Kvinnligt med former?
Jag har någon form av teori om att kvinnor över lag älskar mat som görs i former av olika slag. Tänk er själv om ni går iväg på middag hemma hos en kvinna eller där det är en kvinna som har lagat maten. Har det aldrig hänt att ni har blivit bjuden på en paj?
Jag har nog aldrig sett en man ställa sig och göra paj för att han skall få besök. Det är klart att det finns, men kvinnor kan laga allt från kycklingpaj, räkpaj, skink och ostpaj, vegetarisk paj osv...
Lunchrestauranger som serverar pajer har dessutom garanterat kvinnliga besökare i regel. För övrigt är det ett rätt intressant fenomen det där med paj eftersom det är rätt så kontraproduktivt om man som kvinna försöker tänka på figuren och sedan kalasa på en paj med grönsaker och ost i, som till 60% består av deg! Det vill säga bara rena kolhydrater som inte fyller en endaste funktion.
Om jag då utvecklar teorin till mer saker än pajer. Då får vi fram ugnsformarna där det kan göras allt från fiskgratänger till potatisgratäng, vilket är en annan riktig kvinnofavorit. Vid en grillmiddag hemma hos ett par kan jag lite cyniskt säga att mannen i första hand bryr sig om hur mört köttet var, medan kvinnan hoppas på att få beröm för sin potatisgratäng. Blev det för mycket eller för lite grädde? Glömde jag salta osv...
Ni får gärna ha åsikter om detta, men det bygger på min empiriska undersökning genom livet som snart 25år gammal. Så slutsatsen kan tyckas vara förhastad, eller inte! Jag menar det är väl kvinnligt med former?
Jag har nog aldrig sett en man ställa sig och göra paj för att han skall få besök. Det är klart att det finns, men kvinnor kan laga allt från kycklingpaj, räkpaj, skink och ostpaj, vegetarisk paj osv...
Lunchrestauranger som serverar pajer har dessutom garanterat kvinnliga besökare i regel. För övrigt är det ett rätt intressant fenomen det där med paj eftersom det är rätt så kontraproduktivt om man som kvinna försöker tänka på figuren och sedan kalasa på en paj med grönsaker och ost i, som till 60% består av deg! Det vill säga bara rena kolhydrater som inte fyller en endaste funktion.
Om jag då utvecklar teorin till mer saker än pajer. Då får vi fram ugnsformarna där det kan göras allt från fiskgratänger till potatisgratäng, vilket är en annan riktig kvinnofavorit. Vid en grillmiddag hemma hos ett par kan jag lite cyniskt säga att mannen i första hand bryr sig om hur mört köttet var, medan kvinnan hoppas på att få beröm för sin potatisgratäng. Blev det för mycket eller för lite grädde? Glömde jag salta osv...
Ni får gärna ha åsikter om detta, men det bygger på min empiriska undersökning genom livet som snart 25år gammal. Så slutsatsen kan tyckas vara förhastad, eller inte! Jag menar det är väl kvinnligt med former?
Sommaren i city 1990.... och sen då?
Bland mina vinylsinglar återfinns en svensk popplåga från tidigt 90-tal. Fyra tjejer på framsidan som troligen lyssnat på The Bangles genom hela tonårsperioden och som säkert kunnat relatera minst ett romantiskt minne till "Eternal Flame". Banglesifieringen är tydlig på omslaget för alla oss som känner till det bandet. De valde att kalla sig Angel, kanske var det en producent som valde det, men lek med tanken att de själva ville heta The Angels och låta lite som the Bangles. Någon producent som sa att nej flickor Angel duger gott!
I vart fall fick de en superhit 1991 med låten "Sommaren i city 1990". Vem har inte hört den? Hur många tjejer har inte mimat till den låten som liten? Med andra ord är det en låt som alltid förljer med sedan den dagen och en låt man har fört ett 4-siffrigt antal gånger och troligen lär höra ytterligare ett 100-tal gånger innan man stämplar ut från livets fabrik.
Vad som slår mig med de här tjejerna är ju egentligen inte gruppen eller låten i sig, utan snarare hur ett antal tjejers stämmor kan vara så välkända hos en befolkning, när inte ens ens 1% av befolkningen vet hur de ser ut. De skulle kort och gott kunna passera förbi totalt obemärkta på stan, stå framför dig i kön på ICA, vara din egen hårfrisör eller bo granne med dig. Vi som kan låten, strof efter strof, är i majoritet men de som känner till tjejerna som sjunger är försvinnande få. Helt otroligt egentligen! Tjänar de fortfarande några pengar på låten? Vad gör de här tjejerna idag?
På baksidan fodralet står det att Angel är: Linda Gustavsson, Linda Jansson, Jessica Larsson, Maria Zaring. Min nyfikenhet gjorde att jag fastnade för att göra en facebooksökning på den senare och sen med hopp om att också finna de andra tre, men ingen Zaring inte. Dead end i jakten på att få reda på historien om tjejerna i Angel som fick leva ut sin tonårsdröm och bli ihågkomna till stämmor med ett helt folk utan att bli noterade på gatan. Inte ens TV-program som "Allsång på Skansen" eller "Så ska det låta" har förbarmat sig över dessa tjejer. Jag hittade visserligen ett klipp från 2007 och tv4:s "Sommarkrysset" där de tydligen skall ha uppträtt. Men ändå, de lever i den totala anonymiteten trots att deras stämmor gjort avtryck i minst tre generationer. De dök ju upp i melodifestivalen 1992 och tävlade med låten "Venus Butterfly", och Bert Karlsson har själv sagt att det var då bandet Angel dog. Här får de i alla fall lite upprättelse!
Titta och njut av de coolaste tjejerna i Göteborg 1991, som ingen minns idag!
Jämför musikvideon och denna bilden av The Bangles och märk att det finns räta linjer mellan Angels tonårsperioder och Popikonerna från andra sidan Atlanten!
I vart fall fick de en superhit 1991 med låten "Sommaren i city 1990". Vem har inte hört den? Hur många tjejer har inte mimat till den låten som liten? Med andra ord är det en låt som alltid förljer med sedan den dagen och en låt man har fört ett 4-siffrigt antal gånger och troligen lär höra ytterligare ett 100-tal gånger innan man stämplar ut från livets fabrik.
Vad som slår mig med de här tjejerna är ju egentligen inte gruppen eller låten i sig, utan snarare hur ett antal tjejers stämmor kan vara så välkända hos en befolkning, när inte ens ens 1% av befolkningen vet hur de ser ut. De skulle kort och gott kunna passera förbi totalt obemärkta på stan, stå framför dig i kön på ICA, vara din egen hårfrisör eller bo granne med dig. Vi som kan låten, strof efter strof, är i majoritet men de som känner till tjejerna som sjunger är försvinnande få. Helt otroligt egentligen! Tjänar de fortfarande några pengar på låten? Vad gör de här tjejerna idag?
På baksidan fodralet står det att Angel är: Linda Gustavsson, Linda Jansson, Jessica Larsson, Maria Zaring. Min nyfikenhet gjorde att jag fastnade för att göra en facebooksökning på den senare och sen med hopp om att också finna de andra tre, men ingen Zaring inte. Dead end i jakten på att få reda på historien om tjejerna i Angel som fick leva ut sin tonårsdröm och bli ihågkomna till stämmor med ett helt folk utan att bli noterade på gatan. Inte ens TV-program som "Allsång på Skansen" eller "Så ska det låta" har förbarmat sig över dessa tjejer. Jag hittade visserligen ett klipp från 2007 och tv4:s "Sommarkrysset" där de tydligen skall ha uppträtt. Men ändå, de lever i den totala anonymiteten trots att deras stämmor gjort avtryck i minst tre generationer. De dök ju upp i melodifestivalen 1992 och tävlade med låten "Venus Butterfly", och Bert Karlsson har själv sagt att det var då bandet Angel dog. Här får de i alla fall lite upprättelse!
Titta och njut av de coolaste tjejerna i Göteborg 1991, som ingen minns idag!
Jämför musikvideon och denna bilden av The Bangles och märk att det finns räta linjer mellan Angels tonårsperioder och Popikonerna från andra sidan Atlanten!
Tydligen fler som delar mina åsikter!
Ville bara påpeka att Åtvidabergs kampsång inför den här säsongen är klockren. Lyssna på texten också när de ifrågasätter vad Hjalmar Jonsson och Erik Lund gör i ett IFK Göteborg som satsar?
Passa på att kika på Åtvids sång!
Passa på att kika på Åtvids sång!
Smärta i ett IFK-hjärta!
Efter att ha sett storsatsande IFK Göteborg i säsongens första match mot bottentippade Syrianska FC värker det på allvar i ett blåvitthjärta. Jag får hoppas att detta var generalrepetitionen som man inte kan dra allt för stora växlar av. En generalrepetiotion där man trodde att alla saker fanns på plats, men insåg att det saknades detaljer i sceninredningen för att det skall se riktigt trovärdigt och bra ut.
