Längst ner i en gammal låda!
Jag var hemma hos min kompis Marcus, där en fjärdedel av alla mina saker står inför flytten. Är verkligen tacksam för att jag har fått låna hans förrådsutrymme den här tiden.
Hur som helst skulle jag leta efter kurslitteratur bland alla mina lådor. Självklart måste man lyfta, vända och vrida på alla lådor och saker för att hitta det man letar efter. Då såg jag längst ner i lådan som stod allra innerst låg han den där vännen som följt mig genom hela mitt liv, från första stund. Längst ner på botten av en låda, helt klämd låg min gamla nalle. En fullständigt ovärdig placering av något som betytt så oerhört mycket för mig när jag var liten.
Min nalle, som komiskt nog fick det fyndiga namnet Nalle, hade jag ju med mig överallt. Han var till och med som maskot i början när jag tränade friidrott, när jag var 8-10 år. Jag kan inte utesluta att han inte fått följa med på friidrottsresor efter det.
Min Nalle, som var mitt bollplank och katalysator när jag var liten. Genom honom kunde jag skapa en värld där han var centralfigur och där händelseförloppet helt styrdes av mig. I den världen där jag själv kunde delta var jag och han två stora idrottsmän som skördade stora framgångar.
Kreativ som jag var, skapade jag även vänner, ett land, flera länder, en värdsdel, städer, regioner. Jag målade toppografiska kartor över den värld där Nalle var centralfigur, Jag skapade två dimensionella stadskartor i toppografvy över huvudstaden. Jag skapade politiker i maktposition, historiska konflikter och gränsdragningar mellan länderna. Det dök upp socioekonomiska strukturer, historiska präglingar som gjorde att vissa stadsdelar och länder såg olika ut och agerade olika. Det tillkom ett föreningsliv, stora idrottsklubbar, i synnerhet fotbollsklubbar som bildade ett universellt seriespel där lag från alla kontinenter kunde delta.
Det var ju genom den världen jag som 10-12-åring kunde få utlopp för hela mitt intresse för samhället och världen, i kombination med mitt idrottsintresse. Sånt som jag inte kunde diskutera med någon.
Var det då värdigt att min gamla Nalle som är 25 år gammal skulle ligga där i en gammal kartong under en massa böcker och annat bröte? Nej, det var bara att plocka upp honom och ge honom en värdigare plats!
En mer använd nalle kan man leta efter!
Hur som helst skulle jag leta efter kurslitteratur bland alla mina lådor. Självklart måste man lyfta, vända och vrida på alla lådor och saker för att hitta det man letar efter. Då såg jag längst ner i lådan som stod allra innerst låg han den där vännen som följt mig genom hela mitt liv, från första stund. Längst ner på botten av en låda, helt klämd låg min gamla nalle. En fullständigt ovärdig placering av något som betytt så oerhört mycket för mig när jag var liten.
Min nalle, som komiskt nog fick det fyndiga namnet Nalle, hade jag ju med mig överallt. Han var till och med som maskot i början när jag tränade friidrott, när jag var 8-10 år. Jag kan inte utesluta att han inte fått följa med på friidrottsresor efter det.
Min Nalle, som var mitt bollplank och katalysator när jag var liten. Genom honom kunde jag skapa en värld där han var centralfigur och där händelseförloppet helt styrdes av mig. I den världen där jag själv kunde delta var jag och han två stora idrottsmän som skördade stora framgångar.
Kreativ som jag var, skapade jag även vänner, ett land, flera länder, en värdsdel, städer, regioner. Jag målade toppografiska kartor över den värld där Nalle var centralfigur, Jag skapade två dimensionella stadskartor i toppografvy över huvudstaden. Jag skapade politiker i maktposition, historiska konflikter och gränsdragningar mellan länderna. Det dök upp socioekonomiska strukturer, historiska präglingar som gjorde att vissa stadsdelar och länder såg olika ut och agerade olika. Det tillkom ett föreningsliv, stora idrottsklubbar, i synnerhet fotbollsklubbar som bildade ett universellt seriespel där lag från alla kontinenter kunde delta.
Det var ju genom den världen jag som 10-12-åring kunde få utlopp för hela mitt intresse för samhället och världen, i kombination med mitt idrottsintresse. Sånt som jag inte kunde diskutera med någon.
Var det då värdigt att min gamla Nalle som är 25 år gammal skulle ligga där i en gammal kartong under en massa böcker och annat bröte? Nej, det var bara att plocka upp honom och ge honom en värdigare plats!
En mer använd nalle kan man leta efter!
Ett levande tidsdokument!
Jag tog mig tid att titta på Roy Anderssons genombrottsfilm, En kärlekshistoria, från 1970. Jag fastnade helt klart.
Det är inte lätt att titta på en film som är 42 år gammal utan att känna att filmen känns gammal och förlorad, varav handlingen kanske många gånger går förlorad på grund av ett sätt att prata, bete sig eller liknande inte går att relatera till idag. Felet med film är ju många gånger att den försöker vara just film och inte ett försök till verklighetskildring. Därför blir många filmer väldigt gamla när man ser dem 10 år senare och det blir påtagligt uppenbart att filmen inte har hängt med i utvecklingen. Filmen gjordes i en tid då den var aktuell och kan enbart betrakas med den tidens ögon.
I fallet med Roy Anderssons, En kärlekshistoria, är det tvärtom. Filmen visar ett Sverige som fortfarande inte har släppt taget om 60-talet, det är ett samtidsdokument. Det stora är dock att samtidsdokumentet är så välskildrat och äkta att det nästan ser ut som en pastige på Sverige 1970. Det vill säga att filmen är så välgjord att den många gånger hade kunnat vara filmad 2012 för att skildra en berättelse som utspelar sig 1970. På det sättet är filmen helt och hållet tidlös.
http://www.youtube.com/watch?v=Grr8-7bqOfA <----- Betrakta själva en scen ur filmen och märk att filmen likaväl kunde ha varit gjord på 2000-talet för att efterlikna Sverige 1970.
En annan verklighet som är svårt att relatera till är ofta hur människor ser ut i äldre filmer, hur de klär sig, vad de har för frisyrer etc. Den här filmens störs inte av några sådanna element, eftersom människorna känns äkta och spelar inte på något sätt en stereotyp av ett svenskt 70-tal, utan de ger verklighet åt samma verklighet som vi lever idag. De människorna tänker inte annorlunda eller beter sig mer annorlunda än vad människor idag i en vardagssituation skulle göra. De verkar egentligen bara enbart i det Sverige som det såg ut 1969, då filmen spelades in, och är människor som inte på något större sätt hade stuckit ut idag.
Det är så lätt att betrakta allt gammalt som gammalt, av den anledningen jag beskrev förut. Skillnaden här är att man accepterar filmens 42 år utan att känna den omodern. Vi kan framförallt ta en av filmens två huvudskådespelare, Ann-Sofie Kylin. Jag tror inte någon hade haft något problem att lyfta henne ur sitt sammanhang och placera in henne i Sverige 2012. Hon är oerhört tidlös, och detsamma gäller den kärleksrelation som hon utvecklar med killen i filmen, Rolf Sohlman. Han är väl i och för sig mer tidsanknuten, men med någon korrigering hade han troligen dragit åt sig blickar av samma ålderskategori av tjejer idag. Mycket av modet i filmen är egentligen överlag ganska tidlösa och många av plaggens nymoderna kusiner hänger både på Filippa K, H&M och MQ.
Det är tämligen svårt att peka ut Ann-Sofie Kylin från 1970 och säga att det var längesen, hon hade smältit in på vilket högstadium som helst i Sverige 2012.
Den enda skådespelerksan i filmen som verkligen påminner om ett Sverige 1970 är Anita Lindblom, kvinnan som sjunger "Sånt är livet". Jag skulle accepterat henne som en högst aktuell gaturepresentant på Sten Sturegatan i Stockholm 2012 visuellt. Men hon är svårare som person att smälta in i ett dagsaktuellt Sverige. Hon är mest tidsmarkör av alla i filmen.
Den största hyllningen, utöver de två ungdomarna i huvudrollerna, skall ges till skådespelaren Bertil Norström. Han gör en roll som verkligen är skräddarsydd för honom. John Hellberg, som hans karaktär heter i filmen, är mannen som slitit i hela sitt liv för att åstadkomma någonting, men som oftast blivit utnyttjad och nådde aldrig högre än en begränsad nivå. Acceptansen för det är svår för honom att erkänna och med spriten och vredesutbrott som hjälp kan han hålla verkligheten på avstånd. Enda tills verkligheten blir så påträngande att han till slut trillar över medvetenhetens kant. Han syntes för övrigt i 2011 års julkalender, 88 år gammal!
