Den totala avkopplingen!
Tack Pappa för att du ibland får mig att förstå varför jag tänker som jag gör. Så ofta jag får se mig själv som en avspegling av dig. Ibland har jag så många tankar om varför jag gör och tänker som jag gör.
Ibland förstår vi inte alls varandra och så är det väl mellan föräldrar och deras barn... men så dyker de upp, de gemensamma nämnarna som gör att man får total klarhet i sig själv... man hittar botten och referenspunkten till en del av ens personlighet.
Vi är lika du och jag pappa, så är det! Vi har lite samma syn på vad livsnjutning är. Måhända att alla inte förstår hur man ser på livet och vad livslust och livsnjutning är. Men när man skall förklara vad man menar och pappa fyller i precis det man tänker och vi tillsammans enas kring ett svar som är lika personligt för honom som för mig.
Den totala avkopplingen visuellt är enligt mig att få komma hem klockan 2 en lördag natt mitt i sommaren och huset är mörkt och det enda som lyser är en ensam lampa... fönstret står öppet så att sommarnattens dova ljud och dofter stillsamt tränger in i vardagsrummet och sveper lätt genom gardinen. Med sig har man den flickan man älskar och man tänder inte ett ljus mer än det lilla som reda lyser. I kylen ligger en flaska rött vin som man tar fram och häller upp. Slår sig ner i soffan slår på stereon och skruvar upp volymen... inte ett ord behövs sägas... bara känslan av att finnas och fyllas av stämningen och närvaron är tillräcklig. Ljudet som fyller tystnaden är Brenda Russels "Piano in the dark"...
http://www.youtube.com/watch?v=H7u5GtSIC5k <------ Brenda Russel - Piano in the dark
Far och son. Utan dig hade jag inte förstått mig själv!
Ibland förstår vi inte alls varandra och så är det väl mellan föräldrar och deras barn... men så dyker de upp, de gemensamma nämnarna som gör att man får total klarhet i sig själv... man hittar botten och referenspunkten till en del av ens personlighet.
Vi är lika du och jag pappa, så är det! Vi har lite samma syn på vad livsnjutning är. Måhända att alla inte förstår hur man ser på livet och vad livslust och livsnjutning är. Men när man skall förklara vad man menar och pappa fyller i precis det man tänker och vi tillsammans enas kring ett svar som är lika personligt för honom som för mig.
Den totala avkopplingen visuellt är enligt mig att få komma hem klockan 2 en lördag natt mitt i sommaren och huset är mörkt och det enda som lyser är en ensam lampa... fönstret står öppet så att sommarnattens dova ljud och dofter stillsamt tränger in i vardagsrummet och sveper lätt genom gardinen. Med sig har man den flickan man älskar och man tänder inte ett ljus mer än det lilla som reda lyser. I kylen ligger en flaska rött vin som man tar fram och häller upp. Slår sig ner i soffan slår på stereon och skruvar upp volymen... inte ett ord behövs sägas... bara känslan av att finnas och fyllas av stämningen och närvaron är tillräcklig. Ljudet som fyller tystnaden är Brenda Russels "Piano in the dark"...
http://www.youtube.com/watch?v=H7u5GtSIC5k <------ Brenda Russel - Piano in the dark
Far och son. Utan dig hade jag inte förstått mig själv!
Vem som helst vid makten!
Jag har ju som bekant läst in mig väldigt mycket på mordutredningen kring mordet på Olof Palme. Jag har ju bland annat Granskningskommissionens betänkande kring brottsutredningen om mordet på Olof Palme hemma. Det är för övrigt en rejäl tegelsten kan jag lova. Någonstans hade jag dock läst uppgifter att en begåvad akademiker skulle ta ungefär 9 år på sig att läsa hela utredningens innehåll. Riktigt så tungt är ju dock inte denna.
Framsidan till rapporten, Sveavägen i Stockholm där mordet skedde!
Vad som är rätt så märkligt, av givetvis många märkliga saker i utredningen, är att en idag aktiv och folkligt vald riksdagsman, Anti Avsan sittandes för Moderaterna, dyker upp i mordutredningen. Nu vill jag på något sätt tydligt markera att detta inte är förtal och jag är inte ute efter att koppla Anti Avsan till mordet på Olof Palme, eftersom jag som privatperson knappast skulle ha belägg för att göra det.
Det märkliga är snarare att en man som är utpekad som inblandad i mordet på Olof Palme och har varit föremål för utredning idag sitter invald i Sveriges riksdag! Han är inte dömd för någonting, det vet jag och jag pekar inte ut honom som någon mördare eller inblandad i något mord. Det finns dock vittnen som gör det och det finns till och med en bok som utkom 2008 eller till och med senare som kopplar Anti Avsan till mordet på Olof Palme. Boken är skriven av privatspanaren och journalisten Sven Anér som har lagt ner många år av sitt liv att följa upp vittnesförhör.
Anti Avsan var tidigare verksam som polis inom Norrmalmsdistriktet i Stockholm och tillhörde under början av 80-talet en grupp poliser som kallades för "Baseballigan". De blev kända för att de använde övervåld och att de missbrukade sina polisiära rättigheter när de som civilklädda poliser beblandade sig med Stockholms kriminella för att få slut på gatuvåldet. De blev alla föremål för utredning och "Baseballigan" fick avvecklas.
Det är om några veckor 25 år sedan!
Så oavsett om han är kopplad till mordet på Olof Palme eller ej så förekommer han trots allt i minst två polisutredningar. Jag kan inte uttala mig om han fick någon speciell dom i utredningarna kring "Baseballigan", men märkligt är det väl ändå att en person som är iblandad och varit inblandad i olika polisutredningar som polis själv, idag har mandat att sitta i Sveriges riksdag? Vad är Cecilia Stegö-Chilós och Maria Borelius obetalda tv-licenser i jämförelse? I min värld är det nog värre att vara föremål för mord och misshandelsutredningar... Sen om han felaktigt pekats ut kring Palmemordet så är ju det hemskt... Men faktum kvarstår att han var med i "Baseballigan". Klart att människor skall få en andra chans, men väg det mot obetalda TV-licenser som gjorde att två Moderata politiker fick lämna regeringen efter en dryg vecka 2006. Den här mannen sitter inte i regeringsställning men han representerar Sveriges näst största parti, som sitter i regeringsställning och han har gjort det sen 2006. Vart går gränsen för folkets förtroende?
Maria Borelius är inte bättre än någon annan när det gäller hennes privata affärer, men skattefiffel är tydligen värre i Sverige än mordutredningar och misshandelsutredningar!
Hur var det nu Björn Afzelius sjöng strax innan han dog 1999:
"Om du misshandlar din hustru
Och förtrycker dina ungar
Och super upp din lön
så väljer grannen din att blunda
Men om du inte sörjer för
Att gräsmattan är ansad
Då är det hus i helvete;
Då blir grannen fly förbannad
Då är det farväl till släkt och vänner
Och alla andra som du känner
För sådan är moralen
I den svenska jämmerdalen
Ska du fiffla ska det va' rejält
Men myglar du med småsaker
Så får du schavottera"
Framsidan till rapporten, Sveavägen i Stockholm där mordet skedde!
Vad som är rätt så märkligt, av givetvis många märkliga saker i utredningen, är att en idag aktiv och folkligt vald riksdagsman, Anti Avsan sittandes för Moderaterna, dyker upp i mordutredningen. Nu vill jag på något sätt tydligt markera att detta inte är förtal och jag är inte ute efter att koppla Anti Avsan till mordet på Olof Palme, eftersom jag som privatperson knappast skulle ha belägg för att göra det.
Det märkliga är snarare att en man som är utpekad som inblandad i mordet på Olof Palme och har varit föremål för utredning idag sitter invald i Sveriges riksdag! Han är inte dömd för någonting, det vet jag och jag pekar inte ut honom som någon mördare eller inblandad i något mord. Det finns dock vittnen som gör det och det finns till och med en bok som utkom 2008 eller till och med senare som kopplar Anti Avsan till mordet på Olof Palme. Boken är skriven av privatspanaren och journalisten Sven Anér som har lagt ner många år av sitt liv att följa upp vittnesförhör.
Anti Avsan var tidigare verksam som polis inom Norrmalmsdistriktet i Stockholm och tillhörde under början av 80-talet en grupp poliser som kallades för "Baseballigan". De blev kända för att de använde övervåld och att de missbrukade sina polisiära rättigheter när de som civilklädda poliser beblandade sig med Stockholms kriminella för att få slut på gatuvåldet. De blev alla föremål för utredning och "Baseballigan" fick avvecklas.
Det är om några veckor 25 år sedan!
Så oavsett om han är kopplad till mordet på Olof Palme eller ej så förekommer han trots allt i minst två polisutredningar. Jag kan inte uttala mig om han fick någon speciell dom i utredningarna kring "Baseballigan", men märkligt är det väl ändå att en person som är iblandad och varit inblandad i olika polisutredningar som polis själv, idag har mandat att sitta i Sveriges riksdag? Vad är Cecilia Stegö-Chilós och Maria Borelius obetalda tv-licenser i jämförelse? I min värld är det nog värre att vara föremål för mord och misshandelsutredningar... Sen om han felaktigt pekats ut kring Palmemordet så är ju det hemskt... Men faktum kvarstår att han var med i "Baseballigan". Klart att människor skall få en andra chans, men väg det mot obetalda TV-licenser som gjorde att två Moderata politiker fick lämna regeringen efter en dryg vecka 2006. Den här mannen sitter inte i regeringsställning men han representerar Sveriges näst största parti, som sitter i regeringsställning och han har gjort det sen 2006. Vart går gränsen för folkets förtroende?
Maria Borelius är inte bättre än någon annan när det gäller hennes privata affärer, men skattefiffel är tydligen värre i Sverige än mordutredningar och misshandelsutredningar!
Hur var det nu Björn Afzelius sjöng strax innan han dog 1999:
"Om du misshandlar din hustru
Och förtrycker dina ungar
Och super upp din lön
så väljer grannen din att blunda
Men om du inte sörjer för
Att gräsmattan är ansad
Då är det hus i helvete;
Då blir grannen fly förbannad
Då är det farväl till släkt och vänner
Och alla andra som du känner
För sådan är moralen
I den svenska jämmerdalen
Ska du fiffla ska det va' rejält
Men myglar du med småsaker
Så får du schavottera"
Vems fel?
Igår var en sådan där riktig "dagen efter dag". Jobbade hela dagen följt av sen utgång och allt vad det innebär och då hade jag även fredagen som innebar ungefär detsamma med mig i bagaget. Gårdagen var alltså inte speciellt intensiv fram tills dess att jag började arbeta.
När jag hade varit ambitiös nog att skära ner fransyska och krydda upp och steka med grönpepparsås och potatis både fredag och lördag så kände jag helt enkelt att en hemkörd Pizza skulle vara absolut toppen! Sagt och gjort så slog jag därför en signal till Pizzeria Hawaii eftersom de gör största pizzor till bäst pris i staden. Godast är dock Pizza Capri!
Jag talar klart och tydligt om att jag bor på Waldemar Lorentzons gata. Mannen i andra ändan svarar 10min en kvart och jag ifrågasätter om det verkligen tar så kort tid för dem att göra pizzan och köra hem den till mig, varpå han slänger på luren rakt i örat på mig!
Jag väntar och får ett samtal från han som kör ut Pizzor och han säger att han är hos mig inom två minuter. Jag går ut och ställer mig och väntar och väntar. Ingen bil dyker upp! Då får jag ett nytt samtal och mannen säger att han är framme och jag hävdar bestämt att han inte är det och undrar om han är vid biblioteket som ligger precis breve. Då svarar han att han befinner sig på Von Müllersgatan eller något liknande och att jag inte är där. Nej säger jag eftersom jag bor på Waldemar Lorentzons gata. Jag är där om fem minuter säger han. 10 min senare dyker han upp med kommentaren "Är det mitt eller ditt fel?".
"Jadu det vet jag inte, men det är ju inte mitt fel om ni inte dubbelkollar så att ni har uppfattat adressen" svarar jag.
"Du får ingen läsk på köpet eftersom det blev fel" svarar han då.
Vadå ingen läsk på köpet? Det är väl jag som får hem en kall pizza inte han! Sen frågade han mig om jag var skåning eftersom det blev fel och att jag inte äter pizzasallad!
"Nädu jag är från Göteborg" sa jag och gick därifrån med en halvjummen pizza.
Nog för att ni på pizzeria Hawaii gör störst Pizzor i stan, men jag tror ni tappade en kund!
Halvjummen pizza är ingen höjdare. (Pizzan på bilden har ingenting med artikeln att göra) Var bara tvungen att dra till med en sådan där hopplös fånig journalistisk grej!
Nej ni på Capri Steakhouse och pizzeria, jag sviker er inte i fortsättningen, det är värt att traska in till stan för att få avnjuta era pizzor istället!
Det allra bästa är ju ändå trots allt att det inte bara är jag som har ätit på Capri:
Även Bonnie Tyler har ju gjort det, vilket en bild med autograf på väggen i restaurangen vittnar om!
När jag hade varit ambitiös nog att skära ner fransyska och krydda upp och steka med grönpepparsås och potatis både fredag och lördag så kände jag helt enkelt att en hemkörd Pizza skulle vara absolut toppen! Sagt och gjort så slog jag därför en signal till Pizzeria Hawaii eftersom de gör största pizzor till bäst pris i staden. Godast är dock Pizza Capri!
Jag talar klart och tydligt om att jag bor på Waldemar Lorentzons gata. Mannen i andra ändan svarar 10min en kvart och jag ifrågasätter om det verkligen tar så kort tid för dem att göra pizzan och köra hem den till mig, varpå han slänger på luren rakt i örat på mig!
Jag väntar och får ett samtal från han som kör ut Pizzor och han säger att han är hos mig inom två minuter. Jag går ut och ställer mig och väntar och väntar. Ingen bil dyker upp! Då får jag ett nytt samtal och mannen säger att han är framme och jag hävdar bestämt att han inte är det och undrar om han är vid biblioteket som ligger precis breve. Då svarar han att han befinner sig på Von Müllersgatan eller något liknande och att jag inte är där. Nej säger jag eftersom jag bor på Waldemar Lorentzons gata. Jag är där om fem minuter säger han. 10 min senare dyker han upp med kommentaren "Är det mitt eller ditt fel?".
"Jadu det vet jag inte, men det är ju inte mitt fel om ni inte dubbelkollar så att ni har uppfattat adressen" svarar jag.
"Du får ingen läsk på köpet eftersom det blev fel" svarar han då.
Vadå ingen läsk på köpet? Det är väl jag som får hem en kall pizza inte han! Sen frågade han mig om jag var skåning eftersom det blev fel och att jag inte äter pizzasallad!
"Nädu jag är från Göteborg" sa jag och gick därifrån med en halvjummen pizza.
Nog för att ni på pizzeria Hawaii gör störst Pizzor i stan, men jag tror ni tappade en kund!
Halvjummen pizza är ingen höjdare. (Pizzan på bilden har ingenting med artikeln att göra) Var bara tvungen att dra till med en sådan där hopplös fånig journalistisk grej!
Nej ni på Capri Steakhouse och pizzeria, jag sviker er inte i fortsättningen, det är värt att traska in till stan för att få avnjuta era pizzor istället!
Det allra bästa är ju ändå trots allt att det inte bara är jag som har ätit på Capri:
Även Bonnie Tyler har ju gjort det, vilket en bild med autograf på väggen i restaurangen vittnar om!
Bli miljonär!
Jag tänkte bjuda på en riktigt god idé för den som aspirerar på att bli miljonär och är lite entrepenör.
Uppfinn en lättdiskad ugnssäker form. Det finns fasen inget som är så in i helsike svårdiskat som ugnssäkra formar. Det skulle vara plåtar då i så fall. Men i en ugnssäker form har man ju alltid någon form utav fett. Olja, margarin, smör, ost, mjölk grädde... God mat alltid, men detta mindre helvete att få bort skiten sen. De glatta glasytorna har en tendens att suga åt sig den mest svåra skiten och det hamnar under handtaget och uppe på kanterna där man kan skrubba och skrubba i evigheter och ändå aldrig bli nöjd.
Känner man att man väl är färdig med skrubbandet så har man garanterat och säkert skapat sig en skrubbhinna på själva formen också och då är det ju bara att gå på den igen.
Så snälla du som vill bli miljonär, varsågod uppfinn lättdiskade ugnsformar och plåtar, ta patent på det och du lär bli riktigt rik!
Man kan få fram mycket god mat i ugnen, men titta bara på flottet som gror in sig! Är det glas så blir man ännu mera skogstokig!
Uppfinn en lättdiskad ugnssäker form. Det finns fasen inget som är så in i helsike svårdiskat som ugnssäkra formar. Det skulle vara plåtar då i så fall. Men i en ugnssäker form har man ju alltid någon form utav fett. Olja, margarin, smör, ost, mjölk grädde... God mat alltid, men detta mindre helvete att få bort skiten sen. De glatta glasytorna har en tendens att suga åt sig den mest svåra skiten och det hamnar under handtaget och uppe på kanterna där man kan skrubba och skrubba i evigheter och ändå aldrig bli nöjd.
