dagens norskor!
Tydligen står norska tjejer i kö för att se ut som fåglar i munnen!
Tydligen står norska tjejer i kö för att se ut som fåglar i munnen!
Min uppsats är publicerad!
Nu kan jag på riktigt kalla mig för statsvetare, för nu har min uppsats publicerats och jag har en examen att hämta ut!
Tummen upp för det! Jag och min boendekamrat Frida!
Tummen upp för det! Jag och min boendekamrat Frida!
Sektledare!
Undrar hur det skulle vara att vara sektledare?
Att människor kan ta livet av sig för att en man eller kvinna har sagt det för exempel.
Undrar vad det är för människotyper som blir sektledare, hur dom är funtade, vad de har för bakgrund och framförallt vart börjar man?
Skulle jag vara sektledare hade jag nog velat leda en riktigt knäpp sekt som ingen förstår sig på. Ingen farlig sekt för någon annan än oss själva och som helt enkelt enbart är fullständigt meningslös. Jag tänkte mig nått i stil med det här:
"Hej vi skall ha ett möte i skogen på en nedlagd dansbana och sniffa lim tillsammans, samt läsa dikter av litauiska säljägare.
Obligatorisk klädsel är röda manchesterplagg och vi sover två och två i varje sovsäck, som vi syr upp själva på kvällen av importerade kaffepåsar från Nicaragua.
Kvällens meny är sånt vi finner i naturen på bokstaven M, som vi sen tillreder för allmän bespisning.
Till frukost komer vi att hålla ett seminarium om varför älgbeståndet har minskat så kraftigt i Moldavien de sista 10 åren.
OBS! Ta gärna med valfri Ekvatorial Guineisk barnbok som vi kan ha högläsning ur på kvällen.
Vid intresse hör av er till
Doktor Fredrik Haraldsson bakom den den stora papperskorgen på Gullmarsplans tunnelbanehållplats.
Väl Mött!"
En kulturliberal naturalistisk sekt där det religiösa legitimeras i den dialektiska processen mellan människan, dess natur och dess kultur!
Lät det lockande?
Att människor kan ta livet av sig för att en man eller kvinna har sagt det för exempel.
Undrar vad det är för människotyper som blir sektledare, hur dom är funtade, vad de har för bakgrund och framförallt vart börjar man?
Skulle jag vara sektledare hade jag nog velat leda en riktigt knäpp sekt som ingen förstår sig på. Ingen farlig sekt för någon annan än oss själva och som helt enkelt enbart är fullständigt meningslös. Jag tänkte mig nått i stil med det här:
"Hej vi skall ha ett möte i skogen på en nedlagd dansbana och sniffa lim tillsammans, samt läsa dikter av litauiska säljägare.
Obligatorisk klädsel är röda manchesterplagg och vi sover två och två i varje sovsäck, som vi syr upp själva på kvällen av importerade kaffepåsar från Nicaragua.
Kvällens meny är sånt vi finner i naturen på bokstaven M, som vi sen tillreder för allmän bespisning.
Till frukost komer vi att hålla ett seminarium om varför älgbeståndet har minskat så kraftigt i Moldavien de sista 10 åren.
OBS! Ta gärna med valfri Ekvatorial Guineisk barnbok som vi kan ha högläsning ur på kvällen.
Vid intresse hör av er till
Doktor Fredrik Haraldsson bakom den den stora papperskorgen på Gullmarsplans tunnelbanehållplats.
Väl Mött!"
En kulturliberal naturalistisk sekt där det religiösa legitimeras i den dialektiska processen mellan människan, dess natur och dess kultur!
Lät det lockande?
Nutidsorientering?
Varje år presenterar Dagens Nyheter en nutidsorientering som de skickar ut till en kvarts miljon 8:e klassare runt om i landet. Den består av ett 30-tal frågor om mer eller mindre aktuella händelser och nivån, som jag såg den, var förhållandevis lätt. Rimliga frågor och inte omöjliga att svara på.
Efter huvudfrågorna kom sen 5st utslagsfrågor som då givetvis är aningen svårare än de andra frågorna.
Där ställde man frågor om vilken rörelse inom de amerikanska republikanska partiet som har skapat viss uppmärksamhet och vad det ny landet heter som har dykt upp efter att Sudan delades.
Allra, Allra sist kommer en fråga där jag undrar om Dagens Nyheter fått mer eller mindre hjärnsläpp. Som utslagsfråga för att kunna få alla rätt och förhoppningsvis vinna tävlingen förväntas en svensk 8:e klassare år 2011 att svara på följande fråga.