Nu fick vi se ett skådespel av ett lag som glömde tajmingen i replikerna och inte upptäckte missarna i sceninredningen. "Det skulle ha varit någonting där" är väl meningen man får sammanfatta matchen med som slutade med 2-1 till Södertäljes bidrag till Fotbollssverige. Ett tillägg skall vara att IFK ledde matchen i halvlek med 0-1 och övertygade stundtals, men hade lika gärna kunnat släppa in en boll.
I andra halvlek saknades det både skruvar och muttrar i spelet som inte höll alls när det utsattes och utsatte sig självt för press. Två komponenter som har funnits med bland skådespelarna i flera föreställningar utan att bidra till föreställningens trovärdighet. Erik Lund, med bollbehandling som en 10-åring i många lägen, och Hjalmar Jonsson som för flera år sedan skulle ha lämnat laget. Där har vi de två största faktorerna till att IFK Göteborg förlorar matchen idag. Avsaknaden av tajming beror istället helt och hållet på att IFK förfogar över allsvenskans kanske långsammaste backlinje, där backarna ständigt måste hålla tungan i mun för att inte få leka följa John med motståndarnas offensiva krafter.
Anledningen till varför inte IFK vinner matchen är enkel att se i den här matchen. IFK förfogade över 13 avslut på mål, varav ett gick i mål, utöver dessa hade man 11 hörnor och 14 frisparkar varav i princip ingen gick på mål. Lägg därtill antalet 30-tal inlägg av långbollskaraktär som ingen gjorde någonting med.
IFK var länge precis lika stillastående och gjorde precis likadana misstag i pressade stunder som IFK har gjort i en 10-årsperiod när inte spelet stämmer.
Tack Daniel Sobralense för målet. Men snälla IFK ge oss den riktiga föreställningen på måndag och se över skådespelaruppsättningen är ni snälla!
Tack så mycket Erik Lund för dagens insats, vi behöver dig lika lite i startelvan denna säsongen som föregående säsonger!
Nu fick vi se ett skådespel av ett lag som glömde tajmingen i replikerna och inte upptäckte missarna i sceninredningen. "Det skulle ha varit någonting där" är väl meningen man får sammanfatta matchen med som slutade med 2-1 till Södertäljes bidrag till Fotbollssverige. Ett tillägg skall vara att IFK ledde matchen i halvlek med 0-1 och övertygade stundtals, men hade lika gärna kunnat släppa in en boll.
I andra halvlek saknades det både skruvar och muttrar i spelet som inte höll alls när det utsattes och utsatte sig självt för press. Två komponenter som har funnits med bland skådespelarna i flera föreställningar utan att bidra till föreställningens trovärdighet. Erik Lund, med bollbehandling som en 10-åring i många lägen, och Hjalmar Jonsson som för flera år sedan skulle ha lämnat laget. Där har vi de två största faktorerna till att IFK Göteborg förlorar matchen idag. Avsaknaden av tajming beror istället helt och hållet på att IFK förfogar över allsvenskans kanske långsammaste backlinje, där backarna ständigt måste hålla tungan i mun för att inte få leka följa John med motståndarnas offensiva krafter.
Anledningen till varför inte IFK vinner matchen är enkel att se i den här matchen. IFK förfogade över 13 avslut på mål, varav ett gick i mål, utöver dessa hade man 11 hörnor och 14 frisparkar varav i princip ingen gick på mål. Lägg därtill antalet 30-tal inlägg av långbollskaraktär som ingen gjorde någonting med.
IFK var länge precis lika stillastående och gjorde precis likadana misstag i pressade stunder som IFK har gjort i en 10-årsperiod när inte spelet stämmer.
Tack Daniel Sobralense för målet. Men snälla IFK ge oss den riktiga föreställningen på måndag och se över skådespelaruppsättningen är ni snälla!
Tack så mycket Erik Lund för dagens insats, vi behöver dig lika lite i startelvan denna säsongen som föregående säsonger!
En lördagsmorgon 1995!
Lördagar har länge varit en speciell dag i många olika kulturer. Som barn är lördagar ofta förknippade med lördagsgodis och veckopeng. För någon annan är det Premier League-fotboll på TV, för en tredje är det V75. För en fjärde är det fest och för en femte är det parmiddag.
För mig har lördagen alltid haft en särställning i livet. Lördagen är känslan av att något speciellt, på lördag infinner sig en känsla av glädje. Det är klart att veckopengen och lördagsgodiset hägrade även för mig när jag var liten. Men om man skall slumpa ut hur en lördag kunde se ut hemma hos familjen Haraldsson 1995 så förstår man vad känslan av glädje bygger på.
Klockan 8 eller halv 9 vaknade jag, i stort sätt alltid varje lördag. Det berodde inte på att jag vaknade vid den tiden av egen maskin i första hand utan att jag vaknade av musik som strömmade från nedervåningen. Ett perfekt sätt att vakna på, en känsla av att vakna med ett leende och energi. Min 3 år äldre syster delade inte riktigt samma uppfattning i den frågan.
Musiken från nedervåningen strömmade från stereoanläggningen som, min vanligtvis lördagspigga, pappa redan varit uppe och redan matat med cd-skivor eller vinyler. För mig innebar det att bara kila ner för trappan och sätta sig i soffan och lyssna en stund. För mamma innebar det att hon gick upp och ner i köket och började förbereda frukost. För min stackars storasyster innebar det att försöka sova igen och krypa ner under huvudkudden.
Vid 9-tiden stod frukosten på bordet och eftersom mamma och pappa alltid åt olika youghurtsorter kunde man ibland få se en rolig syn. Det kändes som att den utspelade sig nästan varje lördag. Mamma hade sina naturella och vaniljyoughurtar och över farsans skål stod det nästan alltid, som jag upplevde det, ett youghurtpaket upp och ner av björnbärssmak. Den hade stått så i säkert tio minuter för att det absolut sista ur paketet skulle nå ut på tallriken.
En känsla av familjetrygghet och rutiner. Man kunde känna igen sig från lördag till lördag och jag uppskattade det, jag värdesatte det då som jag gör nu.
Här kommer ett litet axplock ur hur det kunde låta när man vaknade hemma hos familjen Haraldsson 1995 en lördagsmorgon. Här är de klassiska lördagsmorgonlåtarna:
http://www.youtube.com/watch?v=FbYExvuFwuw <----- Carlene Carter - Every little thing
http://www.youtube.com/watch?v=UuQrh3-wiX4 <------ Celine Dion - Pour que tu m'aimes encore
http://www.youtube.com/watch?v=DEZjJh3QWqM <----- Eros Ramazzotti - Piu bella cosa
http://www.youtube.com/watch?v=nIKwEkXu_CM <----- Wizex - Dansa i månens sken
http://www.youtube.com/watch?v=u7-AixjYBZU <------ Grönwalls - Du har det där som andra saknar
http://www.youtube.com/watch?v=ntH16ByburY&feature=relmfu <---- Streaplers - Jag kan se i dina ögon
Två väldigt vanliga syner hemma hos oss!
För mig har lördagen alltid haft en särställning i livet. Lördagen är känslan av att något speciellt, på lördag infinner sig en känsla av glädje. Det är klart att veckopengen och lördagsgodiset hägrade även för mig när jag var liten. Men om man skall slumpa ut hur en lördag kunde se ut hemma hos familjen Haraldsson 1995 så förstår man vad känslan av glädje bygger på.
Klockan 8 eller halv 9 vaknade jag, i stort sätt alltid varje lördag. Det berodde inte på att jag vaknade vid den tiden av egen maskin i första hand utan att jag vaknade av musik som strömmade från nedervåningen. Ett perfekt sätt att vakna på, en känsla av att vakna med ett leende och energi. Min 3 år äldre syster delade inte riktigt samma uppfattning i den frågan.
Musiken från nedervåningen strömmade från stereoanläggningen som, min vanligtvis lördagspigga, pappa redan varit uppe och redan matat med cd-skivor eller vinyler. För mig innebar det att bara kila ner för trappan och sätta sig i soffan och lyssna en stund. För mamma innebar det att hon gick upp och ner i köket och började förbereda frukost. För min stackars storasyster innebar det att försöka sova igen och krypa ner under huvudkudden.
Vid 9-tiden stod frukosten på bordet och eftersom mamma och pappa alltid åt olika youghurtsorter kunde man ibland få se en rolig syn. Det kändes som att den utspelade sig nästan varje lördag. Mamma hade sina naturella och vaniljyoughurtar och över farsans skål stod det nästan alltid, som jag upplevde det, ett youghurtpaket upp och ner av björnbärssmak. Den hade stått så i säkert tio minuter för att det absolut sista ur paketet skulle nå ut på tallriken.
En känsla av familjetrygghet och rutiner. Man kunde känna igen sig från lördag till lördag och jag uppskattade det, jag värdesatte det då som jag gör nu.