Känner man att man väl är färdig med skrubbandet så har man garanterat och säkert skapat sig en skrubbhinna på själva formen också och då är det ju bara att gå på den igen.
Så snälla du som vill bli miljonär, varsågod uppfinn lättdiskade ugnsformar och plåtar, ta patent på det och du lär bli riktigt rik!
Man kan få fram mycket god mat i ugnen, men titta bara på flottet som gror in sig! Är det glas så blir man ännu mera skogstokig!
Vackra kvinnor under 80-talet!
Nu hade jag tänkt att bli lite pretentiös, men eftersom jag har en viss faiblesse för 80-talet så känner jag att jag vill hylla de vackra kvinnorna under 80-talet. För att kunna förstå skönhet är det dessutom så att man bör betrakta dem utifrån dess kontext. 80-talets kontext var många gånger väldigt mycket glamour och "think big". Pengarna fanns och under "det glada 80-talet" som det kallas kunde man tillåta sig att sticka ut. Kvinnoidealet från hollywood var många gånger tidstypiskt med 50-talets kvinnor. Kvinnorna skulle betraktas som i första hand sensuella och med ett egenvärde, vilket i andra hand genererade en sex-appeal.
Kvinnor med makt blev någonting som satte spår i dåtidens TV och filmer. Dallas och Dynastin är serier som kryllar av maktlystna och eleganta kvinnor. Kvinnan var helt enkelt inte enbart ett mansobjekt utan snarare som varelser med elegans och list kunde snärja män.
Well, lite förförståelse innan jag kablar ut min lista som presenteras helt utan rangordning, men som förtjänar lite glans igen:
Goldie Hawn
Kvinnan med det blonda håret som alltid fick spela "dum blondin" trots att hon personligen är en väldigt skarp kvinna. 1978 började dessutom svenska filmöversättare att döpa om alla engelska titlar på hennes filmer till "Tjejen som... ". Samma ologik som att alla Mel Brooks filmer heter "Det våras för..." på svenska. I Sverige minns vi henne alltså främst under 80-talet från alla filmer som börjar med titeln "Tjejen som...". Bonusinfo är väl att hon är mamma till Kate hudson, vilket också är en riktigt vacker kvinna.
Kelly Lebrock
Fotomodell under 80-talet och skådespelerska i "The woman in red" där hon gör den oförglömliga rollen som Charlotte. Det är hon som är the woman in red och med sin sensuella framtoning och sin underbara brittiska upper-class accent är hon hur vacker som helst i en av de charmigaste komedifilmerna från 80-talet. Tiden har inte varit så snäll mot just hennes utseende nu för tiden, men en gång i tiden prydde hon förstasidan på Vogue Magazine!
Michelle Pfeiffer
Kanske fortfarande en av världens vackraste kvinnor! Hon är född samma år som mina föräldrar 1958 och mamma och pappa ni får ursäkta men Michelle Pfeiffer spelar i en annan division. Under 80-talet dök hon upp i filmer som "Farligt begär", "Scarface" och den kalkonfilmen "Grease 2". Alla som har sett Scarface vet att hon är mycket vacker som Tony Montanas flickvän Elvira, om än dock väldigt, väldigt smal.
Lori Singer
Har den kvinnliga huvudrollen i "Footloose" som den rebelliska Ariel men är väl som allra vackrast när hon spelar mot Tom Hanks i filmen "The man with the red shoe". Hon förför Tom Hanks i rollen som spion och den som gillar riktigt snyggt 80-talsmode skall se henne i den filmen. Den som vill se en riktigt vacker kvinna skall spola fram till scenen när hon står i aftonklänning och öppnar dörren för en smokingklädd Hanks.
Kim Wilde
Alternativ look och väldigt rockigt snygg. Ovan ett av världens genom tiderna snyggaste LP-omslag enligt mig. Kim Wilde hade inte bara en bra röst och ett vackert utseende, utan en attityd och en utstrålning som lyfter henne ännu mera. Lägg där till hennes extrema brittiska upper-class accent och du har en fantastisk kvinna. Mest känd för hennes största hit "Kids in America", märkligt nog med tanke på hennes brittiska ursprung. Bästa låten är enligt mig ändå "Cambodia".
Sandra Cretu
Popsångerskan med världshits som "Maria Magdalena" och "In the heat of the night". Tysklands främsta kvinnliga musikexport någonsin. Trots att hon är född i Tyskland tycker jag att det finns lite orientala drag i hennes ansikte och jag har inte efterforskat vad det beror på. Sandra är väl egentligen ett bevis på hur stor man kunde bli som kvinnlig artist under 80-talet och sen inte överleva musikmarknaden in på 90-talet. Det mest anmärkningsvärda är väl egentligen att hon som var så vacker gifte sig med sin producent Michael Cretu.
Robin Beck
Hon släppte en platta sponsrad och köpt av Coca-Cola Company som jag har nämnt tidigare i den här bloggen. Hångellåtten "First Time" är fantastisk och användes som jag tidigare har nämnt som Coca-Colareklam
1988-1989. Robin Beck ägnade hela 80-talet åt att köra åt kända artister som Bonnie Tyler och Pat Benatar för att sedan breaka själv mot slutet och försvinna ungefär lika fort. Men en otrolig röst hade hon och vacker var hon, det får vi inte glömma!
Lena Endre
Hon slår igenom i rollen som Ingrid i tv-serien "Varuhuset" och är den enda kvinnliga såpaskådisen tillsammans med Christina Schollin under 80-talet som kan jämföras med 80-talets dito. Inget ont mot Marika Lindström men hon hade inte funkat i en amerikansk såpa. Lena Endre är riktigt vacker rakt igenom serien och är den enda karaktären på kvinnosidan som representerar någon form utav ungdomligt mode. Hon är dessutom bra i Lorrygänget och har ett av skådespelarsveriges största rättspathos!
Gunnel Fred
Lena Endres kollega i Lorrygänget under 80-talet. Dyker upp i filmen "Strul" 1988 och även i "Drömkåken" under början av 90-talet. Gunnel Fred är underskattad som skådespelerska och har inte haft lika framgångsrik karriär som sina kvinnliga kollegor i Lorrygänget, Ulla Skoog, Suzanne Reuter, Lena Endre och Gunilla Röör. Men vill man se en riktigt vacker kvinna i en svensk film och en riktigt fin kärleksscen så är det bara att sätta sig ner framför Strul och titta på Gunnel Fred och Björn Skifs i samspel till tonerna av "Maybe we're about to fall in love" med Tommy Nilsson.
Så jag hade kunnat lista upp betydligt fler kvinnor som Madonna, Jennifer Beales ifrån "Flashdance" mfl men jag nöjer mig såhär med en blandning av skådespelerskor och sångerskor, utländska och svenska. Jag tror att min poäng har gått fram i alla fall. Det fanns många vackra kvinnor även under 80-talet!
Kvinnor med makt blev någonting som satte spår i dåtidens TV och filmer. Dallas och Dynastin är serier som kryllar av maktlystna och eleganta kvinnor. Kvinnan var helt enkelt inte enbart ett mansobjekt utan snarare som varelser med elegans och list kunde snärja män.
Well, lite förförståelse innan jag kablar ut min lista som presenteras helt utan rangordning, men som förtjänar lite glans igen:
Goldie Hawn
Kvinnan med det blonda håret som alltid fick spela "dum blondin" trots att hon personligen är en väldigt skarp kvinna. 1978 började dessutom svenska filmöversättare att döpa om alla engelska titlar på hennes filmer till "Tjejen som... ". Samma ologik som att alla Mel Brooks filmer heter "Det våras för..." på svenska. I Sverige minns vi henne alltså främst under 80-talet från alla filmer som börjar med titeln "Tjejen som...". Bonusinfo är väl att hon är mamma till Kate hudson, vilket också är en riktigt vacker kvinna.
Kelly Lebrock
Fotomodell under 80-talet och skådespelerska i "The woman in red" där hon gör den oförglömliga rollen som Charlotte. Det är hon som är the woman in red och med sin sensuella framtoning och sin underbara brittiska upper-class accent är hon hur vacker som helst i en av de charmigaste komedifilmerna från 80-talet. Tiden har inte varit så snäll mot just hennes utseende nu för tiden, men en gång i tiden prydde hon förstasidan på Vogue Magazine!
Michelle Pfeiffer
Kanske fortfarande en av världens vackraste kvinnor! Hon är född samma år som mina föräldrar 1958 och mamma och pappa ni får ursäkta men Michelle Pfeiffer spelar i en annan division. Under 80-talet dök hon upp i filmer som "Farligt begär", "Scarface" och den kalkonfilmen "Grease 2". Alla som har sett Scarface vet att hon är mycket vacker som Tony Montanas flickvän Elvira, om än dock väldigt, väldigt smal.
Lori Singer
Har den kvinnliga huvudrollen i "Footloose" som den rebelliska Ariel men är väl som allra vackrast när hon spelar mot Tom Hanks i filmen "The man with the red shoe". Hon förför Tom Hanks i rollen som spion och den som gillar riktigt snyggt 80-talsmode skall se henne i den filmen. Den som vill se en riktigt vacker kvinna skall spola fram till scenen när hon står i aftonklänning och öppnar dörren för en smokingklädd Hanks.
Kim Wilde
Alternativ look och väldigt rockigt snygg. Ovan ett av världens genom tiderna snyggaste LP-omslag enligt mig. Kim Wilde hade inte bara en bra röst och ett vackert utseende, utan en attityd och en utstrålning som lyfter henne ännu mera. Lägg där till hennes extrema brittiska upper-class accent och du har en fantastisk kvinna. Mest känd för hennes största hit "Kids in America", märkligt nog med tanke på hennes brittiska ursprung. Bästa låten är enligt mig ändå "Cambodia".
Sandra Cretu
Popsångerskan med världshits som "Maria Magdalena" och "In the heat of the night". Tysklands främsta kvinnliga musikexport någonsin. Trots att hon är född i Tyskland tycker jag att det finns lite orientala drag i hennes ansikte och jag har inte efterforskat vad det beror på. Sandra är väl egentligen ett bevis på hur stor man kunde bli som kvinnlig artist under 80-talet och sen inte överleva musikmarknaden in på 90-talet. Det mest anmärkningsvärda är väl egentligen att hon som var så vacker gifte sig med sin producent Michael Cretu.
Robin Beck
Hon släppte en platta sponsrad och köpt av Coca-Cola Company som jag har nämnt tidigare i den här bloggen. Hångellåtten "First Time" är fantastisk och användes som jag tidigare har nämnt som Coca-Colareklam
1988-1989. Robin Beck ägnade hela 80-talet åt att köra åt kända artister som Bonnie Tyler och Pat Benatar för att sedan breaka själv mot slutet och försvinna ungefär lika fort. Men en otrolig röst hade hon och vacker var hon, det får vi inte glömma!
Lena Endre
Hon slår igenom i rollen som Ingrid i tv-serien "Varuhuset" och är den enda kvinnliga såpaskådisen tillsammans med Christina Schollin under 80-talet som kan jämföras med 80-talets dito. Inget ont mot Marika Lindström men hon hade inte funkat i en amerikansk såpa. Lena Endre är riktigt vacker rakt igenom serien och är den enda karaktären på kvinnosidan som representerar någon form utav ungdomligt mode. Hon är dessutom bra i Lorrygänget och har ett av skådespelarsveriges största rättspathos!
Gunnel Fred
Lena Endres kollega i Lorrygänget under 80-talet. Dyker upp i filmen "Strul" 1988 och även i "Drömkåken" under början av 90-talet. Gunnel Fred är underskattad som skådespelerska och har inte haft lika framgångsrik karriär som sina kvinnliga kollegor i Lorrygänget, Ulla Skoog, Suzanne Reuter, Lena Endre och Gunilla Röör. Men vill man se en riktigt vacker kvinna i en svensk film och en riktigt fin kärleksscen så är det bara att sätta sig ner framför Strul och titta på Gunnel Fred och Björn Skifs i samspel till tonerna av "Maybe we're about to fall in love" med Tommy Nilsson.
Så jag hade kunnat lista upp betydligt fler kvinnor som Madonna, Jennifer Beales ifrån "Flashdance" mfl men jag nöjer mig såhär med en blandning av skådespelerskor och sångerskor, utländska och svenska. Jag tror att min poäng har gått fram i alla fall. Det fanns många vackra kvinnor även under 80-talet!
Betraktelser och söndagsmiddag!
Nu kommer en rekommendation för alla er som har planer på att åka till Malmö.
Jag befann mig där i helgen tillsammans med min fd tränare Christian Thomasson. Han hörde av sig som hastigast i torsdags och undrade om jag ville följa med ner till Malmö och se på friidrottstävlingar. Självklart ville jag det, alltid trevligt att träffa gamla vänner och se tjejerna, ur den gruppen jag har tränat, prestera!
Vi tog i vart fall den här resan som en kombinerad nöjesresa och friidrottsresa, vilket innebar att vi spenderade en del tid inne i Malmö centrum också. Här har Malmö verkligen lyckats, för Malmö centrum är väldigt mysigt. Den långa gågatan som passerar alla torgen gör att staden får en puls, blandat med en slags gemytlighet. Ett annat tecken på puls och storstadskänsla är när man befinner sig på Gustav Adolfs Torg och blickar upp mot Sydsvenskans stora logga, rakt över ett hustak. Stiligt och helt i klass med Jyllandspostens version på Rådhusplatsen i Köpenhamn.
Notera Sydsvenskans logga i vänstra hörnet!
Ett annat torg som verkligen utmärker sig är Lilla torg, vilket får Lilla torg i Halmstad att framstå som ett skämt. Här har man lyckats skapa det som många svenska städer saknar. Ett riktigt torg där restaurangerna får ligga runt omkring och ett torg som i första hand är människornas och inte bilarnas. En oas för avkoppling på sommaren, en plats där gemyt skapas genom de tätt kringliggande restaurangerna. Här känns som en idealisk plats att sitta om det går bra för Sverige i fotbolls-VM. Här kan man på något sätt känna en känsla av samhörighet och höra människor vara entuiasmerande.
Lilla Torg! Folkets torg! En känsla av kontinenten.
Den lång gågatan genom Malmö avslutas vackert i hamnen. Står man på Stora Torg och blickar ner längs gågatan mot hamnen. Man ser inte hela hamnen utan mer döljer sig bakom de sista husfasaderna. Men den blicken man får av havet och hamnen är tillräckligt för att man skall kunna sätta sig in i hur romantiskt ett älskande par kan avsluta en promenad på Malmös gågator ner mot hamnen, en varm sommarkväll när solen sänker sig i väster i ett rosa skimmer och blänker mot husfasaderna.
Den stora rekommendationen är i alla fall söndagsmiddagen som jag och Christian åt igår, tack vare rekommendation från Linn Zetterström-Persson. Tack så mycket Linn!
Rådhuskällaren i Malmö. Lägg det på minnet om ni har vägarna förbi Malmö. Vilken restaurang helt enkelt! Den är inte lätt att upptäcka där den ligger på Stora Torg eftersom skyltningen är aningen dålig. Men med logikens hjälp hittade vi dit, och logiken var att den stora pampiga byggnaden i mitten rimligen bör vara rådhuset och då måste ju restaurangen finns i närheten ju närmare vi går. Efter logikens alla regler så ligger självklart rådhuskällaren nere i källaren på Rådhuset!
Vad som bjuds på en söndagseftermiddag är vad de kallar för Filéfrossa. Det är precis vad det låter som också kan jag lova er. Här finns oxfilé, fläskfilé och kycklingfilé tillsammans med en kock som skär upp det åt dig på beställning. Det bästa av allt, du får äta precis hur mycket du vill! Det är alltså bara att återvända till kocken som gladeligen skär upp nya bitar till dig när du är färdig. Du har tre olika sorters sås att välja bland, Rödvinsås, hemmagjord Bearnaisesås och någon specialgjord sås. Rödvinssåsen smakar dessutom verkligen rödvin vilket helt klart lyfter fram exempelvis fläskköttets karaktär och smak.
Till detta kan du välja mellan hemmagjord potatisgratäng eller ugnsgjorda potatisar. Som om det inte var nog har de ett mycket fint salladsbord där man hade kunnat äta sig mätt bara på det. Där finns tre olika sorters sill som ingår i salladsbordet, varav en sort är hela sillar! Bröd á la skuren baguette finns att tillgå förstås och personalen håller mycket god klass. Är du inte mätt när du har gott därifrån, då har du inte njutit av Rådhuskällaren! För på Rådhuskällarens filéfrossa skall man bara koppla av och njuta i den vackert inredda källaren. Här får en middag gärna ta två timmar, för det är livskvalité man ger sig själv.