Lena Nyman, känd skådespelare och kanske mest känd som Ronja Rövardotters mamma Lovis, dog i våras. 1967 medverkade hon i en ganska kontroversiell film som gav uppståndelse och skapade en viss samhällsdebatt. Vad heter Lena Nymans genombrottsfilm från 1967?
Felaktighet nr 1: Dagens Nyheter tillfrågar den minst historiemedvetna generationen som föddes i Sverige under 1900-talet att veta vem Lena Nyman var.
Felaktighet nr 2: Dagens Nyheter utgår ifrån att 1900-talets sista generation svenskar skall känna till vilken film som har endast har retat upp generationer födda innan 1960, och rimligen förstå uppståndelsen kring filmen och sen kunna härröra den kunskapen till denna efterfrågade film. Det vill säga ren trivial-pursuitkunskap knappast riktad till denna generation människor.
För att ge svaret på frågan är filmen man är ute efter är "Jag är nyfiken Gul", där även Börje Ahlstedt, som spelar Mattis i Ronja Rövardotter, har en roll. Visst vore det intressant om någon idag levande 14-åring satt inne på den kunskapen om ett stycke svensk kulturhistoria. Jag visste svaret på frågan, men jag har själv aldrig sett filmen, det är bara som jag nyss nämnde sån där allmänkännedom som har fastnat hos mig, som så mycket annat trivialt.
Men jag tror inte att jag hade kännt till svaret om jag och min generation hade fått samma frågeställning på en nutidsorientering för 10 år sedan när jag gick i åttonde klass. Jag har lite svårt att se vad som skulle kunna ha hänt där emellan faktiskt som gör att nästa generation vet det bättre än vad vi gjorde.
Alltså som jag sagt ovan, Dagens Nyheter måste ha fått totalt hjärnsläpp när de ställer kravet för att kunna få alla rätt på en nutidsorientering för åttondeklassare år 2011 ställs kravet att 14-åriga svenska ungdomar antingen skall ha sett eller känna till Lena Nymans GLADPORRFILM "Jag är nyfiken gul" från 1967!
Scen ur filmen "Jag är nyfiken Gul"
Efter huvudfrågorna kom sen 5st utslagsfrågor som då givetvis är aningen svårare än de andra frågorna.
Där ställde man frågor om vilken rörelse inom de amerikanska republikanska partiet som har skapat viss uppmärksamhet och vad det ny landet heter som har dykt upp efter att Sudan delades.
Allra, Allra sist kommer en fråga där jag undrar om Dagens Nyheter fått mer eller mindre hjärnsläpp. Som utslagsfråga för att kunna få alla rätt och förhoppningsvis vinna tävlingen förväntas en svensk 8:e klassare år 2011 att svara på följande fråga.
Lena Nyman, känd skådespelare och kanske mest känd som Ronja Rövardotters mamma Lovis, dog i våras. 1967 medverkade hon i en ganska kontroversiell film som gav uppståndelse och skapade en viss samhällsdebatt. Vad heter Lena Nymans genombrottsfilm från 1967?
Felaktighet nr 1: Dagens Nyheter tillfrågar den minst historiemedvetna generationen som föddes i Sverige under 1900-talet att veta vem Lena Nyman var.
Felaktighet nr 2: Dagens Nyheter utgår ifrån att 1900-talets sista generation svenskar skall känna till vilken film som har endast har retat upp generationer födda innan 1960, och rimligen förstå uppståndelsen kring filmen och sen kunna härröra den kunskapen till denna efterfrågade film. Det vill säga ren trivial-pursuitkunskap knappast riktad till denna generation människor.
För att ge svaret på frågan är filmen man är ute efter är "Jag är nyfiken Gul", där även Börje Ahlstedt, som spelar Mattis i Ronja Rövardotter, har en roll. Visst vore det intressant om någon idag levande 14-åring satt inne på den kunskapen om ett stycke svensk kulturhistoria. Jag visste svaret på frågan, men jag har själv aldrig sett filmen, det är bara som jag nyss nämnde sån där allmänkännedom som har fastnat hos mig, som så mycket annat trivialt.
Men jag tror inte att jag hade kännt till svaret om jag och min generation hade fått samma frågeställning på en nutidsorientering för 10 år sedan när jag gick i åttonde klass. Jag har lite svårt att se vad som skulle kunna ha hänt där emellan faktiskt som gör att nästa generation vet det bättre än vad vi gjorde.
