För enkelhetens skull!
Det kom in en man på jobbet i helgen och jag blev lite förvånad när jag såg hans adress på skärmen. Han bode på adressen Hem och nummer efteråt. Jag frågade om det verkligen stämde att adressen verkligen var Hem? Men så var det tydligen.
Tänk själva vilken fantastisk adress att ha om man är riktigt packad en lördag natt och skall ha en taxi. Vart skall du åka? Vilken adress? jag skall till Hem!
Är det upplagt för missförstånd eller vadå? Föreställ er gärna situationen också om mannen som kör taxin gärna är invandrare och pratar dålig svenska och skall för ett rationellt samtal med en dyngrak människa som hävdar att att taxichauffören skall köra denne hem till Hem. Fördelen är väl åtminstone att oavsett hur packad man är så lär man ju aldrig glömma bort sin adress.
När vi ändå pratar om att befinna sig i det packade tillståndet så tycker jag att bankomaterna i Danmark, till skillnad från de i Sverige, har ett mycket bra namn och mycket bra skyltar. Det står kort och gott "Penge" på skyltarna i Danmark, när vi i Sverige skyltar texten bankomat. Jag tror faktiskt även den här gången, oavsett hur dyngrak du än må vara, så kan man inte missa skylten "Penge" om det är kontanter man behöver. 1-0 till Danmark där.
Ett sista tillägg bara såhär på natten efter att ha arbetat sent och kopplat av med två avsnitt av serien "Varuhuset", varför måste den serien bara bli bättre och bättre nu när jag är inne på sista säsongen för? Nu, när serien är i sitt esse och intrigerna står som spön i backen och tempot verkligen är högt, ja, då är serien snart slut. I sista säsongen kryllar det ju av underbara karaktärer, även om jag förstås saknar vackra Lena endre. Den kanske mest klockrena av de alla är den grovt underskattade skådespelaren Heinz Hopf som fullkomligt lyser i rollen som Eric Ericsson! Efter att han i tidigare säsonger fört en roll lite mera i skymundan så får han fullt utrymme i näst sista men framförallt sista säsongen och glänsa i rollen som manipulativt ärkesvin. Bra konkurrens får han av skådespelaren Haakon Svensson som spelar Eric Ericssons vapendragare, den sliskige K.A Linde.
http://www.youtube.com/watch?v=VLy4HtdZ7Fc
Titta på en av de bästa avsnittsavsluten i svensk tv-seriehistoria. Mats Boresten söker upp sin gamla fru för att återfå sitt liv, vem öppnar dörren? Jo, totalt oväntat... Eric Ericsson (Heinz Hopf). Ärkesvinet!
Det andra ärkesvinet K.A Linde kysser VD:n Margareta Öhman (Christina Schollin) Framför ögonen på hennes man Rune (Lars Lind).
Tänk själva vilken fantastisk adress att ha om man är riktigt packad en lördag natt och skall ha en taxi. Vart skall du åka? Vilken adress? jag skall till Hem!
Är det upplagt för missförstånd eller vadå? Föreställ er gärna situationen också om mannen som kör taxin gärna är invandrare och pratar dålig svenska och skall för ett rationellt samtal med en dyngrak människa som hävdar att att taxichauffören skall köra denne hem till Hem. Fördelen är väl åtminstone att oavsett hur packad man är så lär man ju aldrig glömma bort sin adress.
När vi ändå pratar om att befinna sig i det packade tillståndet så tycker jag att bankomaterna i Danmark, till skillnad från de i Sverige, har ett mycket bra namn och mycket bra skyltar. Det står kort och gott "Penge" på skyltarna i Danmark, när vi i Sverige skyltar texten bankomat. Jag tror faktiskt även den här gången, oavsett hur dyngrak du än må vara, så kan man inte missa skylten "Penge" om det är kontanter man behöver. 1-0 till Danmark där.
Ett sista tillägg bara såhär på natten efter att ha arbetat sent och kopplat av med två avsnitt av serien "Varuhuset", varför måste den serien bara bli bättre och bättre nu när jag är inne på sista säsongen för? Nu, när serien är i sitt esse och intrigerna står som spön i backen och tempot verkligen är högt, ja, då är serien snart slut. I sista säsongen kryllar det ju av underbara karaktärer, även om jag förstås saknar vackra Lena endre. Den kanske mest klockrena av de alla är den grovt underskattade skådespelaren Heinz Hopf som fullkomligt lyser i rollen som Eric Ericsson! Efter att han i tidigare säsonger fört en roll lite mera i skymundan så får han fullt utrymme i näst sista men framförallt sista säsongen och glänsa i rollen som manipulativt ärkesvin. Bra konkurrens får han av skådespelaren Haakon Svensson som spelar Eric Ericssons vapendragare, den sliskige K.A Linde.
http://www.youtube.com/watch?v=VLy4HtdZ7Fc
Titta på en av de bästa avsnittsavsluten i svensk tv-seriehistoria. Mats Boresten söker upp sin gamla fru för att återfå sitt liv, vem öppnar dörren? Jo, totalt oväntat... Eric Ericsson (Heinz Hopf). Ärkesvinet!
Det andra ärkesvinet K.A Linde kysser VD:n Margareta Öhman (Christina Schollin) Framför ögonen på hennes man Rune (Lars Lind).
Dagdriveri!
Jag hittade en ganska rolig information i förrgår när jag var sjuk. Det är ju då man slösurfar runt på internet och hittar sådan information som man annars inte skulle leta efter. Det är tydligen så att "dagdriveri" i Sverige betraktades som ett brott fram till 1964. Helt sanslöst roligt faktiskt!
Jag ställer mig frågan om det är rimligt att kräva böter av någon som inte hade något arbete och kommer fram till att straffet helt enkelt måste ha varit att man fick sitta av en kortare period i fängelset om polisen plockade in en person för att vara en dagdrivare.
Med dagdriveri syftade man på att det var helt enkelt olagligt att medvetet föra en "sysslolös" tillvaro och medvetet undvika att arbeta.
En fråga til lsom dyker upp i mitt huvud, även om den lagen formellt är borta är vi inte kvar idag i något slags liknande samhälle där människor som inte arbetar måste åtminstone aktivt söka arbete för att inte bli av med sina tillgångar. Huruvida det är bra eller dåligt går ju att diskutera, jag kan väl hålla med om att det till viss del är positivt. Men det enda som saknas med lagen som avskaffades 1964 egentligen är att polisen eller arbetsförmedlingen går in på Netto, Lidl, Apoteket och Systembolaget på vardagar vid 14-tiden och plockar in stamisarna. Undrar om inte vår kära alliansregering hade njutit av en sådan lag, likt den som avskaffades 1964.
Varsågod Fredrik Reinfeldt jag har precis givit dig en ny ingång till nästa vals valplattform, "Låt oss eliminera dagdriveriet".
Nu är det nog dags för Rasmus och Paradis-Oskar att börja springa sin väg....
...För Fredrik Reinfeldt är på jakt efter dagdrivarna!
Jag ställer mig frågan om det är rimligt att kräva böter av någon som inte hade något arbete och kommer fram till att straffet helt enkelt måste ha varit att man fick sitta av en kortare period i fängelset om polisen plockade in en person för att vara en dagdrivare.
Med dagdriveri syftade man på att det var helt enkelt olagligt att medvetet föra en "sysslolös" tillvaro och medvetet undvika att arbeta.
En fråga til lsom dyker upp i mitt huvud, även om den lagen formellt är borta är vi inte kvar idag i något slags liknande samhälle där människor som inte arbetar måste åtminstone aktivt söka arbete för att inte bli av med sina tillgångar. Huruvida det är bra eller dåligt går ju att diskutera, jag kan väl hålla med om att det till viss del är positivt. Men det enda som saknas med lagen som avskaffades 1964 egentligen är att polisen eller arbetsförmedlingen går in på Netto, Lidl, Apoteket och Systembolaget på vardagar vid 14-tiden och plockar in stamisarna. Undrar om inte vår kära alliansregering hade njutit av en sådan lag, likt den som avskaffades 1964.
Varsågod Fredrik Reinfeldt jag har precis givit dig en ny ingång till nästa vals valplattform, "Låt oss eliminera dagdriveriet".
Nu är det nog dags för Rasmus och Paradis-Oskar att börja springa sin väg....
...För Fredrik Reinfeldt är på jakt efter dagdrivarna!
Benen bara gick och gick!!!
Idag kändes det verkligen som att jag skulle ut och springa. Det var liksom som någonting som bara lyfte ut mig för att springa.
Hade en helt otrolig känsla i kroppen som liksom inte går att beskriva riktigt, men det kändes som att jag sprang och smålog hela tiden och att det bara kom positiva tankar. Jag hade en planerad runda som jag tänkte springa men efter ett tag så kände jag att jag minsann skulle ta halva rundan ett extravarv. Det kändes verkligen hur bra som helst. När jag hade avslutat den andra rundan kändes det som att jag säkert hade kunant springa ett varv till men hjärnan talade om för mig att bättre att spara den kraften och hellre gå ut och springa imorgon också.
Hur som haver så gick löpturen genom den kolsvarta bokskogen som löper längs med Nissan och nedanför all bebyggelse. Med andra ord var det enda som "lyste" upp skogsvägen månljuset. Det tar en stund för ögonen att vänja sig men kan man slingan så. Känslan av att springa där helt ensam med enbart konturer upplysta av månen var en helt fantastisk känsla. Någon minusgrad i luften och enda ljudet utöver min ipod var mina fötter som bröt igenom lätt frusen lera.... Frihet!!!
Föresten för de som inte har gjort det förut, att gå/springa på den slingan och se ångan stiga ur Nissan mot himmelen är nästan lite lätt religiöst. Jag vet i alla fall att jag älskar hösten och höstkvällar!
Hade en helt otrolig känsla i kroppen som liksom inte går att beskriva riktigt, men det kändes som att jag sprang och smålog hela tiden och att det bara kom positiva tankar. Jag hade en planerad runda som jag tänkte springa men efter ett tag så kände jag att jag minsann skulle ta halva rundan ett extravarv. Det kändes verkligen hur bra som helst. När jag hade avslutat den andra rundan kändes det som att jag säkert hade kunant springa ett varv till men hjärnan talade om för mig att bättre att spara den kraften och hellre gå ut och springa imorgon också.
Hur som haver så gick löpturen genom den kolsvarta bokskogen som löper längs med Nissan och nedanför all bebyggelse. Med andra ord var det enda som "lyste" upp skogsvägen månljuset. Det tar en stund för ögonen att vänja sig men kan man slingan så. Känslan av att springa där helt ensam med enbart konturer upplysta av månen var en helt fantastisk känsla. Någon minusgrad i luften och enda ljudet utöver min ipod var mina fötter som bröt igenom lätt frusen lera.... Frihet!!!
Föresten för de som inte har gjort det förut, att gå/springa på den slingan och se ångan stiga ur Nissan mot himmelen är nästan lite lätt religiöst. Jag vet i alla fall att jag älskar hösten och höstkvällar!
Antastad och lycklig som ett barn!
När jag står på jobbet så dyker en man upp i min kassa. Han känns helt plötsligt väldigt bekant men ändå kan jag inte komma på vart jag har sett honom. En ganska lång man med lätt krulligt hår. Vips så slår tanken mig, det måste vara Jörgen Persson, J-O Waldners gamla kumpan och kombatant på pingisbanorna. Mannen med 5 VM-Guld och 10 EM-Guld i Pingis, och framförallt med den snöpliga fjärdeplatsen i OS 2008 i Peking där han som 42-åring spelade magisk pingis men inte räckte riktigt hela vägen till medalj mot de små snabba kineserna.
Jörgen Persson
Som tur var så scannar vi ju folks legitimationer på jobbet när vi hyr ut film och mycket riktigt bekräftas mina misstankar om att det är Jörgen Persson. Självklart är jag ju som jag är och frågar om det blir ett OS i London 2012 för hans del, och yes! Han tänker satsa på OS i London och då kommer han att vara 46 år gammal! Jag kan ju lova att jag kommer följa pingisen med största intresse.