5/5 Rådhuskällaren om du känner att du vill lägga ut 199:- på en söndagsmiddag i Malmö!
En kock på Rådhuskällaren som alltid står redo att skära upp ny oxfilé åt dig!
Rådhuset i Malmö, ingången till Rådhuskällaren är på höger sida på bilden!
Jag befann mig där i helgen tillsammans med min fd tränare Christian Thomasson. Han hörde av sig som hastigast i torsdags och undrade om jag ville följa med ner till Malmö och se på friidrottstävlingar. Självklart ville jag det, alltid trevligt att träffa gamla vänner och se tjejerna, ur den gruppen jag har tränat, prestera!
Vi tog i vart fall den här resan som en kombinerad nöjesresa och friidrottsresa, vilket innebar att vi spenderade en del tid inne i Malmö centrum också. Här har Malmö verkligen lyckats, för Malmö centrum är väldigt mysigt. Den långa gågatan som passerar alla torgen gör att staden får en puls, blandat med en slags gemytlighet. Ett annat tecken på puls och storstadskänsla är när man befinner sig på Gustav Adolfs Torg och blickar upp mot Sydsvenskans stora logga, rakt över ett hustak. Stiligt och helt i klass med Jyllandspostens version på Rådhusplatsen i Köpenhamn.
Notera Sydsvenskans logga i vänstra hörnet!
Ett annat torg som verkligen utmärker sig är Lilla torg, vilket får Lilla torg i Halmstad att framstå som ett skämt. Här har man lyckats skapa det som många svenska städer saknar. Ett riktigt torg där restaurangerna får ligga runt omkring och ett torg som i första hand är människornas och inte bilarnas. En oas för avkoppling på sommaren, en plats där gemyt skapas genom de tätt kringliggande restaurangerna. Här känns som en idealisk plats att sitta om det går bra för Sverige i fotbolls-VM. Här kan man på något sätt känna en känsla av samhörighet och höra människor vara entuiasmerande.
Lilla Torg! Folkets torg! En känsla av kontinenten.
Den lång gågatan genom Malmö avslutas vackert i hamnen. Står man på Stora Torg och blickar ner längs gågatan mot hamnen. Man ser inte hela hamnen utan mer döljer sig bakom de sista husfasaderna. Men den blicken man får av havet och hamnen är tillräckligt för att man skall kunna sätta sig in i hur romantiskt ett älskande par kan avsluta en promenad på Malmös gågator ner mot hamnen, en varm sommarkväll när solen sänker sig i väster i ett rosa skimmer och blänker mot husfasaderna.
Den stora rekommendationen är i alla fall söndagsmiddagen som jag och Christian åt igår, tack vare rekommendation från Linn Zetterström-Persson. Tack så mycket Linn!
Rådhuskällaren i Malmö. Lägg det på minnet om ni har vägarna förbi Malmö. Vilken restaurang helt enkelt! Den är inte lätt att upptäcka där den ligger på Stora Torg eftersom skyltningen är aningen dålig. Men med logikens hjälp hittade vi dit, och logiken var att den stora pampiga byggnaden i mitten rimligen bör vara rådhuset och då måste ju restaurangen finns i närheten ju närmare vi går. Efter logikens alla regler så ligger självklart rådhuskällaren nere i källaren på Rådhuset!
Vad som bjuds på en söndagseftermiddag är vad de kallar för Filéfrossa. Det är precis vad det låter som också kan jag lova er. Här finns oxfilé, fläskfilé och kycklingfilé tillsammans med en kock som skär upp det åt dig på beställning. Det bästa av allt, du får äta precis hur mycket du vill! Det är alltså bara att återvända till kocken som gladeligen skär upp nya bitar till dig när du är färdig. Du har tre olika sorters sås att välja bland, Rödvinsås, hemmagjord Bearnaisesås och någon specialgjord sås. Rödvinssåsen smakar dessutom verkligen rödvin vilket helt klart lyfter fram exempelvis fläskköttets karaktär och smak.
Till detta kan du välja mellan hemmagjord potatisgratäng eller ugnsgjorda potatisar. Som om det inte var nog har de ett mycket fint salladsbord där man hade kunnat äta sig mätt bara på det. Där finns tre olika sorters sill som ingår i salladsbordet, varav en sort är hela sillar! Bröd á la skuren baguette finns att tillgå förstås och personalen håller mycket god klass. Är du inte mätt när du har gott därifrån, då har du inte njutit av Rådhuskällaren! För på Rådhuskällarens filéfrossa skall man bara koppla av och njuta i den vackert inredda källaren. Här får en middag gärna ta två timmar, för det är livskvalité man ger sig själv.
5/5 Rådhuskällaren om du känner att du vill lägga ut 199:- på en söndagsmiddag i Malmö!
En kock på Rådhuskällaren som alltid står redo att skära upp ny oxfilé åt dig!
Rådhuset i Malmö, ingången till Rådhuskällaren är på höger sida på bilden!
Vissa saker som jag inte förstår mig på!
SVT har nog lyckats överträffa sig själv i uselhet när de började sända det helt makalöst dåliga tv-programmet "Minuten". I en flaschig studio á la "Vem vill bli miljonär" slängde man in Peter Settman tillsammans med en massa märkliga människor som vill tjäna pengar och berömmelse på att kasta blyertspennor i glas, välta telefonkataloger och allra märkligast att placera Oreos på pannan och försöka få den till munnen och äta upp den utan att röra med händerna. Skrämmande dåligt underhållningsvärde och jag förstår inte hur man kan satsa pengar på att låta människor tävla i TV i gamla klassfestlekar. Ärligt talat hade jag nog hellre tittat på en turnering med svenska kändisar som leker Hela havet stormar i en halvtimme.
Tänk er själva en line-up med Björn Ranelid, Ulf Brunnberg, Filip och Fredrik, Lars-Åke Wilhelmsson, Carola, Lena Philipsson, Patrik Sjöberg, Stefan Holm och Suzanne Reuter tävla i hela havet stormar varje söndag klockan 20:00. Får vi gissa att stackars Sjöberg troligen hade skadat sig under inspelningen och att Filip och Fredrik hade gjort något nytt TV-program på femman där de filosoferar kring Patrik Sjöbergs sanslösa otur att skada sig i svenska tv-program.
Inget ont om en stor idrottsman och personlighet som Patrik Sjöberg, men tror ni inte att Unibet eller Bet-24 hade haft odds på att han skulle skada sig i en Hela-havet-stormar-tävling?
Försvar i alla fall till Peter Settman, du är ju trots allt en fantastiskt bra programledare! Men i ärlighetens namn så när du sitter där i fotöljen i "Här är ditt liv" om 20 år öga mot öga med André Pops, för det är väl han som lär bli nya Oldsberg, så är nog "Minuten" en av pinsamheterna under karriären som lär visas.
Jadu Peter Settman, du lär inte få någon TV-kristallen för "Minuten" i alla fall!
En annan sak som jag inte förstår mig på är Blu-ray. Varför finns Blu-ray? Rimligen för att det skall bli häftigare och mycket högre kvalité när man kikar på actionfilmer. Ett resonemang som jag köper, men med viss reservation. Om nu filmerna anpassas efter att det skall se så bra ut som möjligt genom TV-n så lär ju det göra avkall på själva handlingen. Det känns som att filmerna innehåller mer och mer action och effekter som skall se snyggt ut än genomtänkta filmer och bra grundmanus. Alla ni som har sett SAW-filmen i 3D på bio borde nog inse vad jag menar om hur totalt usel en film kan bli när man bara baserar den på att det skall vara så många effekter som möjligt.
Vi kan ta ett bra exempel på en storartad film som kom ut under förra året, "Bröllopsfotografen". En film av Ulf Malmroos, som bara gör bra filmer och serier, där skådespelet är på topp och handlingen är både komisk och djupt tragisk. Vad skulle jag fått ut av att se den filmen på Blu-ray? Jo, jag skulle troligen få se lite skarpare konturer av Tuva Novotny, hört lite bättre när någon går in och ut genom en dörr. Men på vilket sätt hade det gjort min filmupplevelse bättre? Inte alls enligt mig, för att Bröllopsfotografen har både bra manus och klockrent skådespel från många. Jag vill framförallt lyfta fram Johannes Brost och som vanligt Kjell Bergkvist! Kjell Bergkvist är tveklöst en av Sveriges främsta skådespelare alla kategorier.
Tänk om jag hade blivit en lyckligare människa av att se Tuva Novotny titta på när Björn Starrin dricker mousserat i 3D eller Blu-ray!
Min poäng är alltså att DVD är nog så god som en Blu-ray om man skall se en komedi eller en dramafilm. Dessutom är ju Blu-ray många gånger 100:- dyrare än DVD-varianten. Blu-ray är enligt mig helt enkelt bara ett uselt sätt av företagen att kränga på oss nya elektronikprylar och mer filmer. Snart kommer ju 3D-TV och 3D-filmer börjar dyka upp. WOW! då kanske jag kan få se Tuva Novotny i 3D!!! Gör det Bröloppsfotografen till en bättre film? Knappast!
Tänk er själva en line-up med Björn Ranelid, Ulf Brunnberg, Filip och Fredrik, Lars-Åke Wilhelmsson, Carola, Lena Philipsson, Patrik Sjöberg, Stefan Holm och Suzanne Reuter tävla i hela havet stormar varje söndag klockan 20:00. Får vi gissa att stackars Sjöberg troligen hade skadat sig under inspelningen och att Filip och Fredrik hade gjort något nytt TV-program på femman där de filosoferar kring Patrik Sjöbergs sanslösa otur att skada sig i svenska tv-program.
Inget ont om en stor idrottsman och personlighet som Patrik Sjöberg, men tror ni inte att Unibet eller Bet-24 hade haft odds på att han skulle skada sig i en Hela-havet-stormar-tävling?
Försvar i alla fall till Peter Settman, du är ju trots allt en fantastiskt bra programledare! Men i ärlighetens namn så när du sitter där i fotöljen i "Här är ditt liv" om 20 år öga mot öga med André Pops, för det är väl han som lär bli nya Oldsberg, så är nog "Minuten" en av pinsamheterna under karriären som lär visas.
Jadu Peter Settman, du lär inte få någon TV-kristallen för "Minuten" i alla fall!
En annan sak som jag inte förstår mig på är Blu-ray. Varför finns Blu-ray? Rimligen för att det skall bli häftigare och mycket högre kvalité när man kikar på actionfilmer. Ett resonemang som jag köper, men med viss reservation. Om nu filmerna anpassas efter att det skall se så bra ut som möjligt genom TV-n så lär ju det göra avkall på själva handlingen. Det känns som att filmerna innehåller mer och mer action och effekter som skall se snyggt ut än genomtänkta filmer och bra grundmanus. Alla ni som har sett SAW-filmen i 3D på bio borde nog inse vad jag menar om hur totalt usel en film kan bli när man bara baserar den på att det skall vara så många effekter som möjligt.
Vi kan ta ett bra exempel på en storartad film som kom ut under förra året, "Bröllopsfotografen". En film av Ulf Malmroos, som bara gör bra filmer och serier, där skådespelet är på topp och handlingen är både komisk och djupt tragisk. Vad skulle jag fått ut av att se den filmen på Blu-ray? Jo, jag skulle troligen få se lite skarpare konturer av Tuva Novotny, hört lite bättre när någon går in och ut genom en dörr. Men på vilket sätt hade det gjort min filmupplevelse bättre? Inte alls enligt mig, för att Bröllopsfotografen har både bra manus och klockrent skådespel från många. Jag vill framförallt lyfta fram Johannes Brost och som vanligt Kjell Bergkvist! Kjell Bergkvist är tveklöst en av Sveriges främsta skådespelare alla kategorier.
Tänk om jag hade blivit en lyckligare människa av att se Tuva Novotny titta på när Björn Starrin dricker mousserat i 3D eller Blu-ray!
Min poäng är alltså att DVD är nog så god som en Blu-ray om man skall se en komedi eller en dramafilm. Dessutom är ju Blu-ray många gånger 100:- dyrare än DVD-varianten. Blu-ray är enligt mig helt enkelt bara ett uselt sätt av företagen att kränga på oss nya elektronikprylar och mer filmer. Snart kommer ju 3D-TV och 3D-filmer börjar dyka upp. WOW! då kanske jag kan få se Tuva Novotny i 3D!!! Gör det Bröloppsfotografen till en bättre film? Knappast!
Processen är igång!
Budapest? Riga? Prag? Canberra? Sarajevo? Nicosia? Köpenhamn?
Washington?
Tallinn? Helsingfors? Athen? New Delhi? Reykjavik? Rom? Tokyo? Minsk?
Ottawa?
Seoul? Zagreb? Vilnius? Skopje? Kuala Lumpur? Haag? Abuja? Oslo?
Nairobi?
Warszawa? Bukarest? Belgrad? London? Pretoria? Bangkok? Kiev?
Singapore?
Vart bär det av?
Något av dom får vi hoppas. Processen är igång i alla fall!
Washington?
Tallinn? Helsingfors? Athen? New Delhi? Reykjavik? Rom? Tokyo? Minsk?
Ottawa?
Seoul? Zagreb? Vilnius? Skopje? Kuala Lumpur? Haag? Abuja? Oslo?
Nairobi?
Warszawa? Bukarest? Belgrad? London? Pretoria? Bangkok? Kiev?
Singapore?
Vart bär det av?
Något av dom får vi hoppas. Processen är igång i alla fall!
Att ge efter för bättre vetande!
Så har man äntligen kommit igång igen med löpningen och det känns riktigt, riktigt bra. Efter en hemsk influensa strax innan jul och en hosta som höll i sig i fem veckor och gjorde att jag började fundera på hur människor med AIDS lever sitt liv. Skämt o sido så var det ganska allvarlig hosta djupt från lungerna och jag har matats med morfinbaserad hostmedicin av min moder under de veckor jag var hemma i Kungälv över julen.
Well, Well, ingen hosta nu i alla fall och det går att springa riktigt bra. Trots att jag aldrig varit något fan av att springa distans, har jag helt plötsligt nu insett att jag njuter av att känna att benen kan springa på i över en mil. Milen var tanken med dagens distans så jag kunde toppa fredagens 7km, men icke!
Vädergudarna över Halmstad idag har nog velat att Halmstadborna skulle investera i långfärdsskriskor allihopa. Är det så att Stadium och Intersport gått ihop med vädergudarna för att få krängt mer skridskor tro? Så är det nog inte, men allvarligt talat så var det näst intill omöjligt att springa på gator och stigar såvida jag inte ville springa på den lilla, lilla ytan med blötsnö som knappt existerade. Denna ytan var ju dessutom förstås ömsom blandad med vattenpölar. Efter 5 kilometers löpning, där jag var nära på att halka ner i Nissan, fick jag helt enkelt ge efter för bättre vetande, det gick helt enkelt inte att springa några längre distanser idag.
Ännu värre än såhär såg Halmstads gator ut idag!
Jag fick helt enkelt inse att det där med gåing kanske inte är så dumt ändå som alternativ träningsform. Eller "Power-walking" som de människor säger som tror att de är sig lite för mer och har någon slags fix-idé om att de på allvar utför en bättre form av träning än alla de friskistanterna som släpar sig runt på slingor med stavar och dylikt. Sanningen är ju faktiskt att de utför precis samma sak! Även om man kan rikta en viss kritik mot en del människors teknik för att använda de där stavarna.
Jag hade nog fasen klarat mig bättre med stavar ute idag!
Det fick bli en 5 kilometers lång promenad och koppla in någon värmande låt som "Sunshine Reggae", med Laid Back från 1982, och traska runt i Frennarp och Furet och känna sig som en äkta "friskistant". Jag kommer hellre hem blöt och aningen sämre löptränad än att låta mina ledband och min hälsena bli påmind om varför jag en gång i tiden fick sluta med friidrott på ungdomselitnivå!
http://www.youtube.com/watch?v=mPjIC0TRstY <----- Laid Back - Sunshine Reggae
Well, Well, ingen hosta nu i alla fall och det går att springa riktigt bra. Trots att jag aldrig varit något fan av att springa distans, har jag helt plötsligt nu insett att jag njuter av att känna att benen kan springa på i över en mil. Milen var tanken med dagens distans så jag kunde toppa fredagens 7km, men icke!
Vädergudarna över Halmstad idag har nog velat att Halmstadborna skulle investera i långfärdsskriskor allihopa. Är det så att Stadium och Intersport gått ihop med vädergudarna för att få krängt mer skridskor tro? Så är det nog inte, men allvarligt talat så var det näst intill omöjligt att springa på gator och stigar såvida jag inte ville springa på den lilla, lilla ytan med blötsnö som knappt existerade. Denna ytan var ju dessutom förstås ömsom blandad med vattenpölar. Efter 5 kilometers löpning, där jag var nära på att halka ner i Nissan, fick jag helt enkelt ge efter för bättre vetande, det gick helt enkelt inte att springa några längre distanser idag.