Här kommer ett litet axplock ur hur det kunde låta när man vaknade hemma hos familjen Haraldsson 1995 en lördagsmorgon. Här är de klassiska lördagsmorgonlåtarna:
http://www.youtube.com/watch?v=FbYExvuFwuw <----- Carlene Carter - Every little thing
http://www.youtube.com/watch?v=UuQrh3-wiX4 <------ Celine Dion - Pour que tu m'aimes encore
http://www.youtube.com/watch?v=DEZjJh3QWqM <----- Eros Ramazzotti - Piu bella cosa
http://www.youtube.com/watch?v=nIKwEkXu_CM <----- Wizex - Dansa i månens sken
http://www.youtube.com/watch?v=u7-AixjYBZU <------ Grönwalls - Du har det där som andra saknar
http://www.youtube.com/watch?v=ntH16ByburY&feature=relmfu <---- Streaplers - Jag kan se i dina ögon
Två väldigt vanliga syner hemma hos oss!
I ett vårarnas Italien!
Jag fick en sån härlig känsla igår morse när jag traskade ner till jobbet. Eftersom jag bor på en höjd som sluttar ner mot älvdalen vid Nordre Älv så har jag oftast en väldigt vacker vy framför mig varje gång jag går ner för backen. Denna morgonen var det liksom den där magiska känslan av våren i luften, en helt obeskrivlig känsla av lätthet, syre och blandat med en doft som är svår att förklara.
Ju mer jag promenerar neråt desto mer möts jag av lätt morgondis som ännu inte riktigt tagit sig bort och blir som en liten hinna mot det vackra solskenet. Det finns bara ett ställe till där jag brukar få den här känslan. Den här känslan av att idag kommer att bli en fantastisk dag, man kan känna på luften att idag kommer att bli en varm och vacker dag. Det är i Italien jag har fått den känslan.
I fler år åkte jag på träningsläger om vårarna till först Kroatien i två år och sedan Italien i tre år. Men Italien är verkligen ett land jag är förälskad i. Jag var där första gången 1991 och senaste gången 2007 och jag vill alltid tillbaka.
Vid 3 tillfällen har jag fått uppleva den italienska våren i nordöstra Italien i den lilla turistpärlan Lignano. Lika förförd har jag blivit vid varje tillfälle. Det ligger så mycket i den där känslan som jag beskrev ovan, att få vakna av att solen vill göra dig sällskap i rummet. Att tidigt få gå upp en morgon och känna att idag blir en varm och vacker dag, idag är jag stark. Få ta på sig löparskorna och gå ut och jogga i den behagliga morgonvärmen. En fridfull värme, med en känsla av lätt dis där solen inte riktigt orkat gnugga sig i ögonen än. En känsla av att solen som gått upp är både frisk och stark, men ändå lite morgontrött efter en varm gårdag.
Det är svårt att beskriva en känsla, men vad jag vet är att jag fick den igår morse och den får mig att längta efter varma morgonar i Veneto, i Lignano på en strandpromenad längs Adriatiska havet med de vita Dolomiterna som en mäktig fasad i bakgrunden. Jag vet känslan av att vara på väg till det lokala bageriet och köpa färskt bröd, eller varma rykande små minicalzone som gör en frukost till en av dagens höjdpunkter.
Det underbara Lignano!
Ju mer jag promenerar neråt desto mer möts jag av lätt morgondis som ännu inte riktigt tagit sig bort och blir som en liten hinna mot det vackra solskenet. Det finns bara ett ställe till där jag brukar få den här känslan. Den här känslan av att idag kommer att bli en fantastisk dag, man kan känna på luften att idag kommer att bli en varm och vacker dag. Det är i Italien jag har fått den känslan.
I fler år åkte jag på träningsläger om vårarna till först Kroatien i två år och sedan Italien i tre år. Men Italien är verkligen ett land jag är förälskad i. Jag var där första gången 1991 och senaste gången 2007 och jag vill alltid tillbaka.
Vid 3 tillfällen har jag fått uppleva den italienska våren i nordöstra Italien i den lilla turistpärlan Lignano. Lika förförd har jag blivit vid varje tillfälle. Det ligger så mycket i den där känslan som jag beskrev ovan, att få vakna av att solen vill göra dig sällskap i rummet. Att tidigt få gå upp en morgon och känna att idag blir en varm och vacker dag, idag är jag stark. Få ta på sig löparskorna och gå ut och jogga i den behagliga morgonvärmen. En fridfull värme, med en känsla av lätt dis där solen inte riktigt orkat gnugga sig i ögonen än. En känsla av att solen som gått upp är både frisk och stark, men ändå lite morgontrött efter en varm gårdag.
Det är svårt att beskriva en känsla, men vad jag vet är att jag fick den igår morse och den får mig att längta efter varma morgonar i Veneto, i Lignano på en strandpromenad längs Adriatiska havet med de vita Dolomiterna som en mäktig fasad i bakgrunden. Jag vet känslan av att vara på väg till det lokala bageriet och köpa färskt bröd, eller varma rykande små minicalzone som gör en frukost till en av dagens höjdpunkter.
Det underbara Lignano!
Spela kubb!
För er som bor i Kungälv, har ni säkert redan sett att jag driver en idé om att starta upp en kubbturnering i Kungälvs stad. För er andra vill jag berätta att jag för närvarande gör en praktiktjänst på utvecklingsenheten i Kungälvs kommun, som en del av min utbildning. Personligen har jag alltid brunnit för min hemkommun och haft många idéer om hur man skulle kunna utveckla den och göra den till en bra kommun att bo i.
I februari kom jag på idén att varför inte skapa ett gemenskapsevenemang där alla kommunens invånare får en chans att delta. Hur hittar man en form för det? Möten som påbjuds av kommuner brukar i regel tyvärr vara någonting som gemene man negligerar och de som kommer dit är oftast de som redan är intresserade.
Det gäller att sticka ut när man gör någonting, ta till nya idéer och tankar. Hur kan man hitta en mötesform där alla kommunens invånare oavsett kön, ålder, funktionshinder och etnicitet kan delta? Hur kan man hitta en mötesform där gemenskapen, mötet mellan människor och trivsel står i centrum och mixa den med att låta människor komma nära föreningslivet, näringslivet och politiken?
Min tanke är att man kan spela kubb tillsammans. Ingen är för gammal eller ung eller är för fysiskt hindrad för att kunna vara med och spela kubb på något sätt. Kan vi dessutom utnyttja den fina miljön som finns i Kungälv är det bara positivt.
Kubbturneringen är till för alla, men skall gynna de som kanske inte syns, de som drabbas av fördomar, de som vill men kanske inte alltid kan. Kubbturneringen skall gynna föreningslivet, för föreningslivet är många människors naturliga kontakt med andra människor. Föreningsliver bär på den gemenskapen som är till nytta för hela kommuners utveckling.
Kan vi träffas allihopa och spela kubb tillsammans och ha trevligt för ett gott ändamål, då tycker jag och flera med mig att vi skall satsa på det.
Kungälvs kommun kan bli en kommun där det är kort väg mellan invånarna och politiker, mellan människor och människor och där föreningsliv, näringsliv och kommunen kan stå tillsammans. Kubbturneringen är ett inspel i arbetet på vägen dit. Får kubbturneringen tillåtelse av kommunen kommer jag göra mitt yttersta för att det skall bli ett toppenarrangemang, det lovar jag!
http://www.facebook.com/events/300974903296324/ <------ Kungälvs Kubbiadens facebooksida!
http://www.kungalvsnyheter.com/2012-03-24-kubbturnering-planeras-i-kungaumllv.html <---- Reportage om Kungälvs Kbbiad!
Med vinden i håret!
I februari kom jag på idén att varför inte skapa ett gemenskapsevenemang där alla kommunens invånare får en chans att delta. Hur hittar man en form för det? Möten som påbjuds av kommuner brukar i regel tyvärr vara någonting som gemene man negligerar och de som kommer dit är oftast de som redan är intresserade.
Det gäller att sticka ut när man gör någonting, ta till nya idéer och tankar. Hur kan man hitta en mötesform där alla kommunens invånare oavsett kön, ålder, funktionshinder och etnicitet kan delta? Hur kan man hitta en mötesform där gemenskapen, mötet mellan människor och trivsel står i centrum och mixa den med att låta människor komma nära föreningslivet, näringslivet och politiken?
Min tanke är att man kan spela kubb tillsammans. Ingen är för gammal eller ung eller är för fysiskt hindrad för att kunna vara med och spela kubb på något sätt. Kan vi dessutom utnyttja den fina miljön som finns i Kungälv är det bara positivt.
Kubbturneringen är till för alla, men skall gynna de som kanske inte syns, de som drabbas av fördomar, de som vill men kanske inte alltid kan. Kubbturneringen skall gynna föreningslivet, för föreningslivet är många människors naturliga kontakt med andra människor. Föreningsliver bär på den gemenskapen som är till nytta för hela kommuners utveckling.
Kan vi träffas allihopa och spela kubb tillsammans och ha trevligt för ett gott ändamål, då tycker jag och flera med mig att vi skall satsa på det.
Kungälvs kommun kan bli en kommun där det är kort väg mellan invånarna och politiker, mellan människor och människor och där föreningsliv, näringsliv och kommunen kan stå tillsammans. Kubbturneringen är ett inspel i arbetet på vägen dit. Får kubbturneringen tillåtelse av kommunen kommer jag göra mitt yttersta för att det skall bli ett toppenarrangemang, det lovar jag!
http://www.facebook.com/events/300974903296324/ <------ Kungälvs Kubbiadens facebooksida!
http://www.kungalvsnyheter.com/2012-03-24-kubbturnering-planeras-i-kungaumllv.html <---- Reportage om Kungälvs Kbbiad!