Bertil Norström, 2003.
För er som inte har sett Roy Anderssons "En kärlekshistoria", se den. Jag har svårt för många av hans filmer, då de är alldeles för suggestiva. Här lyckades det artistiska och konstnärliga med att få fram verkligheten i historien. Det är enkelt, men det är förbannat bra, det går att känna igen, känna med och det går att ta på. "En kärlekshistoria" är ett tidsdokument som skvallrar om ett Sverige som inte längre finns, men om människor och känslor som fortfarande lever kvar.
Filmens omslag från 1970.
Det är inte lätt att titta på en film som är 42 år gammal utan att känna att filmen känns gammal och förlorad, varav handlingen kanske många gånger går förlorad på grund av ett sätt att prata, bete sig eller liknande inte går att relatera till idag. Felet med film är ju många gånger att den försöker vara just film och inte ett försök till verklighetskildring. Därför blir många filmer väldigt gamla när man ser dem 10 år senare och det blir påtagligt uppenbart att filmen inte har hängt med i utvecklingen. Filmen gjordes i en tid då den var aktuell och kan enbart betrakas med den tidens ögon.
I fallet med Roy Anderssons, En kärlekshistoria, är det tvärtom. Filmen visar ett Sverige som fortfarande inte har släppt taget om 60-talet, det är ett samtidsdokument. Det stora är dock att samtidsdokumentet är så välskildrat och äkta att det nästan ser ut som en pastige på Sverige 1970. Det vill säga att filmen är så välgjord att den många gånger hade kunnat vara filmad 2012 för att skildra en berättelse som utspelar sig 1970. På det sättet är filmen helt och hållet tidlös.
http://www.youtube.com/watch?v=Grr8-7bqOfA <----- Betrakta själva en scen ur filmen och märk att filmen likaväl kunde ha varit gjord på 2000-talet för att efterlikna Sverige 1970.
En annan verklighet som är svårt att relatera till är ofta hur människor ser ut i äldre filmer, hur de klär sig, vad de har för frisyrer etc. Den här filmens störs inte av några sådanna element, eftersom människorna känns äkta och spelar inte på något sätt en stereotyp av ett svenskt 70-tal, utan de ger verklighet åt samma verklighet som vi lever idag. De människorna tänker inte annorlunda eller beter sig mer annorlunda än vad människor idag i en vardagssituation skulle göra. De verkar egentligen bara enbart i det Sverige som det såg ut 1969, då filmen spelades in, och är människor som inte på något större sätt hade stuckit ut idag.
Det är så lätt att betrakta allt gammalt som gammalt, av den anledningen jag beskrev förut. Skillnaden här är att man accepterar filmens 42 år utan att känna den omodern. Vi kan framförallt ta en av filmens två huvudskådespelare, Ann-Sofie Kylin. Jag tror inte någon hade haft något problem att lyfta henne ur sitt sammanhang och placera in henne i Sverige 2012. Hon är oerhört tidlös, och detsamma gäller den kärleksrelation som hon utvecklar med killen i filmen, Rolf Sohlman. Han är väl i och för sig mer tidsanknuten, men med någon korrigering hade han troligen dragit åt sig blickar av samma ålderskategori av tjejer idag. Mycket av modet i filmen är egentligen överlag ganska tidlösa och många av plaggens nymoderna kusiner hänger både på Filippa K, H&M och MQ.
Det är tämligen svårt att peka ut Ann-Sofie Kylin från 1970 och säga att det var längesen, hon hade smältit in på vilket högstadium som helst i Sverige 2012.
Den enda skådespelerksan i filmen som verkligen påminner om ett Sverige 1970 är Anita Lindblom, kvinnan som sjunger "Sånt är livet". Jag skulle accepterat henne som en högst aktuell gaturepresentant på Sten Sturegatan i Stockholm 2012 visuellt. Men hon är svårare som person att smälta in i ett dagsaktuellt Sverige. Hon är mest tidsmarkör av alla i filmen.
Den största hyllningen, utöver de två ungdomarna i huvudrollerna, skall ges till skådespelaren Bertil Norström. Han gör en roll som verkligen är skräddarsydd för honom. John Hellberg, som hans karaktär heter i filmen, är mannen som slitit i hela sitt liv för att åstadkomma någonting, men som oftast blivit utnyttjad och nådde aldrig högre än en begränsad nivå. Acceptansen för det är svår för honom att erkänna och med spriten och vredesutbrott som hjälp kan han hålla verkligheten på avstånd. Enda tills verkligheten blir så påträngande att han till slut trillar över medvetenhetens kant. Han syntes för övrigt i 2011 års julkalender, 88 år gammal!
Bertil Norström, 2003.
För er som inte har sett Roy Anderssons "En kärlekshistoria", se den. Jag har svårt för många av hans filmer, då de är alldeles för suggestiva. Här lyckades det artistiska och konstnärliga med att få fram verkligheten i historien. Det är enkelt, men det är förbannat bra, det går att känna igen, känna med och det går att ta på. "En kärlekshistoria" är ett tidsdokument som skvallrar om ett Sverige som inte längre finns, men om människor och känslor som fortfarande lever kvar.
Filmens omslag från 1970.
Tillägnat en stjärna!
Whitney Houston från musikvideon till "How will I know"
Whitney Houston är borta. En saga som fick ett olyckligt slut. Från att ha varit en av världens absolut vackraste kvinnor till att försvinna i kändisskapets fördärv.
Whitney Houston kommer alltid att vara en garantistämpel för hur bra en sångröst kan vara, hur mycket utstrålning man kan ha.
För er som aldrig har gjort det, och det borde inte var så många, lyssna på Whitney Houstons version av "I will always love you". Upptäck redan från första stämman att hon har en röst och en känsla som är ren talang. Hennes sätt att växla toner och glida på tonen, att låta tonen glida från hals till gomen.
Mitt i låten finns den stunden som alla väntar på som älskar just den låten. När hon stannar upp och musiken tonar ut för några sekunder och hon tar i igen för allt vad hon kan och sjunger "And I will always love you!!!!". Det är enligt mig en av de mest musikaliska mästerstycken som finns från modern tid. Jag skruvar alltid upp volymen rejält när det där stoppet kommer mitt i låten så att hennes röst verkligen får genomslag när hon sen sjunger ut refrängen. Jag älskar att fångas i den känslan som fyller hela mig när jag hör det.
http://www.youtube.com/watch?v=3JWTaaS7LdU&ob=av2n <----- Har ni inte gjort det jag beskrev ovan tidigare, så tryck på länken, lyssna, njut och gör det nu. Whitney Houston - I will always love you.
http://www.youtube.com/watch?v=CxIN79n4jVo <----- För er som inte har sett Whitney Houston och Mariah Carey tillsammans, världshistoriens två bästa kvinliga sångröster, så njut av "When you believe"!
Prästen som gillade att jävlas!
Är inne i en riktigt stressig period i livet just nu... jag hinner inte stanna upp i mina tankar speciellt mycket. Då blir tågresorna till Halmstad något slags avbrott... Jag kan ju liksom inte ta mig av tåget.
3 dagar i veckan sitter jag på Kungälvs kommun och arbetar, 2 dagar nere i Halmstad för skolan, sitta skriva hemma på kvällarna, träna barn i friidrott. Visst jag gillar när det händer saker.
Tågresorna blir någon slags filosofi i alla fall. Skriver jag inte på datorn så sitter jag o funderar. Morsan uppmärksammade mig på en rätt kul sak häromdagen.
Det var när jag konfirmerade mig och jag kunde inte sluta att tänka på det när jag satt på tåget idag.
Vår präst Ulf var en väldigt militärisk typ, strikt och allting ordning och reda. utöver det var han väldigt trevlig och han kunde släppa på strikheten ibland. Han hade arbetat som fältpräst nere i Bosnien bl.a. under de tuffa åren med svenska FN-soldater vill jag minnas. han hade nog ganska många intressanta samtal.
I alla fall så var det ju så att man var tvungen att gå i kyrkan ett visst antal tillfällen innan man konfirmerades. Vid ett tillfälle var det en ung präst vid namn Martin Lindh, som var inne på slutet av sina präststudier, som skulle hålla i en gudstjänst. En ganska späd kille med glasögon, filosofiskt lagd och med den grövsta av småländska man kan tänka sig. En kille som ligger och rabblar Skillingaryd för sig själv 20 gånger innan han somnar.