Ännu värre än såhär såg Halmstads gator ut idag!
Jag fick helt enkelt inse att det där med gåing kanske inte är så dumt ändå som alternativ träningsform. Eller "Power-walking" som de människor säger som tror att de är sig lite för mer och har någon slags fix-idé om att de på allvar utför en bättre form av träning än alla de friskistanterna som släpar sig runt på slingor med stavar och dylikt. Sanningen är ju faktiskt att de utför precis samma sak! Även om man kan rikta en viss kritik mot en del människors teknik för att använda de där stavarna.
Jag hade nog fasen klarat mig bättre med stavar ute idag!
Det fick bli en 5 kilometers lång promenad och koppla in någon värmande låt som "Sunshine Reggae", med Laid Back från 1982, och traska runt i Frennarp och Furet och känna sig som en äkta "friskistant". Jag kommer hellre hem blöt och aningen sämre löptränad än att låta mina ledband och min hälsena bli påmind om varför jag en gång i tiden fick sluta med friidrott på ungdomselitnivå!
http://www.youtube.com/watch?v=mPjIC0TRstY <----- Laid Back - Sunshine Reggae
Poesi!
Livets skål! O, min Anita,
uti glömskans dryck!
Jag vill känna varma, vita
jungfrulemmars tryck!
I materien vill jag röna,
riktigt ha i famn
det som andens språk "det sköna"
givit såsom namn!
Jag vill andas blott Anita,
blott Anita se,
känna endast varma, vita
lemmars rörelse!
Högt man prisar konstens njutning,
den är kall och arm
emot väsenssammanslutning,
kärlek barm mot barm!
Sinnlighetens makt är kuvad
av en trång moral.
dygden, stel och överskruvad,
håller långa tal.
Dumheten har funnit mycket,
fann till slut ett fynd,
som föll folken uti tycket:
"Sinnlighet är synd!"
Sedan dess har kungasonen,
son av kung Natur,
av den vise dygdefånen
sparkats ut som djur.
Icke mer han vågar modigt
visa sig bland folk,
men han hämnas blodigt
med förgiftad dolk.
Sen när halva mänskligheten
ruttnat ned i grund,
mördad av anständigheten,
kommer segerns stund
Då skall dygdens makt, den sanna,
ärva den, som ljög.
Sinnligheten skall sin panna
bära stolt och hög.
Kropp med ande skall bli enad
och ett hjärta fritt
med en kärlek, fri och renad,
mänska, skall bli ditt!
Därför, därför, ljuva flicka,
blott till hjärtat lyss!
Låtom oss varandra dricka
i en kyssars kyss!
Rodna kind, du lockomflutna,
på ditt sköna sätt!
blicka ömt, till hälften slutna,
öga, du gör rätt!
Häv dig, vita barm, och bölja!
Du har rätt därtill!
Vet att oskuld kan dig följa
huru långt du vill!
Älska, älska, min Anita,
med din själ och kropp,
oskuldsfulla, varma, vita,
ljuva rosenknopp!
Gustaf Fröding 1884!
Jag är inte mycket för poesi men lyssna på den här låten tonsatt av, tro det eller ej, Sven-Ingvars från 1971. Inget dansband, inget tönteri, bara en mycket vacker låt helt enkelt!
Jag har fått en ny idol!
Eftersom mitt mål med hösten är att förhoppningsvis få praktik på en svensk ambassad eller på ett konsulat någonstans i världen så kollade jag upp lite vad de svenska ambassadörerna i olika delar av världen heter. Mina damer och herrar jag har fått en helt ny idol!
Claes Hammar!
Mannen är baserad i Stockholm i första hand men är Sveriges Karibienambassadör. Håll i er nu! Claes har ansvaret för länder som Bahamas, Barbados, Belize, Antigua och Barbuda, Dominikanska Republiken, Saint Lucia med mera. Han kan omöjligt grina över sin arbetssituation. Okej jag får väl ge honom att han måste ha haft en del att göra med Haiti men annars. Om han läser hans förpliktelser så är han skyldig att besöka alla länder minst en gång varje år. Tråkigt värre att dra till Nassau på Bahamas för att man är skyldig Svenska staten att göra det.
Det som lyfter Claes Hammar en dimension till är att han på sin facebooksida skriver om väderleksförhållandena och om hur bra han har det där han befinner sig i olika städer och sen bedriver frågesport på engelska för sina vänner om vilket land han befinner sig i, genialt! Utan att ha träffat honom och överhuvudtaget veta någonting om hans personlighet så måste han ändå indirekt vara hela Ambassadörssveriges playboy nummer 1 och är säkert Classe eller Clabbe med fler människor än han hade kunnat känna sig bekväm med. För vem vill inte vara vän med Classe? Claes Hammar Ambassadörssveriges Sonny Crockett? Överdrift in absurdum, men ändå så målande det kan bli inom den så strikt korrekta Ambassadsvärlden. Eller fråga bara Hans Olsson, Sveriges Ambassadör för länder som Uzbekistan och Kirgizistan. I den jämförelsen är Claes Hammar en tveklös Sonny Crockett!
Hans Olsson inget ont om dig för ditt arbete är troligen nog så viktigt. Men Claes Hammar jag säger det igen du är min nya idol!
Världen blir farligare?
Blev lite fundersam när jag kikade på text-tv förut!
Tydligen är det nya hotet i USA år 2011 BOMBBREV till skillnad mot det gamla BREVBOMB. Tekniken går framåt verkar det som! Så passa er om ni flyttar till USA och får en bomb nerkörd i brevlådan, den kan innehålla brev, så var försiktig!
Tydligen är det nya hotet i USA år 2011 BOMBBREV till skillnad mot det gamla BREVBOMB. Tekniken går framåt verkar det som! Så passa er om ni flyttar till USA och får en bomb nerkörd i brevlådan, den kan innehålla brev, så var försiktig!
Bara en dag att må bra helt enkelt!
Jag vet inte varför men idag har jag verkligen varit på ett sådant underbart humör helt enkelt. Harmonisk och rofylld. Dagen började av att jag vaknade av sms från Emilie Lidström och nej du störde inte, man skall inte sova längre än klockan 10. Självklart blev jag liggandes kvar i sängen och då ringer pappa och säger att det brunnit på Nunnegårdsgatan där morsan bor. Snabbt på telefonen och slå mamma en signal och bli lugnad av att det inte var deras lägenhetslänga som brann.
Som tur var för vår del är det ett av husen på andra sidan skolan där mamma bor som brann! Bilden är från imorse och stackars de som bor där och fick föras till sjukhus.
Har städat fint i lägenheten och packat upp all packning efter veckorna i Kungälv. Få packa upp alla nyinköpta kläder och hänga in dem i garderoben, packa upp julklappar och ställa fram prydnader och dylikt som man har fått.
Mitt under dagen ringer Lars Ingemarsson, web-ansvarig på Laholms kommun, och kommenterar våran fältstudie och granskning av Laholms kommun och säger att han tycker att vi har hittat några intressanta slutsatser. Vad underbart när någonting man gör väcker ett intresse. Tack för feed-back Lars Ingemarsson.
Suede!
Efter att ha lagat riktigt mycket mat för idag och imorgon ligger jag och bara njuter till tro det eller ej rockbandet Suede. Totalt olikt mig att lyssna på dem, men jävlar vad bra "Beautiful Ones" är med Suede.
http://www.youtube.com/watch?v=xqovGKdgAXY <---- Suede - Beutiful Ones
En enkel dag helt enkelt men jag kan inte sluta känna känslan av att må bra!
Som tur var för vår del är det ett av husen på andra sidan skolan där mamma bor som brann! Bilden är från imorse och stackars de som bor där och fick föras till sjukhus.
Har städat fint i lägenheten och packat upp all packning efter veckorna i Kungälv. Få packa upp alla nyinköpta kläder och hänga in dem i garderoben, packa upp julklappar och ställa fram prydnader och dylikt som man har fått.
Mitt under dagen ringer Lars Ingemarsson, web-ansvarig på Laholms kommun, och kommenterar våran fältstudie och granskning av Laholms kommun och säger att han tycker att vi har hittat några intressanta slutsatser. Vad underbart när någonting man gör väcker ett intresse. Tack för feed-back Lars Ingemarsson.
Suede!
Efter att ha lagat riktigt mycket mat för idag och imorgon ligger jag och bara njuter till tro det eller ej rockbandet Suede. Totalt olikt mig att lyssna på dem, men jävlar vad bra "Beautiful Ones" är med Suede.
http://www.youtube.com/watch?v=xqovGKdgAXY <---- Suede - Beutiful Ones
En enkel dag helt enkelt men jag kan inte sluta känna känslan av att må bra!
Inception!
Har fått höra av många nu att filmen Inception skall vara helt sanslöst bra. Som videobutiksarbetare bör man väl faktiskt ha sett en sådan film. Det gjordes i alla fall idag i sällskap med Erik Larsson, Malin Gustafsson och Patrik Eriksson. Patrik hade dessutom tillbringat en trevlig eftermiddag med mig inne i Göteborg för att införskaffa nyårskläder.
Hur som haver måste jag säga att filmen Inception faktiskt är väldigt fängslande. Kopplingen till MATRIX är inte långt borta i en film som utspelas i dubbelvärldar och slutligen i tvådubbelvärldar samtidigt. Det gäller med andra ord att hålla sig vaken och verkligen sätta sig in i filmen för att förstå i vilken värld man befinner sig i. Huvudrollen som drömexperten Mr Cobb spelas av Leonardo Dicaprio, som agerar i rena Matt Damonstilen. Han har förmågan att kunna söva ner människors drömmar och stjäla deras tankar. Den här gången får han dock ett uppdrag av en stor multimiljardär vid namn Saito att istället plantera en idé i det omedvetna hos hans främste rivals son, som är ämnad att ta över faderns företagsimperium. Idén som skall planteras inne i sonens, Mr Robert Fischers, omedvetna är tanken att när han ärver faderns företagsimperium så skall han sälja av det bit för bit, varpå Saito blir ensam kvar störst på marknaden. Så långt en intressant story om att kunna påverka människors omedvetna.
Logiken i filmen bygger på att man kan söva ner folk med riktigt tunga droger och sen seriekoppla varandra med hjälp av en väska med en konstruktion så att de agerar medvetet i en drömvärld som framstår som äkta, man kan även söva ner någon i en drömvärld och på så sätt nå ytterligare en drömvärld osv. Dör man i en drömvärld går man vidare i nästa exempelvis. Helt klart en smart uttänkt story som håller bra genom filmen tills det börjar dyka upp många missar tyvärr.
Miss nummer ett, Mr Saito som är Robert Fischers fars största rival sedan länge, dyker upp i Mr Fischers drömvärld och agerar mot slutet sida vid sida med honom utan att Robert Fischer varken ifrågasätter eller har den minsta aning om vem han är. Med tanke på Mr Saitos förhållande till hans far så borde han veta vem han är.
Miss nummer två, Mr Saito skjuts i drömvärld ett och lever sedan vidare i drömvärld två och tre dock aningen skadad av det tidigare skottet. Dessutom ju mer han blöder i drömvärld ett ju mer påverkas han i de andra drömvärldarna. Fullt rimligt, bara det att Robert Fischer blir också skjuten i drömvärld tre och dör men är fullt återställd i drömvärld fyra. Totalt ologiskt!
Miss nummer tre, när Mr Cobbs fru tar livet av sig på riktigt så gör hon det genom att hoppa från ett fönster på ett hotell efter att ha klättrat ut genom ett fönster i deras bröllopssvit. Det märkliga är att hon inte sitter utanför bröllopssvitens fönster när hon skall hoppa utan på byggnaden mitt emot ur ett öppet fönster som är upplyst. I fönstret på bröllopssviten sitter Mr Cobb och det är säkert 10m mellan dem. Hur fasen tog hon sig till andra byggnaden, flög hon dit? Eller gick hon in och bokade ett rum där också som råkade vara ledigt precis mitt emot? Eller klättrade hon över, och i så fall vad gjorde personerna som redan var i sviten?
Miss nummer fyra, Mr Cobb och hans fru har två barn som inte kan vara mer än 5 och 7 år gamla, men de har spenderat ungefär 50 år av sitt liv i drömvärldarna. I filmen beskrivs det att 1 timme i drömmarnas värld är 5 min i verkliga livet. 50 år á la 5min i verkliga livet, slå ut den ekvationen i huvudet om ni kan så förstår ni att de lär inte ha varit några direkt närvarandra föräldrar under barnens uppväxt. Sen senare anges olika tidsangivelser för hur lång tiden är mellan olika drömvärldar. Skillnaden mellan drömvärld två och tre skall vara att fya minuter i drömvärld två är tjugo minuter i drömvärld tre. Det går inte alls ihop när det sen sägs att en verklig timme skulle kunna vara tio år eller något liknande i någon av drömvärldarna.
Miss nummer fem, vad som händer i drömvärlden som är innan den man befinner sig, inklusive det verkliga livet, påverkar varandra. I drömvärld ett sitter alla nersövda i en skåpbil som kör runt och blir attackerad och omvärlden i drömvärld två skakas radikalt när bilen blir påkörd i drömvärld ett. Dessutom försvinner gravitationen i drömvärld två när skåpbilen i drömvärld ett kör ut för en dro och befinner sig i luften. i Drömvärld tre däremot påverkas man inte alls av dessa fenomen utan springer runt och åker skidor på snön helt utan problem. Men en lavin bryter minsann ut just i det ögonblicket då skåpbilen krockar med räcket på bron.
Miss nummer sex, den där väskan som seriekopplar alla följer med in i alla drömvärldar utan att någon tar med sig den. Den dyker dessutom bara upp helt plötsligt när den behövs utan att någon har transporterat dit den. Den finsn bara liksom, som något självklart. Annars är det så att det enda som följer med in i drömvärldarna är personer och deras kläder.
Leonardo Dicaprio kan absolut göra fler bra insatser i filmer utöver Titanic!
Det finns ännu fler missar som jag inte minns just nu i filmen men nu lite märkligheter kring själva handlingen i filmen. Den utvecklas förstås till ett kärleksdrama mellan Mr Cobb och hans fru mot slutet av filmen och syftet med uppdraget försvinner näst intill helt och utvecklas till Mr Cobbs personliga vendetta med hans döda fru, som av någon märklig anledning kidnappar Robert Fischer i drömvärld fyra efter att hon dykt upp och skjutit honom i drömvärld tre. Han ligger som någon slags fånge på hennes veranda och jag förstår verkligen inte varför. Eftersom det är helt ologiskt med tanke på hur man tranporteras och dyker upp i nästa värld. En annan intressant detalj som också är en miss är att Robert Fischer dör i drömvärld fyra och vaknar sen åter upp i drömvärld tre vilket strider mot all logik som tidigare har varit, han skulle enligt den uppbyggda logiken ha hamnat i drömvärld fem. Ariadne tar sig också till drömvärld tre igen genom att ta livet av sig, eller undrar om hon inte kom till drömvärld ett eller två direkt. Är alltså drömvärld fyra den sista?
Sen utvecklas filmen till att man skall känna för Leonardo Dicaprios karaktär som vill träffa sina barn och älska sin fru igen. Men vilken vidrig typ är han inte egentligen? En riktig Kiviksmarknads skojare som blåser folk i deras drömmar och stjäl tankar och röjer runt i deras inre. Han vill tjäna pengar och komma tillbaka till USA och träffa sina barn igen, för att göra det hjälper han ett svin som vill förvrida hjärnan på sin rivals son och utnyttja läget att rivalen dör. Faktum är att han inte gör en ända god gärning i hela filmen och ändå läggs storyn upp så att man skall känna för honom. Synd är det ju egentligen om Robert Fischer vars far dör och de har ett ansträngt förhållande till varandra enda in på dödsbädden, plus att han blir utnyttjad av en skojare som drogar ohonm och tar sig in i hans tankar. Den vinklingen finns inte alls i filmen, Märkligt!
Edith Piaf, en kvinna som gärna får uppmärksammas mera!
Det bästa med filmen är i alla fall att den ständigt återkommande låten som används i filmen är Edith Piafs underbara "Non, je ne regrette rien" från 1960. Klockrent och helt underbart!
http://www.youtube.com/watch?v=Q3Kvu6Kgp88 <----- "Non, je ne regrette rien"
Mitt betyg på Inception blir 3 av 5 och det får den för att den är ganska fängslande och att handlingen är intressant och vältänkt till en början, men som sagt den brister extremt mycket!