Med vinden i håret!
Så slutar Allsvenskan 2012!
Förra året tippade jag Allsvenskan väldigt tidigt och jag tippade Helsingborgs IF som vinnare. Helsingborg tog kommandot direkt redan från start och tog SM-guldet, så nu när jag skall tippa i år blir det bara svårare. Jag kan inte räkna med att jag skall kunna leva upp till förra årets rätt. Dessutom har mitt favoritlag IFK Göteborg gjort en jättesatsning inför årets säsong. Därför är det ju svårt att inte bli färgad nu när jag skall tippa och låt mig bli meddragen i den hysterin som runt Göteborg just nu.
Här kommer i alla fall min version av herrallsvenskan i fotboll 2012. Såhär tror jag att den kommer att sluta:
1. Helsingborgs IF
2. IFK Göteborg
3. IF Elfsborg
4. Malmö FF
5. Kalmar FF
6. BK Häcken
7. AIK Solna
8. Göteborgs AIS
9. Mjällby AIF
10. Djurgårdens IF
11. Örebro SK
12. Åtvidabergs FF
13. IFK Norrköping
14. Gefle IF
15. GIF Sundsvall
16. Syrianska FC
Det blir alltså Helsingborgs IF igen. Varför? Jo, för att de har kommit 2:a och 1:a två säsonger i rad, trots att spelare har försvunnit i mängder har man hela tiden lyckats med att hålla samma standard. Helsingborg som kollektiv är oerhört svårslaget och jag har sett dem spela både hemma och borta de sista åren. Ett lag där alla springer hela tiden. IFK Göteborgs satsning resulterar i det stora silvret. De ställer ett lag med stor potential på benen, men Helsingborgs rutin och samspel väger tyngre än Göteborgs just nu. De två lagen kommer att finnas i toppen i år bara för att de är svårslagna. Ingen av lagen kommer att ha de största och snyggaste vinsterna, men de kommer att förlora minst gånger.
Lag som Elfsborg och Malmö FF kommer att spela rolig fotboll och ta fina vinster, men de hängande huvudena och ojämnheten kommer att bli deras straff.
Jag vågar tippa Helsingborg som vinnare två år i rad, trots att inget annat lag har lyckats med det sen Djurgården gjorde det i början på 2000-talet.
Här kommer i alla fall min version av herrallsvenskan i fotboll 2012. Såhär tror jag att den kommer att sluta:
1. Helsingborgs IF
2. IFK Göteborg
3. IF Elfsborg
4. Malmö FF
5. Kalmar FF
6. BK Häcken
7. AIK Solna
8. Göteborgs AIS
9. Mjällby AIF
10. Djurgårdens IF
11. Örebro SK
12. Åtvidabergs FF
13. IFK Norrköping
14. Gefle IF
15. GIF Sundsvall
16. Syrianska FC
Det blir alltså Helsingborgs IF igen. Varför? Jo, för att de har kommit 2:a och 1:a två säsonger i rad, trots att spelare har försvunnit i mängder har man hela tiden lyckats med att hålla samma standard. Helsingborg som kollektiv är oerhört svårslaget och jag har sett dem spela både hemma och borta de sista åren. Ett lag där alla springer hela tiden. IFK Göteborgs satsning resulterar i det stora silvret. De ställer ett lag med stor potential på benen, men Helsingborgs rutin och samspel väger tyngre än Göteborgs just nu. De två lagen kommer att finnas i toppen i år bara för att de är svårslagna. Ingen av lagen kommer att ha de största och snyggaste vinsterna, men de kommer att förlora minst gånger.
Lag som Elfsborg och Malmö FF kommer att spela rolig fotboll och ta fina vinster, men de hängande huvudena och ojämnheten kommer att bli deras straff.
Jag vågar tippa Helsingborg som vinnare två år i rad, trots att inget annat lag har lyckats med det sen Djurgården gjorde det i början på 2000-talet.
Lite Fredriksk historia!
Min käre vän Fredrik Strandner räddade gamla filer som legat på den datorn som kraschade ihop för mig 2009. Tack vare honom har jag nu lyckats få tag i lite gamla filer som är några av alla de gamla originalfile som jag hade en gång i tiden på min allra första dator.
Jag fann lite smått komiska bilder, som jag tagit i åldern 16-19 tror jag. Det här helt enkelt bara att fejsa att vi alla har haft en tonårsperiod.
Varsågod och le lite för er själva, jag ber om ursäkt för kvalitéen på den tidens digitalkamera.
Kom nu inte och säg att jag inte bjuder på mig själv!
Jag fann lite smått komiska bilder, som jag tagit i åldern 16-19 tror jag. Det här helt enkelt bara att fejsa att vi alla har haft en tonårsperiod.
Varsågod och le lite för er själva, jag ber om ursäkt för kvalitéen på den tidens digitalkamera.
Kom nu inte och säg att jag inte bjuder på mig själv!
Sanslös komiker!
För er som ännu inte har upptäckt den underbare franske komikern Remy Gaillard säger jag bara, passa på att titta nu.
http://www.youtube.com/watch?v=DdAOZg12tOE&feature=relmfu <----- Hans extrema fotbollstalang
http://www.youtube.com/watch?v=MytfhzcSF-Y <---- Eller varför inte hans underbara tolkning av det gamla tv-spelet Mario Kart!
http://www.youtube.com/watch?v=T3nDVZiywnU&feature=relmfu <--- Eller bara hans underbara sätt att provocera människor.
http://www.youtube.com/watch?v=HUll5SnavOw&feature=relmfu <----- För oss i min generation, bara skratta och njut!
http://www.youtube.com/watch?v=DdAOZg12tOE&feature=relmfu <----- Hans extrema fotbollstalang
http://www.youtube.com/watch?v=MytfhzcSF-Y <---- Eller varför inte hans underbara tolkning av det gamla tv-spelet Mario Kart!
http://www.youtube.com/watch?v=T3nDVZiywnU&feature=relmfu <--- Eller bara hans underbara sätt att provocera människor.
http://www.youtube.com/watch?v=HUll5SnavOw&feature=relmfu <----- För oss i min generation, bara skratta och njut!
Vemdalen!
Befinner mig i Vemdalen och åker skidor med den ena halvan av familjen. Jag var här 1997 senaste gången, den gången blev det dock bara endagsbesök. Nu är vi här en vecka och jag kan säga att jag inte minns särskilt mycket från första gången. Den gången var jag 10år och rädd för allt.
14år senare är jag tillbaka och snarare lite för orädd. Det stormar rejält här och framförallt på toppen. Jag skojar inte när jag säger att när vi skulle köra ner för en backe så var det knappt styrfart framåt i början på grund av blåsten. Resultatet är att de två största liftarna är stängda och man kan itne ta sig upp till toppen på det ena fjället. Det irriterande är att vi bor på det fjället där den ena liften är avstängd och för att kunna ta sig upp till våran stuga, måste man komma upp till toppen för att sen åka ner i en lång backe som går förbi utanför stugan. Med andra ord är det omöjligt att ta sig den vägen och vi måste bli hämtade med bil för att ta oss upp till stugan.
Sagt och gjort så tog jag Jonas och Anders på oss uppdraget att försöka hitta en väg hem genom skogen. Well, liften rätt upp snedda genom skogen och ut i avstängd svart backe. För att där inse att vi inte kunde snedda mer. Min idé, vi går upp till toppen. Fy fan, vilken promenad. Genomsvett och med en bit kvar till toppen inser vi att vår lilla promenad är bara att lägga ner. På med skidorna igen, trodde jag. Eftersom ingen åkt i backen på hela dagen så var den ju helt nypistad och ishal i det glatta föret. Där stod jag högst upp av oss tre på det brantaste stället och fick med nöd och näppe på mig ena skidan. Men att försöka få på sig andra skidan, när den hela tiden var påväg ner för backen, var lönlöst. Jag försökte lägga mig ner i lutningen och trycka på mig min skida, men icke. Skidan gled iväg och jag kastade den andra skidan efter och tänkte att jag går ner och hämtar dom.
Då brister det lilla fästet jag har under pjäxorna och kanar hela vägen nerför branten i hög hastighet och på ren is. Jag försökte bromsa mig själv med pjäxorna med resultatet att jag fick ett stort snömoln i ansiktet och att jag började kränga. Jag kunde helt enkelt inte få stopp och ömsom for jag på mage och ömsom på rygg i desperata försök att parrera verkan som försökte dra runt kroppen så att jag hamnade med huvudet före. Det lyckades till slut att få stopp och det precis innan jag var på väg in i skogen bland träden.
Jag kanske skall hitta någon form av mellanting mellan för försiktig och allt för orädd?
Åka kana ner för Vemdalens branter med kroppen istället för skidor är inte att rekomendera.