Lycklig som jag var över att jag just lyckats konfrontera Pingislegenden Persson så bad jag ju honom givetvis att skriva en autograf till mig. "Till Fredrik med pingishälsningar från Jörgen Persson", Den mannen måste ha humor!
Påväg hem från jobbet blev jag antastad av några Rumänska ungdomar som ville att jag skulle fotografera dem. Klart man ställer upp! Det slutade med ett mycket intressant samtal om Rumänien och Sverige. Jag som länge har sagt att jag vill besöka Bukarest och kuststaden Constanta vid Svarta havet, blev genast ännu mera sugen. Ingen som har lust att följa med mig på en roadtrip till Constanta med Start i Helsingfors, via St Petersburg, Tallinn, Riga, Vilnius, Krakow, Warszawa, Auschwitz, Bratislava, Budapest och Bukarest?
Hur som helst sa jag lite på skoj att jag hade nog gärna inte velat fastna hos den rumänska polisen. Deras kommentar var att det är nog den enklaste polisen i världen att ha att göra med om man har pengar eller känner någon, som känner någon, som känner någon....
Ta mig till Constanta!
Jörgen Persson
Som tur var så scannar vi ju folks legitimationer på jobbet när vi hyr ut film och mycket riktigt bekräftas mina misstankar om att det är Jörgen Persson. Självklart är jag ju som jag är och frågar om det blir ett OS i London 2012 för hans del, och yes! Han tänker satsa på OS i London och då kommer han att vara 46 år gammal! Jag kan ju lova att jag kommer följa pingisen med största intresse.
Lycklig som jag var över att jag just lyckats konfrontera Pingislegenden Persson så bad jag ju honom givetvis att skriva en autograf till mig. "Till Fredrik med pingishälsningar från Jörgen Persson", Den mannen måste ha humor!
Påväg hem från jobbet blev jag antastad av några Rumänska ungdomar som ville att jag skulle fotografera dem. Klart man ställer upp! Det slutade med ett mycket intressant samtal om Rumänien och Sverige. Jag som länge har sagt att jag vill besöka Bukarest och kuststaden Constanta vid Svarta havet, blev genast ännu mera sugen. Ingen som har lust att följa med mig på en roadtrip till Constanta med Start i Helsingfors, via St Petersburg, Tallinn, Riga, Vilnius, Krakow, Warszawa, Auschwitz, Bratislava, Budapest och Bukarest?
Hur som helst sa jag lite på skoj att jag hade nog gärna inte velat fastna hos den rumänska polisen. Deras kommentar var att det är nog den enklaste polisen i världen att ha att göra med om man har pengar eller känner någon, som känner någon, som känner någon....
Ta mig till Constanta!
Betraktelser
Det verkar som att när jag är med Torbjörn så får jag alltid se de mest konstiga saker. Jag vet inte vad ni tycker men här kommer i alla fall lite samlat från två veckors umgänge med Torbjörn.
På damtoaletten inne på kommunhuset i Laholm hittar man den här underbara skylten på dörren. Som med alla skyltar mot förbud måste det ju vara så att någon har gjort det man förbjuder innan. Jag kan av egen erfarenhet att alla tre toaletterna luktade som ett halvt ölbryggeri. Så ni vet inga ölburkar in på damernas i Laholms kommunhus.
När vi skall traska till skolan en morgon så möts vi av den här synen precis utanför huset. Vem fasen var det som kom på en sådan slogan?
Jag menar finns det något positivt i rent marknadsföringssyfte med den texten?
Vilseledande marknadsföring för lärarprogrammet? I en väldigt minimal stil nedanför kan man läsa om att i samarbete med Hallandstrafiken så uppmanar man lärare att ta bussen till jobbet. Men visst är uppmaningen klockren?
Jag vet inte men något får mig att associera till sex!
På damtoaletten inne på kommunhuset i Laholm hittar man den här underbara skylten på dörren. Som med alla skyltar mot förbud måste det ju vara så att någon har gjort det man förbjuder innan. Jag kan av egen erfarenhet att alla tre toaletterna luktade som ett halvt ölbryggeri. Så ni vet inga ölburkar in på damernas i Laholms kommunhus.
När vi skall traska till skolan en morgon så möts vi av den här synen precis utanför huset. Vem fasen var det som kom på en sådan slogan?
Jag menar finns det något positivt i rent marknadsföringssyfte med den texten?
Vilseledande marknadsföring för lärarprogrammet? I en väldigt minimal stil nedanför kan man läsa om att i samarbete med Hallandstrafiken så uppmanar man lärare att ta bussen till jobbet. Men visst är uppmaningen klockren?
Jag vet inte men något får mig att associera till sex!
Vart tog de vägen?
Jag har en sådan tanke som dykt upp lite då och då i huvudet när man är inne på exempelvis Maxi och står i godisavdelningen. Alla vi som är uppvuxna i min generation vet att gå till exempelvis Munkeboden och handla när man var liten var ungefär detsamma som att på förhand säga att man skall komma hem med minst 4st tuggummi.
För visst var det ju så i slutet på 80-talet och början på 90-talet att Tuggummi kan ha varit den absolut mest exponerade produkten vid kassan i alla mindre Livs-butiker och, inte i lika stor utsträckning men ändå i några av de större butikerna.
Tuggummi var ju exponerat ungefär som dagens lösgodis och det fanns verkligen hur många sorter och varianter som helst. Säkert 5 olika varianter av cola-smak. En lite surare, en lite sötare, en mer ren coca-cola-smak osv... Och alla hade olika namn och förpackningar. En del hade en pilbåge, andra en isbjörn, en tredje en borrmaskin.
Så fortsatte det ju 5-olika varianter av Lakrits, 5 av hallon osv...
Den största grejen var ju att alla kostade 50 öre styck, utom "lyxtuggummin" som BUGG som kostade 1 krona styck. Det hända dock om man hade tur på vissa småkiosker att man inte hade riktigt koll på prissättningen på BUGG så de kunde ibland slinka med för 50 öre de också.
Sen har vi ju alla de tuggummin som kostade 1 krona som smakade exakt samma smak, någon torr fejkad vaniljsmak men som innehöll något alldeles extra, KLISTERMÄRKEN! Klistermärken var nog för våran generation lika viktigt som Tuggummi-hysterin. Min gissning är att det är en direkt effekt av Tuggummiförsäljningens framgångar. Klistermärkena var ju extremt högt samlarvärde på inom kompiskretsar. Det fanns ju så många sorter, Turtles, Disney och inför fotbolls-EM 1996 kom det karikatyrer av olika kända och mindre kända fotbollsspelare. Jag vet att jag stolt lyckades få tag i min idol i klistermärke, "Youri Djorkaeff".
Klistermärken blev ju som en direkt följd av detta, precis som de tuggumina som innehöll en tatuering, en självklar dekorationssymbol och en statusmarkör. Som ett barn gärna tänker så utgår man ju också så ofta från att ju fler desto bättre. Därför var det ingen ovanlig syn att en sommardag vid havet att få se en 9-åring med armarna fyllda av bleka vattenpåklistrade tatueringar. För att inte tala om att komma hem till en 9-årings sovrum. Om Planscher ur okejtidningar var totalt överexponerade i barnrum på 80-talet så tog klistermärkena överhanden på 90-talet. Planscherna levde förstås kvar men klistermärkena fanns in absurdum. Mängder av Ikea-möbler såsom skrivbord, lampor och nattduksbord förstördes av min generations klistermärkshysteri. Hos vissa kunde man även finna att stolar och som i mitt fall, även dörrar blivit utsatta för klistermärkshysterin. Någonting som också inte var helt ovanligt var ju förstås lysknappen till taklampan. Dessa kunde dock i många rum, särskillt tjejer ha prytts med ett "lite finare" klistermärke, med någon nallebjörn som var självlysande i mörkret eller något liknande.
Jag vill härmed konstatera att Tuggummiförsäljningen och klistermärkshysterin har ett klart och tydligt samband. Att många, framförallt skrivbord och bokhyllor har fått åka till tippen långt innan pensionsdatum på grund av 90-talets klistermärkshysteri. En annan rolig effekt som tuggumiförsäljningen startade i och med klistermärkena som fanns i tuggumipaketen var ju att ju fler klistermärken man hade desto bättre var det, och det fick till följden av att man satte upp klistermärken som inte bara nödvändigtvis kom från tuggummin. Andra företag hade ju fattat att det där med klistermärken var gångbart och det delades ut klistermärken lite här och var och man var inte sen i att hänga på. Så jag vet själv att hemma i mitt rum blandades fotbollsspelare med klistermärken som "Idre 1993", ICA-loggan, Kungälvs roddklubb. Det kunde ju vara groteskt stora också upp till 2dm.
Knappast en ovanlig syn i en 9-årings rum på 90-talet!
Och knappast någon ovanlig syn för de föräldrar, med barn i klistermärksgenerationen, som faktiskt ville rädda möblerna för eftervärlden.
Så vad jag undrar är egentligen hur kunde det dö ut? Vart tog de vägen? Uppskattar inte barn tuggumin längre eller sjönk försäljningssiffrorna när vår generation började bli äldre? Eller är det bara så enkelt att de kan ha varit de mest lättsnattade produkterna i en butik någonsin som unisont fick småbutiker att inse att vi lägger ner och köper in det här.
Kan det verkligen vara så att vår generation var en klistermärksgeneration och att vi om 20-år kan se tillbaka på det, efter att någon har givit ut en nostalgibok om tuggumin och klistermärken, och konstatera att vår generation faktiskt hade lite udda utmärkande drag.
I min kompiskrets var det till och med status att äga tomma tuggummikartonger!
Undrar vilka företag som låg bakom hysterin och vad de tillverkar idag?
En sak är säker i alla fall vi minns Jenka, Shake och BUGG med ett leende och som en slags symboler för vår egen generation!
För visst var det ju så i slutet på 80-talet och början på 90-talet att Tuggummi kan ha varit den absolut mest exponerade produkten vid kassan i alla mindre Livs-butiker och, inte i lika stor utsträckning men ändå i några av de större butikerna.
Tuggummi var ju exponerat ungefär som dagens lösgodis och det fanns verkligen hur många sorter och varianter som helst. Säkert 5 olika varianter av cola-smak. En lite surare, en lite sötare, en mer ren coca-cola-smak osv... Och alla hade olika namn och förpackningar. En del hade en pilbåge, andra en isbjörn, en tredje en borrmaskin.
Så fortsatte det ju 5-olika varianter av Lakrits, 5 av hallon osv...
Den största grejen var ju att alla kostade 50 öre styck, utom "lyxtuggummin" som BUGG som kostade 1 krona styck. Det hända dock om man hade tur på vissa småkiosker att man inte hade riktigt koll på prissättningen på BUGG så de kunde ibland slinka med för 50 öre de också.
Sen har vi ju alla de tuggummin som kostade 1 krona som smakade exakt samma smak, någon torr fejkad vaniljsmak men som innehöll något alldeles extra, KLISTERMÄRKEN! Klistermärken var nog för våran generation lika viktigt som Tuggummi-hysterin. Min gissning är att det är en direkt effekt av Tuggummiförsäljningens framgångar. Klistermärkena var ju extremt högt samlarvärde på inom kompiskretsar. Det fanns ju så många sorter, Turtles, Disney och inför fotbolls-EM 1996 kom det karikatyrer av olika kända och mindre kända fotbollsspelare. Jag vet att jag stolt lyckades få tag i min idol i klistermärke, "Youri Djorkaeff".