Hur som haver måste jag säga att filmen Inception faktiskt är väldigt fängslande. Kopplingen till MATRIX är inte långt borta i en film som utspelas i dubbelvärldar och slutligen i tvådubbelvärldar samtidigt. Det gäller med andra ord att hålla sig vaken och verkligen sätta sig in i filmen för att förstå i vilken värld man befinner sig i. Huvudrollen som drömexperten Mr Cobb spelas av Leonardo Dicaprio, som agerar i rena Matt Damonstilen. Han har förmågan att kunna söva ner människors drömmar och stjäla deras tankar. Den här gången får han dock ett uppdrag av en stor multimiljardär vid namn Saito att istället plantera en idé i det omedvetna hos hans främste rivals son, som är ämnad att ta över faderns företagsimperium. Idén som skall planteras inne i sonens, Mr Robert Fischers, omedvetna är tanken att när han ärver faderns företagsimperium så skall han sälja av det bit för bit, varpå Saito blir ensam kvar störst på marknaden. Så långt en intressant story om att kunna påverka människors omedvetna.
Logiken i filmen bygger på att man kan söva ner folk med riktigt tunga droger och sen seriekoppla varandra med hjälp av en väska med en konstruktion så att de agerar medvetet i en drömvärld som framstår som äkta, man kan även söva ner någon i en drömvärld och på så sätt nå ytterligare en drömvärld osv. Dör man i en drömvärld går man vidare i nästa exempelvis. Helt klart en smart uttänkt story som håller bra genom filmen tills det börjar dyka upp många missar tyvärr.
Miss nummer ett, Mr Saito som är Robert Fischers fars största rival sedan länge, dyker upp i Mr Fischers drömvärld och agerar mot slutet sida vid sida med honom utan att Robert Fischer varken ifrågasätter eller har den minsta aning om vem han är. Med tanke på Mr Saitos förhållande till hans far så borde han veta vem han är.
Miss nummer två, Mr Saito skjuts i drömvärld ett och lever sedan vidare i drömvärld två och tre dock aningen skadad av det tidigare skottet. Dessutom ju mer han blöder i drömvärld ett ju mer påverkas han i de andra drömvärldarna. Fullt rimligt, bara det att Robert Fischer blir också skjuten i drömvärld tre och dör men är fullt återställd i drömvärld fyra. Totalt ologiskt!
Miss nummer tre, när Mr Cobbs fru tar livet av sig på riktigt så gör hon det genom att hoppa från ett fönster på ett hotell efter att ha klättrat ut genom ett fönster i deras bröllopssvit. Det märkliga är att hon inte sitter utanför bröllopssvitens fönster när hon skall hoppa utan på byggnaden mitt emot ur ett öppet fönster som är upplyst. I fönstret på bröllopssviten sitter Mr Cobb och det är säkert 10m mellan dem. Hur fasen tog hon sig till andra byggnaden, flög hon dit? Eller gick hon in och bokade ett rum där också som råkade vara ledigt precis mitt emot? Eller klättrade hon över, och i så fall vad gjorde personerna som redan var i sviten?
Miss nummer fyra, Mr Cobb och hans fru har två barn som inte kan vara mer än 5 och 7 år gamla, men de har spenderat ungefär 50 år av sitt liv i drömvärldarna. I filmen beskrivs det att 1 timme i drömmarnas värld är 5 min i verkliga livet. 50 år á la 5min i verkliga livet, slå ut den ekvationen i huvudet om ni kan så förstår ni att de lär inte ha varit några direkt närvarandra föräldrar under barnens uppväxt. Sen senare anges olika tidsangivelser för hur lång tiden är mellan olika drömvärldar. Skillnaden mellan drömvärld två och tre skall vara att fya minuter i drömvärld två är tjugo minuter i drömvärld tre. Det går inte alls ihop när det sen sägs att en verklig timme skulle kunna vara tio år eller något liknande i någon av drömvärldarna.
Miss nummer fem, vad som händer i drömvärlden som är innan den man befinner sig, inklusive det verkliga livet, påverkar varandra. I drömvärld ett sitter alla nersövda i en skåpbil som kör runt och blir attackerad och omvärlden i drömvärld två skakas radikalt när bilen blir påkörd i drömvärld ett. Dessutom försvinner gravitationen i drömvärld två när skåpbilen i drömvärld ett kör ut för en dro och befinner sig i luften. i Drömvärld tre däremot påverkas man inte alls av dessa fenomen utan springer runt och åker skidor på snön helt utan problem. Men en lavin bryter minsann ut just i det ögonblicket då skåpbilen krockar med räcket på bron.
Miss nummer sex, den där väskan som seriekopplar alla följer med in i alla drömvärldar utan att någon tar med sig den. Den dyker dessutom bara upp helt plötsligt när den behövs utan att någon har transporterat dit den. Den finsn bara liksom, som något självklart. Annars är det så att det enda som följer med in i drömvärldarna är personer och deras kläder.
Leonardo Dicaprio kan absolut göra fler bra insatser i filmer utöver Titanic!
Det finns ännu fler missar som jag inte minns just nu i filmen men nu lite märkligheter kring själva handlingen i filmen. Den utvecklas förstås till ett kärleksdrama mellan Mr Cobb och hans fru mot slutet av filmen och syftet med uppdraget försvinner näst intill helt och utvecklas till Mr Cobbs personliga vendetta med hans döda fru, som av någon märklig anledning kidnappar Robert Fischer i drömvärld fyra efter att hon dykt upp och skjutit honom i drömvärld tre. Han ligger som någon slags fånge på hennes veranda och jag förstår verkligen inte varför. Eftersom det är helt ologiskt med tanke på hur man tranporteras och dyker upp i nästa värld. En annan intressant detalj som också är en miss är att Robert Fischer dör i drömvärld fyra och vaknar sen åter upp i drömvärld tre vilket strider mot all logik som tidigare har varit, han skulle enligt den uppbyggda logiken ha hamnat i drömvärld fem. Ariadne tar sig också till drömvärld tre igen genom att ta livet av sig, eller undrar om hon inte kom till drömvärld ett eller två direkt. Är alltså drömvärld fyra den sista?
Sen utvecklas filmen till att man skall känna för Leonardo Dicaprios karaktär som vill träffa sina barn och älska sin fru igen. Men vilken vidrig typ är han inte egentligen? En riktig Kiviksmarknads skojare som blåser folk i deras drömmar och stjäl tankar och röjer runt i deras inre. Han vill tjäna pengar och komma tillbaka till USA och träffa sina barn igen, för att göra det hjälper han ett svin som vill förvrida hjärnan på sin rivals son och utnyttja läget att rivalen dör. Faktum är att han inte gör en ända god gärning i hela filmen och ändå läggs storyn upp så att man skall känna för honom. Synd är det ju egentligen om Robert Fischer vars far dör och de har ett ansträngt förhållande till varandra enda in på dödsbädden, plus att han blir utnyttjad av en skojare som drogar ohonm och tar sig in i hans tankar. Den vinklingen finns inte alls i filmen, Märkligt!
Edith Piaf, en kvinna som gärna får uppmärksammas mera!
Det bästa med filmen är i alla fall att den ständigt återkommande låten som används i filmen är Edith Piafs underbara "Non, je ne regrette rien" från 1960. Klockrent och helt underbart!
http://www.youtube.com/watch?v=Q3Kvu6Kgp88 <----- "Non, je ne regrette rien"
Mitt betyg på Inception blir 3 av 5 och det får den för att den är ganska fängslande och att handlingen är intressant och vältänkt till en början, men som sagt den brister extremt mycket!
Julkalendrar!
Om jag skall vara ärlig så har jag faktiskt inte sett ett enda avsnitt av årets julkalender. Det är väl kanske lite dåligt av mig för jag tycker ändå att man faktiskt kan kosta på sig att se åtminstone ett avsnitt. Men jag får väl helt enkelt finlira lite och slå på stort på julafton och se La Grande finale eller Creme de la creme av julkalendern.
Julkalendern är ju någonting som engagerar alla! För alla i det här landet har sett en eller flera julkalendrar och alla har också väldigt spridda åsikter om vilken julkalender som är den bästa. Jag skall faktiskt oavsett hur svårt det är försöka ranka de julkalendrarna jag har sett. Man brukar ju alltid ha en eller två favoriter, men sen blir det svårare tycker jag för flera julkalendrar ligger ju på ungefär samam nivå men här kommer i alla fall mitt utlåtande över de bästa julkalendrarna som jag har sett.
På plats nr 1:
Sunes Jul! 1991
Denna julkalender är helt genial så till vida att den verkligen återspeglar en typisk Svenssonfamiljs (dock aningen skruvad) förberedelser inför jul och julfirande. Författarna Anders Jacobsson och Sören Olsson kommer rakt in på den svenska "radhussjälen", vilket gör att den heller inte kommer bli omodern, med en humor som når ut till alla oavsett ålder. Skådespeleriet är på topp och briljerar gör Andreas Hoffer som Sune, Gabriel Odenhammar som Håkan, Peter Haber som pappa Rudolf och Carina Lidbom som mamma Karin. Ett litet plus är väl också Gaby Stenberg som den elake och snöbollskastande grannen, Tant Gunnarsson. Ingen annan litterär figur har betytt så mycket för min barndom som Sune!
På plats nr 2:
Jul i Kapernaum! 1995
En mystisk berättelse om en stjärna som störtat för längesen och ligger under staden Kapernaum och påverkar dess väderklimat. Ingen snö har fallit över staden sen den dagen stjärnan föll och värmde upp jordskorpan. Får jag tillägga att ämnet känns ganska så modernt och insiktsfullt. Den här julkalendern flyttar oss i alla fall tillbaka till en fiktiv tid i en stad där SVT verkligen har kostat på sig i kulissbygget. Staden är extremt välbyggd och kuriosan och interiören kring staden gör verkligen att man får en härlig känsla i kroppen. Hade det delats ut guldbaggar i kategorin julkalendrar så hade denna julkalender sannolikt fått det för kostym och interiör. Här är det också genomgående gott skådespel och briljerar här gör Stefan Ekman (Gösta "Sickan" Ekmans bror) i rollen som Klopstock (bilden), Per Sandberg i rollen som den klantige Krampus, Eva Widgren, flickan som vann mitt hjärta då det begav sig i rollen som flickan Amanda, Peter Harrysson som den elake pantbanksägaren Assar Skoog och till slut Lena-Pia Bernhardsson som den bittra tant Innocentia. Till sist får vi inte glömma de sköna docksketcherna som avslutade varje avsnitt med bland annat Magister Munter och Bio Rio.
Plats nr 3:
Mysteriet på Greveholm! 1996
Återigen en god skildring av en Svenssonfamilj men inte riktigt lika träffsäker som i Sunes Jul. Det roliga med familjens sammansättning är väl egentligen att alla familjemedlemmar pratar utpräglad skånska, men tycks komma från var sin del av Skåne för ingen tycks ha helt samma dialekt, framförallt inte dotter Lillan som nog troligen hör hemma runt Båstadtrakten eller i Lund. Här bjuds vi i alla fall på en härlig känsla av äventyr med spöken och humor. De två spökena Sean och Staffan, Sven Ahlström och Pierre Lindstedt, är julkalenderns stora behållning och lyfter hela storyn med sin humor och sitt skådespel. Bäst annars är pappa Leif som gestaltas av Peter Fridh, en Rudolf Andersson-karaktär i skånsk tappning. Barnen gör en helt ok insats även om dialogen svajar lite ibland och alla präglas av att de hela tiden ser ut som frågetecken. Men storyn är mysig och visst var man rädd som fasen för SKELETTET, Greve Von Dy!
Plats Nr 4:
Klasses Julkalender! 1992
Klasse Möllberg briljerar i den mest juliga julkalendern hittills. Han spelar alla karaktärer helt själv från Klasse Kock (bilden) till Tomtenissen som bodde på vinden och gick ut och öppnade luckor på grenarna till en jättehög gran. Den enorma granen är väl föresten det man minns allra mest för högt upp i granen ligger den stugan där Klasse Möllberg huserar. Julkalendern är verkligen genial i sin enkelhet och mycket fyndigheter finns i stugan hos Klasse och det bästa av allt är att mer än halva julkalendern sänds live. Flertalet tävlingar i rena "Jullovsmorgonkaraktär" dyker upp och barn ringer in och tävlar. Den innehåller dessutom fler än 24 avsnitt eftersom den börjar 1:a advent. Det enda minuset med denna julkalendern är att det blir lite väl mycket sång ibland, men en av höjdpunkterna är helt klart lilla vinter-os med Pernilla Wiberg (skidstjärnan), Lasse Åberg (Stig-Helmer) och Klasse Möllberg.
Ture Sventon! 1989
En udda serie om den märklige privatdetektiven Ture Sventon som inte kan säga S och byter därför ut S i alla ord mot bokstaven T, med andra ord heter han egentligen Sture Svensson. Det lustiga som jag alltid tänkt på i alla år är dock varför han inte heter Ture Tventon i så fall. Helge Skoog gör i vilket fall en härlig gestaltning av Ture och visst blir man sugen av alla underbara semlor (temlor) som Herr Sventon trycker i sig under hela serien. Jag minns inte så mycket av själva storyn i just denna julkalendern eftersom jag endast var 2 år när den här julkalendern rullade och att jag enbart har sett ensilka avsnitt i repris genom åren. Vad jag minns helt klart är i alla fall Johan Ulvessons klockrena gestaltning av den sliskige skurken och ärkefienden, Ville Vessla. Vesslas kännetecken är att han alltid bär spetsiga skor, vilket ständigt avslöjar honom när han många gånger försöker förklä sig för att lura Sventon. En annan karaktär som man lär sig att tycka om och hata på samma gång är Herr Omar, Nils Moritz, som är så genuint genomtrevlig ständigt o jämnt så att det går till överdrift. Denna julkalendern präglas inte alls i första hand av julkänsla utan av ett härligt äventyr med mycket humor.
Plats nr 5:
Albert och Herbert! 1982
Den här julkalendern borde egentligen inte alls vara rolig för det handlar om en gammal gubbe och hans vuxne son som bor i ett hus som liknar en soptipp, men den är på sina ställen sanslöst rolig. Det är extremt hög kultfaktor här och denna julkalendern är verkligen så urgöteborgsk som den kan bli. Göteborgshumorn är genomgående igenom hela julkalendern, vilket märks direkt i vinjetten där Sten-Åke Cederhök (Albert) har placerat ett hjul framför dörren till sitt hus och hävdar att "Hjulen står för dörren". Herbert, Tomas von Brömsen är egentligen skittrött på sin allt för stolta pappa och får ständigt lyssna till den klassiska repliken "Hebbe lelle", men på något sätt så tycker han ju ändå om sin far. Underbara scener ur den här julkalendern är när Herbert skall åka skidor, när Albert har fått i sig anabola steroider eller analoga stenciler som han själv säger och när de till slut tröttnar så mycket på varandra att de drar ett vitt sträck genom hela huset med var sin del där den andre inte får vistas. Humorn befinner sig visserligen på yppersta "gubbnivå" men det är jäkligt roligt för en riktig göteborgare när Albert fäller repliker som att "Herkules e den starkaste hästen i hele Haga" och "kila opp till kärringa i mjölkaffären".
Plats nr 6:
Trolltider! 1979 och 1985
Ja, som sagt denna julkalendern var så bra att den faktiskt fick gå i repris igen 1985 som julkalender. Här klaffar allt, musiken, den söta sagan, de söta karaktärerna, humorn och framförallt skådespelerska som är hämtade från Sveriges dåvarande revyelit. Här ser vi Lena-Pia Bernhardsson igen fast den här gången som den elaka häxan Mara. Två andra karaktärer som verkligen utmärker sig här är Eva Rydberg som Kleva och allas vår Birgitta Andersson (Teskedsgumman och Doris i Jönssonligan), som Tova. De två är centralgestalter i serien som handlar om gemenskap och folktro. Handlingen är lite barnsligt socialistisk när den hela tiden försöker lyfta fram det underliggande temat att alla människor behövs oavsett deras personliga egenskaper, för när faran hotar i form av Bergatrollet, Sigge Fürst, så kan allas egenskaper plötsligt bli en fördel utifrån vilken situation man hamnar i. Dialogen är bra och det dyker upp mycket söta sånger, sagokänslan är mer påtaglig än julstämningen. En skådespelare vi ofta får se i lite mera machoroller, Ted Åström, spelar här en barnslig liten karaktär som kallas för Kotte.
Plats nr 7:
Pelle Svanslös! 1997
Här fick SVT verkligen slå på stort när rollbesättningen gjordes för hela julkalendern kryddas av svensk skådespelar elit från då det begav sig. Skådespelet går med andra ord inte att klaga på. Här gör verkligen Björn Kjellmans släpiga röst i rollen som Pelle Svanslös sig helt till rätta, för det lyfter bara fram karaktärsdragen hos den försiktige och något bortkomne Pelle. Cecilia Ljung är utomordentligt söt som Maja Gräddnos, helt klädd i vitt. En minnesvärd pusscen mellan Pelle och Maja dyker genast upp i mitt huvud när jag tänker på den här julkalendern. Vi får också se Brasse Brännström (Magnus och Brasse) som den sympatiske barägaren Trisse. Stjäl showen gör dock Christer Fant som spelar Elake Måns, troligen Christer Fants största gestaltning på film någonsin och enligt mig gör han Elake Måns så bra här att det är en av de bästa karaktärerna någonsin i svensk julkalenderhistoria. Han backas upp av det korkade radarparet Bill och Bull, Leif Andrée och Göran Thorell, som är riktigt roliga. En härlig scen är när de skall tävla i löpning mot bland annat Pelle och startmannen säger "klara, färdiga, gå!", vilket leder till att Bill och Bull enas om att startmannen faktiskt sa gå och börjar gå istället för att springa. Peter Harrysson spelar den underbart barska och hemska hunden Pettersson. Självklart så är Lena-Pia Bernhardsson med även i den här julkalendern med rollen som Majas mamma. Handlingen ramas in av den härliga berättarrösten av Gösta Prüzelius (Reidar Dahlén och Bagheera i Djungelboken).