14år senare är jag tillbaka och snarare lite för orädd. Det stormar rejält här och framförallt på toppen. Jag skojar inte när jag säger att när vi skulle köra ner för en backe så var det knappt styrfart framåt i början på grund av blåsten. Resultatet är att de två största liftarna är stängda och man kan itne ta sig upp till toppen på det ena fjället. Det irriterande är att vi bor på det fjället där den ena liften är avstängd och för att kunna ta sig upp till våran stuga, måste man komma upp till toppen för att sen åka ner i en lång backe som går förbi utanför stugan. Med andra ord är det omöjligt att ta sig den vägen och vi måste bli hämtade med bil för att ta oss upp till stugan.
Sagt och gjort så tog jag Jonas och Anders på oss uppdraget att försöka hitta en väg hem genom skogen. Well, liften rätt upp snedda genom skogen och ut i avstängd svart backe. För att där inse att vi inte kunde snedda mer. Min idé, vi går upp till toppen. Fy fan, vilken promenad. Genomsvett och med en bit kvar till toppen inser vi att vår lilla promenad är bara att lägga ner. På med skidorna igen, trodde jag. Eftersom ingen åkt i backen på hela dagen så var den ju helt nypistad och ishal i det glatta föret. Där stod jag högst upp av oss tre på det brantaste stället och fick med nöd och näppe på mig ena skidan. Men att försöka få på sig andra skidan, när den hela tiden var påväg ner för backen, var lönlöst. Jag försökte lägga mig ner i lutningen och trycka på mig min skida, men icke. Skidan gled iväg och jag kastade den andra skidan efter och tänkte att jag går ner och hämtar dom.
Då brister det lilla fästet jag har under pjäxorna och kanar hela vägen nerför branten i hög hastighet och på ren is. Jag försökte bromsa mig själv med pjäxorna med resultatet att jag fick ett stort snömoln i ansiktet och att jag började kränga. Jag kunde helt enkelt inte få stopp och ömsom for jag på mage och ömsom på rygg i desperata försök att parrera verkan som försökte dra runt kroppen så att jag hamnade med huvudet före. Det lyckades till slut att få stopp och det precis innan jag var på väg in i skogen bland träden.
Jag kanske skall hitta någon form av mellanting mellan för försiktig och allt för orädd?
Åka kana ner för Vemdalens branter med kroppen istället för skidor är inte att rekomendera.
Rätt vinnare!
Kikade på melodifestivalen idag. Det fanns en tid då jag följde den slaviskt och det var en av årets höjdpunkter. Folk kan fortfarande väcka mig mitt i natten och jag kan rabbla alla vinnare fram till år 2004 ungefär.
Jag måste säga att Loreens vinst var något stort. Den låten är faktiskt riktigt, riktigt bra. Tycker att det har hållit lite svajande kvalité på vinnare genom åren, men då blir jag ju bara en av alla de som säger att det var bättre förr. Men det där med Martin Stenmarck? Vad var det för något egentligen?
Nej Loreen och hennes Euphoria växer och växer. Det är ingen låt i benämningen av stordåd och fantastiska texter, men det är heller ingen låt i den kategorin. Den håller sig ändå. All lycka åt henne, jag vill påstå att det finns vinnarpotential i Eurovision för henne.
Frågar man mig vilken den bästa melodifestivalvinnaren genom tiderna är, kan jag nog växla lite. Fast någonstans inom mig landar det nog ändå alltid på Tommy Nilsson och "En dag" som vann 1989. Helt enkelt för att det är en förbannat bra låt och ett oerhört proffsigt framfört nummer. Tommy tar plats på scen och han har pondus i både röst och utstrålning.
Tommy Nilsson
http://www.youtube.com/watch?v=wAKrtSLA_tY&feature=related En dag med Tommy Nilsson i Eurovision 1989, slutade 4:a.
Bubblare här blir ju utan tvekan Carola och hennes stormvind från 1991, med samma motivering som ovan. Från en helt annan kategori måste Claes-Göran Hederströms "Det börjar verka kärlek banne mig" också nämnas. En odödlig och kultklassiker.
http://www.youtube.com/watch?v=_S3YFhlEakg Fångad av en stormvind med Carola, otroligt professionellt.
http://www.youtube.com/watch?v=OkMI1H_in_g Claes-Göran Hederström med sin Det börjar verka kärlek banne mig. Vilken röst på en 22-åring.
Carola i Eurovision 1991!
Lycka till i Eurovision Loreen!
Jag måste säga att Loreens vinst var något stort. Den låten är faktiskt riktigt, riktigt bra. Tycker att det har hållit lite svajande kvalité på vinnare genom åren, men då blir jag ju bara en av alla de som säger att det var bättre förr. Men det där med Martin Stenmarck? Vad var det för något egentligen?
Nej Loreen och hennes Euphoria växer och växer. Det är ingen låt i benämningen av stordåd och fantastiska texter, men det är heller ingen låt i den kategorin. Den håller sig ändå. All lycka åt henne, jag vill påstå att det finns vinnarpotential i Eurovision för henne.
Frågar man mig vilken den bästa melodifestivalvinnaren genom tiderna är, kan jag nog växla lite. Fast någonstans inom mig landar det nog ändå alltid på Tommy Nilsson och "En dag" som vann 1989. Helt enkelt för att det är en förbannat bra låt och ett oerhört proffsigt framfört nummer. Tommy tar plats på scen och han har pondus i både röst och utstrålning.
Tommy Nilsson
http://www.youtube.com/watch?v=wAKrtSLA_tY&feature=related En dag med Tommy Nilsson i Eurovision 1989, slutade 4:a.
Bubblare här blir ju utan tvekan Carola och hennes stormvind från 1991, med samma motivering som ovan. Från en helt annan kategori måste Claes-Göran Hederströms "Det börjar verka kärlek banne mig" också nämnas. En odödlig och kultklassiker.
http://www.youtube.com/watch?v=_S3YFhlEakg Fångad av en stormvind med Carola, otroligt professionellt.
http://www.youtube.com/watch?v=OkMI1H_in_g Claes-Göran Hederström med sin Det börjar verka kärlek banne mig. Vilken röst på en 22-åring.
Carola i Eurovision 1991!
Lycka till i Eurovision Loreen!
Föreläsning!
2008 började jag studera statsvetenskap vid Högskolan i Halmstad. Långt innan det trodde jag att jag aldrig någonsin skulle läsa vidare på högskola. Nu sitter jag här snart 4 år senare med en fil. kand. i statsvetenskap och snart en fil. mag. Idag skall jag dessutom föreläsa för statsvetarstudenter på Högskolan i Halmstad. Drygt 4 år senare skall killen som inte trodde att han skulle börja läsa eller klara av att läsa ett helt program, helt plötsligt föreläsa på egen hand.
För er som följer min blogg och mitt liv, vet säkert att jag bodde i Oslo ett halvår och gjorde min praktik på svenska ambassaden i Oslo. Där skaffade jag mig möjligheten att få sätta mig in i frågan, vart går Norge efter 22 juli? Det vill säga, vad har man kunnat se för förändringar i det norska politiska livet och i det norska samhället efter de förskräckliga terrorhändelserna förra året. Det resulterade i en drygt 18 sidor lång rapport till svenska utrikesdepartementet och bygger på intervjuer med viktiga personer ur norska journalistkåren, stortingspolitiker på viktiga tjänster, stortingets president och en väldigt duktig svensk utrikeskorrespondent.
Vart livet för en, det är svårt att veta, men den som lägger ner mödan och intresset får betalning så småningom. Stundom väntar även föredragning för Kungälvs kommuns utvecklingsenhet och igår blev jag även kontaktad av det lokala Utvecklingspartiet att närvara på deras årsmöte och tala om en idé om en stor kubbturnering i Kungälv, som hör och häpna bottnar i det jag tog erfaranhet av i Norge.
Jag måste säga att det är en ära att få möjlighet att prata inför alla dessa människor!
Norges statsminister Jens Stoltenberg, en mycket talande bild!
Till sist ett litet tillägg om Jan Eliasson, jag lanserade honom som den bästa partiledaren för Socialdemokraterna. Tydligen dög han inte på den posten, idag är han nytunämnd vice generalsekreterare för FN. Är det någonting som har gått förlorat i Socialdemokraternas sätt att rekrytera människor? Well, inget ont om Stefan Löfvén som har skött sig klanderfritt än så länge.
Bland det bästa som finns!
Visst blir man glad av en kram? En kram kan betyda så mycket och framförallt har kramar en lugnande effekt. Det spelar ju egentligen ingen roll vem man kramar egentligen för en kram kommer ju oftast väldigt spontant. Det är väldigt sällan man kramar någon som man inte själv är öppen för att krama.
En annan sak som jag alltid har tänkt på är att det finns en slags kulturell tyst överrenskommelse om när en kram är slut. Längden på en kram varierar ju förstås väldigt mycket, beroende på om det är ens flickvän/pojkvän, man/fru, mamma/pappa, syster/bror, vän/nära vän, bekant/obekant, osv...
Däremot så är det där med kramens slut som är själva kruxet. För de båda två kramande parterna slutar alltid att kramas samtidigt, generellt sett. Det är ju aldrig så att man talar om för varandra, "Hörru du! Den här kramen är nog slut nu". Utan den tysta överrenskommelsen infinner sig alltid om när en kram tar slut.