Klistermärken blev ju som en direkt följd av detta, precis som de tuggumina som innehöll en tatuering, en självklar dekorationssymbol och en statusmarkör. Som ett barn gärna tänker så utgår man ju också så ofta från att ju fler desto bättre. Därför var det ingen ovanlig syn att en sommardag vid havet att få se en 9-åring med armarna fyllda av bleka vattenpåklistrade tatueringar. För att inte tala om att komma hem till en 9-årings sovrum. Om Planscher ur okejtidningar var totalt överexponerade i barnrum på 80-talet så tog klistermärkena överhanden på 90-talet. Planscherna levde förstås kvar men klistermärkena fanns in absurdum. Mängder av Ikea-möbler såsom skrivbord, lampor och nattduksbord förstördes av min generations klistermärkshysteri. Hos vissa kunde man även finna att stolar och som i mitt fall, även dörrar blivit utsatta för klistermärkshysterin. Någonting som också inte var helt ovanligt var ju förstås lysknappen till taklampan. Dessa kunde dock i många rum, särskillt tjejer ha prytts med ett "lite finare" klistermärke, med någon nallebjörn som var självlysande i mörkret eller något liknande.
Jag vill härmed konstatera att Tuggummiförsäljningen och klistermärkshysterin har ett klart och tydligt samband. Att många, framförallt skrivbord och bokhyllor har fått åka till tippen långt innan pensionsdatum på grund av 90-talets klistermärkshysteri. En annan rolig effekt som tuggumiförsäljningen startade i och med klistermärkena som fanns i tuggumipaketen var ju att ju fler klistermärken man hade desto bättre var det, och det fick till följden av att man satte upp klistermärken som inte bara nödvändigtvis kom från tuggummin. Andra företag hade ju fattat att det där med klistermärken var gångbart och det delades ut klistermärken lite här och var och man var inte sen i att hänga på. Så jag vet själv att hemma i mitt rum blandades fotbollsspelare med klistermärken som "Idre 1993", ICA-loggan, Kungälvs roddklubb. Det kunde ju vara groteskt stora också upp till 2dm.
Knappast en ovanlig syn i en 9-årings rum på 90-talet!
Och knappast någon ovanlig syn för de föräldrar, med barn i klistermärksgenerationen, som faktiskt ville rädda möblerna för eftervärlden.
Så vad jag undrar är egentligen hur kunde det dö ut? Vart tog de vägen? Uppskattar inte barn tuggumin längre eller sjönk försäljningssiffrorna när vår generation började bli äldre? Eller är det bara så enkelt att de kan ha varit de mest lättsnattade produkterna i en butik någonsin som unisont fick småbutiker att inse att vi lägger ner och köper in det här.
Kan det verkligen vara så att vår generation var en klistermärksgeneration och att vi om 20-år kan se tillbaka på det, efter att någon har givit ut en nostalgibok om tuggumin och klistermärken, och konstatera att vår generation faktiskt hade lite udda utmärkande drag.
I min kompiskrets var det till och med status att äga tomma tuggummikartonger!
Undrar vilka företag som låg bakom hysterin och vad de tillverkar idag?
En sak är säker i alla fall vi minns Jenka, Shake och BUGG med ett leende och som en slags symboler för vår egen generation!
Verkligheten = Märkligheten?
Jag och Torbjörn Sandebert satt och tittade på ett avsnitt av Miami Vice från 1985, avnsittet "Florence Italy". I bakgrunden under en bil-tävling i filmen upptäcker jag ett stort skepp som ligger förankrat i bakgrunden. Jag satt och funderade på det en liten stund och sen spolade jag tillbaka och pausade. Mycket riktigt var det som jag trodde. Där i bakgrunden låg den förtöjd, MS Scandinavian Star. Eftersom fartyget var registrerat i Nassau (Bahamas huvudstad) så är det inte helt otroligt att den trafikerade sträckan Nassau-Miami Beach 1985.
Sonny Crockett och Ricardo Tubbs i Miami Vice
Så det såg ut under Scandinavian stars glansdagar på 80-talet i Miami
För alla er som inte vet vad MS Scandinavian Star var för ett fartyg, kan jag tala om att en anlagd brand bröt ut på fartyget natten den 7:e april 1990. Fartyget hade då precis börjat trafikera sträckan Oslo-Fredrikshavn, vilket innebär att fartyget befann sig utanför Bohusläns kust i höjd med Lysekil när branden tog sig på allvar på båten.
Branden tog livet av 158 människor den natten och är en av de värsta katastrofer som inträffat där svenskar varit iblandade, dock var andelen döda svenskar försvinnande liten.
Idag är påten helt upphuggen och finns inte mera. Branden och alla döda blev en stor rättsskandal som än idag inte är löst. Mycket svinerier är inblandade i hur båten kom till Oslo från Nassau tills dess att den började brinna.
Men I Miami Vice-avsnittet "Florence Italy" från 1985 så ligger den där förtöjd i sin glans under sina glansdagar som ståtlig och glassisg Väst-Indien-kryssare och folket är inte ett ont anande om att båten i bakgrunden 5 år senare skall komma att vara föremål för 158 människors liv och flera 1000-tals människors traumatiska lidanden.
Scandinavian Star fortfarande i brand på morgonen 7 april 1990.
Visst är väl verkligheten märkligheten ibland? beroende av tid och rum kan den se totalt annorlunda ut!
Sonny Crockett och Ricardo Tubbs i Miami Vice
Så det såg ut under Scandinavian stars glansdagar på 80-talet i Miami
För alla er som inte vet vad MS Scandinavian Star var för ett fartyg, kan jag tala om att en anlagd brand bröt ut på fartyget natten den 7:e april 1990. Fartyget hade då precis börjat trafikera sträckan Oslo-Fredrikshavn, vilket innebär att fartyget befann sig utanför Bohusläns kust i höjd med Lysekil när branden tog sig på allvar på båten.
Branden tog livet av 158 människor den natten och är en av de värsta katastrofer som inträffat där svenskar varit iblandade, dock var andelen döda svenskar försvinnande liten.
Idag är påten helt upphuggen och finns inte mera. Branden och alla döda blev en stor rättsskandal som än idag inte är löst. Mycket svinerier är inblandade i hur båten kom till Oslo från Nassau tills dess att den började brinna.
Men I Miami Vice-avsnittet "Florence Italy" från 1985 så ligger den där förtöjd i sin glans under sina glansdagar som ståtlig och glassisg Väst-Indien-kryssare och folket är inte ett ont anande om att båten i bakgrunden 5 år senare skall komma att vara föremål för 158 människors liv och flera 1000-tals människors traumatiska lidanden.
Scandinavian Star fortfarande i brand på morgonen 7 april 1990.
Visst är väl verkligheten märkligheten ibland? beroende av tid och rum kan den se totalt annorlunda ut!
Nästan 50 mil i olika riktningar!
Igår befann jag mig i Staffanstorp på morgonen och tog mig sen till Lund för att åka tåg till Halmstad för skola i två timmar. Efter det kontakta tjänstemän på Laholms kommun, följt av att vara hemma i drygt 2 timmar och äta mat. Sen bar det av med tåget igen vid klockan 15 upp till Göteborg och slutligen var jag tillbaka här i Halmstad igen vid 23 på kvällen. En ganska späckad dag kan man väl kalla den.
typisk gata i centrala Lund
Lund är att med betrakta med svenska ögon som en mindre storstad. Staden har absolut potential att vara en väldigt mysig stad, jag vill dock lägga in ett veto mot den totala avsaknaden av vattendrag i staden. En Å, flod, älv, sjä eller vad som helst hade verkligen lyft staden. Ett vattendrag gör verkligen mycket för helheten. Där är ju på många sätt Norrköping fantastiskt med sitt vattendrag i olika etapper.
Hur som helst det platta Skåne skall enligt min skånska klasskamrat Torbjörn Sandebert stoltsera med att staden Lund är den staden i Sverige som har störst höjdskillnad. Jag förstår verkligen ingenting och hade verkligen velat se källa på det där, men jag får tro honom om den informationen. Sådan där lokal kuriosainformation känner man ju oftast till när man kommer från "närområdet". Min gissning på en sådan stad hade väl annars varit Kiruna där en stor del av astaden ligger på ett högt berg.
I Lund, vars kommun har 102.000 invånare, finns det tre stycken Espresso House i centrum. Hur är det ens möjligt? Hur kan det finnas täckning för så många caféer av samma snitt i en studentstad som Lund? Min gissning får väl bli att som i många andra fall, så är studenter inte de mest rationella med sin ekonomi. De betalar hellre överpris för konceptet Espresso House, för att det på något sätt ingjuter någon form utav självkänsla. Det skulle vara intressant att göra en undersökning på hur mycket pengar som studenter i mitt område lägger på Sprit, fika och kläder. Undrar hur många som drabbas av det som jag såg en gång när jag var nere för att ta ut posten. Killen breve mig plockade ut ett brev från kronofogden. Hur fan kan man få kronofogden på sig som student? Det är ju någonstans så idiotiskt att det finns ju inte. Då ryker ju bidrag och lån och hela kalaset. Vad har man pluggat då för, när man inte ens kan ta ut en examen?
Roligaste sekvensen under vistelsen i Lund, i ett ganska regnigt väder, var en man och en kvinna som väntade precis som jag och min vän Linn på bussen till Staffanstorp. Jag skojar verkligen inte när jag säger att mannen i fråga var en kopia av seriefiguren Kronblom. Den enorma näsan och de hiskliga öronen, lägg där till att han dessutom hade ett par utsvängda byxor i någon form utav filttyg som troligen burits sedan den dagen de inhandlades 1975 eller något liknande.
The real Kronblom bor uppenbarligen i Staffanstorp
Kvällen avslutades tillsammans med Marcus Kristensen på matchen IFK Göteborg mot Trelleborgs FF på Gamla Ullevi. IFK har verkligen inte stått sig att känna igen den här säsongen och efter att man har tagit ledningen med 1-0 i halvlek, genom en patenterad solorusning signerad Tobias Hysén, förlorar man ändå matchen till slut med 1-2 på grund av individuella misstag, dålig kommunikation på planen och den totala avsaknaden av press på bollhållaren. IFK har under hela säsongen haft en tendens att bli stillastående och orörliga. vilket gör att mittfältet släpper ner alldeles för många bollar på det redan svajiga försvaret. Herrarna Erik Lund och Adam Johansson på varsinn kant i backlinjen hade ingen lyckad afton. Jacob Johansson fick utgå på det inre mittfältet efter att knappt ha synts till under matchen och Sebastian Eriksson fixade sin vana trogen ett gult kort efter att han gnällt på domaren. Visst IFK berövades faktiskt på en straff när lille Nicklas Bärkroth blev nerriven i straffområdet och jag brukar sällan gnälla på domaren men igår hade den domaren ingen bra dag. Bärkroth och Hysén vandrar i alla fall av planen som de två bättre spelarna i IFK. Dessutom skall det sägas att oj vilken injektion det blev när William Atashkadeh byttes in. Vad killen vill mycket!
William Atashkadeh en Injektion i IFK!
Blåvitt efter 1-0
Mer sånt blåvitt i de sista två matcherna!
Det var i alla fall en trevlig dag tillsammans med Marcus kristensen
Marcus lycklig innan match!
Till slut en trött Fredrik innan match!
Denna veckan och nästa kommer att gå i lika intensivt tempo som gårdagen. Idag bär det av till Laholm för bland annat möte med Kommunstyrelsens ordförande Per Asklund!
En frågeställning?
Att titta på musikvideor är verkligen en resa genom historien. Den tekniska utvecklingen möjliggör ju helt nya funktioner ständigt. En fråga jag ställer mig bara har utvecklingen gått framåt?
Den tekniska utvecklingen ja, men vem tog bort själen i musiken?
http://www.youtube.com/watch?v=_HYtCMl0PMs
Titta och njut av Fancys musikvideo från 1987. Någonstans är det hysteriskt kul om man hämför med dagens mått mätt. Någonstans är det trots allt ett ideal jag hyllar. Pionjärer i en ny tid, med en inlevelse som inte är påklistrad, vilket i sig är ganska kul. Men bara det faktum att Fancy aldrig hade fått stå på en scen idag, eftersom han på något sätt inte faller in i det tillrättalagada, rentvättade idealet inom musikbranchen inte hade tillåtit.