Plats nr 8:
Herkules Jonssons storverk! 1969
Det här en story som håller även idag. Mamman i serien, Gun Holmqvist, kommer av en slump på en ramsa när hon skriver fel på sin skrivmaskin, "överliggande kramaxel, kalasvev och bubbla förknasare". Ramsan visar sig vara en trollformel som förvandlar familjens 7-årige son Herman, James Dickson, till superhjälten Herkules och familjens far, Tage Danielsson till en 7-årig pojke. Tage Danielssons gestaltning av en 7-årig pojke hamnar farligt nära hans karaktär "Knorrhane" i Saltkråkan, som han gjorde 2 år tidigare. Herman är en typisk "Stockholmstalande" söderunge som varit urtypen för barn i svensk film fram till långt in på 70-talet. Herman tuggar på med sitt charmigt lillgamla sätt att prata. De mest minnesvärda är just själva förvandlingsscenerna där mamman ibland använder sig av ett trollspö. Den här jukalendern är verkligen svenskt 60-tal så det bara sjunger om det och den är filmad ungefär som med en hemmakamera. Den stora behållningen är den lille charmige Herman som tilltalar sin far Jonsson hela tiden.
Plats nr 9:
Kaspar i Nudådalen! 2001
En riktig julig julkalender som är inspelad uppe i Norrland för att innehålla rikligt med snö. Nudådalen är en liten norrländsk by långt ifrån storstadens bebyggelse där 8-årige Kaspar, Axel Zuber, bor med sin morfar Albert, Per Oscarsson. Axel Zuber spelar oerhört bra som Kaspar och visade redan året innan i Lukas Moodyssons film "Tillsammans" att han var en duktig barnskådespelare med den underbara repliken, "Jävla Fascist". Här briljerar dock Johan Ulvesson i rollen som "Atom-Ragnar" som äger en affär och är mycket snål. Mikael Riesbäck gör också en bra roll som den inte helt begåvade men omtänksamme Greger. Här hade inte Riesbäck riktigt släppt sin Doktor Kosmos-roll, vilket syns en aning. Bäst av alla är ändå Per Oscarsson som spelar sympatisk morfar och man kan inte annat än älska herr Oscarsson och jag tror alla hade velat ha en Morfar som honom. Det roligaste för Oscarssons del är väl egentligen att han faktiskt fick briljera två gånger den julen eftersom han alltid dyker upp i filmen "Kan du vissla Johanna" direkt efter Kalle Anka, där han också är genial som morfar. Bästa och mest minensvärda scenen måste ändå vara när Kaspar slickar på trappräcket in till Atom-Ragnars affär och fastnar med tungan.
Plats nr 10:
Tomtemaskinen! 1993
Pettson och Findus i tomtemaskinen lyfter fram de två klassiska sagokaraktärerna till en spelfilm. Pettson har lovat att det skall komma en tomte till jul och Findus är som vanligt extremt otålig. Petsson uppfinner i hemlighet en tomtemaskin för att inte göra Findus besviken. Gubben Petsson spelas av Ingvar Hirdvall, grannen i Beck. Men denna julkalenders klart lysande stjärna är ju såklart Findus som gestaltas av Ika Nord. Ika känner vi ju igen från det läskiga barnprogrammet "Ika i rutan". Med det barnprogrammet som en starkt obehaglig upplevelse i minnet från barndomen är det svårt att inte fatta att det är Ika som spelar Findus eftersom ju hennes dialekt är så starkt förknippad med "Ika i rutan". En unik form av Halländska, Halmstaddialekt, som får henne nästan att låta som invandrad polack. Således blir Findusgestaltningen också lite läskig, men också helt underbar. För ingen kan säga att "Ika i rutan" var dåligt. Det mest minnesvärda är egentligen kameravinklarna som användes för att hela tiden filma Ika på långt håll för att framstå som så mycket mindre eller att båda skådespelarna fick göra senerna helt ensamma för att sen klippa ihop det till en scen.
Hoppas att ni hade en rolig läsning och jag antar att era listor skulle se helt annorlunda ut!
God Jul
Julkalendern är ju någonting som engagerar alla! För alla i det här landet har sett en eller flera julkalendrar och alla har också väldigt spridda åsikter om vilken julkalender som är den bästa. Jag skall faktiskt oavsett hur svårt det är försöka ranka de julkalendrarna jag har sett. Man brukar ju alltid ha en eller två favoriter, men sen blir det svårare tycker jag för flera julkalendrar ligger ju på ungefär samam nivå men här kommer i alla fall mitt utlåtande över de bästa julkalendrarna som jag har sett.
På plats nr 1:
Sunes Jul! 1991
Denna julkalender är helt genial så till vida att den verkligen återspeglar en typisk Svenssonfamiljs (dock aningen skruvad) förberedelser inför jul och julfirande. Författarna Anders Jacobsson och Sören Olsson kommer rakt in på den svenska "radhussjälen", vilket gör att den heller inte kommer bli omodern, med en humor som når ut till alla oavsett ålder. Skådespeleriet är på topp och briljerar gör Andreas Hoffer som Sune, Gabriel Odenhammar som Håkan, Peter Haber som pappa Rudolf och Carina Lidbom som mamma Karin. Ett litet plus är väl också Gaby Stenberg som den elake och snöbollskastande grannen, Tant Gunnarsson. Ingen annan litterär figur har betytt så mycket för min barndom som Sune!
På plats nr 2:
Jul i Kapernaum! 1995
En mystisk berättelse om en stjärna som störtat för längesen och ligger under staden Kapernaum och påverkar dess väderklimat. Ingen snö har fallit över staden sen den dagen stjärnan föll och värmde upp jordskorpan. Får jag tillägga att ämnet känns ganska så modernt och insiktsfullt. Den här julkalendern flyttar oss i alla fall tillbaka till en fiktiv tid i en stad där SVT verkligen har kostat på sig i kulissbygget. Staden är extremt välbyggd och kuriosan och interiören kring staden gör verkligen att man får en härlig känsla i kroppen. Hade det delats ut guldbaggar i kategorin julkalendrar så hade denna julkalender sannolikt fått det för kostym och interiör. Här är det också genomgående gott skådespel och briljerar här gör Stefan Ekman (Gösta "Sickan" Ekmans bror) i rollen som Klopstock (bilden), Per Sandberg i rollen som den klantige Krampus, Eva Widgren, flickan som vann mitt hjärta då det begav sig i rollen som flickan Amanda, Peter Harrysson som den elake pantbanksägaren Assar Skoog och till slut Lena-Pia Bernhardsson som den bittra tant Innocentia. Till sist får vi inte glömma de sköna docksketcherna som avslutade varje avsnitt med bland annat Magister Munter och Bio Rio.
Plats nr 3:
Mysteriet på Greveholm! 1996
Återigen en god skildring av en Svenssonfamilj men inte riktigt lika träffsäker som i Sunes Jul. Det roliga med familjens sammansättning är väl egentligen att alla familjemedlemmar pratar utpräglad skånska, men tycks komma från var sin del av Skåne för ingen tycks ha helt samma dialekt, framförallt inte dotter Lillan som nog troligen hör hemma runt Båstadtrakten eller i Lund. Här bjuds vi i alla fall på en härlig känsla av äventyr med spöken och humor. De två spökena Sean och Staffan, Sven Ahlström och Pierre Lindstedt, är julkalenderns stora behållning och lyfter hela storyn med sin humor och sitt skådespel. Bäst annars är pappa Leif som gestaltas av Peter Fridh, en Rudolf Andersson-karaktär i skånsk tappning. Barnen gör en helt ok insats även om dialogen svajar lite ibland och alla präglas av att de hela tiden ser ut som frågetecken. Men storyn är mysig och visst var man rädd som fasen för SKELETTET, Greve Von Dy!
Plats Nr 4:
Klasses Julkalender! 1992
Klasse Möllberg briljerar i den mest juliga julkalendern hittills. Han spelar alla karaktärer helt själv från Klasse Kock (bilden) till Tomtenissen som bodde på vinden och gick ut och öppnade luckor på grenarna till en jättehög gran. Den enorma granen är väl föresten det man minns allra mest för högt upp i granen ligger den stugan där Klasse Möllberg huserar. Julkalendern är verkligen genial i sin enkelhet och mycket fyndigheter finns i stugan hos Klasse och det bästa av allt är att mer än halva julkalendern sänds live. Flertalet tävlingar i rena "Jullovsmorgonkaraktär" dyker upp och barn ringer in och tävlar. Den innehåller dessutom fler än 24 avsnitt eftersom den börjar 1:a advent. Det enda minuset med denna julkalendern är att det blir lite väl mycket sång ibland, men en av höjdpunkterna är helt klart lilla vinter-os med Pernilla Wiberg (skidstjärnan), Lasse Åberg (Stig-Helmer) och Klasse Möllberg.
Ture Sventon! 1989
En udda serie om den märklige privatdetektiven Ture Sventon som inte kan säga S och byter därför ut S i alla ord mot bokstaven T, med andra ord heter han egentligen Sture Svensson. Det lustiga som jag alltid tänkt på i alla år är dock varför han inte heter Ture Tventon i så fall. Helge Skoog gör i vilket fall en härlig gestaltning av Ture och visst blir man sugen av alla underbara semlor (temlor) som Herr Sventon trycker i sig under hela serien. Jag minns inte så mycket av själva storyn i just denna julkalendern eftersom jag endast var 2 år när den här julkalendern rullade och att jag enbart har sett ensilka avsnitt i repris genom åren. Vad jag minns helt klart är i alla fall Johan Ulvessons klockrena gestaltning av den sliskige skurken och ärkefienden, Ville Vessla. Vesslas kännetecken är att han alltid bär spetsiga skor, vilket ständigt avslöjar honom när han många gånger försöker förklä sig för att lura Sventon. En annan karaktär som man lär sig att tycka om och hata på samma gång är Herr Omar, Nils Moritz, som är så genuint genomtrevlig ständigt o jämnt så att det går till överdrift. Denna julkalendern präglas inte alls i första hand av julkänsla utan av ett härligt äventyr med mycket humor.
Plats nr 5:
Albert och Herbert! 1982
Den här julkalendern borde egentligen inte alls vara rolig för det handlar om en gammal gubbe och hans vuxne son som bor i ett hus som liknar en soptipp, men den är på sina ställen sanslöst rolig. Det är extremt hög kultfaktor här och denna julkalendern är verkligen så urgöteborgsk som den kan bli. Göteborgshumorn är genomgående igenom hela julkalendern, vilket märks direkt i vinjetten där Sten-Åke Cederhök (Albert) har placerat ett hjul framför dörren till sitt hus och hävdar att "Hjulen står för dörren". Herbert, Tomas von Brömsen är egentligen skittrött på sin allt för stolta pappa och får ständigt lyssna till den klassiska repliken "Hebbe lelle", men på något sätt så tycker han ju ändå om sin far. Underbara scener ur den här julkalendern är när Herbert skall åka skidor, när Albert har fått i sig anabola steroider eller analoga stenciler som han själv säger och när de till slut tröttnar så mycket på varandra att de drar ett vitt sträck genom hela huset med var sin del där den andre inte får vistas. Humorn befinner sig visserligen på yppersta "gubbnivå" men det är jäkligt roligt för en riktig göteborgare när Albert fäller repliker som att "Herkules e den starkaste hästen i hele Haga" och "kila opp till kärringa i mjölkaffären".
Plats nr 6:
Trolltider! 1979 och 1985
Ja, som sagt denna julkalendern var så bra att den faktiskt fick gå i repris igen 1985 som julkalender. Här klaffar allt, musiken, den söta sagan, de söta karaktärerna, humorn och framförallt skådespelerska som är hämtade från Sveriges dåvarande revyelit. Här ser vi Lena-Pia Bernhardsson igen fast den här gången som den elaka häxan Mara. Två andra karaktärer som verkligen utmärker sig här är Eva Rydberg som Kleva och allas vår Birgitta Andersson (Teskedsgumman och Doris i Jönssonligan), som Tova. De två är centralgestalter i serien som handlar om gemenskap och folktro. Handlingen är lite barnsligt socialistisk när den hela tiden försöker lyfta fram det underliggande temat att alla människor behövs oavsett deras personliga egenskaper, för när faran hotar i form av Bergatrollet, Sigge Fürst, så kan allas egenskaper plötsligt bli en fördel utifrån vilken situation man hamnar i. Dialogen är bra och det dyker upp mycket söta sånger, sagokänslan är mer påtaglig än julstämningen. En skådespelare vi ofta får se i lite mera machoroller, Ted Åström, spelar här en barnslig liten karaktär som kallas för Kotte.
Plats nr 7:
Pelle Svanslös! 1997
Här fick SVT verkligen slå på stort när rollbesättningen gjordes för hela julkalendern kryddas av svensk skådespelar elit från då det begav sig. Skådespelet går med andra ord inte att klaga på. Här gör verkligen Björn Kjellmans släpiga röst i rollen som Pelle Svanslös sig helt till rätta, för det lyfter bara fram karaktärsdragen hos den försiktige och något bortkomne Pelle. Cecilia Ljung är utomordentligt söt som Maja Gräddnos, helt klädd i vitt. En minnesvärd pusscen mellan Pelle och Maja dyker genast upp i mitt huvud när jag tänker på den här julkalendern. Vi får också se Brasse Brännström (Magnus och Brasse) som den sympatiske barägaren Trisse. Stjäl showen gör dock Christer Fant som spelar Elake Måns, troligen Christer Fants största gestaltning på film någonsin och enligt mig gör han Elake Måns så bra här att det är en av de bästa karaktärerna någonsin i svensk julkalenderhistoria. Han backas upp av det korkade radarparet Bill och Bull, Leif Andrée och Göran Thorell, som är riktigt roliga. En härlig scen är när de skall tävla i löpning mot bland annat Pelle och startmannen säger "klara, färdiga, gå!", vilket leder till att Bill och Bull enas om att startmannen faktiskt sa gå och börjar gå istället för att springa. Peter Harrysson spelar den underbart barska och hemska hunden Pettersson. Självklart så är Lena-Pia Bernhardsson med även i den här julkalendern med rollen som Majas mamma. Handlingen ramas in av den härliga berättarrösten av Gösta Prüzelius (Reidar Dahlén och Bagheera i Djungelboken).
Plats nr 8:
Herkules Jonssons storverk! 1969
Det här en story som håller även idag. Mamman i serien, Gun Holmqvist, kommer av en slump på en ramsa när hon skriver fel på sin skrivmaskin, "överliggande kramaxel, kalasvev och bubbla förknasare". Ramsan visar sig vara en trollformel som förvandlar familjens 7-årige son Herman, James Dickson, till superhjälten Herkules och familjens far, Tage Danielsson till en 7-årig pojke. Tage Danielssons gestaltning av en 7-årig pojke hamnar farligt nära hans karaktär "Knorrhane" i Saltkråkan, som han gjorde 2 år tidigare. Herman är en typisk "Stockholmstalande" söderunge som varit urtypen för barn i svensk film fram till långt in på 70-talet. Herman tuggar på med sitt charmigt lillgamla sätt att prata. De mest minnesvärda är just själva förvandlingsscenerna där mamman ibland använder sig av ett trollspö. Den här jukalendern är verkligen svenskt 60-tal så det bara sjunger om det och den är filmad ungefär som med en hemmakamera. Den stora behållningen är den lille charmige Herman som tilltalar sin far Jonsson hela tiden.
Plats nr 9:
Kaspar i Nudådalen! 2001
En riktig julig julkalender som är inspelad uppe i Norrland för att innehålla rikligt med snö. Nudådalen är en liten norrländsk by långt ifrån storstadens bebyggelse där 8-årige Kaspar, Axel Zuber, bor med sin morfar Albert, Per Oscarsson. Axel Zuber spelar oerhört bra som Kaspar och visade redan året innan i Lukas Moodyssons film "Tillsammans" att han var en duktig barnskådespelare med den underbara repliken, "Jävla Fascist". Här briljerar dock Johan Ulvesson i rollen som "Atom-Ragnar" som äger en affär och är mycket snål. Mikael Riesbäck gör också en bra roll som den inte helt begåvade men omtänksamme Greger. Här hade inte Riesbäck riktigt släppt sin Doktor Kosmos-roll, vilket syns en aning. Bäst av alla är ändå Per Oscarsson som spelar sympatisk morfar och man kan inte annat än älska herr Oscarsson och jag tror alla hade velat ha en Morfar som honom. Det roligaste för Oscarssons del är väl egentligen att han faktiskt fick briljera två gånger den julen eftersom han alltid dyker upp i filmen "Kan du vissla Johanna" direkt efter Kalle Anka, där han också är genial som morfar. Bästa och mest minensvärda scenen måste ändå vara när Kaspar slickar på trappräcket in till Atom-Ragnars affär och fastnar med tungan.