Ibland infaller den ju lite olika hos de båda kramarna och då går det ju att tolka känslan av att den ene inte förstår att den andre inte vill kramas mera. Ett negativt exempel, du kramar en människa för att vara artig men som du egentligen inte är särskilt förtjust i. Då är det oftast jobbigt om den personen håller kvar lite längre när man själv vill avsluta kramen. Tankar om ifall den personen tror att ni är mer vänner än vad du egentligen känner att ni skall vara. Eller att den personen på något sätt känns obehaglig eller påträngande.
Sen har vi den där andra varianten som kan få en hel dag att skina upp. Människan du träffar, dejtar eller på något sett intresserar dig för. Om ni två kramas och ni inte riktigt har det uttalat om det finns ett etablerat intresse. Då kanske du slutar kramas lite tidigare för att inte verka påträngande och du är kanske lite osäker över om det är ok. Då tar den andre personen över kramen och håller kvar en liten stund till och kanske hjälper till med att lägga handen på ryggen och ge en lätt smekning upp och ner. Där och då blir det liksom ett normbrott mot den vanliga tysta överrenskommelsen om att kramen är slut. Det är dom kramarna som är de bästa, de är dom kramarna man verkligen minns.
För visst är det underbart att kramas ibland?
En annan sak som jag alltid har tänkt på är att det finns en slags kulturell tyst överrenskommelse om när en kram är slut. Längden på en kram varierar ju förstås väldigt mycket, beroende på om det är ens flickvän/pojkvän, man/fru, mamma/pappa, syster/bror, vän/nära vän, bekant/obekant, osv...
Däremot så är det där med kramens slut som är själva kruxet. För de båda två kramande parterna slutar alltid att kramas samtidigt, generellt sett. Det är ju aldrig så att man talar om för varandra, "Hörru du! Den här kramen är nog slut nu". Utan den tysta överrenskommelsen infinner sig alltid om när en kram tar slut.
Ibland infaller den ju lite olika hos de båda kramarna och då går det ju att tolka känslan av att den ene inte förstår att den andre inte vill kramas mera. Ett negativt exempel, du kramar en människa för att vara artig men som du egentligen inte är särskilt förtjust i. Då är det oftast jobbigt om den personen håller kvar lite längre när man själv vill avsluta kramen. Tankar om ifall den personen tror att ni är mer vänner än vad du egentligen känner att ni skall vara. Eller att den personen på något sätt känns obehaglig eller påträngande.
Sen har vi den där andra varianten som kan få en hel dag att skina upp. Människan du träffar, dejtar eller på något sett intresserar dig för. Om ni två kramas och ni inte riktigt har det uttalat om det finns ett etablerat intresse. Då kanske du slutar kramas lite tidigare för att inte verka påträngande och du är kanske lite osäker över om det är ok. Då tar den andre personen över kramen och håller kvar en liten stund till och kanske hjälper till med att lägga handen på ryggen och ge en lätt smekning upp och ner. Där och då blir det liksom ett normbrott mot den vanliga tysta överrenskommelsen om att kramen är slut. Det är dom kramarna som är de bästa, de är dom kramarna man verkligen minns.
För visst är det underbart att kramas ibland?
Första morgonen!
Underbar känsla att få vakna upp första morgonen i nya lägenheten och låta blicken svepa genom fönstret utan att behöva gå upp. Soluppgången bildar ett rosa skimmer precis i linje med trädtopparna. Ligger som ett bälte som delar himmelen.
Sämre utskit kan man vakna till måste jag säga. Jag säger som i visan. "Det är en solig morgon i södra Bohuslän".
Sämre utskit kan man vakna till måste jag säga. Jag säger som i visan. "Det är en solig morgon i södra Bohuslän".
Då var det på g!
För ganska exakt fyra år sedan flyttade jag ut ur min lägenhet i Kungälv. Då hade jag bott där i ett år i min allra första lägenhet. Första halvåret hade jag delat lägenheten med min vän Marcus Kristensen, andra halvåret bodde jag där helt själv.
Nu fyra år senare står jag åter där och flyttar in i en lägenhet i Kungälv. Idag går det stora lasset! Oj, vad jag har längtat efter den här dagen. För en kille som har flyttat över 10 gånger på 10 år så är det verkligen en underbar känsla att känna att nu, äntligen har jag hittat ett ställe där jag vill bo och där jag kan slappna av i längre än ett år. Nu har jag en punkt att utgå ifrån.
Dessutom måste jag säga att jag är så nöjd med lägenheten. Köket och badrummet är helt nyrenoverat och det känns verkligen lyxigt. Inatt somnar jag i min egen lägenhet igen!
Nu fyra år senare står jag åter där och flyttar in i en lägenhet i Kungälv. Idag går det stora lasset! Oj, vad jag har längtat efter den här dagen. För en kille som har flyttat över 10 gånger på 10 år så är det verkligen en underbar känsla att känna att nu, äntligen har jag hittat ett ställe där jag vill bo och där jag kan slappna av i längre än ett år. Nu har jag en punkt att utgå ifrån.
Dessutom måste jag säga att jag är så nöjd med lägenheten. Köket och badrummet är helt nyrenoverat och det känns verkligen lyxigt. Inatt somnar jag i min egen lägenhet igen!
Till min mamma!
Jag vill bara passa på att berätta att jag älskar min mamma!
För att du är den mest ärliga människa jag känner, för att du alltid vill väl, för att du är förbannat osjälvisk. Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg om att det finns en annan sorts glädje som ligger utanför en själv som det är en ära att få ta del av. Precis så är det med min mamma, det är så hon känner och visar för mig. Hon är intresserad av vad jag gör, hon vill vara en del av det och hon försöker alltid att hitta en lösning för att kunna dela det med mig. Men framförallt mamma skall du veta att jag uppskattar dig för att du fortfarande har kvar samma förmåga att vara mamma idag som när jag var liten. När du talar om att saker och ting löser sig, får du mig fortfarande att känna att det gör det!
Jag säger som min mamma sa till mig för några år sedan när jag verkligen behövde det:
"Fredrik, om ett år ser allting helt annorlunda ut! Oavsett vad du upplever idag så kommer du inte komma ifrån att nästa år vid samma tid så har livet förändrats sig flera gånger tills dess!"
Precis så är det och mamma du har fortfarande förmågan att förvåna mig!
Tack Marie Christiansson för att jag får vara en del av ditt liv.
För att du är den mest ärliga människa jag känner, för att du alltid vill väl, för att du är förbannat osjälvisk. Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg om att det finns en annan sorts glädje som ligger utanför en själv som det är en ära att få ta del av. Precis så är det med min mamma, det är så hon känner och visar för mig. Hon är intresserad av vad jag gör, hon vill vara en del av det och hon försöker alltid att hitta en lösning för att kunna dela det med mig. Men framförallt mamma skall du veta att jag uppskattar dig för att du fortfarande har kvar samma förmåga att vara mamma idag som när jag var liten. När du talar om att saker och ting löser sig, får du mig fortfarande att känna att det gör det!
Jag säger som min mamma sa till mig för några år sedan när jag verkligen behövde det:
"Fredrik, om ett år ser allting helt annorlunda ut! Oavsett vad du upplever idag så kommer du inte komma ifrån att nästa år vid samma tid så har livet förändrats sig flera gånger tills dess!"
Precis så är det och mamma du har fortfarande förmågan att förvåna mig!
Tack Marie Christiansson för att jag får vara en del av ditt liv.
Varför man engagerar sig ideellt!
Allting man gör kan inte värderas i pengar. Det finns vissa saker i livet man gör helt ideellt och helt frivilligt utan ersättning. Åtminstone är det så i min värld. En belöning för det man gör behöver inte alltid mätas i pengar!
I helgen hjälpte jag till vid ungdoms-SM i friidrott i Göteborg. Mitt uppdrag var att ta hand om de aktiva innan de skall in på arenan, se till att de har nummerlapp, rätt tävlingskläder, reglementsenliga spikskor, att de kommer in på tävlingsområdet i rätt tid så att de får chansen att värma upp tillräckligt länge innan de skall starta.
Ganska många procedurer och väldigt mycket att hålla reda på för någon som tävlar i sitt första friidrotts-SM. Många är nervösa och andra är helt coollugna.
I det arbetet jag hade fick jag möjligheten att träffa och se alla aktiva innan de skulle in och tävla, eftersom alla måste passera calling-zonen. Det är lätt hänt att det blir väldigt rutinmässigt och man går där helt fokuserad på att allt ska vara korrekt och att tider hålls. Allt för att förutsättningarna skall vara så optimala som möjligt för de tävlande att kunna göra bra ifrån sig. Jag kan lova att det finns en hel del lovande svenska friidrottstjejer och killar i åldrarna 15-16 som kan se till att svensk friidrott även framöver kommer att ha fina år framför sig även i fortsättningen.
Det finns fortfarande många som har potentailen att bli en blivande Carolina Klüft!
Jag hade inte möjligheten att se speciellt mycket av själva tävlingen av förklarliga skäl, men en del fantastiska resultat fick jag i alla fall se! Det var dock inte något av alla de där superresultaten som fastnade i minnet eller på näthinnan den här gången.