Hylla pionjärerna! Hylla människor som vågar visa passion för det de sysslar med.
Den tekniska utvecklingen ja, men vem tog bort själen i musiken?
http://www.youtube.com/watch?v=_HYtCMl0PMs
Titta och njut av Fancys musikvideo från 1987. Någonstans är det hysteriskt kul om man hämför med dagens mått mätt. Någonstans är det trots allt ett ideal jag hyllar. Pionjärer i en ny tid, med en inlevelse som inte är påklistrad, vilket i sig är ganska kul. Men bara det faktum att Fancy aldrig hade fått stå på en scen idag, eftersom han på något sätt inte faller in i det tillrättalagada, rentvättade idealet inom musikbranchen inte hade tillåtit.
Hylla pionjärerna! Hylla människor som vågar visa passion för det de sysslar med.
Vad man kan få för sig när man är yngre!
Det är ju inte direkt någon tvekan att en av mina absolut största idoler genom tiderna är den Fd fotbollsspelaren och numera fotbollstränaren Torbjörn Nilsson. Han är verkligen en ikon i mitt liv och förebild och jag läste hans bok "Mot nya Mål" när den kom ut första gången 1998. Den boken har varit som en bibel för mig och jag läste ut den för jag vet inte vilken gång i ordningen senast när jag var nere i Kroatien. Hans tankar om psykologi fascinerar mig lika mycket idag som då. Det enda felet med boken är tyvärr att den är lite för kort.
Torbjörn Nilsson in action!
Jag skulle kunna ägna många rader åt att hylla fotbollsspelaren och personen Torbjörn Nilsson. Så många gånger som jag har suttit och tittat på kasettbandet med Morsan och farsans bröllop på som mitt under bröllopsfesten bryts av matchen IFK Göteborg vs FC Barcelona på Nya Ullevi i semifinalen av Europa Cupen 1986. En match där IFK Göteborg och framförallt Torbjörn Nilsson, Tommy Holmgren och Johnny Ekström spelar ut FC Barcelona totalt och vinner med 3-0 efter bland annat två otroliga mål signerade just Torbjörn Nilsson.
Hur många gånger har jag inte tittat på IFK-filmen från 1994 och beundrats över de dryga 5-10min som enbart tillägnas Torbjörn Nilsson. Hur jag har kikat på UEFA-cupfinalen från 1982 som jag äger på DVD.
Hur jag såg honom spela i uppvisningsmatchen mellan blåvitt 82-orna och blåvitt 87-orna på Nya Ullevi för några år sedan.
Hur jag mötte honom utanför Nya Ullevi lekandes med sin son och gav mig en autograf efter en Sverige-landskamp.
Hur jag blev som barn på nytt när jag och min dåvarande tränarkollega Stefan Andersson och hans dotter Charlotta satt på Resaturang Trattoria mitt emot Scandinavium och jag upptäcker att Torbjörn Nilsson sitter ett bord längre bort.
Eller hur jag upptäcker att Torbjörn Nilsson sitter på samma föreställning som jag och Marcus Kadfors på Lisebergsteatern för några veckor sedan.
Jag blir som barn på nytt varje gång jag ser honom, full av beundran!!!
http://www.youtube.com/watch?v=XFQtLdK-lt8
http://www.youtube.com/watch#!v=Iou7vHUFc7s&feature=related
Detta klippet från Barcelonamatchen 1986, fy fan vad bra han var!
Nu till den lustiga delen. ELO eller Electric light orchestra är ett band som jag tycker är riktigt bra. Så har det dock inte alltid varit. I ett viktigt kapitel i Torbjörn Nilsson beskriver han om sin första proffstid i PSV Eindhoven 1976-1977. Det första han gjorde var att köpa en gul porsche och åkte sen runt på eindhovens gator och lyssnade på ELO på högsta volym. Allt eftersom tiden kom ikapp honom om att han mådde ganska dåligt mentalt, blev ELO:s musik någon slags symbol för mindervärdeskomplexet och instabiliteten i hans psyke. Han beskriver också att han idag fortfarande kan få tillbaka den typen av obehagskänsla när han hör ELO:s musik.
Vilken påverkan har det haft på mig? Jo, ELO:s musik har alltid betytt skit för mig... inte att jag mår dåligt av att lyssna på den för det har jag aldrig gjort... men på något sätt fick det ett symboliskt värde att det förstörde en del av Torbjörn Nilssons liv... Alltså har jag aldrig kunnat lyssna på ELO. Utom de senaste 3 åren då det kommit smygandes in i mitt medvetenade om att det faktiskt går att lyssna på ELO och att jag faktiskt kan sätta på det själv för att jag faktiskt vill.
http://www.youtube.com/watch?v=jyFsYzXse6k En riktigt bra låt med ELO!
Den stora frågan är var det bara ungdomlig naivitet som satte Torbjörn Nilssons dåliga psyke som ett sätt att avsky ELO eller är det helt enkelt bara så att jag har utvecklats som människa de senaste åren att jag faktiskt kan se livet lite från ett annat håll?
Ja en tuff dag i alla fall Tenta 9-13:20 satta jag sen hem äta och jobbat 16-21 på Hemmakväll...
Vad gör jag när jag kommer hem? Jo, jag sjunker ner i arbetskläderna och lyssnar på ELO!
Riktigt Trött!
Torbjörn Nilsson in action!
Jag skulle kunna ägna många rader åt att hylla fotbollsspelaren och personen Torbjörn Nilsson. Så många gånger som jag har suttit och tittat på kasettbandet med Morsan och farsans bröllop på som mitt under bröllopsfesten bryts av matchen IFK Göteborg vs FC Barcelona på Nya Ullevi i semifinalen av Europa Cupen 1986. En match där IFK Göteborg och framförallt Torbjörn Nilsson, Tommy Holmgren och Johnny Ekström spelar ut FC Barcelona totalt och vinner med 3-0 efter bland annat två otroliga mål signerade just Torbjörn Nilsson.
Hur många gånger har jag inte tittat på IFK-filmen från 1994 och beundrats över de dryga 5-10min som enbart tillägnas Torbjörn Nilsson. Hur jag har kikat på UEFA-cupfinalen från 1982 som jag äger på DVD.
Hur jag såg honom spela i uppvisningsmatchen mellan blåvitt 82-orna och blåvitt 87-orna på Nya Ullevi för några år sedan.
Hur jag mötte honom utanför Nya Ullevi lekandes med sin son och gav mig en autograf efter en Sverige-landskamp.
Hur jag blev som barn på nytt när jag och min dåvarande tränarkollega Stefan Andersson och hans dotter Charlotta satt på Resaturang Trattoria mitt emot Scandinavium och jag upptäcker att Torbjörn Nilsson sitter ett bord längre bort.
Eller hur jag upptäcker att Torbjörn Nilsson sitter på samma föreställning som jag och Marcus Kadfors på Lisebergsteatern för några veckor sedan.
Jag blir som barn på nytt varje gång jag ser honom, full av beundran!!!
http://www.youtube.com/watch?v=XFQtLdK-lt8
http://www.youtube.com/watch#!v=Iou7vHUFc7s&feature=related
Detta klippet från Barcelonamatchen 1986, fy fan vad bra han var!
Nu till den lustiga delen. ELO eller Electric light orchestra är ett band som jag tycker är riktigt bra. Så har det dock inte alltid varit. I ett viktigt kapitel i Torbjörn Nilsson beskriver han om sin första proffstid i PSV Eindhoven 1976-1977. Det första han gjorde var att köpa en gul porsche och åkte sen runt på eindhovens gator och lyssnade på ELO på högsta volym. Allt eftersom tiden kom ikapp honom om att han mådde ganska dåligt mentalt, blev ELO:s musik någon slags symbol för mindervärdeskomplexet och instabiliteten i hans psyke. Han beskriver också att han idag fortfarande kan få tillbaka den typen av obehagskänsla när han hör ELO:s musik.
Vilken påverkan har det haft på mig? Jo, ELO:s musik har alltid betytt skit för mig... inte att jag mår dåligt av att lyssna på den för det har jag aldrig gjort... men på något sätt fick det ett symboliskt värde att det förstörde en del av Torbjörn Nilssons liv... Alltså har jag aldrig kunnat lyssna på ELO. Utom de senaste 3 åren då det kommit smygandes in i mitt medvetenade om att det faktiskt går att lyssna på ELO och att jag faktiskt kan sätta på det själv för att jag faktiskt vill.
http://www.youtube.com/watch?v=jyFsYzXse6k En riktigt bra låt med ELO!
Den stora frågan är var det bara ungdomlig naivitet som satte Torbjörn Nilssons dåliga psyke som ett sätt att avsky ELO eller är det helt enkelt bara så att jag har utvecklats som människa de senaste åren att jag faktiskt kan se livet lite från ett annat håll?
Ja en tuff dag i alla fall Tenta 9-13:20 satta jag sen hem äta och jobbat 16-21 på Hemmakväll...
Vad gör jag när jag kommer hem? Jo, jag sjunker ner i arbetskläderna och lyssnar på ELO!
Riktigt Trött!
Mannen med glasögon!
Jag är väl medveten om att jag hyllar 80-talet och dess musikkultur. Men ibland är det faktiskt så att till och med jag tvekar ibland. En av Sveriges främst säljande artister under 1980-talet var den glasögonbeprydde Stefan Borsch som hade hitar som "Inga blommor växer på en sjömansgrav" och "Vid en liten fiskehamn". Självklart var Stefan Borsch som så många andra under samma tidsperiod en ren produkt ur Marianne-stallet från Skara, med Bert Karlsson på tronen. Det fanns ju en tid i svensk musikhistoria då allt som Bert Karlsson hade tafsat på sålde i tusental och åter tusental. Stefan Borsch tillhör faktiskt en av de bäst säljande artisterna i svensk musikhistoria om vi skall lägga till hans karriär som sångare i Vikingarna som fick ett slut 1978.
En annan rolig fakta är väl att Stefan Borsch var från Hagfors och ersattes som sångare i Vikingarna av den inte helt okände Christer Sjögren... från vart? Jo, Hagfors såklart. Undrar om Hagfors har nämnts såhär tätt på en blogg någon gång av en person som är uppvuxen out-socknes Hagfors?
För gemene man är den idag bortglömde Stefan Borsch ihågkommen som rösten till Vikingarnas landsplåga "Leende guldbruna ögon", det vill säga originalet då och inte när Christer Sjögren sjunger den.
Varför nämner jag då Stefan Borsch över huvudtaget? Dels för att han i sig är ett så underbart exempel på vad som har betraktats som bra inom Musiksverige, dels för hans klockrena utseende... men allra främst för att det slog mig att Stefan Borsch-eran kanske inte ligger så långt bak i tiden ändå som man hade kunnat tro.
Titta och begrunda över denna man, Stefan Borsch.
Om ett x antal timmar är det riksdagsval i Sverige. Det finns en möjlighet att en viss man får forstätta på sin post som Socialminister.
Jag tänker förstås på den här mannen:
Göran Hägglund Kristdemokraterna en reinkarnation av Stefan Borsch och 2010-års moderna version av densamme.
Vinner Borgarna riksdagsvalet idag så lär jag endast jubla om jag får se kristdemokraten Göran Hägglund sjunga "Inga blommor växer på en sjömansgrav" live i SVT!
En turists små konstateranden!
Jag ägnade ju ett ganska långt inlägg åt Coca-Cola Company och Pepsicos läskkrig på 80-talet. Under min vistelse nere i Kroatien händer det ofattbara på en restaurang vid havet blir jag serverad på ett sätt som nog bara kan hända på en liten restaurang i ett föredetta öst-land.
Här kommer 1000 nålar i ögonen åt Coca-Cola Company och Pepsico:
Jag blir serverad det otänkbara
Jag spär på olyckan ännu mera!