Plats nr 10:
Tomtemaskinen! 1993
Pettson och Findus i tomtemaskinen lyfter fram de två klassiska sagokaraktärerna till en spelfilm. Pettson har lovat att det skall komma en tomte till jul och Findus är som vanligt extremt otålig. Petsson uppfinner i hemlighet en tomtemaskin för att inte göra Findus besviken. Gubben Petsson spelas av Ingvar Hirdvall, grannen i Beck. Men denna julkalenders klart lysande stjärna är ju såklart Findus som gestaltas av Ika Nord. Ika känner vi ju igen från det läskiga barnprogrammet "Ika i rutan". Med det barnprogrammet som en starkt obehaglig upplevelse i minnet från barndomen är det svårt att inte fatta att det är Ika som spelar Findus eftersom ju hennes dialekt är så starkt förknippad med "Ika i rutan". En unik form av Halländska, Halmstaddialekt, som får henne nästan att låta som invandrad polack. Således blir Findusgestaltningen också lite läskig, men också helt underbar. För ingen kan säga att "Ika i rutan" var dåligt. Det mest minnesvärda är egentligen kameravinklarna som användes för att hela tiden filma Ika på långt håll för att framstå som så mycket mindre eller att båda skådespelarna fick göra senerna helt ensamma för att sen klippa ihop det till en scen.
Hoppas att ni hade en rolig läsning och jag antar att era listor skulle se helt annorlunda ut!
God Jul
Julmusik!
Det är faktiskt underbart med julmusik i lagom doser. Var i Göteborg igår med Sebastian och gick runt i över en timma och letade i vinylbackarna och självklart hittade jag fantastiska jul-vinyler i EP-format. Men då fick jag också en tanke, hur kommer det sig att alla stora jullåtar finns att få tag på i EP-format? Varför har inte jullåtar gjorda på cd-skivans guldålder fått samma plats i svenska hem på julafton?
Underbar jullåt, skriven av den gamle våldtäktsmannen Billy Butt!
Vem hör eller lyssnar inte på följande låtar i jultider?
Wham! - Last Christmas 1984
John Lennon & Yoko Ono - Happy Xmas 1971
Bing Crosby - White Christmas 1941
Band Aid - Do they know it's christmas? 1984
Bryan Adams - Christmas time 1985
Sir Cliff Richard - Mistletoe and wine 1988
José Feliciano - Feliz Navidad 1970
The Pogues och Kirsty MacColl - Fairytale of New York 1987
Adolphsson och Falk - Mer Jul 1982
Tommy Körberg och Sissel Kyrkebö - Julen är här 1989
Triad - Tänd ett ljus 1987
Just D - Juligen 1991
Med snabba ögon ur ett svenskt perspektiv så förstår vi att perioden 1982-1991 har satt sina spår på julafton. Gärna om man insåg att om man släpper en julåt ojämnt år från 1987 så kommer det att bli en megahit.
I största allmänhet är det heller inte så svårt att se att 80-talet var guldåldern för julmusik. Frågan är vad hände sen? Jo, jag vet att Mariah Carey också lyckades få ut en fantastisk julskiva 1994, men efter det då?
Åtskilliga covers har gjorts på samtliga låtar som nämnts ovan, men likväl är det originalen som får oss att tänka på jul. Min poäng helt enkelt är att uppenbarligen kan man onekligen inte göra julmusik idag. Det spelar faktiskt inte så stor roll i vilken butik jag traskade runt på igår för det är likväl samma låtar som återkommer och som är det stora jullåtarna, Från NK till H&M...
Bra eller dåligt? Jag älskar låtarna ovan i alla fall, men det ger mig också vatten på min kvarn när jag säger att själen är bortplockad i så mycket av dagens musik. Julmusik handlar i högsta grad om själ eftersom de är ämnade att skapa stämning. I dagens voice-overade musikvärld blir det helt enkelt för platt för känslor och mycket skall till om jullåtar från år 2010 skall nå samma status som de stora!
http://www.youtube.com/watch?v=E8gmARGvPlI Det blir helt enkelt inte mer julstämning än såhär!
http://www.youtube.com/watch?v=PA45TnJQxhU Det skulle vara Bing Crosbys underbara 40-talsjul då!
Varför betalar man skatt?
Nu för tiden kan man ju vinna ett val på att tala om att om vi sänker skatterna så blir det bra. Många människor undrar säkert varför man betalar skatt? Enligt mig är svaret på den frågan psykosocialt knuten. Mitt svar är: för att vi är beroende av varandra. Att hävda något annat är enligt mig totalt idiotiskt. Att påstå att man klarar sig allra bäst själv i alla lägen är enligt mig totalt orimligt.
Om jag lyfter ner frågan till ett pedagogiskt stadium så en förutsättning för att du själva skall leva är att två människor har bidragit till att tillverka dig. Där har vi beroende 1. Det kan vi nog nästan alla enas om att familjen är viktig och att man stöttar varandra såväl handgripligt som ekonomiskt och känslomässigt inom en familj.
Sedan har vi beroende 2, dina vänner. Utan dina vänner hade du troligen inte nått så långt i livet och att hävda att dina vänner inte påverkar dig är enligt mig som jag sa tidigare helt orimligt. Vad krävs för att dina vänner skall ha det gott, jo att deras familj och vänner också har det bra. För allas bästa är vi alltså beroende av varandra. Är det rimligt att alla kan dela med sig av sina pengar så att vi gemensamt kan skapa ett gott samhälle för varandra, vinner inte alla på det?
Nu tar vi beroende 3, människor i din direkta omgivning som inte nödvändigtvis är dina vänner men som tillhandahåller saker som du har ett behov av. Läraren, Polisen, Läkaren, Tandläkaren, Butiksbiträdet i Mataffären, Gatusoparen osv. De kan också tillhöra beroendegrad 1 och 2. Men utan alla dessa människor så skulle ditt liv inte fungera. För handen på hjärtat, kan du laga dina egna tänder? Kan du förhindra eller lösa ett mord i din familj? Kan du importera mat från olika delar av världen till ett rimligt pris? Kommer du att lägga ner tid på att städa stadens gator varje dag för att det inte skall bli vidriga att gå på?
Nu finns det ju ett argument som heter att istället ge sina förvärvade pengar till en privat sektor där man får välja själv sin service. Jag ställer mig frågan skulle vi lägga våra pengar på gatsopning, strandröjning och mordbekämpning om vi själva kunde välja att disponera våra pengar? Troligtvis inte, tror jag.
Då säger någon att du skall kunna välja din egen vård. Då undrar jag om vi privatiserar hela sjukvården, kommer det då dyka upp företag likt "pricerunner" där jag kan gå och jämföra priser för cancerbehandlingar över hela Sverige om jag har fått cancer. Så kan jag välja att köpa olika "cancerbehandlingspaket" beroende på hur mycket pengar jag äger och hur mycket jag tycker att det är värt att lägga på en cancerbehandling. Kan jag laborera ihop min egen cancerbehandling och välja själv vad som skall ingå så att den blir så individuell som möjligt? Kan jag betala min cancerbehandling på avbetalning? Vad händer om jag enbart har råd med två operationer, skall jag låna pengar för att ha råd att operera mig gång nummer 3?
Eller skall jag skaffa mig en sjukförsäkring som täcker om jag eventuellt skulle få prostatacancer eller lungcancer, men som helt plötsligt inte gäller fullt ut om jag får cancer i bukspottskörteln eftersom den inte ingår i försäkringen.
Jag ställer frågan än en gång, varför betalar man skatt? Jo, för att skatt helt enkelt är en försäkran för att du, din familj, dina vänner och alla människor som du på något sätt är beroende av skall kunna leva ett gott liv.
Är det rättvist att betala mer skatt om man tjänar mer pengar? Ja, det tycker jag att det är, för ju mer pengar du tjänar desto fler männniskor är du beroende av. Ägaren för världens största företag är beroende av att alla människor som jobbar inom företaget, gör sitt och jobb och är friska och hela. Ägaren för ett företag är beroende av att konsumenter vill ha dennes produkter/tjänster. I ett land där människor inte tjänar pengar och inte kan konsumera kan ingen företagare bli rik. I ett land där ingen upprätthåller ordning och stabilitet så att ingen rånar och förstör kan ingen företagare bli rik.
"Ensam är stark" heter det ju. Det spelar ingen roll hur rik du är om exempelvis cancer slår till. Du är lika beroende av andra människor för att överleva. Ingen bygger sitt eget hus och samtidigt ordnar sin egen mat och botar sig själv och städar omkring sig och bygger sin egen väg och levererar sina egna brev.
Även Bill Gates har någon gång varit beroende av att någon ville ha hans produkt och han är framförallt beroende av att någon annan inte utvecklat en produkt som var bättre än hans!
Vi är alla beroende av varandra på något sätt och vi alla tjänar precis lika mycket på om du och jag och alla andra är friska och lever sitt liv och om alla betalar skatt. För ingen vet vad som händer imorgon och faktum är att det är allvarligheten av den cancer man drabbas av som bestämmer hur mycket behandling man behöver och i den värld där jag inte vet om ajg eller någon annan i min närhet har råd att överleva, den världen vill jag inte leva i!
En röst ett ansikte!
Jag drog ju storyn om Smurfarna i tidigare inlägg och där nämnde jag Monica Forsberg som troligen snuvades på rättigheterna till Smurfarna. Men nu tänkte jag revanchera lite o Monica Forsbergs vägnar eftersom hon och hennes konstellationer ligger bakom 70-talister, 80-talister och 90-talisters samlade barndom. Framförallt de två förstnämnda generationerna som har fått ta del av Monica Forsberg & CO:s verk.
Monica Forsberg insåg tidigt att det där med att dubba tecknad film är någonting som kommer att bli en hit och faktum är ju att hennes dubbföretag lade beslag på samtliga Disneys storserier som färdades över Antlanten över till oss i Sverige i slutet på 80-talet och början på 90-talet. "Ducktales", mer känd som Joakim Von anka och tre knattar, "Räddningspatrullen", "Luftens Hjältar" men framförallt började allting med "Bumbibjörnarna". I hennes stall ingick framförallt artisten Haakon Pedersen som sjunger introt till Bumbibjörnarna och till Räddningspatrullen, det är alltså inte Peter Jöback som så många tror. Det är en myt som är skapad av någon idiot som först laddade upp Bumbibjörnarna-introt på Napster under slutet av 90-talet i ett Naivt internet-Sverige utan källor. Jag säger det igen för att förtydliga det, det är Haakon Pedersen som sjunger introt till båda serierna.
Det är inte så svårt att förstå med andra ord att Monica Forsberg har haft en stor prägel på vår barndom. Jag utgår från att alla i ovan nämnda generationer har sett åtminstone någon av serierna.
Det är alltså dessa serier jag talar om!
Det roliga med Monica Forsberg är att hon utöver låtskrivare, hon har bland annat skrivit "Främling" åt Carola med Lasse Holm, att hon även själv har varit/är musiker. Under 70-talet bildade hon gruppen Pastellerna tillsammans med medlemmarna Bertil Engh, Peter Wanngren och Kerstin Andeby. Samtliga medlemmar är värmlänningar och de medverkade i Melodifestivalen 1978. Man bytte sedan namn på gruppen till det mer flaschiga namnet Ritz och ställde upp i melodifestivalen 1983 och 1985 där det gick bäst 1983 med en 4:e-platsen.
Varför nämner jag ens den här gruppen för? Jo jag bjuder på ett klipp från Melodifestivalen 1985 så får vi se om ni kan höra vad det är jag är ute efter?
http://www.youtube.com/watch?v=gDy4oyRqEx8 Om ni kan eran Disney väl så har ni hört dessa röster ett oräkneligt antal gånger för olika Disneykaraktärer.
Mannen i den blå kavajen är väl den som sticker ut mest med sin röst, det är Bertil Engh som är mannen bakom följande karaktärer:
Toadie i Bumbibjörnarna! Puff i Räddningspatrullen!
Kung Louie i Luftens Hjältar!
Ett rätt skapligt register om man säger så!
Kvinnan i grönt är Monica Forsberg själv och hennes röst känns igen i följande karaktärer:
Bombo från Bumbibjörnarna! Knatte, Fnatte och Tjatte från Ducktales!
Rebecka Cunningham från Luftens Hjätar! Piff från Räddningspatrullen!
Den andra kvinnan i gruppen det vill säga kvinnan i rosasvart klänning finns inte med i Disneyserierna men är ytterst verksam i barnmusikalen som kom till när gruppen Ritz döpte om sig till "Svingelskogen". Där är hon karaktären Kirre-Kurre Ekorre och Svingelskogen blev en succé även den.
Så till sist mannen med lite mer basröst, mannen längst till höger i gruppen är ingen mindre än Peter Wanngren och han ligger bakom ett karaktärer varav föjande är de vi minns bäst:
Tigerr i Nalle Puh! (och nej jag stavade inte fel, karaktären heter Tigerr)
Lucky Luke!
Så vad blir då min slutats? Att Monica Forsberg och hennes garde har haft ett otroligt stort inflytande över vår barndom och den lite småtöntiga men ändå charmiga schlagergruppen Ritz helt plötsligt blir ett Dreamteam i 2010-års ljus! De förtjänar helt enkelt lite respekt såhär lite postumt och när vi närmar oss jul och vi längtar efter Kalle Anka och hans vänner på julafton!
Monica Forsberg var det så du såg ut när du gjorde rösten till knattarna också? För det känns spontant inte helt orimligt!
Monica Forsberg insåg tidigt att det där med att dubba tecknad film är någonting som kommer att bli en hit och faktum är ju att hennes dubbföretag lade beslag på samtliga Disneys storserier som färdades över Antlanten över till oss i Sverige i slutet på 80-talet och början på 90-talet. "Ducktales", mer känd som Joakim Von anka och tre knattar, "Räddningspatrullen", "Luftens Hjältar" men framförallt började allting med "Bumbibjörnarna". I hennes stall ingick framförallt artisten Haakon Pedersen som sjunger introt till Bumbibjörnarna och till Räddningspatrullen, det är alltså inte Peter Jöback som så många tror. Det är en myt som är skapad av någon idiot som först laddade upp Bumbibjörnarna-introt på Napster under slutet av 90-talet i ett Naivt internet-Sverige utan källor. Jag säger det igen för att förtydliga det, det är Haakon Pedersen som sjunger introt till båda serierna.
Det är inte så svårt att förstå med andra ord att Monica Forsberg har haft en stor prägel på vår barndom. Jag utgår från att alla i ovan nämnda generationer har sett åtminstone någon av serierna.
Det är alltså dessa serier jag talar om!
Det roliga med Monica Forsberg är att hon utöver låtskrivare, hon har bland annat skrivit "Främling" åt Carola med Lasse Holm, att hon även själv har varit/är musiker. Under 70-talet bildade hon gruppen Pastellerna tillsammans med medlemmarna Bertil Engh, Peter Wanngren och Kerstin Andeby. Samtliga medlemmar är värmlänningar och de medverkade i Melodifestivalen 1978. Man bytte sedan namn på gruppen till det mer flaschiga namnet Ritz och ställde upp i melodifestivalen 1983 och 1985 där det gick bäst 1983 med en 4:e-platsen.
Varför nämner jag ens den här gruppen för? Jo jag bjuder på ett klipp från Melodifestivalen 1985 så får vi se om ni kan höra vad det är jag är ute efter?
http://www.youtube.com/watch?v=gDy4oyRqEx8 Om ni kan eran Disney väl så har ni hört dessa röster ett oräkneligt antal gånger för olika Disneykaraktärer.
Mannen i den blå kavajen är väl den som sticker ut mest med sin röst, det är Bertil Engh som är mannen bakom följande karaktärer:
Toadie i Bumbibjörnarna! Puff i Räddningspatrullen!
Kung Louie i Luftens Hjältar!
Ett rätt skapligt register om man säger så!
Kvinnan i grönt är Monica Forsberg själv och hennes röst känns igen i följande karaktärer:
Bombo från Bumbibjörnarna! Knatte, Fnatte och Tjatte från Ducktales!
Rebecka Cunningham från Luftens Hjätar! Piff från Räddningspatrullen!
Den andra kvinnan i gruppen det vill säga kvinnan i rosasvart klänning finns inte med i Disneyserierna men är ytterst verksam i barnmusikalen som kom till när gruppen Ritz döpte om sig till "Svingelskogen". Där är hon karaktären Kirre-Kurre Ekorre och Svingelskogen blev en succé även den.