Den här killen var i vart fall väldigt överambitiös och förde någon slags filosofisk monolog med sig själv, samtidigt som han hade blicken mot skyn och sa "Jesus sa ni skall äta av mitt kött och dricka av mitt blod... och då menade han inte att man skulle äta på honom, utan äta av någonting som skulle vara honom... eller som han var i... eller som han var en del av..."! Så kunde han fortsätta på sin breda småländska, total noll struktur i det han sa och jag är kanske inte alltid helt diskret när jag börjar skratta åt saker. Självklart började jag ju att imitera honom också för övriga i sällskapet som satt breve.
Vid nästa konfirmationsläsningstimme frågade Ulf oss om söndagens gudstjänst med Martin Lindh. Frågan kom till mig och jag svarade på samma sätt som Martin själv hade sagt det. Den normalt så strikta och välartade Ulf började nästan grina av skratt. Han kände ju trots allt till honom.
Efter en ganska urartad lektion föreslog Ulf att jag skulle få läsa en bibeltext på söndagens familjegudstjänst nere i Kungälvs stora kyrka. Om jag får läsa den som Martin Lindh gör, sa jag. Ulf tyckte det var en kanonidé för o liva upp lite bland mestadels pensionärer.
När gudstjänsten väl kom var det jag som klev upp i den lilla predikstolen och började läsa ett längre bibelstycke på bredaste småländskan. Folk tittade runt sig, ingen fattade om jag skämtade eller inte. Ulf kunde inte hålla sig för skratt så han vände sig mot väggen i sina prästkläder. Jag började förstås filosofera kring texterna precis så som Martin brukade göra, vilket gjorde det hela väldigt bisarrt.
På vägen ut ur kyrkan skrattade vi gott... vem satt på sitta bänkrad och tittade märkligt på mig?
Blivande prästen Martin Lindh!
Inne i Kungälvs kyrka och det röda podiet där jag stod och läste.
All cred åt den underbare prästen Ulf!
Spännande att vara blåvit!
Det var längesedan det var såhär spännande att vara IFK-supporter. Visst att 2009 var IFK ytterst nära att vinna SM-guldet och det var mycket spännande, men det här är någonting helt annat. Den satsningen man gör nu. En helt ny klubblokal med inspiration av de stora proffsklubbarna ute i Europa, Gamla Ullevi som är att betrakta som ny fortfarande, alla dessa spelare som kommit in med bevisligen hög högstanivå.
Jag vill minnas att det var inför säsongen 1980 eller 1981 som IFK Göteborg pyntade upp ett ex antal miljoner för bland annat målvakten Thomas Wernersson, ytterbacken Stig Fredriksson och anfallaren Håkan Sandberg. Det i kombination med klubbens ynglingar som redan fått chansen i klubben vet väl de allra flesta att det ledde till bland annat UEFA-cupguldet 1982 och ett gäng som faktiskt konkurrerade ute i Europa.
Inför säsongen 1998 gjordes en megasatsning och IFK köpte in nyblivna landslagsspelare för dyra miljoner... Den gången gick det fullstndigt åt helvete och det skulle dröja till 2007 innan IFK Göteborg vann SM-guld igen. Då var det betydligt mera oväntat och med e stomme spelare som kom direkt från ungdomslagen och gjorde succé. I stort sett alla ungdomarna från det året är idag utlandsproffs.
Kanske skulle man gjort denna jätteinvestering redan då? För de spelarna IFK hade fostrat fram + lite förstärkning hade utan problem kvalat sig in till Champions League. Vilket man också var på vippen att göra om någon boll hade rullat annorlunda 2008.
Men satsningen kommer nu och visst har IFK fortfarande inhemska talanger. Men vad jag tror är att det nu har blivit en inspirerande miljö för talangerna att verkligen försöka att konkurrera. Kan det bli hett igen bland ungdomsproffs att välja IFK som förstaalternativ. Det var ju därför IFK slog Manchester United och Barcelona på 90-talet.
Det doftar spänning av det här laget och det måste nödvändigtvis inte bli guld. Men man lär vara med i toppen utan tvekan och tro inget annat än at den truppen som byggs nu... Den byggs för större ändamål. IFK Göteborg skall ut i Europa det har jag redan förstått.
Vad skall jag tro om IFK:s chanser iår då? Det hela stavas alltid Tobias Hysén tycker jag, men när nu Pontus Farnerud dök upp också då kändes det helt plötsligt lite mera komplett och stabilt. Jag kommer återkomma om någon vecka med att tippa hela allsvenskan, men jag börjar faktiskt tro lite på den här satsningen och jag är inte besviken om de inte vinner guld så länge de är topp 3. Men med topp-3 som utgångsfokus och en redan intressant trupp... då mina vänner kan det bli riktigt, ritkigt bra!
http://www.youtube.com/watch?v=0Cx-clLwi7w&feature=related <------ IFK Göteborg mot FC Barcelona i Champions League 1994!
Pennor!
Fenomenet bläckpennor är ett stycke modern historia i sig. Någonstans har man alltid en bläckpenna tillgänglig och man har alltid ett behov för den. Vad som gör just bläckpennorna till ett fenomen är snarare dess unika förmåga att ständigt byta ägare. Bläckpennor byter ägare på många underliga sätt och populärt är att gärna ta med sig en bläckpenna man har fått vid ett visst tillfälle.
Vilket leder till att den samling bläckpennor man har hemma ofta har alla möjliga märkliga beteckningar. När var jag på stadshotellet i Sundsvall exempelvis? Hur många gånger har jag varit och handlat på ICA nära i Hjällbo?
Filosoferar man lite kring sina samlingar av bläckpennor kan man lätt fundera på vart man har fått dom och hur fasen man fick dom?
Säkert äger man många bläckpennor som har flertalet år på nacken och som inte använts för att de glömts bort i någon låda. Många företag som har gått i konkurs genom åren, eller bytt logo osv. Just nu sitter jag och skriver med en penna från Kungälvsposten och jag har ingen som helst susning när jag kan ha fått den.
Bläckpennan, ett stycke kulturhistoria i sig självt!
Vilket leder till att den samling bläckpennor man har hemma ofta har alla möjliga märkliga beteckningar. När var jag på stadshotellet i Sundsvall exempelvis? Hur många gånger har jag varit och handlat på ICA nära i Hjällbo?
Filosoferar man lite kring sina samlingar av bläckpennor kan man lätt fundera på vart man har fått dom och hur fasen man fick dom?
Säkert äger man många bläckpennor som har flertalet år på nacken och som inte använts för att de glömts bort i någon låda. Många företag som har gått i konkurs genom åren, eller bytt logo osv. Just nu sitter jag och skriver med en penna från Kungälvsposten och jag har ingen som helst susning när jag kan ha fått den.
Bläckpennan, ett stycke kulturhistoria i sig självt!
Utbildningen betalar av sig!
Jag blev väldigt förbluffad när jag loggade in på svt.se nyss.
Om ni har läst mitt tidigare blogginlägg och sedan läser artikeln som jag länkar till nedan:
http://svt.se/2.22620/1.2686284/jan_eliasson_det_ar_for_manga_nej
18:10 publicerades den artikeln på svt:s hemsida och jag skrev mitt blogginlägg flera timmar tidigare idag. Kul att se att det finns fler personer som tänker som jag! Uppenbarligen har jag i min utbildning som statsvetare lärt mig en hel del att göra antaganden och formulera teorier.
Om ni har läst mitt tidigare blogginlägg och sedan läser artikeln som jag länkar till nedan:
http://svt.se/2.22620/1.2686284/jan_eliasson_det_ar_for_manga_nej
18:10 publicerades den artikeln på svt:s hemsida och jag skrev mitt blogginlägg flera timmar tidigare idag. Kul att se att det finns fler personer som tänker som jag! Uppenbarligen har jag i min utbildning som statsvetare lärt mig en hel del att göra antaganden och formulera teorier.
Herr Juholt klev av!
Till sist fick den gode Juholt stämpla ut som partiledare för Socialdemokraterna. Som partiledare måste man inse att det inte går att sätta ett personligt vendetta mot pressen framför partiets välbefinnande. Det är ett tecken på bristande ledaregenskaper och att man kommit till på en tjänst vid helt fel tillfälle.
Bakom herr Juholt har övriga frontnamn redan pantat bort sig, eftersom de visat alla möjliga former av misstänksamhet, oenighet, försök till personlig vinning... De har inte på något sätt skött sig bättre än Juholt själv.