Det är lördag och jag står med ett heat med tjejer, F16 som skall springa 400m försök, inne i den avspärrade zonen som är den sista de passerar innan jag leder ut dem till tävlingsarenan. Alla har sin olika uppladdningsstil och en del ser hur avslappnade och lugna ut som helst. Någon står och ser nästan lite sömnig ut och en Helsingborgstjej går fram och tillbaka hela tiden och kan inte vara tyst, hela hon utstrålar nervositet. Helt plötsligt tittar hon på mig och undrar om inte dom skall få gå in snart och om de inte kommer missa sin start och vilken bana hon har osv.
Jag svarar henne att hon bara kan vara lugn och jag har stenkoll på tider och läget och att hon får lika mycket tid på sig att värma upp som alla andra. Sen är det dags att gå in i ett gemensamt led för att de skall få värma upp inne på arenan. Hon stannar till och tittar på mig och är hur nervös som helst och säger är det vi som ska springa nu direkt?
Jag tar tag i hennes axlar, tittar henne i ögonen och säger, lugna ner dig du har minst 10min på dig att värma upp och du har god tid på dig att samla dig.
Alla är inte lika coola och oberörda som Usain Bolt innan en start. Men till och med han kan misslyckas och vara övertänd, minns tjuvstarten i VM-finalen på 100m förra året.
Senare när vi börjar packa ihop för dagen, kommer hon tillbaka till vår zon för att hämta sina grejer med världens största leende och säger att det gick hur bra som helst och att det var tack vare mig. Jag skrattar och säger ja, vad var det jag sa då fixar du resten imorgon då utan om problem. I steget slänger hon iväg en sylvass kommentar sådär i förbifarten som bara en lite småkaxig tonårstjej kan göra "Ja, om du är här så fixar jag det", med glimten i ögat.
På söndagen är hon tillbaka igen, och knappt hälften så nervös som hon var dagen innan. Nu var det dags för 60m. Det skulle visa sig att det inte alls gick lika bra som 400m försök och hon kommer tillbaka till zonen med en riktigt uppgiven och besviken min och säger på samma sätt som dagen innan, fast med en mindre glad ton i rösten, "Det var ditt fel att det gick dåligt". Sen säger hon att hon ska hoppa över 400m-finalen för att allt kändes skit. Jag säger att det ska hon inte alls göra, hon skall försöka igen. Sen går hon iväg.
Strax innan jag går och skall äta min lunch ser jag henne stå vid sin tränare och säger att hon inte vill springa 400m. Jag går fram till henne och tar tag i hennes axlar igen och tittar på henne och säger, men du använd den där aggressionen du har nu till 400m-loppet istället, det är nu det är SM, det är det här du har gått och väntat på i flera veckor och det är nu du har chansen, det är ju final! Hennes tränare vänder sig om och tittar på mig med en tacksam blick.
Lite senare stöter jag på henne igen och hon tittar på mig med världens leende och säger "nu taggar vi!". När hon sen kommer till callingen är hon totalt fokuserad, hon är helt tyst och är helt inne i sin egen värld. Djupt koncentrerad och fokuserad på vad som väntar. Inte förens det är dags att gå in på arenan kommer nervositeten och hon tittar på mig och ser nästan livrädd ut och frågar, är det vi nu direkt? Nej, svarar jag ni kommer att ha minst 15min på er att värma upp.
I lagom tid innan loppet passar jag på att ställa mig i startkurvan för att se hennes lopp. Hon är helt inne i sig själv och jag minns precis hur jag själv kände när jag stod på startlinjen. Hon såg inte att jag stod 10m rakt framför henne i princip eftersom kurvan svänger. Så inne i sin egen värld är man faktiskt vid starten på ett viktigt lopp. Starten går och hon springer på och kommer till slut i mål som resulterar i ett brons och en SM-medalj för henne. Hon faller ihop helt slut efter målgången och hennes tränare är direkt framme med ispåsar och kyler ner baksidorna på låren. Hon har tagit ut sig totalt.
Efter en stund när hon rest sig upp och blivit gratulerad av föräldrar, tränare och vänner går hon fram till mig och har världens största leende och visar upp tre fingrar och ger mig en kram.
Det är därför man engagerar sig som tränare. Det är därför man ställer upp ideellt för andra människor. För att det finns glädje som ligger utanför mig själv som kan beröra mig precis lika mycket som min egen glädje. Jag är övertygad om att hon hade sprungit finalen även utan att jag sa det till henne, men jag vet att jag hjälpte henne att plocka bort en del av hennes nervositet. Jag vet själv hur nervositet innan ett viktigt lopp nästan kan få en att bara vilja ställa sig och säga "nej, nu ger jag upp!". Att få vara en liten del av en persons resa till att ta den där SM-medaljen. Få känna en del av den där glädjen. Det måste inte vara en medalj, eller att vara bäst, utan det är just det där att få vara en del av en persons resa mot att nå just det där målet. Det är betalning nog, det gör att jag kan gå vidare och lägga nya timmar på att träna de barnen ajg tränar och försöka få dom att känna att de utvecklas. Idrott är förbannat kul!
Frida Grindheim, du är en ny idol!
I helgen hjälpte jag till vid ungdoms-SM i friidrott i Göteborg. Mitt uppdrag var att ta hand om de aktiva innan de skall in på arenan, se till att de har nummerlapp, rätt tävlingskläder, reglementsenliga spikskor, att de kommer in på tävlingsområdet i rätt tid så att de får chansen att värma upp tillräckligt länge innan de skall starta.
Ganska många procedurer och väldigt mycket att hålla reda på för någon som tävlar i sitt första friidrotts-SM. Många är nervösa och andra är helt coollugna.
I det arbetet jag hade fick jag möjligheten att träffa och se alla aktiva innan de skulle in och tävla, eftersom alla måste passera calling-zonen. Det är lätt hänt att det blir väldigt rutinmässigt och man går där helt fokuserad på att allt ska vara korrekt och att tider hålls. Allt för att förutsättningarna skall vara så optimala som möjligt för de tävlande att kunna göra bra ifrån sig. Jag kan lova att det finns en hel del lovande svenska friidrottstjejer och killar i åldrarna 15-16 som kan se till att svensk friidrott även framöver kommer att ha fina år framför sig även i fortsättningen.
Det finns fortfarande många som har potentailen att bli en blivande Carolina Klüft!
Jag hade inte möjligheten att se speciellt mycket av själva tävlingen av förklarliga skäl, men en del fantastiska resultat fick jag i alla fall se! Det var dock inte något av alla de där superresultaten som fastnade i minnet eller på näthinnan den här gången.
Det är lördag och jag står med ett heat med tjejer, F16 som skall springa 400m försök, inne i den avspärrade zonen som är den sista de passerar innan jag leder ut dem till tävlingsarenan. Alla har sin olika uppladdningsstil och en del ser hur avslappnade och lugna ut som helst. Någon står och ser nästan lite sömnig ut och en Helsingborgstjej går fram och tillbaka hela tiden och kan inte vara tyst, hela hon utstrålar nervositet. Helt plötsligt tittar hon på mig och undrar om inte dom skall få gå in snart och om de inte kommer missa sin start och vilken bana hon har osv.
Jag svarar henne att hon bara kan vara lugn och jag har stenkoll på tider och läget och att hon får lika mycket tid på sig att värma upp som alla andra. Sen är det dags att gå in i ett gemensamt led för att de skall få värma upp inne på arenan. Hon stannar till och tittar på mig och är hur nervös som helst och säger är det vi som ska springa nu direkt?
Jag tar tag i hennes axlar, tittar henne i ögonen och säger, lugna ner dig du har minst 10min på dig att värma upp och du har god tid på dig att samla dig.
Alla är inte lika coola och oberörda som Usain Bolt innan en start. Men till och med han kan misslyckas och vara övertänd, minns tjuvstarten i VM-finalen på 100m förra året.
Senare när vi börjar packa ihop för dagen, kommer hon tillbaka till vår zon för att hämta sina grejer med världens största leende och säger att det gick hur bra som helst och att det var tack vare mig. Jag skrattar och säger ja, vad var det jag sa då fixar du resten imorgon då utan om problem. I steget slänger hon iväg en sylvass kommentar sådär i förbifarten som bara en lite småkaxig tonårstjej kan göra "Ja, om du är här så fixar jag det", med glimten i ögat.
På söndagen är hon tillbaka igen, och knappt hälften så nervös som hon var dagen innan. Nu var det dags för 60m. Det skulle visa sig att det inte alls gick lika bra som 400m försök och hon kommer tillbaka till zonen med en riktigt uppgiven och besviken min och säger på samma sätt som dagen innan, fast med en mindre glad ton i rösten, "Det var ditt fel att det gick dåligt". Sen säger hon att hon ska hoppa över 400m-finalen för att allt kändes skit. Jag säger att det ska hon inte alls göra, hon skall försöka igen. Sen går hon iväg.