Så till sist mannen med lite mer basröst, mannen längst till höger i gruppen är ingen mindre än Peter Wanngren och han ligger bakom ett karaktärer varav föjande är de vi minns bäst:
Tigerr i Nalle Puh! (och nej jag stavade inte fel, karaktären heter Tigerr)
Lucky Luke!
Så vad blir då min slutats? Att Monica Forsberg och hennes garde har haft ett otroligt stort inflytande över vår barndom och den lite småtöntiga men ändå charmiga schlagergruppen Ritz helt plötsligt blir ett Dreamteam i 2010-års ljus! De förtjänar helt enkelt lite respekt såhär lite postumt och när vi närmar oss jul och vi längtar efter Kalle Anka och hans vänner på julafton!
Monica Forsberg var det så du såg ut när du gjorde rösten till knattarna också? För det känns spontant inte helt orimligt!
Det måste ha varit kul!
Nu på morgonen så har jag kommit över, till min stora glädje, skivan "Klasse Möllberg i Smurfland" från 1979. Sanslös nostalgi att förgylla morgonen med såhär efter flera dagars sjuka och lagom småroligt att lyssna ¨på nu när jag sakta börjar känna den långsamma återkomsten till verkligheten igen.
De kunde kanske ha haffat den gode Klasse i en bättre pose till det här skivomslaget!
Klasse Möllberg är ju som de flesta vet ena halvan av "Trazan & Banarne", där han då är Banarne och Lasse Åberg (Stig-Helmer) är Trazan. På den här skivan får han glänsa i förgrunden, vilket han dock senare skulle få göra återkommande gånger längre fram i karriären. Vi får ju inte glömma hans fantatiska julkalender "Klasses Jul", som Live-sändes vid varje avsnitt 1992! Det roliga när man väl börjar lyssna på skivan är att den är extremt välkomponerad och påkostad i arrangemanget. Vem ligger bakom finansieringen av projektet? Det kan väl endast ha funnits två spekulanter vid den här tidpunkten det vill säga sent 70-tal, Monica Forsberg och Bert Karlsson. Självklart var det Bert Karlsson som satt på pengarna vid den här tidpunkten och plockade rättigheterna till Smurfarna. Monica Forsberg har ju dock inte heller gått lottlös genom åren eftersom hennes bolag har ägt rättigheterna till "Ducktales", "Räddningspatrullen" och "Bumbibjörnarna" bland annat.
Hur som helst har den gode Bert verkligen satsat pengar i inspelningen vilket märks som sagt i komponeringen och i antalet instrument som används och i antalet förekommande röster. Här kommer dock det komiska i det hela, det är enbart proffesionella textförfattare, studiomusiker och sångare som är inblandade utöver Klasse i skivans sound och samtliga av dem är män! Män i yngre medelåldern, bortsett Torgny Söderberg som är drygt 45 år när det spelas in. Torgny Söderberg gör alltså en av smurfrösterna och annars är han ju mest känd som framgångsrik låtskrivare, bland annat till "Diggiloo, Diggiley" och Lena Ph:s "Kärleken är evig". Lasse Westman gör också en av smurfrösterna på skivan och han är väl främst känd som en av Sveriges främsta gitarister genom tiderna och flitigt anlitad studiomusiker och i melodifestivalsammanhang, samt som senare som en del av bandet "Vikingarna". Anders Engberg gör också han en av smurfrösterna på skivan, han som gifte sig med en viss Lotta Pedersen på 80-talet efter att båda körat bakom bröderna "Herreys" när de vann Eurovision med just "Diggiloo, Diggiley" från 1984, som var skriven av som sagt ovan nämnda Torgny Söderberg! Vad Tog Lotta Pedersen för efternamn tror ni? Lotta Engberg känns inte helt obekant va? Siste man att göra en smurfröst på skivan utöver sin vanliga sångröst är ju förstås Klasse Möllberg.
Lotta Engberg med Anders Engbergs orkester någon gång i mitten på 80-talet! Har man den frisyren som hon har där så är det nog inte så konstigt om man sedan gifter sig med en smurf!
Det går ändå inte att tänka bort hur jäkla kul det måste ha varit för 4 medelålders män att sjunga in smurflåtar tillsammans med flera studiomusiker den gången? Jag hade nog inte kunnat hålla mig för skratt i alla fall. Eller ens kunna ta projektet på tillräckligt stort allvar.
Jag säger bara lyssna på lite smakprov och inse:
http://www.youtube.com/watch?v=i1__GIutoIw <--- Jag säger bara tänk en gång till på att det är ovan nämnda män som faktiskt sjunger!
http://www.youtube.com/watch?v=tkfbjhxO5pQ&feature=related <--- "Hallonsaft" Troligen den mest kända låten från den här skivan som har överlevt tiden bäst!
Det finns dock ytterligare ett riktigt guldkorn på den här skivan som sticker ut. Den klockrena tolkningen av låten "El Bimbo" som blivit just "El Smurfo". Ni som sett polisskolanfilmerna vet att Lt. Harris och hans klantige assistent Proctor ofta blir inlurade på Bögklubben "Blue Oyster bar" där låten "El Bimbo" alltid spelas upp på högsta volym så fort de har insett att de befinner sig på en bögklubb.
http://www.youtube.com/watch?v=IQxLgqVvW-4 <---- Smurfversionen av "gaylåten" från Klasse Möllbergsskivan från 1979. Lyssna och njut!
Blue Oyster bar! lyssna på låten ovan och se bilden igen, stor humor!
Klasse Möllberg gjorde bara en smurfskiva och rollen som berättare och sångare lämnades över till Stefan Rüden, mannen med hiten "Sofia dansar go-go". Kvalitén på skivorna hölls uppe tack vare Berts påkostade finansiering och här kommer ett smakprov på Stefan Rüdens smurflåtar:
http://www.youtube.com/watch?v=C7ocVtHQD1c&feature=related <---- Fortfarande musikaliskt välkomponerat, denna kassetten äger jag fortfarande och den ärvde jag av min farbror Claes när jag var yngre.
Till sist måste jag bara hylla en underbar skådespelare som dog i veckan. Leslie Nielsen du gjorde världen lite roligare och du har förgyllt många tv-timmar. Vila i frid!
http://www.youtube.com/watch?v=AvWfbIe4X_4 <---- Från "Den nakna pistolen"
http://www.youtube.com/watch?v=cmBwYTvjHCU&feature=related <--- Från "Spy Hard"
Mr Leslie Nielsen!
De kunde kanske ha haffat den gode Klasse i en bättre pose till det här skivomslaget!
Klasse Möllberg är ju som de flesta vet ena halvan av "Trazan & Banarne", där han då är Banarne och Lasse Åberg (Stig-Helmer) är Trazan. På den här skivan får han glänsa i förgrunden, vilket han dock senare skulle få göra återkommande gånger längre fram i karriären. Vi får ju inte glömma hans fantatiska julkalender "Klasses Jul", som Live-sändes vid varje avsnitt 1992! Det roliga när man väl börjar lyssna på skivan är att den är extremt välkomponerad och påkostad i arrangemanget. Vem ligger bakom finansieringen av projektet? Det kan väl endast ha funnits två spekulanter vid den här tidpunkten det vill säga sent 70-tal, Monica Forsberg och Bert Karlsson. Självklart var det Bert Karlsson som satt på pengarna vid den här tidpunkten och plockade rättigheterna till Smurfarna. Monica Forsberg har ju dock inte heller gått lottlös genom åren eftersom hennes bolag har ägt rättigheterna till "Ducktales", "Räddningspatrullen" och "Bumbibjörnarna" bland annat.
Hur som helst har den gode Bert verkligen satsat pengar i inspelningen vilket märks som sagt i komponeringen och i antalet instrument som används och i antalet förekommande röster. Här kommer dock det komiska i det hela, det är enbart proffesionella textförfattare, studiomusiker och sångare som är inblandade utöver Klasse i skivans sound och samtliga av dem är män! Män i yngre medelåldern, bortsett Torgny Söderberg som är drygt 45 år när det spelas in. Torgny Söderberg gör alltså en av smurfrösterna och annars är han ju mest känd som framgångsrik låtskrivare, bland annat till "Diggiloo, Diggiley" och Lena Ph:s "Kärleken är evig". Lasse Westman gör också en av smurfrösterna på skivan och han är väl främst känd som en av Sveriges främsta gitarister genom tiderna och flitigt anlitad studiomusiker och i melodifestivalsammanhang, samt som senare som en del av bandet "Vikingarna". Anders Engberg gör också han en av smurfrösterna på skivan, han som gifte sig med en viss Lotta Pedersen på 80-talet efter att båda körat bakom bröderna "Herreys" när de vann Eurovision med just "Diggiloo, Diggiley" från 1984, som var skriven av som sagt ovan nämnda Torgny Söderberg! Vad Tog Lotta Pedersen för efternamn tror ni? Lotta Engberg känns inte helt obekant va? Siste man att göra en smurfröst på skivan utöver sin vanliga sångröst är ju förstås Klasse Möllberg.
Lotta Engberg med Anders Engbergs orkester någon gång i mitten på 80-talet! Har man den frisyren som hon har där så är det nog inte så konstigt om man sedan gifter sig med en smurf!
Det går ändå inte att tänka bort hur jäkla kul det måste ha varit för 4 medelålders män att sjunga in smurflåtar tillsammans med flera studiomusiker den gången? Jag hade nog inte kunnat hålla mig för skratt i alla fall. Eller ens kunna ta projektet på tillräckligt stort allvar.
Jag säger bara lyssna på lite smakprov och inse:
http://www.youtube.com/watch?v=i1__GIutoIw <--- Jag säger bara tänk en gång till på att det är ovan nämnda män som faktiskt sjunger!
http://www.youtube.com/watch?v=tkfbjhxO5pQ&feature=related <--- "Hallonsaft" Troligen den mest kända låten från den här skivan som har överlevt tiden bäst!
Det finns dock ytterligare ett riktigt guldkorn på den här skivan som sticker ut. Den klockrena tolkningen av låten "El Bimbo" som blivit just "El Smurfo". Ni som sett polisskolanfilmerna vet att Lt. Harris och hans klantige assistent Proctor ofta blir inlurade på Bögklubben "Blue Oyster bar" där låten "El Bimbo" alltid spelas upp på högsta volym så fort de har insett att de befinner sig på en bögklubb.
http://www.youtube.com/watch?v=IQxLgqVvW-4 <---- Smurfversionen av "gaylåten" från Klasse Möllbergsskivan från 1979. Lyssna och njut!
Blue Oyster bar! lyssna på låten ovan och se bilden igen, stor humor!
Klasse Möllberg gjorde bara en smurfskiva och rollen som berättare och sångare lämnades över till Stefan Rüden, mannen med hiten "Sofia dansar go-go". Kvalitén på skivorna hölls uppe tack vare Berts påkostade finansiering och här kommer ett smakprov på Stefan Rüdens smurflåtar:
http://www.youtube.com/watch?v=C7ocVtHQD1c&feature=related <---- Fortfarande musikaliskt välkomponerat, denna kassetten äger jag fortfarande och den ärvde jag av min farbror Claes när jag var yngre.
Till sist måste jag bara hylla en underbar skådespelare som dog i veckan. Leslie Nielsen du gjorde världen lite roligare och du har förgyllt många tv-timmar. Vila i frid!
http://www.youtube.com/watch?v=AvWfbIe4X_4 <---- Från "Den nakna pistolen"
http://www.youtube.com/watch?v=cmBwYTvjHCU&feature=related <--- Från "Spy Hard"
Mr Leslie Nielsen!
Hosta!
Igår var det skyltsöndag i Halmstad och jag, Sebastian Fälth och Johnny Lindmark traskade runt i butikerna i centrala Halmstad, som vanligt är det väl tittandet som blir den största aktiviteten. Konsumerandet sparar jag till onsdag då jag och Sebastian drar oss upp till Götebog för investeringar. En nyinvestering blev det dock igår, Luciano Pavarotti "A christmas collection". En dubbel-cd finkultur har alltså smugit sig in i mitt hem!
Men, men första låten på första skivan är en inspelning från någon föreställning och det innebär alltså att musiken och övriga ljud i lokalen finns med. Introt består av ett vackert pianospel och så självklart dessa förbannade människor som får hostattacker i publiken när de skall vara tysta. Helt otroligt! Jag har funderat ganska mycket på det i två dagar nu varför det alltid är ett förbannat hostande och harklande när större församlingar förväntas att vara tysta. Om man backar bandet tillbaka till mina föräldrars bröllop så hörs det typiska ljudet av hostningar och harklingar i kyrkan innan det är dags för inmarschen. Tänk efter själva, hur många privata videoinspelningar har ni inte från födelsedagar, bröllop, skolavslutningar och dylikt där någon och gärna några drabbas av en extrem hostattack just då det skall vara tyst.
Undrar om det hostades lika mycket under Prins Charles och Lady Dianas bröllop? Vem vet prins Edward eller Queen Elisabeth II kanske också drabbas av akuta hostattacker vid tystnadstillfällen!
Det är precis som att om det blir tyst lite för länge, det vill säga över 10 sekunder, så finns det människor som direkt drabbas av akuta hostattacker. Befinner man sig däremot i exempelvis i en butiksmiljö eller på ett seminarium där det händer någonting eller på en biograf då hostas det minsann inte i den utsträckningen. Klart att det hostas, men inte i den akuta hostattacksformen som utbryter när en lika stor församling människor förväntas att vara helt tysta och allt runt omkring också skall vara det. Jag ställer mig frågan varför? Varför måste folk hålla på och hosta ständigt och jämnt i dessa sammanhang?
Finns det en fysiologisk förklaring att när människor är tysta för länge så blir munhålan så torr att vissa måste hosta. Eller en psykosomatisk förklaring att människor drabbas av ett beteende likt en rökare. Jag menar att rökare kan ju inte gå allt för många steg utomhus, när man har varit inomhus ett tag, utan att tända en cigarett. Är det samma fenomen som slår till för människor i kyrkor? När man har varit tyst för länge och alla andra också är det så måste någon föra ljud. Är det i så fall rökarmänniskorna som hostar i kyrkan? Eller finns det ens en förklaring till detta korkade fenomen? Jag vet inte, men tankvärt är det i alla fall och uppenbart är att två-tre människor har hostat sönder introt till första spåret på min Pavarotti-skiva!
Luciano Pavarottis julskiva, fast min är röd och har finare omslag!
Men, men första låten på första skivan är en inspelning från någon föreställning och det innebär alltså att musiken och övriga ljud i lokalen finns med. Introt består av ett vackert pianospel och så självklart dessa förbannade människor som får hostattacker i publiken när de skall vara tysta. Helt otroligt! Jag har funderat ganska mycket på det i två dagar nu varför det alltid är ett förbannat hostande och harklande när större församlingar förväntas att vara tysta. Om man backar bandet tillbaka till mina föräldrars bröllop så hörs det typiska ljudet av hostningar och harklingar i kyrkan innan det är dags för inmarschen. Tänk efter själva, hur många privata videoinspelningar har ni inte från födelsedagar, bröllop, skolavslutningar och dylikt där någon och gärna några drabbas av en extrem hostattack just då det skall vara tyst.
Undrar om det hostades lika mycket under Prins Charles och Lady Dianas bröllop? Vem vet prins Edward eller Queen Elisabeth II kanske också drabbas av akuta hostattacker vid tystnadstillfällen!
Det är precis som att om det blir tyst lite för länge, det vill säga över 10 sekunder, så finns det människor som direkt drabbas av akuta hostattacker. Befinner man sig däremot i exempelvis i en butiksmiljö eller på ett seminarium där det händer någonting eller på en biograf då hostas det minsann inte i den utsträckningen. Klart att det hostas, men inte i den akuta hostattacksformen som utbryter när en lika stor församling människor förväntas att vara helt tysta och allt runt omkring också skall vara det. Jag ställer mig frågan varför? Varför måste folk hålla på och hosta ständigt och jämnt i dessa sammanhang?
Finns det en fysiologisk förklaring att när människor är tysta för länge så blir munhålan så torr att vissa måste hosta. Eller en psykosomatisk förklaring att människor drabbas av ett beteende likt en rökare. Jag menar att rökare kan ju inte gå allt för många steg utomhus, när man har varit inomhus ett tag, utan att tända en cigarett. Är det samma fenomen som slår till för människor i kyrkor? När man har varit tyst för länge och alla andra också är det så måste någon föra ljud. Är det i så fall rökarmänniskorna som hostar i kyrkan? Eller finns det ens en förklaring till detta korkade fenomen? Jag vet inte, men tankvärt är det i alla fall och uppenbart är att två-tre människor har hostat sönder introt till första spåret på min Pavarotti-skiva!
Luciano Pavarottis julskiva, fast min är röd och har finare omslag!