I min värld behövs det en naturlig ledare för Socialdemokraterna, en ledare som har auktoritet p.g.a. sitt kunnande och inte för vad han förväntas säga i pressen. Det räcker inte att stå i riksdagen och säga "herr Reinfeldt du ljuger när du säger att erat parti inte monterar ner välfärden!"
Det krävs en person som talar om vart man vill att Sverige skall gå och om övriga uppfattningar strider mot den uppfattningen skall det bemötas med än ännu större ökad tro på den egna visionen framför att tala om hur fel de andra visionerna är. En ledare skall dessutom vara såpass kunnig och påläst att om han yttrar sig, då lyssnar de andra, för de vet att det inte är tomma ord.
Jan Eliasson, är den som borde peka ut riktningen för Socialdemokraterna!
Jag kan bara tänka mig en sådan person inom Socialdemokraterna! Han må fylla 72år 2012 men Jan Eliasson, f.d. utrikesminister och ordförande i FN:s generalförsamling. Det är en ledare som människor såväl internationellt, som nationellt skulle lyssna på. För när Jan Eliasson talar, då vet man att har underlag för det.
Han är ingen långsiktig lösning, men han är en enande och seriös kraft. Det handlar om att återskapa förtroende för socialdemokratin, det är där Jan Eliasson skall träda in. När han senare lämnar över ansvaret skall det vara till en ledare i hans anda!
Bakom herr Juholt har övriga frontnamn redan pantat bort sig, eftersom de visat alla möjliga former av misstänksamhet, oenighet, försök till personlig vinning... De har inte på något sätt skött sig bättre än Juholt själv.
I min värld behövs det en naturlig ledare för Socialdemokraterna, en ledare som har auktoritet p.g.a. sitt kunnande och inte för vad han förväntas säga i pressen. Det räcker inte att stå i riksdagen och säga "herr Reinfeldt du ljuger när du säger att erat parti inte monterar ner välfärden!"
Det krävs en person som talar om vart man vill att Sverige skall gå och om övriga uppfattningar strider mot den uppfattningen skall det bemötas med än ännu större ökad tro på den egna visionen framför att tala om hur fel de andra visionerna är. En ledare skall dessutom vara såpass kunnig och påläst att om han yttrar sig, då lyssnar de andra, för de vet att det inte är tomma ord.
Jan Eliasson, är den som borde peka ut riktningen för Socialdemokraterna!
Jag kan bara tänka mig en sådan person inom Socialdemokraterna! Han må fylla 72år 2012 men Jan Eliasson, f.d. utrikesminister och ordförande i FN:s generalförsamling. Det är en ledare som människor såväl internationellt, som nationellt skulle lyssna på. För när Jan Eliasson talar, då vet man att har underlag för det.
Han är ingen långsiktig lösning, men han är en enande och seriös kraft. Det handlar om att återskapa förtroende för socialdemokratin, det är där Jan Eliasson skall träda in. När han senare lämnar över ansvaret skall det vara till en ledare i hans anda!
Tillgänglighetens baksida!
Jag äger väldigt mycket film och väldigt mycket musik. Viktiga delar av mitt liv som många gånger är livsnödvändig för mig personligen. Utan min musik hade livet varit mycket mindre innehållsrikt och filmerna ger mig mycket glädje allt som oftast.
Men det fanns en tid när man var mindre, innan youtube fanns, innan man kunde ladda ner och innan jag köpte massor av film och musik. Jag har alltid köpt film och musik, men inte i den utsträckningen som de senaste 5 åren.
Att inte ha tillgång till just den där filmen och just den där musiken var nästan en del av nöjet förr när man var liten. Det var ju det som var höjdpunkten när man skulle hälsa på någon, då kunde man ju se på just den där filmen eller lyssna på den där låten som bara han eller hon hade.
För att nämna några exempel, min syssling Johan Östh, som för övrigt är lika gammal som mig, ägde i stort sett alla polisskolanfilmerna och alla sällskapsresanfilmerna inspelade på VHS. Att åka på kalas, fira nyår/midsommar/påsk hemma hos honom var alltid en högtidspunkt. Man kunde ju alltid gå ner i deras gillestuga och titta på någon gammal polisskolanfilm som man tyckte var så häftig. Jones med alla imitationerna och Tackleberry med alla vapen var ju de man verkligen såg upp till. Bonusinfo som min morsa minns att jag minns, är att hon gärna talade om hur rolig och snygg han den där Mahoney var.
Polisskolan!
http://www.youtube.com/watch?v=cb3TqXM1BtQ <---- Klipp från polisskolan!
Mina kusiner Henrik och Markus satt istället inne på alla jönssonliganfilmerna, de kunde rabbla varenda replik ur filmerna. Idag kan jag sitta och gapskratta genom hela dom filmerna eftersom jag hela tiden föreställer mig hur de försökte överträffa varandra i att kunna flest repliker.
Jönssonligan!
http://www.youtube.com/watch?v=0wnSUrURTqE <----- Underbart klipp från Jönssonligan!
Min f.d. klasskamrat på mellanstadiet, Stefan Tveit, hade ändå den coolaste filmen av alla. Han hade ju Top Gun! Det var i princip det coolaste man kunde få tag i enligt mig. Dessutom, eftersom hans mamma är från Irland och filmen gissningsvis var köpt där, var filmen helt utan svensk text vill jag minnas. Vilket gjorde det hela ännu coolare eftersom man inte riktigt förstod allt, men man imiterade ändå det man fattade och det man snappade upp. Jag kan fortfarande känna den där känslan av hur häftigt det var och vilket intryck Top Gun gjorde på mig när jag var 10-11år.
Kelly McGillis & Tom Cruise från Top Gun. Ingen film har gjort så stort intryck på mig som den!
http://www.youtube.com/watch?v=V8rZWw9HE7o <----- Top Gun, musiken flygplanen, allt kändes så coolt då!
Baksidan med att ha allting tillgänglighet idag, är ju att det inte är samma fest att sätta på de där filmerna, eller lyssna på massa låtar som man har saknat. Ibland kanske an mår bäst av att ha saker att längta efter och se fram emot!
Men det fanns en tid när man var mindre, innan youtube fanns, innan man kunde ladda ner och innan jag köpte massor av film och musik. Jag har alltid köpt film och musik, men inte i den utsträckningen som de senaste 5 åren.
Att inte ha tillgång till just den där filmen och just den där musiken var nästan en del av nöjet förr när man var liten. Det var ju det som var höjdpunkten när man skulle hälsa på någon, då kunde man ju se på just den där filmen eller lyssna på den där låten som bara han eller hon hade.
För att nämna några exempel, min syssling Johan Östh, som för övrigt är lika gammal som mig, ägde i stort sett alla polisskolanfilmerna och alla sällskapsresanfilmerna inspelade på VHS. Att åka på kalas, fira nyår/midsommar/påsk hemma hos honom var alltid en högtidspunkt. Man kunde ju alltid gå ner i deras gillestuga och titta på någon gammal polisskolanfilm som man tyckte var så häftig. Jones med alla imitationerna och Tackleberry med alla vapen var ju de man verkligen såg upp till. Bonusinfo som min morsa minns att jag minns, är att hon gärna talade om hur rolig och snygg han den där Mahoney var.
Polisskolan!
http://www.youtube.com/watch?v=cb3TqXM1BtQ <---- Klipp från polisskolan!
Mina kusiner Henrik och Markus satt istället inne på alla jönssonliganfilmerna, de kunde rabbla varenda replik ur filmerna. Idag kan jag sitta och gapskratta genom hela dom filmerna eftersom jag hela tiden föreställer mig hur de försökte överträffa varandra i att kunna flest repliker.
Jönssonligan!
http://www.youtube.com/watch?v=0wnSUrURTqE <----- Underbart klipp från Jönssonligan!
Min f.d. klasskamrat på mellanstadiet, Stefan Tveit, hade ändå den coolaste filmen av alla. Han hade ju Top Gun! Det var i princip det coolaste man kunde få tag i enligt mig. Dessutom, eftersom hans mamma är från Irland och filmen gissningsvis var köpt där, var filmen helt utan svensk text vill jag minnas. Vilket gjorde det hela ännu coolare eftersom man inte riktigt förstod allt, men man imiterade ändå det man fattade och det man snappade upp. Jag kan fortfarande känna den där känslan av hur häftigt det var och vilket intryck Top Gun gjorde på mig när jag var 10-11år.