Alltså som jag sagt ovan, Dagens Nyheter måste ha fått totalt hjärnsläpp när de ställer kravet för att kunna få alla rätt på en nutidsorientering för åttondeklassare år 2011 ställs kravet att 14-åriga svenska ungdomar antingen skall ha sett eller känna till Lena Nymans GLADPORRFILM "Jag är nyfiken gul" från 1967!
Scen ur filmen "Jag är nyfiken Gul"
Tänk om!
Tänk om...
Du har två väldigt bra artister, två sångare som slagit igenom på olika sätt och det framförallt för att båda sångarna verkligen har två unika och fantastiska röster. Båda är artister ut i fingerspetsarna och mängder av personer kan deras låtar.
De har fortfarande massor kvar att ge musikvärlden och är långt ifrån förbrukade som artister kvalitétsmässigt.
De träffas tillsamamns med bra producenter och får ett väldigt bra material i handen som är som gjort för båda artisterna och kombinationen mellan dessa två artister och deras särart gör att låten blir otroligt bra.
En man och en kvinna med kapacitet i världsklass och som kompletterar varandra.
Du har den vackra kvinnan med den otroliga rösten!
Bonnie Bianco
Italiensk-amerikanskan som slog igenom stort i Tyskland med TV-serien "Cinderella" i slutet på 80-talet. En kvinna vars röst är större än hennes rykte.
Chris Norman
Fd sångare i Smokie och rösten bakom låtar som "Livin next door to Alice" och "Lay Back in the arms of someone" under 70-talet.
men...
Trots dessa två fantastiska röster och denna vackra låt som är som gjorda för dessa artister, så finns det någonting som ingen kvalité i världen rår på mer eller mindre.
Tiden!
Att vara artist och komma med hits är lika mycket att komma fram på rätt plats vid rätt tidpunkt. Det funkar inte att du bara har ett bra material... Det måste låta rätt i tiden också.
1997 dominerades hitlistorna av band som Vengaboys, Aqua, Spice Girls, Backstreet Boys... för att nämna några.
Ett pärlband av väldigt kommersiella band som gjorda för att möta en enkel marknad med väldigt enkel och lätt musik. Det är ingen musik som jag själv helt avfärdar, men det beror nog också på att jag är uppvuxen med den musiken. Men, försök själv att bena ut musikaliska kvalitéer i dessa band och försök hitta anledningen till varför just de blev artister. På grund av innehållet och kvalitén i sin helhet?
1997 släppte Chris Norman och Bonnie Bianco en helt fantastisk låt som håller än idag. Problemet?
Chris Norman och Bonnie Bianco hade sedan många år tillbaka redan paserat zenith soma rtister och marknaden för dem båda var väldigt begränsad till Tyskland. När de väl får ett mästerverk i handen och gör ett mästerverk av det, låter det inte rätt i tiden och passerar blygsamt förbi topplistorna och glöms bort till förmån för "Barbie Girl" och "Calcutta".
Norman och Biancos låt, låter för mycket 1987 och kanske skulle den även ha gjorts det året? För jag tror att om låten "Send a sign to my heart" släpptes 1987 istället för 1997, hade den blivit en stor, stor hit!
Bedöm själva?
http://www.youtube.com/watch?v=MQHgLBHfs7w <---- Chris Norman & Bonnie Bianco - Send a sign to my heart
Tänk om...
Du har två väldigt bra artister, två sångare som slagit igenom på olika sätt och det framförallt för att båda sångarna verkligen har två unika och fantastiska röster. Båda är artister ut i fingerspetsarna och mängder av personer kan deras låtar.
De har fortfarande massor kvar att ge musikvärlden och är långt ifrån förbrukade som artister kvalitétsmässigt.
De träffas tillsamamns med bra producenter och får ett väldigt bra material i handen som är som gjort för båda artisterna och kombinationen mellan dessa två artister och deras särart gör att låten blir otroligt bra.
En man och en kvinna med kapacitet i världsklass och som kompletterar varandra.
Du har den vackra kvinnan med den otroliga rösten!
Bonnie Bianco
Italiensk-amerikanskan som slog igenom stort i Tyskland med TV-serien "Cinderella" i slutet på 80-talet. En kvinna vars röst är större än hennes rykte.
Chris Norman
Fd sångare i Smokie och rösten bakom låtar som "Livin next door to Alice" och "Lay Back in the arms of someone" under 70-talet.
men...
Trots dessa två fantastiska röster och denna vackra låt som är som gjorda för dessa artister, så finns det någonting som ingen kvalité i världen rår på mer eller mindre.
Tiden!