Strax innan jag går och skall äta min lunch ser jag henne stå vid sin tränare och säger att hon inte vill springa 400m. Jag går fram till henne och tar tag i hennes axlar igen och tittar på henne och säger, men du använd den där aggressionen du har nu till 400m-loppet istället, det är nu det är SM, det är det här du har gått och väntat på i flera veckor och det är nu du har chansen, det är ju final! Hennes tränare vänder sig om och tittar på mig med en tacksam blick.
Lite senare stöter jag på henne igen och hon tittar på mig med världens leende och säger "nu taggar vi!". När hon sen kommer till callingen är hon totalt fokuserad, hon är helt tyst och är helt inne i sin egen värld. Djupt koncentrerad och fokuserad på vad som väntar. Inte förens det är dags att gå in på arenan kommer nervositeten och hon tittar på mig och ser nästan livrädd ut och frågar, är det vi nu direkt? Nej, svarar jag ni kommer att ha minst 15min på er att värma upp.
I lagom tid innan loppet passar jag på att ställa mig i startkurvan för att se hennes lopp. Hon är helt inne i sig själv och jag minns precis hur jag själv kände när jag stod på startlinjen. Hon såg inte att jag stod 10m rakt framför henne i princip eftersom kurvan svänger. Så inne i sin egen värld är man faktiskt vid starten på ett viktigt lopp. Starten går och hon springer på och kommer till slut i mål som resulterar i ett brons och en SM-medalj för henne. Hon faller ihop helt slut efter målgången och hennes tränare är direkt framme med ispåsar och kyler ner baksidorna på låren. Hon har tagit ut sig totalt.
Efter en stund när hon rest sig upp och blivit gratulerad av föräldrar, tränare och vänner går hon fram till mig och har världens största leende och visar upp tre fingrar och ger mig en kram.
Det är därför man engagerar sig som tränare. Det är därför man ställer upp ideellt för andra människor. För att det finns glädje som ligger utanför mig själv som kan beröra mig precis lika mycket som min egen glädje. Jag är övertygad om att hon hade sprungit finalen även utan att jag sa det till henne, men jag vet att jag hjälpte henne att plocka bort en del av hennes nervositet. Jag vet själv hur nervositet innan ett viktigt lopp nästan kan få en att bara vilja ställa sig och säga "nej, nu ger jag upp!". Att få vara en liten del av en persons resa till att ta den där SM-medaljen. Få känna en del av den där glädjen. Det måste inte vara en medalj, eller att vara bäst, utan det är just det där att få vara en del av en persons resa mot att nå just det där målet. Det är betalning nog, det gör att jag kan gå vidare och lägga nya timmar på att träna de barnen ajg tränar och försöka få dom att känna att de utvecklas. Idrott är förbannat kul!
Frida Grindheim, du är en ny idol!
På bästa sidan!
Idag var det kul att öppna Kungälvsposten, för intervjun med mig hade hamnat på allra bästa sidan, väl synligt!
Jag driver just nu en projekt idé på Kungälvs kommun om att vi skall arrangera en stor kubbturnering i Kungälv i slutet på augusti. Eftersom den kommer ligga ungefär samtidigt som olympiaden i London, har den fått namnet Kubbiaden.
Men dagens absolut roligaste är ändå att på vägen till jobbet idag när jag traskade ner för backen ner mot centrum, blev jag stannad av folk som log mot mig och hejade. Människro som jag aldrig pratat med förr. Riktigt kul och framförallt väldigt oväntat.
För er som är nyfikna och har facebook:
http://www.facebook.com/#!/pages/Kubbturnering-i-Kung%C3%A4lv-sommaren-2012/312916805424393
http://www.facebook.com/#!/events/300974903296324/
Titta gärna!
En oförutsedd vänskap!
Sommaren 2008 flyttade jag ner till Halmstad, eller närmare bestämt till Tylösand. Av ren tur hade jag fått tag i lägenhet ute i tylösand på 40M/2, som var en del av en villa. Övervåningen var omgjord till två lägenheter med en gemensam uppgång, gemensam hall, gemensam balkong och gemensamt badrum.
När jag kom ner till Tylösand för att skriva kontrakt med hyresägarn, satt där redan en annan kille som skulle skriva kontrakt på den andra lägenheten. Där satt han som en liten motpol till mig klädd i tröja, t-shirt och keps. Själv var jag klädd i skjorta och shorts eftersom det var en otroligt varm och vacker sommardag i juli.
Fundersam över den där killen, som jag lite cyniskt skapade lite fördomar mot, asså en tråkig "kepskille" tänkte jag. "Kepskille" är en typisk definition i min hjärna som dyker upp så fort jag ser en kille i keps som avviker lite från mitt sätt att se på världen. Alla har vi något vi hakar upp oss på!
Några dagar efter inflyttning visade det sig att vi minsann hade mycket gemensamt och att den där killen som heter Marcus Kadfors, faktiskt var en intelligent och mycket omtänksam kille med humor. Jag minns det fortfarande i huvudet, när vi mötte på varandra i hallen efter att han kommit hem från skolan. Jag började fråga ut honom lite och det visade sig att han kom från Lödöse, alltså ganska nära Kungälv. Att han precis som jag var frälst av IFK Göteborg och dessutom delade min faiblesse för Arsenal, även om han är Liverpoolsupporter också. Här finns ju all anledning för att komma med kritik mot att gilla två lag, men den kan inte komam från mig eftersom jag gillar både Arsenal och Coventry lika mycket! Stackars Coventry som nog ramlar ur engelska championship nu ner till league one!
Fotbollsintresset förenade oss och vips så hade vi även skapat ett gemensamt fotbollsspel på datorn som vi körde i över ett år. Via en gemensam nämnare fick vi kontakt och såsmåningom var även våra flickvänner okså involverade i gemenskapen och jag hade skaffat mig vänner för livet.
För såhär 3,5 år senare har vi hunnit med mycket tillsammans. Vi har firat två nyårsaftnar ihop, vi har varit på två skidresor, har ätit ett flertalet middag ihop, gått på flera blåvittmatcher, varit på shoppingresor, hjälpt varandra att flytta och varit på utlandssemester i Kroatien och Bosnien tillsammans. För att bara nämna några saker!
Marcus Kadfors, jag är glad att vi pratade i hallen den där gången i början på hösten 2008. Du är en fantastisk vän som alltid ställer upp. Detsamma gäller din flickvän! Jag ser fram emot mer middagar, semestrar och andra upptåg ihop. För om jag får som jag vill så har jag skaffat mig vänner för livet genom dig och Linn!
Marcus Kadfors in action!
Sensmoralen: Var öppen, för du vet aldrig på förhand vem som verkligen är en riktig vän!
När jag kom ner till Tylösand för att skriva kontrakt med hyresägarn, satt där redan en annan kille som skulle skriva kontrakt på den andra lägenheten. Där satt han som en liten motpol till mig klädd i tröja, t-shirt och keps. Själv var jag klädd i skjorta och shorts eftersom det var en otroligt varm och vacker sommardag i juli.
Fundersam över den där killen, som jag lite cyniskt skapade lite fördomar mot, asså en tråkig "kepskille" tänkte jag. "Kepskille" är en typisk definition i min hjärna som dyker upp så fort jag ser en kille i keps som avviker lite från mitt sätt att se på världen. Alla har vi något vi hakar upp oss på!
Några dagar efter inflyttning visade det sig att vi minsann hade mycket gemensamt och att den där killen som heter Marcus Kadfors, faktiskt var en intelligent och mycket omtänksam kille med humor. Jag minns det fortfarande i huvudet, när vi mötte på varandra i hallen efter att han kommit hem från skolan. Jag började fråga ut honom lite och det visade sig att han kom från Lödöse, alltså ganska nära Kungälv. Att han precis som jag var frälst av IFK Göteborg och dessutom delade min faiblesse för Arsenal, även om han är Liverpoolsupporter också. Här finns ju all anledning för att komma med kritik mot att gilla två lag, men den kan inte komam från mig eftersom jag gillar både Arsenal och Coventry lika mycket! Stackars Coventry som nog ramlar ur engelska championship nu ner till league one!
Fotbollsintresset förenade oss och vips så hade vi även skapat ett gemensamt fotbollsspel på datorn som vi körde i över ett år. Via en gemensam nämnare fick vi kontakt och såsmåningom var även våra flickvänner okså involverade i gemenskapen och jag hade skaffat mig vänner för livet.
För såhär 3,5 år senare har vi hunnit med mycket tillsammans. Vi har firat två nyårsaftnar ihop, vi har varit på två skidresor, har ätit ett flertalet middag ihop, gått på flera blåvittmatcher, varit på shoppingresor, hjälpt varandra att flytta och varit på utlandssemester i Kroatien och Bosnien tillsammans. För att bara nämna några saker!
Marcus Kadfors, jag är glad att vi pratade i hallen den där gången i början på hösten 2008. Du är en fantastisk vän som alltid ställer upp. Detsamma gäller din flickvän! Jag ser fram emot mer middagar, semestrar och andra upptåg ihop. För om jag får som jag vill så har jag skaffat mig vänner för livet genom dig och Linn!
Marcus Kadfors in action!
Sensmoralen: Var öppen, för du vet aldrig på förhand vem som verkligen är en riktig vän!