Kelly McGillis & Tom Cruise från Top Gun. Ingen film har gjort så stort intryck på mig som den!
http://www.youtube.com/watch?v=V8rZWw9HE7o <----- Top Gun, musiken flygplanen, allt kändes så coolt då!
Baksidan med att ha allting tillgänglighet idag, är ju att det inte är samma fest att sätta på de där filmerna, eller lyssna på massa låtar som man har saknat. Ibland kanske an mår bäst av att ha saker att längta efter och se fram emot!
Grekisk konsult?
Undrar om inte de stackars grekerna skulle behöva ta in en konsult utifrån för att få ordning på sitt land och sin ekonomi. Någon som talar om vad som krävs och som de verkligen kan identifiera sig med.
Det är synd för Grekland att John F Kennedy blev skjuten 1963 i Dallas!
För vem hade inte grekerna kunnat lyssna på bättre än en mäktig solbränd man, med hollywoodutseende! Kika på alla grekiska politiker som dyker upp i TV, alla ser alltid väldigt solbrända ut.
John F Kennedy sa:
"Du ska inte fråga vad ditt land kan göra för dig, utan vad du kan göra för ditt land!"
Svårare än så behöver det ju faktiskt inte vara?
Det är synd för Grekland att John F Kennedy blev skjuten 1963 i Dallas!
För vem hade inte grekerna kunnat lyssna på bättre än en mäktig solbränd man, med hollywoodutseende! Kika på alla grekiska politiker som dyker upp i TV, alla ser alltid väldigt solbrända ut.
John F Kennedy sa:
"Du ska inte fråga vad ditt land kan göra för dig, utan vad du kan göra för ditt land!"
Svårare än så behöver det ju faktiskt inte vara?
Trädgårdsdemokratin!
Har haft svårt att hinna med att skriva. Resor Oslo, Kungälv, Göteborg och nu Halmstad.
I måndags fick jag i alla fall träffa Jens Stoltenbergs chef, Dag Terje Andersen. Han är stortingets president och är motsvarigheten till riksdagens talman egentligen. Med det blir han Norges näst högsta officiella företrädare efter kungen.
Under min tid i Oslo har jag ägnat en stor tid åt en rapport som jag själv tog initiativet till. "Vart går Norge efter 22 juli?" heter den och bottnar förstås i hur tragedin från sommaren 2011 har påverkat det norska samhället.
Det som slår mig med Norge är att jag som praktikant har fått möjligheten att träffa många högt uppsatta politiker, tjänstemän och journalister som gärna ställt upp och pratat för att medverka i min rapport. Bland annat Dag Terje Andersen, som ju får utgöra en slags auktoritet i min rapport.
För att på något sätt finns symboliken över hur nära de höga politikerna står det norska folket kan jag bara försöka visualisera ingången till stortinget. Själva stortingsbyggnaden i sig ligger placerad mitt i centrala Oslo precis breve Karl Johan och emd utsikt upp mot slottet. När man traskar upp mot själva huvudentren så möts man av ett svart litet järnstaket med en grind, liknande en sådan som finns in till människors trädgårdar. Det blir alltså en liten lustig känsla att man skall gå till maktens centrum i Norge och måste öppna en liten stålgrind, som man sen snällt och försiktigt stänger efter sig.
Väl inne är det flygplanssäkerhet som gäller. Scanning av prylar och kropp. man blir ombedd att sitta ner och vänta tills man blir hämtad. När jag skulel träffa stortingspresidenten blev jag hämtad av en säkerhetsvakt som tog mig upp på andra våningen till en stor trädörr och sa "här kan du gå in". Jag gick in genom dörren och framför mig sitter två sekreterare med varsitt stort skrivbord.
"- Det är du som är Fredrik? Varsågod och sitt ner, han tar emot strax!"
När jag väl får möjlighet att gå in genom den enorma trädörren in till presidentens kontor möts jag av ett ännu större skrivbord på min vänstra sida, ett stort mötesbord med plats för rimligen 12 personer framför mig och en soffa bredvid en öppen spis där han sitter med sin privata talskrivare som antecknade allt jag sa.
"- Så du är nyfiken på Norge? Vill du ha något att dricka?" öppnar han samtalet med.
Sedan svarar han på alla mina frågor och undrar om det finns fler, trots att den uppgjorda tiden är slut.
När jag börjar förbereda mig för att gå, då vill han helt plötsligt skämta och vara lite privatperson och insisterar på att han kan visa och skicka lite privata bilder till mig från minnescermonier och dagarna efter 22 juli.
Jag föreslår en bild på skojs skull på temat "politikerhälsningen".
"- Absolut, låt mig bara ta min kavaj först, så att den blir lite statsmannamässig!"
Resultatet, jag och en av Norges mäktigaste män på en skämtbild.
Politikerna i Norge är inte svårare än att man besöker dem i deras trädgård!
I måndags fick jag i alla fall träffa Jens Stoltenbergs chef, Dag Terje Andersen. Han är stortingets president och är motsvarigheten till riksdagens talman egentligen. Med det blir han Norges näst högsta officiella företrädare efter kungen.
Under min tid i Oslo har jag ägnat en stor tid åt en rapport som jag själv tog initiativet till. "Vart går Norge efter 22 juli?" heter den och bottnar förstås i hur tragedin från sommaren 2011 har påverkat det norska samhället.
Det som slår mig med Norge är att jag som praktikant har fått möjligheten att träffa många högt uppsatta politiker, tjänstemän och journalister som gärna ställt upp och pratat för att medverka i min rapport. Bland annat Dag Terje Andersen, som ju får utgöra en slags auktoritet i min rapport.
För att på något sätt finns symboliken över hur nära de höga politikerna står det norska folket kan jag bara försöka visualisera ingången till stortinget. Själva stortingsbyggnaden i sig ligger placerad mitt i centrala Oslo precis breve Karl Johan och emd utsikt upp mot slottet. När man traskar upp mot själva huvudentren så möts man av ett svart litet järnstaket med en grind, liknande en sådan som finns in till människors trädgårdar. Det blir alltså en liten lustig känsla att man skall gå till maktens centrum i Norge och måste öppna en liten stålgrind, som man sen snällt och försiktigt stänger efter sig.
Väl inne är det flygplanssäkerhet som gäller. Scanning av prylar och kropp. man blir ombedd att sitta ner och vänta tills man blir hämtad. När jag skulel träffa stortingspresidenten blev jag hämtad av en säkerhetsvakt som tog mig upp på andra våningen till en stor trädörr och sa "här kan du gå in". Jag gick in genom dörren och framför mig sitter två sekreterare med varsitt stort skrivbord.
"- Det är du som är Fredrik? Varsågod och sitt ner, han tar emot strax!"
När jag väl får möjlighet att gå in genom den enorma trädörren in till presidentens kontor möts jag av ett ännu större skrivbord på min vänstra sida, ett stort mötesbord med plats för rimligen 12 personer framför mig och en soffa bredvid en öppen spis där han sitter med sin privata talskrivare som antecknade allt jag sa.
"- Så du är nyfiken på Norge? Vill du ha något att dricka?" öppnar han samtalet med.
Sedan svarar han på alla mina frågor och undrar om det finns fler, trots att den uppgjorda tiden är slut.
När jag börjar förbereda mig för att gå, då vill han helt plötsligt skämta och vara lite privatperson och insisterar på att han kan visa och skicka lite privata bilder till mig från minnescermonier och dagarna efter 22 juli.
Jag föreslår en bild på skojs skull på temat "politikerhälsningen".
"- Absolut, låt mig bara ta min kavaj först, så att den blir lite statsmannamässig!"
Resultatet, jag och en av Norges mäktigaste män på en skämtbild.
Politikerna i Norge är inte svårare än att man besöker dem i deras trädgård!
Tillbaka på mammas gata!
För det första vill jag bara passa på att påpeka att det var en fantastiskt bra nyårsafton. Den var helt förutsättningslös och slutade kanon! Tack för trevlig sällskap Candido.
Traskar lycklig hem efter en lyckad nyår, trots det usla vädret!
Hstigt och lustigt efter några hektiska dygn hamnade jag hemma på mammas gata tidigare än beräknat. Det är otroligt att ha sådanna fantastiska vänner som ställer upp för mig när jag behöver er som mest. Tack så mycket Erik Larsson för att du tog dig tid en natt att åka med upp till Oslo och hämta alla mina saker, utan dig hade det inte gått. Tack Marcus Kristensen för att du hjälper mig att förvara en del av mina saker tills dess att jag får min egen lägenhet, för det är ju det som väntar... Snart har jag min egen lägenhet igen och vilken lägenhet sen. Nyrenoverat kök och badrum sedan 2011 med relativt centralt läge i en trerummare med kök och balkong. Medvind på den fronten?