Att vara artist och komma med hits är lika mycket att komma fram på rätt plats vid rätt tidpunkt. Det funkar inte att du bara har ett bra material... Det måste låta rätt i tiden också.
1997 dominerades hitlistorna av band som Vengaboys, Aqua, Spice Girls, Backstreet Boys... för att nämna några.
Ett pärlband av väldigt kommersiella band som gjorda för att möta en enkel marknad med väldigt enkel och lätt musik. Det är ingen musik som jag själv helt avfärdar, men det beror nog också på att jag är uppvuxen med den musiken. Men, försök själv att bena ut musikaliska kvalitéer i dessa band och försök hitta anledningen till varför just de blev artister. På grund av innehållet och kvalitén i sin helhet?
1997 släppte Chris Norman och Bonnie Bianco en helt fantastisk låt som håller än idag. Problemet?
Chris Norman och Bonnie Bianco hade sedan många år tillbaka redan paserat zenith soma rtister och marknaden för dem båda var väldigt begränsad till Tyskland. När de väl får ett mästerverk i handen och gör ett mästerverk av det, låter det inte rätt i tiden och passerar blygsamt förbi topplistorna och glöms bort till förmån för "Barbie Girl" och "Calcutta".
Norman och Biancos låt, låter för mycket 1987 och kanske skulle den även ha gjorts det året? För jag tror att om låten "Send a sign to my heart" släpptes 1987 istället för 1997, hade den blivit en stor, stor hit!
Bedöm själva?
http://www.youtube.com/watch?v=MQHgLBHfs7w <---- Chris Norman & Bonnie Bianco - Send a sign to my heart
Tänk om...
Sammanträffanden förföljer mig!
Det verkar verkligen som att lustiga sammanträffanden är någonting som förföljer mig här i Oslo. Eller är det bara för att jag har ett väldigt bra minne?
Där står jag idag i alla fall och arbetar och det kommer fram en tjej som söker pass, som dessutom visar sig känna någon lite halvt i personalen. Jag får en sådan där vag känsla av att jag har sett den där tjejen förut. Någonting bekant, men varför skulle jag veta vem en tjej är sådär utan vidare i Oslo!
Jag tar emot hennes gamla pass och ser att hon har ett Visa från USA och en klocka ringer i huvudet på mig. I april 2008 var jag, Monica och pappa i USA, på Epcot Center i Disneyland. Där har de miniatyrstäder och miniatyrvärldar från flera olika delar av världen. Norge är representanten för Norden och den nordiska kulturen och maten.
När vi var där var det en väldigt trevlig norsk tjej som vi pratade med en stund. Var det verkligen samma tjej som stod rakt framför mig på Sveriges Ambassad i Oslo?
Jag frågade henne, "Så du har jobbat på Disneyland du?".
- Hur visste du det? svarade hon då.
- Nej det var bara en känsla jag fick... När var det du arbetade där?
- 2008!
- Hmm var det på Epcot Center? frågade jag.
- Ja, det var det, hur vet du det?
- Då kan jag säga att vi har setts förut när jag var där med familjen 2008.
Snacka om upplagt för skratt över en sådan absurd situation.
Men lustiga sammanträffanden tycks förfölja mig här i Oslo!
Epcot Center, Disneyland!
Där står jag idag i alla fall och arbetar och det kommer fram en tjej som söker pass, som dessutom visar sig känna någon lite halvt i personalen. Jag får en sådan där vag känsla av att jag har sett den där tjejen förut. Någonting bekant, men varför skulle jag veta vem en tjej är sådär utan vidare i Oslo!
Jag tar emot hennes gamla pass och ser att hon har ett Visa från USA och en klocka ringer i huvudet på mig. I april 2008 var jag, Monica och pappa i USA, på Epcot Center i Disneyland. Där har de miniatyrstäder och miniatyrvärldar från flera olika delar av världen. Norge är representanten för Norden och den nordiska kulturen och maten.
När vi var där var det en väldigt trevlig norsk tjej som vi pratade med en stund. Var det verkligen samma tjej som stod rakt framför mig på Sveriges Ambassad i Oslo?
Jag frågade henne, "Så du har jobbat på Disneyland du?".
- Hur visste du det? svarade hon då.
- Nej det var bara en känsla jag fick... När var det du arbetade där?
- 2008!
- Hmm var det på Epcot Center? frågade jag.
- Ja, det var det, hur vet du det?
- Då kan jag säga att vi har setts förut när jag var där med familjen 2008.
Snacka om upplagt för skratt över en sådan absurd situation.
Men lustiga sammanträffanden tycks förfölja mig här i Oslo!
Epcot Center, Disneyland!