Den totala skadan är gjord och hade min blogg varit världsomfattande hade väl restaurangen fått en hel del läskavtal indragna.
Som en liten uppföljning måste jag bara få ge min syn på humor som turist!
Jag tycker skylten talade sitt tydliga språk, du får ej röka pipa i parken eller hur?
Jag får väl hoppas att det inte bara är jag som tycker att den här bilden var rolig att ta.
Här kommer 1000 nålar i ögonen åt Coca-Cola Company och Pepsico:
Jag blir serverad det otänkbara
Jag spär på olyckan ännu mera!
Den totala skadan är gjord och hade min blogg varit världsomfattande hade väl restaurangen fått en hel del läskavtal indragna.
Som en liten uppföljning måste jag bara få ge min syn på humor som turist!
Jag tycker skylten talade sitt tydliga språk, du får ej röka pipa i parken eller hur?
Jag får väl hoppas att det inte bara är jag som tycker att den här bilden var rolig att ta.
Ett litet tillägg!
För er som inte var där och förstår hur häftigt Ultravox framträdande var i Varberg i lördags, så får ni en chans nu...
http://www.youtube.com/watch?v=Wtt3Bau4KYY&feature=related
Varsågod!
http://www.youtube.com/watch?v=Wtt3Bau4KYY&feature=related
Varsågod!
Lars Ohly har visst blivit marknadskapitalist!
Jag ryckte till en aning måste jag säga när jag kunde läsa en artikel i tidningen Expressen där Vänsterpartiets ordförande Lars Ohly har uttallat sig om herrallsvenskans framtid i fotboll. Jag har utgått från följande citat:
"- Utan att det är någon partisynpunkt så kan jag tänka mig att se över skattereglerna så att det blir mer förmånligt att jobba som fotbollsspelare. Det handlar om en begränsad tid, en attraktiv marknad där länder och klubbar konkurrerar med varandra, och vi ska inte hamna sämre i den konkurrensen än vad våra nordiska grannländer gör"
Hycklaren Lars Ohly!
Den här mannen som en gång i tiden biktat sig inför hela det svenska folket att vara kommunist och representerar det enda kvarvarande rent socialistiska partiet i riksdagen är det som alltså står bakom orden ovan.
Skall vi glömma allt vad klasskamper och jämlikhet som genomsyrar samhället när det kommer till idrott herr Ohly? Är det så att fotbollsspelare på något sätt står över den socialistiska ideologin och är på något sätt undantagna den socialistiska ideologin? Eller är det helt enkelt så att när det väl kommer till kamrat Ohlys egna privata intressen då är det ok att släppa ideologin åt sidan. Man måste självklart inte alltid dela samma uppfattning som partiet i alla frågor, men jag ställer mig trots allt frågan om man som socialist ändå kan tycka att det är försumbart att fotbollsspelare på något sätt skulle vara undantagna en jämlik skattepolitik?
Vänsterpartiet vill minska klassklyftorna i samhället och helst sudda ut dem, men Lars Ohly han vill skapa en klass till han. Lars Ohlys världsbild innefattar följande klasser, underklass, medelklass, överklass och fotbollsspelare.
Dessutom tycker jag knappast att vi kan kalla fotbollsspelare i Sverige för några direkt låginkomsttagare, snarare är flertalet av dem höginkomsttagare och skapa skattesubventioner för höginkomsttagare bör knappast vara förenligt med en socialists världsbild.
Käre Lars Ohly, jag hoppas gärna att du har ett bra försvar till en ensamstående mamma som jobbar som undersköterska på långvården varför en fotbollsspelare enligt din personliga åsikt är värd en skattesubvention och inte hon.
Det finns mycket mer att säga men jag lämnar faktiskt diskussionen såhär.
Även om jag mer än gärna delar din personliga åsikt om en bättre fotbollsallsvenska så har jag jävligt svårt för politiker med dubbelmoral! Där tappade du min röst i valet 2010 "kamrat" Ohly!
http://fotboll.expressen.se/allsvenskan/1.2094061/kravet-sank-spelarskatten
Originalartikeln
Alphaville!
I lördags var det då en dröm som slog in för mig. Företaget eventime hade fixat ihop 80-talsartister och band som Jakob Hellman, Lustans Lakejer, Alphaville, Reeperbahn, Howard Jones och Ultravox till en och samma konsert under namnet "Forever Young 2010". En once in a lifetime-upplevelse för en 80-talsälskare som mig att få se dessa band live.
Utsikten från Varbergs fästning!
Två stora scener var riggade framför Varbergs fästning alldeles intill havet och artisterna hade en fantastisk vy ut över hela havet, vilket Howard Jones och sångaren Johan Kinde i Lustans Lakejer mycket väl påpekade. Ett stort konsertområde med öl och mattält i andra ändan. När jag och Fredrik Strandner dök upp drygt en halvtimme innan konserten skulle börja var det så lite folk där att vi trodde att det skulle bli ganska pinsamt för artisterna. Fel fick vi! Vid första konserten, den där Jakob Hellman spelade hade hunnit få en god publik. Hellman som inte har turnerat eller givit ut en skiva sen 1988-89 var i högform. Alldeles precis i början på spelningen så ropar en inte helt nykter man mot scenen "kom igen nu då". Hellman fäster blicken på mannen och går fram till mikrofonen och säger "va fan tror du att vi har gjort?". Genialt!
Han bränner av fantastiska klassiker, från hans hittills enda skiva, som "Tårarna", "vackert väder" och "Hon har ett sätt". Låt gå för att han faktiskt råkade sjunga fel två gånger i "hon har ett sätt" men det var så jävla bra rent ut sagt! Han satte ribban högt för kvällen.
Lite bonusinfo för de som inte vet är Jakob Hellmans platta "Och stora havet..." är framröstad till den bästa skivan som någonsin har gjorts av flera omröstningar. Annan bonusinfo är att en åldrad Jakob Hellman mycket väl hade kunnat vara min vän Joel Schäfer om sisådär 20-år.
Howard Jones gjorde sedan en mäktig synthkonsert och fick verkligen igång publiken. Stor allsång stundtals och stort jubel när han brände av sin klassiker "What is love". Minst lika stort jubel blev det när han gjorde en mycket välgjord cover på The Killers låt "Human".
http://www.youtube.com/watch?v=3P-Tune38wE Finns att beskåda här direkt från kvällen i Varberg.
Lustans Lakejer och Reeperbahn genomför sedan sina konserter på ett mycket proffsigt sätt och både Johan Kinde, sångaren i Lustans Lakejer, och Olle Ljungström, sångaren i Reeperbahn, är totalt lysande. Tyvärr är båda banden inom en lite för smal genre från 80-talet och hitfaktorn är inte riktigt lika hög, men de gjorde varsinn minst sagt proffsig konsert.
Solen hade precis gott ner i havet i Varberg och mörkret hade lagt sig, hela området kändes helt packat med folk. Det var folk överallt och alla var lika förväntansfulla på att få se kvällens stora dragplåster... ALPHAVILLE!
Jag hade redan på förhand letat upp att bandet numera enbart består av sångaren från originaluppsättningen, Marian Gold. Besvikelsen blev därför inte lika stor för min del när jag fick se Gold i sällskap in på scen med betydligt äldre gubbar som såg ut att komma direkt ifrån sin kolonilott.
Till minne av ett band som en gång var geniala!
Marian Golding himself har fått styra och ställa över bandet Alphaville och dess musik efter eget bevåg och det framgick tydligt. Han ville väldigt gärna se sig själv som en väldigt stor rockstjärna och hoppade runt på scen värre än Mick Jagger i fornstora dagar. Alla gamla hits som "Sounds like a melody" och "Big in Japan" gick i supermega-rock-techno... Han lyckades totalförstöra alla låtar på ett sätt som jag trodde var helt omöjligt. Borta var den gravallvarliga coola synthstilen som bandet gjorde sig kända för en gång i tiden. Toppen på förödelsen är deras lysande videovägg som de har bakom sig som visar svartvita filmer i takt till musiken. Faktiskt extremt ambitiöst och häftigt. Tills det sanslösa inträffar! På videoväggen bakom Alphaville dyker det upp bilder på Herman Göring och en död Josef Stalin liggandes i en kista. Helt sanslöst!
Spända av förväntan var vi alla ändå på att få genomlida den pinsamt dåliga konserten för att få höra det vi alla kommit för att få höra och drömma oss tillbaka till, "Forever Young". Men den gode Marian Gold lyckas knappt ta låten till en 2a på en 5-gradig skala. Det var i alla fall "Forever Young", det var live och det var Alphaville. Flera i publiken hade dock redan börjat gå hem redan innan, troligen på grund av den usla insatsen.
Så genialt som det lät en gång i tiden då det begav sig.
http://www.youtube.com/watch?v=A2dLfUw8rcA
Som en grande finale på hela kalaset avslutade Ultravox hela konserten med en mäktig insats. Trots att de allihopa för längesedan passerat 50 och knappt spelat ihop sen mitten på 80-talet så lät det verkligen fantastiskt, de hade med sig varenda litet instrument ni kan tänka er för att få sina låtar att låta precis som studioinspelningarna. Det mäktigaste intrycket ger en utav medlemmarna när han tar upp en elektrisk fiol och börjar spela på.
Strax innan slutet på konserten spelar dem "Vienna" och det kommer alltid att vara ett sådant där bestående minne för resten av mitt liv. Fy fan! rent ut sagt vad bra det var... vet precis hur jag kände mig, hur det lät, hur de st såg ut... Bland det bästa jag har sett på en konsertscen.
Om någon nu skulle få för sig att anordna en liknande konsert nästa år så har jag en given uppsättning artister. Eftersom det var gubbarnas konsert i lördags hade jag lagt större vikt på kvinnorna i så fall och vi hade fått följande uppsättning:
1. Kim Carnes med "Bette Davis Eyes" som grande finale!
2. Cyndi Lauper med "Time after time" som grande finale!
3. Kim Wilde med "Cambodia" som grande finale!
4. Heart med "What about love" som grande finale!
5. Sandra med "In the heat of the night" som grande finale!
Och som avslutning en återförening av Secret Service med "Cry Softly" som grande finale!
http://www.youtube.com/watch?v=CbGjX7tzsOM
Utsikten från Varbergs fästning!
Två stora scener var riggade framför Varbergs fästning alldeles intill havet och artisterna hade en fantastisk vy ut över hela havet, vilket Howard Jones och sångaren Johan Kinde i Lustans Lakejer mycket väl påpekade. Ett stort konsertområde med öl och mattält i andra ändan. När jag och Fredrik Strandner dök upp drygt en halvtimme innan konserten skulle börja var det så lite folk där att vi trodde att det skulle bli ganska pinsamt för artisterna. Fel fick vi! Vid första konserten, den där Jakob Hellman spelade hade hunnit få en god publik. Hellman som inte har turnerat eller givit ut en skiva sen 1988-89 var i högform. Alldeles precis i början på spelningen så ropar en inte helt nykter man mot scenen "kom igen nu då". Hellman fäster blicken på mannen och går fram till mikrofonen och säger "va fan tror du att vi har gjort?". Genialt!
Han bränner av fantastiska klassiker, från hans hittills enda skiva, som "Tårarna", "vackert väder" och "Hon har ett sätt". Låt gå för att han faktiskt råkade sjunga fel två gånger i "hon har ett sätt" men det var så jävla bra rent ut sagt! Han satte ribban högt för kvällen.
Lite bonusinfo för de som inte vet är Jakob Hellmans platta "Och stora havet..." är framröstad till den bästa skivan som någonsin har gjorts av flera omröstningar. Annan bonusinfo är att en åldrad Jakob Hellman mycket väl hade kunnat vara min vän Joel Schäfer om sisådär 20-år.