Det känns i alla fall tryggt och skönt att vara tillbaka hemma igen och nu laddar jag batterierna inför ett 2012 som jag hoppas blir minst lika spännande som 2011. På måndag träffar jag stortingets president i Norge för en exklusiv intervju, där han tar sig tid att prata ensam med mig! Jag är ödmjuk inför den upplevelsen.
Tack alla ni som läser det jag skriver!
Till sist det jag har saknat allra mest, min allra käraste vän och egendom.
Min vinylspelare! Den hjälper mig i alla stunder goda som dåliga!
Önskar alla en bra start på 2012!
Traskar lycklig hem efter en lyckad nyår, trots det usla vädret!
Hstigt och lustigt efter några hektiska dygn hamnade jag hemma på mammas gata tidigare än beräknat. Det är otroligt att ha sådanna fantastiska vänner som ställer upp för mig när jag behöver er som mest. Tack så mycket Erik Larsson för att du tog dig tid en natt att åka med upp till Oslo och hämta alla mina saker, utan dig hade det inte gått. Tack Marcus Kristensen för att du hjälper mig att förvara en del av mina saker tills dess att jag får min egen lägenhet, för det är ju det som väntar... Snart har jag min egen lägenhet igen och vilken lägenhet sen. Nyrenoverat kök och badrum sedan 2011 med relativt centralt läge i en trerummare med kök och balkong. Medvind på den fronten?
Det känns i alla fall tryggt och skönt att vara tillbaka hemma igen och nu laddar jag batterierna inför ett 2012 som jag hoppas blir minst lika spännande som 2011. På måndag träffar jag stortingets president i Norge för en exklusiv intervju, där han tar sig tid att prata ensam med mig! Jag är ödmjuk inför den upplevelsen.
Tack alla ni som läser det jag skriver!
Till sist det jag har saknat allra mest, min allra käraste vän och egendom.
Min vinylspelare! Den hjälper mig i alla stunder goda som dåliga!
Önskar alla en bra start på 2012!
Gott nytt år!
Då blev det nyår i Oslo i år. I Norge med andra ord. Det blir alltså det tredje nordiska landet jag firar nyår i.
Inför nyårsafton 2007 fick jag för mig en fixidé om att jag ville fira nyår på något helt otippat ställe. Tanken kom in i huvudet att om man tar Stenabåten över till Danmark så är man ju i alla fall utomlands. Som vanligt när jag får en idé vill jag alltid realisera den så fort som möjligt.
Jag ringde runt bland de vänner som jag brukar fira nyår med och frågade om att en båttur med bil över till Fredrikshamn och Skagen kunde vara att tänka på.
Vi blev tre st, jag, Fredrik Hilmersson och Anton Landenmark. Det blev en resa som vi sent skulle glömma!
Tidigt på morgonen den 29 december satt vi i min vita Volvo beredda att köra på Stenabåten.
Väl framme i Fredrikshamn fick vi för oss att vi minsann skulle ta och bada på badhotellet. Ingen av oss hade med oss badkläder, vilket ju kan vara en fördel. vi fick alltså köpa badbyxor allihopa och entré. Sen var det bara att njuta i bubbelpoolen och koppla av. Det var för övrigt sista året Badhotellet i Fredrikshamn hade sin klassiska utformning med två små stenabåtar osv. Nu är det totalrenoverat och har karibientema.
Bubbelpool blev så småningom bastu och vägen till att hitta rätt bastu var lite labyrinthartad. När vi passerade damernas bastu fick vi se märkliga saker. Det försvann in en man med inte allt för behagande yttre och en kvinna av östeuropeiskt utseende. Att döma av ljud som gick via korridoren in i vår bastu, kan knappast deras primära mål i bastun varit att basta.
Framme i Skagen hade vi hyrt övervåningen av ett hus. Nedervåningen av huset hyrdes istället av gäster till den danske världstjärnan i rally, Tom Kristensen, som skulle ha ett party i sitt hus som låg mitt emot, modell större!
Men när vi kom fram vid 9-tiden på kvällen var det ingen där, inte ens hyresägaren. Jag ringde upp honom och att han sa att han var på marknad och inte riktigt visste när han skulle komma hem. Han hade lämnat dörren öppen till huset på baksidan och han sa att vi kunde ta så mycket dricka vi ville som fanns i lägenheten till ett förmånligt pris. Men efter en lång dags badslöhet, den där känslan som uppstår när man varit i badhus för länge, blev det att vi alla tre bara hoppade ner i varsinn del av dubbelsängen och somnade innan 22.
På morgonen efter vaknade jag av att hyresvärden tittade in genom dörren till sovrummet. Vid det här laget hade Hilmersson omedvetandes krupit upp breve Anton och låg med sin arm över honom. Jag reste mig upp ur sängen och sa hej. Hyresvärden tittade först på mig och sen på de båda skedarna och fick något olustigt i blicken och försvann lika fort ut ur rummet. Jag klädde på mig fort och följde efter honom ner. Han sa att han ville bjuda på någonting på förmiddagen i boden bredvid. Tydligen hade han också varit inne på kvällen innan och tittat till oss sovandes och tänt en brasa i öppna spisen, hela huset var därför riktigt varmt och behagligt.
Jag kilade upp och väckte de andra och vi gjorde oss iordning för dagen och traskade ut mot boden.
Inne i boden hade hyresvärden byggt en liten bar med egna öltunnor som han slangade öl till en öldispenser och serverade på stora Carlsbergglas. Det knackade på dörren och hans kompis, polisdistriktets jourhavande chef, dök upp. Jag ursäktade mig och sa att jag skulle köra bil och inte kunde dricka en halvliter starköl innan det. Men polisen förklarade att i Danmark är det tillåtet att köra med en starköl i kroppen eftersom de har högre promillehalt för fyllekörning. Av artighet tackade jag ja till ölen, jag är ingen öldrickare och framförallt inte på den tiden då jag i princip inte drack någon alkohol. Det blev en pina för mig att få i mig den där halvlitern, men den gick ner. Då skulle hyresvärden promt bjuda på en halvliter till och då sa jag ifrån att nu räcker det. Polisen började tjata igen och sa att i Danmark kör man minsann bättre bil med två starköl innanför västen och att det var han som hade skiftet ikväll och att han därför skulle uppmana alla poliser att inte stoppa en vit volvo 850 med svensk reg-skylt. Jag drack ingen mer öl!
Jag passade på att fråga hyresvärden om det verkligen var sant att det var rallystjärnan Tom Kristensen som bodde på andra sidan gatan. Det var det svarade han och att familjen Kristensen alltid har enorma nyårsfester.
Då uppstår ett väldigt komiskt replikskifte:
- Jaha, vad kul! Då kanske det finns tjejer även i vår ålder där? frågar jag.
- Tjejer? svarar hyresvärden undrande.
- Ja, tjejer som ser bra ut, säger jag och skrattar.
- Men är ni inte åt andra hållet? Jag har sett hur ni sover! Svarar hyresvärden med stora ögon.
Snacka om missförstånd!
På själva nyårsafton var det inte en kotte ute kändes det som. Det hade skjutits tonvis med raketer enda sedan vi kom och under dygnets alla timmar kändes det som, men vi såg aldrig någon ute. Vi hade lyckats komma över ett gäng raketer hos den lokala måleriförsäljaren. Alla raketer med endast skiftningar i lila. Strax innan 00 hade vi i alla fall letat oss fram till stades stora kyrka där vi skulle skjuta våra raketer när kyrkklockan började slå. Flaskan vi hade med oss var lite instabil så vi knöt fast raketerna på kyrkans staket. Vid tolvslaget tände vi på ett gäng och sprang sedan, våran upphängning gjorde att raketerna inte riktigt flöd åt samma håll. vi skall vara glada att inte rutan gick på ett hus längre bort när en stor raket störtdök ner på deras altan.
Vi skyndade oss därifrån helt enkelt och möttes av småungar med småraketer som siktade och sköt mot oss. Surealism? Tre svenskar blir jagade av raketskjutande barn i en fiskarhåla i Danmark.
Senare traskade vi neråt hamnen för att hitta någon nyårsfest, ett Skagen som är en partypärla på sommaren visade att det lika väl kunde vara en spöstad på vintern. Absolut ingenting! Tills vi såg en öppen korvkiosk. Breve fanns ett ställe som precis hade öppnat och vi traskade in. I baren stod en ensam kille och i en soffa satt tre tjejer, i övrigt helt tomt på folk, utöver personalen.
Vad som hände på det stället sen är en helt annan historia, men på 20min var stället fullt till bristningsgränsen och hem gick vi vid halv 5 på morgonen efter att jag blivit erbjuden kokain av någon snubbe och jag kände att nä nu är det nog dags att dra härifrån.
Så nyår i Danmark var en upplevelse. Kan Norge leva upp till samma?
Inför nyårsafton 2007 fick jag för mig en fixidé om att jag ville fira nyår på något helt otippat ställe. Tanken kom in i huvudet att om man tar Stenabåten över till Danmark så är man ju i alla fall utomlands. Som vanligt när jag får en idé vill jag alltid realisera den så fort som möjligt.
Jag ringde runt bland de vänner som jag brukar fira nyår med och frågade om att en båttur med bil över till Fredrikshamn och Skagen kunde vara att tänka på.
Vi blev tre st, jag, Fredrik Hilmersson och Anton Landenmark. Det blev en resa som vi sent skulle glömma!
Tidigt på morgonen den 29 december satt vi i min vita Volvo beredda att köra på Stenabåten.
Väl framme i Fredrikshamn fick vi för oss att vi minsann skulle ta och bada på badhotellet. Ingen av oss hade med oss badkläder, vilket ju kan vara en fördel. vi fick alltså köpa badbyxor allihopa och entré. Sen var det bara att njuta i bubbelpoolen och koppla av. Det var för övrigt sista året Badhotellet i Fredrikshamn hade sin klassiska utformning med två små stenabåtar osv. Nu är det totalrenoverat och har karibientema.
Bubbelpool blev så småningom bastu och vägen till att hitta rätt bastu var lite labyrinthartad. När vi passerade damernas bastu fick vi se märkliga saker. Det försvann in en man med inte allt för behagande yttre och en kvinna av östeuropeiskt utseende. Att döma av ljud som gick via korridoren in i vår bastu, kan knappast deras primära mål i bastun varit att basta.
Framme i Skagen hade vi hyrt övervåningen av ett hus. Nedervåningen av huset hyrdes istället av gäster till den danske världstjärnan i rally, Tom Kristensen, som skulle ha ett party i sitt hus som låg mitt emot, modell större!
Men när vi kom fram vid 9-tiden på kvällen var det ingen där, inte ens hyresägaren. Jag ringde upp honom och att han sa att han var på marknad och inte riktigt visste när han skulle komma hem. Han hade lämnat dörren öppen till huset på baksidan och han sa att vi kunde ta så mycket dricka vi ville som fanns i lägenheten till ett förmånligt pris. Men efter en lång dags badslöhet, den där känslan som uppstår när man varit i badhus för länge, blev det att vi alla tre bara hoppade ner i varsinn del av dubbelsängen och somnade innan 22.
På morgonen efter vaknade jag av att hyresvärden tittade in genom dörren till sovrummet. Vid det här laget hade Hilmersson omedvetandes krupit upp breve Anton och låg med sin arm över honom. Jag reste mig upp ur sängen och sa hej. Hyresvärden tittade först på mig och sen på de båda skedarna och fick något olustigt i blicken och försvann lika fort ut ur rummet. Jag klädde på mig fort och följde efter honom ner. Han sa att han ville bjuda på någonting på förmiddagen i boden bredvid. Tydligen hade han också varit inne på kvällen innan och tittat till oss sovandes och tänt en brasa i öppna spisen, hela huset var därför riktigt varmt och behagligt.
Jag kilade upp och väckte de andra och vi gjorde oss iordning för dagen och traskade ut mot boden.
Inne i boden hade hyresvärden byggt en liten bar med egna öltunnor som han slangade öl till en öldispenser och serverade på stora Carlsbergglas. Det knackade på dörren och hans kompis, polisdistriktets jourhavande chef, dök upp. Jag ursäktade mig och sa att jag skulle köra bil och inte kunde dricka en halvliter starköl innan det. Men polisen förklarade att i Danmark är det tillåtet att köra med en starköl i kroppen eftersom de har högre promillehalt för fyllekörning. Av artighet tackade jag ja till ölen, jag är ingen öldrickare och framförallt inte på den tiden då jag i princip inte drack någon alkohol. Det blev en pina för mig att få i mig den där halvlitern, men den gick ner. Då skulle hyresvärden promt bjuda på en halvliter till och då sa jag ifrån att nu räcker det. Polisen började tjata igen och sa att i Danmark kör man minsann bättre bil med två starköl innanför västen och att det var han som hade skiftet ikväll och att han därför skulle uppmana alla poliser att inte stoppa en vit volvo 850 med svensk reg-skylt. Jag drack ingen mer öl!
Jag passade på att fråga hyresvärden om det verkligen var sant att det var rallystjärnan Tom Kristensen som bodde på andra sidan gatan. Det var det svarade han och att familjen Kristensen alltid har enorma nyårsfester.
Då uppstår ett väldigt komiskt replikskifte:
- Jaha, vad kul! Då kanske det finns tjejer även i vår ålder där? frågar jag.
- Tjejer? svarar hyresvärden undrande.
- Ja, tjejer som ser bra ut, säger jag och skrattar.
- Men är ni inte åt andra hållet? Jag har sett hur ni sover! Svarar hyresvärden med stora ögon.
Snacka om missförstånd!
På själva nyårsafton var det inte en kotte ute kändes det som. Det hade skjutits tonvis med raketer enda sedan vi kom och under dygnets alla timmar kändes det som, men vi såg aldrig någon ute. Vi hade lyckats komma över ett gäng raketer hos den lokala måleriförsäljaren. Alla raketer med endast skiftningar i lila. Strax innan 00 hade vi i alla fall letat oss fram till stades stora kyrka där vi skulle skjuta våra raketer när kyrkklockan började slå. Flaskan vi hade med oss var lite instabil så vi knöt fast raketerna på kyrkans staket. Vid tolvslaget tände vi på ett gäng och sprang sedan, våran upphängning gjorde att raketerna inte riktigt flöd åt samma håll. vi skall vara glada att inte rutan gick på ett hus längre bort när en stor raket störtdök ner på deras altan.
Vi skyndade oss därifrån helt enkelt och möttes av småungar med småraketer som siktade och sköt mot oss. Surealism? Tre svenskar blir jagade av raketskjutande barn i en fiskarhåla i Danmark.
Senare traskade vi neråt hamnen för att hitta någon nyårsfest, ett Skagen som är en partypärla på sommaren visade att det lika väl kunde vara en spöstad på vintern. Absolut ingenting! Tills vi såg en öppen korvkiosk. Breve fanns ett ställe som precis hade öppnat och vi traskade in. I baren stod en ensam kille och i en soffa satt tre tjejer, i övrigt helt tomt på folk, utöver personalen.
Vad som hände på det stället sen är en helt annan historia, men på 20min var stället fullt till bristningsgränsen och hem gick vi vid halv 5 på morgonen efter att jag blivit erbjuden kokain av någon snubbe och jag kände att nä nu är det nog dags att dra härifrån.
Så nyår i Danmark var en upplevelse. Kan Norge leva upp till samma?
Bara hundägarna fryser!
Jag kom att tänka på en sak häromdagen när det stormade så förbannat. När jag gick där och hade jackkragen och håret i ögonen, blandat med stickande regn som letade sig igenom hårstrån. Trots allt var jag bara på väg någonstans och hade faktiskt kunna sitta hemma. Jag hade ju faktiskt inte behövt gå ut i regnet om jag inte ville. Kunde ha stannat inne hela dagen och krupit ner och tittat på min nyvunna passion, tv-serien Snoken som gick mellan åren 1993-1997.
När jag går där och försöker inttala mig själv om att det faktiskt int eär så långt kvar till dörren så passerar en kvinna med en riktigt ful och genomblöt stackars pudel. Det är då tanken slår mig, tänk om jag var hundägare? Då hade jag ju trots allt varit tvungen att gå ut varenda jäkla dag oavsett om snön vräker ner, herrens änglar pissar småspik eller om någon glömt stänga av Carolas hårfön. Men jag äger ju ingen hund och där har vi en vattendelare mellan hundägare och icke hundägare. Hundägare måste alltså procentuellt sett frysa betydligt mer än vad jag gör på ett helt år och genast blev jag lite varmare. Jag glömde dessutom bort att det faktsikt stormade för en stund. Ni vet den där känslan att man är så inne i sina egna tankar att saker bara går av sig självt. Lite som den oskrivna regeln att det alltid känns som att bilresor går snabbare hem än på väg till någonting. På hemvägen har man ju alltid 1000 nya intryck att smälta!