Howard Jones gjorde sedan en mäktig synthkonsert och fick verkligen igång publiken. Stor allsång stundtals och stort jubel när han brände av sin klassiker "What is love". Minst lika stort jubel blev det när han gjorde en mycket välgjord cover på The Killers låt "Human".
http://www.youtube.com/watch?v=3P-Tune38wE Finns att beskåda här direkt från kvällen i Varberg.
Lustans Lakejer och Reeperbahn genomför sedan sina konserter på ett mycket proffsigt sätt och både Johan Kinde, sångaren i Lustans Lakejer, och Olle Ljungström, sångaren i Reeperbahn, är totalt lysande. Tyvärr är båda banden inom en lite för smal genre från 80-talet och hitfaktorn är inte riktigt lika hög, men de gjorde varsinn minst sagt proffsig konsert.
Solen hade precis gott ner i havet i Varberg och mörkret hade lagt sig, hela området kändes helt packat med folk. Det var folk överallt och alla var lika förväntansfulla på att få se kvällens stora dragplåster... ALPHAVILLE!
Jag hade redan på förhand letat upp att bandet numera enbart består av sångaren från originaluppsättningen, Marian Gold. Besvikelsen blev därför inte lika stor för min del när jag fick se Gold i sällskap in på scen med betydligt äldre gubbar som såg ut att komma direkt ifrån sin kolonilott.
Till minne av ett band som en gång var geniala!
Marian Golding himself har fått styra och ställa över bandet Alphaville och dess musik efter eget bevåg och det framgick tydligt. Han ville väldigt gärna se sig själv som en väldigt stor rockstjärna och hoppade runt på scen värre än Mick Jagger i fornstora dagar. Alla gamla hits som "Sounds like a melody" och "Big in Japan" gick i supermega-rock-techno... Han lyckades totalförstöra alla låtar på ett sätt som jag trodde var helt omöjligt. Borta var den gravallvarliga coola synthstilen som bandet gjorde sig kända för en gång i tiden. Toppen på förödelsen är deras lysande videovägg som de har bakom sig som visar svartvita filmer i takt till musiken. Faktiskt extremt ambitiöst och häftigt. Tills det sanslösa inträffar! På videoväggen bakom Alphaville dyker det upp bilder på Herman Göring och en död Josef Stalin liggandes i en kista. Helt sanslöst!
Spända av förväntan var vi alla ändå på att få genomlida den pinsamt dåliga konserten för att få höra det vi alla kommit för att få höra och drömma oss tillbaka till, "Forever Young". Men den gode Marian Gold lyckas knappt ta låten till en 2a på en 5-gradig skala. Det var i alla fall "Forever Young", det var live och det var Alphaville. Flera i publiken hade dock redan börjat gå hem redan innan, troligen på grund av den usla insatsen.
Så genialt som det lät en gång i tiden då det begav sig.
http://www.youtube.com/watch?v=A2dLfUw8rcA
Som en grande finale på hela kalaset avslutade Ultravox hela konserten med en mäktig insats. Trots att de allihopa för längesedan passerat 50 och knappt spelat ihop sen mitten på 80-talet så lät det verkligen fantastiskt, de hade med sig varenda litet instrument ni kan tänka er för att få sina låtar att låta precis som studioinspelningarna. Det mäktigaste intrycket ger en utav medlemmarna när han tar upp en elektrisk fiol och börjar spela på.
Strax innan slutet på konserten spelar dem "Vienna" och det kommer alltid att vara ett sådant där bestående minne för resten av mitt liv. Fy fan! rent ut sagt vad bra det var... vet precis hur jag kände mig, hur det lät, hur de st såg ut... Bland det bästa jag har sett på en konsertscen.
Om någon nu skulle få för sig att anordna en liknande konsert nästa år så har jag en given uppsättning artister. Eftersom det var gubbarnas konsert i lördags hade jag lagt större vikt på kvinnorna i så fall och vi hade fått följande uppsättning:
1. Kim Carnes med "Bette Davis Eyes" som grande finale!
2. Cyndi Lauper med "Time after time" som grande finale!
3. Kim Wilde med "Cambodia" som grande finale!
4. Heart med "What about love" som grande finale!
5. Sandra med "In the heat of the night" som grande finale!
Och som avslutning en återförening av Secret Service med "Cry Softly" som grande finale!
http://www.youtube.com/watch?v=CbGjX7tzsOM
Jag var bara tvungen att nämna...
Jag råkade att hitta en gammal schlagerdänga från tidigt 60-tal av en sångerska vid namn Britt Damberg. Bara namnet luktar bambatant tycker jag, alternativt skolbibliotikarie. Någon fick i alla fall den "genialiska" idéen att ge ut en låt med Britt Damberg som heter "Johan på Snippen twist".
Skolbibliotikarie Britt Damberg till er tjänst!
http://www.youtube.com/watch?v=4h2SzR87New&NR=1
Någonstans så hittar jag en stor komik i den här låten. Jag skulle inte vilja föreställa mig vem Johan på Snippen egentligen var, men visst låter Johan på Snippen som en ganska äcklig typ...
Dock all heder till till namnet i den meningen att man skulle busringa till någon och presentera sig med det underbara namnet Johan på Snippen.
Skolbibliotikarie Britt Damberg till er tjänst!
http://www.youtube.com/watch?v=4h2SzR87New&NR=1
Någonstans så hittar jag en stor komik i den här låten. Jag skulle inte vilja föreställa mig vem Johan på Snippen egentligen var, men visst låter Johan på Snippen som en ganska äcklig typ...
Dock all heder till till namnet i den meningen att man skulle busringa till någon och presentera sig med det underbara namnet Johan på Snippen.
Reklamkrig!!!
Visste ni att under 80-talet etablerades ett totalt reklamkrig mellan världens två största läskföretag, Coca-Cola Company och Pepsico. Coca-Cola hade länge varit den ledande jätten i världen på läskmarknaden och deras ställning som världsledande var ohotad. Trodde man jag!
VS 
Svårt att föreställa sig idag är kanske att på 80-talet så fanns faktiskt de stora pengarna hos Pepsico, det va rhär de nya tankarna föddes och de var Pepsico som kunde locka till stig alla stora artister för att marknadsföra deras produkt. Saker och ting började hända i läskvärlden och det började på allvar 1984...
1984 anlitade Pepsico Michael Jackson som frontfigur för deras nya lansering med Pepsi som drickan för "a new generation". Michael Jackson fick spela in en cool musikvideo med ett stort antal barn och dansare där han till tonerna av Billie Jean istället sjöng "You are the new pepsi generation". En extremt skicklig marknadsföring från Pepsicos sida med ett resultat som inte lät vänta på sig, man började vinna marknadsandelar helt enkelt.
1985 Anlitades den då media-hypade Michael J Fox som i en reklam upptäcker mystiken kring en Pepsi, åter igen en skickligt gjord reklamvideo lite före sin tid och i "Tillbaka till framtiden"-stuk såklart.
1986 händer något helt sanslöst Man lyckas anlita Don Johnson och några av skådespelarna ur Miami Vice-gänget för att lansera Pepsi, snacka om drömlansering för företaget eftersom Miami Vice just då är kanske världens största trendsättare av kläder, musik och livsstil. Det underbara med reklamfilmen är att sångaren Glenn Frey är med och sitter och lyssnar på sin egen låt.
http://www.youtube.com/watch?v=0HByh60JAlc Titta och begrunda.
När jag ändå är inne på Miami Vice måste jag bara göra ett litet snabbt inlägg om likheten mellan Sonny Crocketts chef Lieutenant Castillo och Den Svenske komikern Mikael Tornving:
Lieutenant Castillo (ovan) VS Mikael Tornving (nedan)
1987 Är Michael J Fox tillbaka igen i en reklamfilm som på något sätt visar att Pepsi aldrig finns längre bort än runt hörnet för "The new generation". Det är dessutom om man skall tro reklamfilmen någonting man charmar flickor med.
1988 Slutligen här så krutar man ner alla pengar man har på en megareklam. Man anlitar världens vid tillfället absolut största kvinliga megastjärna, Madonna. Hon skall precis släppa sitt album "Like a prayer" och Pepsico köper rättigheterna att få spela in en 2min lång alternativ musikvideo som skall fungera som reklamfilm för företaget. För att göra detta till en world happening så kör man ett bra tag innan 30-sekunders reklamfilmer om att snart kommer det att komma en 2min häftig reklam med Madonna på tv från Pepsi. Det skall alltså vara en world happening att få se en reklamfilm för pepsi. Skickligt, påkostat och inovativt! Musikvideon är dessutom heller inte förstörd av Pepsicos försök att försöka produktplacera sin drick i var och varannan scen, utan låter istället loggan flascha förbi lite då och då halvt i bakgrunden.
Är det föresten någon som minns Gevalias försök med att skapa en world happening på samma sätt genom att lansera en reklamfilm i 3D, med massor av förreklamer innan?
Hur gick det då för Pepsico? Betalade reklamen av sig för dem? Jo, faktiskt så gjorde den det och det rejält också. Man hade helt enkelt lockat "a new generation" att välja Pepsi och man tog enorma marknadsandelar från Coca-Cola Company under 80-talet.
Frågan man ställer sig spontant är ju hur Coca-Cola bemötte Pepsicos ökade konkurrens och den fallande marknaden? På sämsta tänkbara sätt, enligt min mening.
Alla som har sett en reklamfilm för Coca-Cola från början av 80-talet kan lätt ursäktas för sina spykänslor. En sådan vedervärdig marknadsföring. Coca-Cola var inte drickan för de coola, det var drickan för alla. De lanserades i superkommersiella sektliknande reklamefilmer med sånger och stora folksamlingar. Livets Ord hade nog faktiskt inte gjort det bättre. Man körde dessutom på taktiken att "less is more" och lanserade sig mera som Coke än som Coca-Cola. Till detta använde man också en helt horribel slogan "Coke adds smile". En så starkt drogrelaterad och vrickad slogan hade nog stämts i miljardbelopp idag.
1987 börjar dock ljuset gå upp någonstans på marknadsavdelningen på Coca-Cola Company och man inser att Pepsico är på god väg att springa om dem. Då tar man till det fulaste av alla reklamknep som finns, man ger ut en reklamfilm där en virituell kändis vid namn Max Headrow har en burk Coca-Cola och en burk Pepsi framför sig och medvetet väljer bort Pepsi och talar sen om hur mycket mer äkta Coca-Cola är och hur många smaktest den har vunnit. Sådan typ av marknadsföring är tack och lov totalt förbjuden i Sverige.
Man tar dessutom till sig av Pepsicos marknadsföring och följer, vilket jag tror inte är ett Japanskt ordspråk "bli din fiende". Lite tanken att om du inte kan besegra honom själv så använd hans egen styrka emot honom. Det gör Coca-Cola och släpper en grotesk reklamfilm i sektkategorien. Barn och ungdomar i total masspsykos med var sin Coca-Cola-flaska i handen sjunger tillsammans att de är "tomorrow´s people". Hårfin skillnad mellan "tommorw´s people" och "a new generation"?
http://www.youtube.com/watch?v=m4B7FTSlXBM Titta och spy åt en sådan fruktansvärd marknadsföringsteknik.
Slutligen tar då Coca-Cola plagieringstanken fullt ut och lyckas faktiskt åstadkomma en rätt hygglig reklam. Man anlitar den unga och vackra sångerskan Robin Beck och köper rättigheterna till hennes hit "First Time" och skriver om texten och gör en musikvideo i reklamversion som är riktigt skicklig faktiskt och visar mer än bara meningslös produktplacering, Coca-Cola Company är mer än bara en dryck.
http://www.youtube.com/watch?v=pR236CYNZfg Titta på en vacker Robin Beck och se att reklamfilmen har slående likheter med TV3-s jingle som jag refererat till i tidigare inlägg.
Omslaget till Robin Becks EP-singel "First Time"
Det är alltså här någonstans 1988 det vänder för Coca-Cola Company, den vackra Robin Beck hjälper företaget att ta tillbaka gamla marknadsandelar och är idag totalt ohotad 1:a i världen på läsk.
Pepsico startade en briljant marknadsföring och ett starkt namn och var så när på att gå om Coca-cola Company i marknadsandelar.
Så hade inte någon vaknat upp inne på Coca-Cola Companys marknads avdelning någon gång där i mitten av 80-talet kanske det hade varit Pepsi som stod i varenda Svenssonfamiljs kyl 2-4 dagar i veckan 365 dagar om året.
Jag vill passa på att avsluta med att erkänna att jag föredrar Pepsi-cola framför Coca-Cola :)
VS 
Svårt att föreställa sig idag är kanske att på 80-talet så fanns faktiskt de stora pengarna hos Pepsico, det va rhär de nya tankarna föddes och de var Pepsico som kunde locka till stig alla stora artister för att marknadsföra deras produkt. Saker och ting började hända i läskvärlden och det började på allvar 1984...
1984 anlitade Pepsico Michael Jackson som frontfigur för deras nya lansering med Pepsi som drickan för "a new generation". Michael Jackson fick spela in en cool musikvideo med ett stort antal barn och dansare där han till tonerna av Billie Jean istället sjöng "You are the new pepsi generation". En extremt skicklig marknadsföring från Pepsicos sida med ett resultat som inte lät vänta på sig, man började vinna marknadsandelar helt enkelt.
1985 Anlitades den då media-hypade Michael J Fox som i en reklam upptäcker mystiken kring en Pepsi, åter igen en skickligt gjord reklamvideo lite före sin tid och i "Tillbaka till framtiden"-stuk såklart.
1986 händer något helt sanslöst Man lyckas anlita Don Johnson och några av skådespelarna ur Miami Vice-gänget för att lansera Pepsi, snacka om drömlansering för företaget eftersom Miami Vice just då är kanske världens största trendsättare av kläder, musik och livsstil. Det underbara med reklamfilmen är att sångaren Glenn Frey är med och sitter och lyssnar på sin egen låt.
http://www.youtube.com/watch?v=0HByh60JAlc Titta och begrunda.
När jag ändå är inne på Miami Vice måste jag bara göra ett litet snabbt inlägg om likheten mellan Sonny Crocketts chef Lieutenant Castillo och Den Svenske komikern Mikael Tornving:
Lieutenant Castillo (ovan) VS Mikael Tornving (nedan)
1987 Är Michael J Fox tillbaka igen i en reklamfilm som på något sätt visar att Pepsi aldrig finns längre bort än runt hörnet för "The new generation". Det är dessutom om man skall tro reklamfilmen någonting man charmar flickor med.
1988 Slutligen här så krutar man ner alla pengar man har på en megareklam. Man anlitar världens vid tillfället absolut största kvinliga megastjärna, Madonna. Hon skall precis släppa sitt album "Like a prayer" och Pepsico köper rättigheterna att få spela in en 2min lång alternativ musikvideo som skall fungera som reklamfilm för företaget. För att göra detta till en world happening så kör man ett bra tag innan 30-sekunders reklamfilmer om att snart kommer det att komma en 2min häftig reklam med Madonna på tv från Pepsi. Det skall alltså vara en world happening att få se en reklamfilm för pepsi. Skickligt, påkostat och inovativt! Musikvideon är dessutom heller inte förstörd av Pepsicos försök att försöka produktplacera sin drick i var och varannan scen, utan låter istället loggan flascha förbi lite då och då halvt i bakgrunden.
Är det föresten någon som minns Gevalias försök med att skapa en world happening på samma sätt genom att lansera en reklamfilm i 3D, med massor av förreklamer innan?
Hur gick det då för Pepsico? Betalade reklamen av sig för dem? Jo, faktiskt så gjorde den det och det rejält också. Man hade helt enkelt lockat "a new generation" att välja Pepsi och man tog enorma marknadsandelar från Coca-Cola Company under 80-talet.
Frågan man ställer sig spontant är ju hur Coca-Cola bemötte Pepsicos ökade konkurrens och den fallande marknaden? På sämsta tänkbara sätt, enligt min mening.
Alla som har sett en reklamfilm för Coca-Cola från början av 80-talet kan lätt ursäktas för sina spykänslor. En sådan vedervärdig marknadsföring. Coca-Cola var inte drickan för de coola, det var drickan för alla. De lanserades i superkommersiella sektliknande reklamefilmer med sånger och stora folksamlingar. Livets Ord hade nog faktiskt inte gjort det bättre. Man körde dessutom på taktiken att "less is more" och lanserade sig mera som Coke än som Coca-Cola. Till detta använde man också en helt horribel slogan "Coke adds smile". En så starkt drogrelaterad och vrickad slogan hade nog stämts i miljardbelopp idag.
1987 börjar dock ljuset gå upp någonstans på marknadsavdelningen på Coca-Cola Company och man inser att Pepsico är på god väg att springa om dem. Då tar man till det fulaste av alla reklamknep som finns, man ger ut en reklamfilm där en virituell kändis vid namn Max Headrow har en burk Coca-Cola och en burk Pepsi framför sig och medvetet väljer bort Pepsi och talar sen om hur mycket mer äkta Coca-Cola är och hur många smaktest den har vunnit. Sådan typ av marknadsföring är tack och lov totalt förbjuden i Sverige.
Man tar dessutom till sig av Pepsicos marknadsföring och följer, vilket jag tror inte är ett Japanskt ordspråk "bli din fiende". Lite tanken att om du inte kan besegra honom själv så använd hans egen styrka emot honom. Det gör Coca-Cola och släpper en grotesk reklamfilm i sektkategorien. Barn och ungdomar i total masspsykos med var sin Coca-Cola-flaska i handen sjunger tillsammans att de är "tomorrow´s people". Hårfin skillnad mellan "tommorw´s people" och "a new generation"?
http://www.youtube.com/watch?v=m4B7FTSlXBM Titta och spy åt en sådan fruktansvärd marknadsföringsteknik.
Slutligen tar då Coca-Cola plagieringstanken fullt ut och lyckas faktiskt åstadkomma en rätt hygglig reklam. Man anlitar den unga och vackra sångerskan Robin Beck och köper rättigheterna till hennes hit "First Time" och skriver om texten och gör en musikvideo i reklamversion som är riktigt skicklig faktiskt och visar mer än bara meningslös produktplacering, Coca-Cola Company är mer än bara en dryck.
http://www.youtube.com/watch?v=pR236CYNZfg Titta på en vacker Robin Beck och se att reklamfilmen har slående likheter med TV3-s jingle som jag refererat till i tidigare inlägg.
Omslaget till Robin Becks EP-singel "First Time"
Det är alltså här någonstans 1988 det vänder för Coca-Cola Company, den vackra Robin Beck hjälper företaget att ta tillbaka gamla marknadsandelar och är idag totalt ohotad 1:a i världen på läsk.
Pepsico startade en briljant marknadsföring och ett starkt namn och var så när på att gå om Coca-cola Company i marknadsandelar.
Så hade inte någon vaknat upp inne på Coca-Cola Companys marknads avdelning någon gång där i mitten av 80-talet kanske det hade varit Pepsi som stod i varenda Svenssonfamiljs kyl 2-4 dagar i veckan 365 dagar om året.
Jag vill passa på att avsluta med att erkänna att jag föredrar Pepsi-cola framför Coca-Cola :)
En fruktansvärd natt!!!
Sent igår började jag fundera lite på ett sådant där obehagligt minne jag har från, enligt wikipedia måste ha varit, morgonen den 28 september 1994.
När jag var liten fanns det alltid gott om barnprogram på TV, framförallt TV3 var barnprogrammens okrönta konung. De hade barn 3-an från klockan 6 på morgonen till ibland så sent som klockan 9-10 samma morgon, För att sen återkomma vid klockan 18 med ännu mera barnprogram. På den tiden var det också väldigt ofta Smurfarna som var det första barnprogrammet vid 6-tiden på morgonen. Eftersom jag som liten alltid var en morgonmänniska brukade jag ofta vara nere vid tv-n i vardagsrummet redan vid 05-55 sittandes och titta på myrornas krig i väntan på att barn 3-an skulle börja. TV3 brukade ju väldigt ofta dessutom börja med en jingel på morgonen om hur fantastisk deras tv-kanal var. Jag minns den jinglen som väl värd att gå upp minst 5 minuter innan klockan 6 för att kunna få se.
http://www.youtube.com/watch?v=t0f418kjMGY&feature=related Tv3-s morgonjingle, ett extremt smart koncept om än dock väldigt amerikanskt.
För att komma till själv sak så hade vi 1994 som så många andra en TV som när man stänger av den och sedan sätter på den med powerknappen alltid hamnade direkt på kanal 1. Idag har ju tekniken gått framåt men då hamnade man alltid programenligt på kanal 1 direkt. Precis samma som vilken tidig morgon som helst slår jag på tvn och hamnar på kanal 1 först, inga konstigheter.... förutom de bilder som visas på tvn. Det här måste ha varit en av de få gångerna när jag var liten som jag inte gick direkt från kanal 1 till tv3 för att se lite myrornas krig på morgonen. De bilderna jag såg var på militärhelikoptrar som jag uppfattade det som flög över ett hav som var i full storm. Överallt i havet tyckte jag att det var orangea plastbåtar som flöt runt upp och ner med nakna människor i flytvästar på sig. Det gick ganska fort att förstå att något hemskt hade hänt och repotern pratade något om livbåtar som flöt omkring och jag minns att jag tänkte att livbåtar är ju klassiska träbåtar med åror och inte sådanna där gummiflottar.
http://svtplay.se/v/1392791/oppet_arkiv/raddningsarbetet_efter_m_s_estonias_forlisning?cb,a1364145,1,f,103122/pb,a1364142,1,f,103122/pl,v,,1392788/sb,k103107,1,f,103122 Ungefär såhär kan det ha sett ut.
Jag blev sittandes kvar framför tv-n och tittandes på aktuellt istället och pappa som också varit morgonmänniska, åtminstone förr, kom ner och undrade vad som hade hänt, någonting med en båt som hette Estonia som skulle åka till Stockholm, ungefär sådär mycket man kan ta in och förklara när man är 7år. Har varit med om ungefär samma scenario en gång senare i livet och det var vid Diskoteksbranden i på Hisingen i Göteborg 1998.
Inatt ägnade jag i alla fall många timmar åt att titta på dokumentärer om Estonia och lyssna på ljudupptagningar från larmstrafiken den natten.
Lyssna gärna på den här ljudupptagningen... det är otroligt vad youtube kan vara bra att ha ibland. tänk att sådant här finns bevarat.
http://www.youtube.com/watch?v=HlK_FFW8OeE
Det är ofattbart att tänka sig att det faktiskt är kommunikatören som befinner sig på Estonia som skickar ut ett mayday mitt under själva katastrofen. Båten har redan börjat välta, kapsejsa, när han ringer första gången och tillräckligt mycket vatten har kommit in i båten när radiokontakten bryts med Estonia, fartyget är i det skedet redan på väg ner under ytan. Märk hur intensiteten tilltar i mannens mayday-anrop ju längre tiden går. Mannen på Estonia som anropade de andra fartygen följde också med båten ner i havet.
Jag blir oerhört tagen av sådant här autentiskt material, det går liksom inte att förstå att det faktiskt är på riktigt. Hur kan ett fartyg med 989 människor ombord försvinna ner i havet? 852 människor som dör i natten mitt ute på öppet hav. Ett fartyg på över 150 meter som bara försvinner ner i havet. Tänk dig själv när du står på en Stena-båt, hur enorma de faktiskt är och hur extremt ofattbart det skulle vara att samma båt bara skulle kunna försvinna ner i djupet och lämna ett totalt tomrum efter sig... Enda spåren alla människor, livbåtar och flytvästar och bråte som flyter runt. Titanic är tillräckligt otänkbart men Estonia var precis som vilken Silja-line-färja eller Stena-färja som helst med tax free och bar som vi gladeligen åker med.
Passa på att titta på den dokumentär som finns på youtube där ögonvittnen talar ut, den är mycket gripande, framförallt när man får se riktiga filmer och bilder från båten den natten då allt hände. Syns på filmen gör sångaren Pierre Isacsson, i ett av sina sista framträdande i livet, som var chef för underhållningen på båten. Ni vet mannen med den djupa mörka rösten som har dubbat Janne Långben och gjort låten "Då går jag ner i min källare".
http://www.youtube.com/watch?v=k3FDmqml6qI Pierre Isacsson i sin mest berömda stund.
Estonia påväg ner i Östersjöns djup.
Kommandobryggan på Estonia.
Estonia!
När jag var liten fanns det alltid gott om barnprogram på TV, framförallt TV3 var barnprogrammens okrönta konung. De hade barn 3-an från klockan 6 på morgonen till ibland så sent som klockan 9-10 samma morgon, För att sen återkomma vid klockan 18 med ännu mera barnprogram. På den tiden var det också väldigt ofta Smurfarna som var det första barnprogrammet vid 6-tiden på morgonen. Eftersom jag som liten alltid var en morgonmänniska brukade jag ofta vara nere vid tv-n i vardagsrummet redan vid 05-55 sittandes och titta på myrornas krig i väntan på att barn 3-an skulle börja. TV3 brukade ju väldigt ofta dessutom börja med en jingel på morgonen om hur fantastisk deras tv-kanal var. Jag minns den jinglen som väl värd att gå upp minst 5 minuter innan klockan 6 för att kunna få se.
http://www.youtube.com/watch?v=t0f418kjMGY&feature=related Tv3-s morgonjingle, ett extremt smart koncept om än dock väldigt amerikanskt.
För att komma till själv sak så hade vi 1994 som så många andra en TV som när man stänger av den och sedan sätter på den med powerknappen alltid hamnade direkt på kanal 1. Idag har ju tekniken gått framåt men då hamnade man alltid programenligt på kanal 1 direkt. Precis samma som vilken tidig morgon som helst slår jag på tvn och hamnar på kanal 1 först, inga konstigheter.... förutom de bilder som visas på tvn. Det här måste ha varit en av de få gångerna när jag var liten som jag inte gick direkt från kanal 1 till tv3 för att se lite myrornas krig på morgonen. De bilderna jag såg var på militärhelikoptrar som jag uppfattade det som flög över ett hav som var i full storm. Överallt i havet tyckte jag att det var orangea plastbåtar som flöt runt upp och ner med nakna människor i flytvästar på sig. Det gick ganska fort att förstå att något hemskt hade hänt och repotern pratade något om livbåtar som flöt omkring och jag minns att jag tänkte att livbåtar är ju klassiska träbåtar med åror och inte sådanna där gummiflottar.
http://svtplay.se/v/1392791/oppet_arkiv/raddningsarbetet_efter_m_s_estonias_forlisning?cb,a1364145,1,f,103122/pb,a1364142,1,f,103122/pl,v,,1392788/sb,k103107,1,f,103122 Ungefär såhär kan det ha sett ut.
Jag blev sittandes kvar framför tv-n och tittandes på aktuellt istället och pappa som också varit morgonmänniska, åtminstone förr, kom ner och undrade vad som hade hänt, någonting med en båt som hette Estonia som skulle åka till Stockholm, ungefär sådär mycket man kan ta in och förklara när man är 7år. Har varit med om ungefär samma scenario en gång senare i livet och det var vid Diskoteksbranden i på Hisingen i Göteborg 1998.
Inatt ägnade jag i alla fall många timmar åt att titta på dokumentärer om Estonia och lyssna på ljudupptagningar från larmstrafiken den natten.
Lyssna gärna på den här ljudupptagningen... det är otroligt vad youtube kan vara bra att ha ibland. tänk att sådant här finns bevarat.
http://www.youtube.com/watch?v=HlK_FFW8OeE
Det är ofattbart att tänka sig att det faktiskt är kommunikatören som befinner sig på Estonia som skickar ut ett mayday mitt under själva katastrofen. Båten har redan börjat välta, kapsejsa, när han ringer första gången och tillräckligt mycket vatten har kommit in i båten när radiokontakten bryts med Estonia, fartyget är i det skedet redan på väg ner under ytan. Märk hur intensiteten tilltar i mannens mayday-anrop ju längre tiden går. Mannen på Estonia som anropade de andra fartygen följde också med båten ner i havet.
Jag blir oerhört tagen av sådant här autentiskt material, det går liksom inte att förstå att det faktiskt är på riktigt. Hur kan ett fartyg med 989 människor ombord försvinna ner i havet? 852 människor som dör i natten mitt ute på öppet hav. Ett fartyg på över 150 meter som bara försvinner ner i havet. Tänk dig själv när du står på en Stena-båt, hur enorma de faktiskt är och hur extremt ofattbart det skulle vara att samma båt bara skulle kunna försvinna ner i djupet och lämna ett totalt tomrum efter sig... Enda spåren alla människor, livbåtar och flytvästar och bråte som flyter runt. Titanic är tillräckligt otänkbart men Estonia var precis som vilken Silja-line-färja eller Stena-färja som helst med tax free och bar som vi gladeligen åker med.
Passa på att titta på den dokumentär som finns på youtube där ögonvittnen talar ut, den är mycket gripande, framförallt när man får se riktiga filmer och bilder från båten den natten då allt hände. Syns på filmen gör sångaren Pierre Isacsson, i ett av sina sista framträdande i livet, som var chef för underhållningen på båten. Ni vet mannen med den djupa mörka rösten som har dubbat Janne Långben och gjort låten "Då går jag ner i min källare".
http://www.youtube.com/watch?v=k3FDmqml6qI Pierre Isacsson i sin mest berömda stund.
Estonia påväg ner i Östersjöns djup.
Kommandobryggan på Estonia.
Estonia!
En tänkt hyllning till ett mästerverk!
Björn Afzelius en modern svensk poet
Nu hade jag tänkt tillägna en hyllning till en av mina absoluta favoritlåtar, "Tusen Bitar" med Björn Afzelius. En briljant svensk version på Anne Linnets danska original "Tusind Stykker". Här var det egentligen tänkt att det skulle bli en hyllning till en otroligt vacker låt och till den tyvärr tragiskt bortgångne Afzelius. Men rätt var det är så när jag sitter och tittar på musikvideon, som givetvis borde handla om lite hjärta och smärta, så dyker Lasse Brandeby upp som Kurt Olsson och lallar vid en keyboard. Senare toppas det med Sven Wollter på ståbas och Thomas Von Brömsen med lösgom i käften som trummis. Då är då frågan va tänkte Afzelius här? Är det någon slags självdistans till att det skall bli för smörigt och att han därför känner sig tvingad att släta ut med komiska skådespel i musikvideon?
Kurt Olsson på keyboard kanske inte känns helt seriöst?
Det går ju inte direkt att fråga honom själv numera. Jag både gillar det och inte gillar det, men jag föredrar nog att lyssna på låten på min vinylspelare utan musikvideo.
För er andra, varsågod musikvideon:
http://www.youtube.com/watch?v=-u-ZcFgDj-4
Änglar som faller!!!
Katastrof att få se Sebastian Eriksson skämma ut sig med en riktig filmning borta mot Halmstad på Örjans Vall. Som tur var fick han ett gult kort för det också, för filmningar skall fan i mig bestraffas hårt oavsett det faktum att han spelar för mitt älskade IFK Göteborg.
Nu får jag självklart inte hacka på Sebastian Eriksson sådär, för praktiskt taget hela IFK Göteborg stod för en riktigt usel insats mot Halmstad. Inte för att Halmstads ledningsmål var välförtjänt sett till matchbilden, men på det sättet IFK agerade ute på planen efter Halmstads mål var det en förtjänt förlust.
Jag blir någonstans inom mig uppriktigt ledsen när jag ser hur IFK-spelarna agerar när de har bollen i eget försvarsområde. När Ragnar Sigurdsson vänder upp för att slå en passning till sina lagkamrater så står de ute på sina positioner och bara väntar på bollen. Halmstadsspelarna kan mycket enkelt gå och ställa sig på samma positioner och på ett ganska enkelt sätt har de sett till att Ragnar inte har en enda spelare att passa. Då går taktiken ut på följande, Ragnar slår en hög boll in mot mitten av Halmstadsstraffområde i hopp om att, i 90% av fallen, Tobias Hysén skall komma springandes och möta upp bollen. Ganska enkelt för två mittbackar att plocka bort bollen för en löpande Hysén i 9 av 10 fall. Hur hade det varit om Blåvitts yttermittfältare och offensvia innermittfältare tog löpningar hela tiden så att de två mittbackarna i Halmstadsförsvaret måste hålla koll på fler spelare än bara Tobias Hysén och kanske lämna sina ursprungspositioner och kanske skapa en liten öppning för Tobias att springa och hinan ta bollen på?
Nej IFK står still, fullkomligt still. Det spelet som IFK vill spela bygger uteslutande på att alla spelare måste vara i rörelse hela tiden. Ytor finns men det gäller också att skapa dem.
Dags för Pappa Hysén att lära IFK-spelarna ett och annat?
Här följer ett skolexempel på hur IFK skall agera när de har erövrat bollen på egen planhalva. Scenariot är följande, IFK Göteborg möter FC Barcelona på Nya Ullevi 1986 i semifinal i Europacupen. Glenn Hysén har precis fått bollen av Thomas Wernersson, IFKs målvakt, och tittar upp för att hitta någon att spela den till. När Glenn inte ser tillräcklig rörelse i laget så börjar han i rollen som lagkapten att driva bollen längra fram i banan, han driver längre och längre fram och Johnny Ekström börjar med att ta en löpning. Glenn ser löpningen och slår en lång boll på Johnny, vid det här laget är Glenn uppe på halva planen, Johnny skarvar den enkelt vidare till Torbjörn Nilsson som sprungit sig loss från sin markering, han drar två försvarare och en målvakt och skjuter sedan mål för IFK Göteborg. Ett vackert mål och ett effektivt sätt att få mål på ett sådant skickligt lag som Barcelona. Barcelona kan få vilket lag som helst att bli stillastående, men här är det IFK själva som får Barcelona att bli stillastående och hittar en öm punkt. Här agerar dessutom Glenn Hysén utmärkt som lagkapten eftersom han får sitt lag att börja löpa genom att driva med bollen tvingar han sina lagkamrater att ta löpningar.
http://www.youtube.com/watch?v=Iou7vHUFc7s Titta själv och njut av att se IFK Göteborg slå Barcelona med 3-0.
Vad IFK Göteborg hade behövt göra inför nästa säsong är att lyfta på luren ner till Helsingborg och ringa Erik Sundin och låta honom få spela på topp med Tobias Hysén. två forwards som verkligen löper en hel match är ett helvete för vilket försvar som helst. Men jag tror inte Sundin lämnar Helsingborg, som väl redan nu har säkrat guldet. Det var ett rent nöje att se dem springa sönder IFK i våras.
Den lille 18-årige Bärkroth in action, en aningen mer teknisk än sin far.
Var det någon IFK-spelare som skötte sig bra? Jodå Nicklas Bärkroth tog verkligen chansen från start, han löpte och skapade farligheter. En man som stod alldeles framför mig och Josef stod hela tiden och gapade om att "den där Bärkroth han skulle minsann av plan" det var det sämsta han ahde sett och han slog vad om 1 miljon att han skulle bli utbytt innan halvtid. Nej du gubbe, han blev utbytt långt mycket senare i matchen och inte för att han var dålig, han var också en av dem som kvitterade ut bäst betyg i IFK efter matchen på svenska fans hemsida. När jag sa till mannen att jag tyckte att Bärkroth spelade bra, då svarade han om vi står och tittar på samma match han och jag? Uppenbarligen gjorde vi inte det, för både jag och betygsättarna såg nog en helt annan match än du.