När Eugen eller vad nästa storm kommer heta blåser på, då skall jag minsann stanna hemma och glo på någon gammal svensk deckare och äta varma mackor. Då är det bara hundägarna som fryser!
Appropå pudlar vad hände egentligen med tjejerna i den sköna poprockgruppen The Bangles?
Ni vet tjejerna som sjöng "Eternal flame" 1989!
http://www.youtube.com/watch?v=Q1gUXZ4rvYU <---- The Bangles - Eternal Flame
När jag går där och försöker inttala mig själv om att det faktiskt int eär så långt kvar till dörren så passerar en kvinna med en riktigt ful och genomblöt stackars pudel. Det är då tanken slår mig, tänk om jag var hundägare? Då hade jag ju trots allt varit tvungen att gå ut varenda jäkla dag oavsett om snön vräker ner, herrens änglar pissar småspik eller om någon glömt stänga av Carolas hårfön. Men jag äger ju ingen hund och där har vi en vattendelare mellan hundägare och icke hundägare. Hundägare måste alltså procentuellt sett frysa betydligt mer än vad jag gör på ett helt år och genast blev jag lite varmare. Jag glömde dessutom bort att det faktsikt stormade för en stund. Ni vet den där känslan att man är så inne i sina egna tankar att saker bara går av sig självt. Lite som den oskrivna regeln att det alltid känns som att bilresor går snabbare hem än på väg till någonting. På hemvägen har man ju alltid 1000 nya intryck att smälta!
När Eugen eller vad nästa storm kommer heta blåser på, då skall jag minsann stanna hemma och glo på någon gammal svensk deckare och äta varma mackor. Då är det bara hundägarna som fryser!
Appropå pudlar vad hände egentligen med tjejerna i den sköna poprockgruppen The Bangles?
Ni vet tjejerna som sjöng "Eternal flame" 1989!
http://www.youtube.com/watch?v=Q1gUXZ4rvYU <---- The Bangles - Eternal Flame
Lilla Kungälv spöar stora Göteborg!
Annandagen är lika med bandydagen i många delar av Sverige. Då spelas det bandyderbyn runt om i landet. För första gången i Elitserien åkte IFK Kungälv till Heden mitt i centrala Göteborg för att spela mot GAIS.
Småstaden på jakt efter att visa storstan om vilka som kan spela bäst bandy. För i drygt två timmar fick Kungälv överglänsa Göteborg. Vi var fler i antal och vi hördes långt upp på Avenyn. Kungälv ekade det runt i centrala Göteborg och siffrorna landade till slut på mäktiga 6-1 till Kungälv. Det är knappast några tursiffror och i tillägg hade GAIS trots allt runt 15st hörnor.
Men för oss småstadsbor var det ändå fantastiskt att för en dag och en stund vara bättre än storebror Göteborg!
Tack för det IFK Kungälv!
Småstaden på jakt efter att visa storstan om vilka som kan spela bäst bandy. För i drygt två timmar fick Kungälv överglänsa Göteborg. Vi var fler i antal och vi hördes långt upp på Avenyn. Kungälv ekade det runt i centrala Göteborg och siffrorna landade till slut på mäktiga 6-1 till Kungälv. Det är knappast några tursiffror och i tillägg hade GAIS trots allt runt 15st hörnor.
Men för oss småstadsbor var det ändå fantastiskt att för en dag och en stund vara bättre än storebror Göteborg!
Tack för det IFK Kungälv!
Last Christmas!
Det går inte att komma från att musikvideon och låten "Last Christmas" är den absolut bästa jullåten i mina ögon och öron.
Den må vara väldigt tillrättalagd och slätstruken i sin framtoning, men den är precis sådär mysig att den håller varenda jul. För varför skulle den annars vara den mest spelade jullåten?
Det komiska är ändå att den för sin tid übersnygga George Michael med den otroliga rösten inte fick tala om att han var homosexuell för sitt skivbolag. Ingen fick ju vara bög på 80-talet eftersom alla bögar var synonymt med aids. I musikvideon hittar vi därför en genommysig George Michael i en kärleksrelation med en vacker kvinna, vilket var ett återkommande tema i en del musikvideos med denne man. Han var ju en sexsymbol på den tiden. Det dröjde enda fram till 1997 innan George Michael kunde komma ut som homosexuell på riktigt och då hade han redan blivit tagen med byxorna nere på en offentlig toalett i San Fransisco.
Men 1984 var han "alla" flickors älskling och sådär hetero som en heterosexuell man inte kan bli.
God Jul och njut av "Last Christmas", för jag älskar den i alla fall!
http://www.youtube.com/watch?v=E8gmARGvPlI&ob=av2e
George Michael från 80-talet, då ingen förstod att han var homosexuell!
Den må vara väldigt tillrättalagd och slätstruken i sin framtoning, men den är precis sådär mysig att den håller varenda jul. För varför skulle den annars vara den mest spelade jullåten?
Det komiska är ändå att den för sin tid übersnygga George Michael med den otroliga rösten inte fick tala om att han var homosexuell för sitt skivbolag. Ingen fick ju vara bög på 80-talet eftersom alla bögar var synonymt med aids. I musikvideon hittar vi därför en genommysig George Michael i en kärleksrelation med en vacker kvinna, vilket var ett återkommande tema i en del musikvideos med denne man. Han var ju en sexsymbol på den tiden. Det dröjde enda fram till 1997 innan George Michael kunde komma ut som homosexuell på riktigt och då hade han redan blivit tagen med byxorna nere på en offentlig toalett i San Fransisco.
Men 1984 var han "alla" flickors älskling och sådär hetero som en heterosexuell man inte kan bli.
God Jul och njut av "Last Christmas", för jag älskar den i alla fall!
http://www.youtube.com/watch?v=E8gmARGvPlI&ob=av2e
George Michael från 80-talet, då ingen förstod att han var homosexuell!
De spontana besöken, de bästa!
Igår gick jag och Marcus från min mammas lägenhet efter att jag lämnade av hennes bil som jag lånat över helgen. Jag, Marcus och Erik har hållit ihop sedan många år tillbaka och vi är alla uppvuxna i samma stadsdel. Mammas lägenhet ligger så att jag ser taket på Eriks hus från hennes fönster. Både jag och Erik har bott i varsitt land sedan augusti, Erik i Tyskland och jag i Norge.
När jag och Marcus kommer i närheten av Eriks hus får han tanken att Erik kanske kommit hem från Tyskland precis. Varken jag eller Marcus hade koll på exakt datum. Ja, det kanske han har... vi får väl gå och kolla, säger jag och börjar promenera in på Eriks lilla entrégång. Jag knackar på dörren (väldigt löst fick jag höra) och Eriks pappa öppnar dörren med en väldigt lurig min.... han säger inte så mycket och sen vänder han sig om och ropar in mot vardagsrummet, det var visst till dig Erik!
Snacka om att han blev förvånad och positivt överraskad! Vi också, vi gjorde ju bara en chansning. Han hade trots allt bara varit hemma i drygt två timmar. Men visst är det speciellt när någon man tycker om eller en vän bara spontant kommer för att se om man är hemma.
Sådär som man gjorde när man var liten! Man ringd einte och frågade först utan det var på något sätt självklart att man abra gick och knackade på och var personen hemma så var den. Idag är nog 90% av alla möten vänner emellan planerade, eller i alla fall kontrollerade på så sätt att man har skickat sms innan eller ringt och kontrollerat att personen verkligen är hemma.
Sommaren 2008 när jag nyligen hade träffat Linda och jag var mitt inne i en arbetsvecka på Liseberg, jag slutade kl 21 på kvällen och hade min egna bil. Som vanligt, när jag slutade vid den tiden på kvällen, ringde jag Linda för att prata en stund. Hon var van vid att prata med mig när jag satt och pratade telefon i bilen på väg hem från jobbet, inga konstigheter med det.
Vad hon inte visste, var att jag istället för att köra hem mot lilla Romelanda, befann jag mig på motorvägen i riktning mot Falkenberg, det vill säga 12 mils sträcka på väg hem till henne.
Vi pratade på och jag närmade mig utan att hon förstod någonting. Det kan bero på att jag brukade sitta kvar i bilen en stund också och prata i telefon på parkeringen hemma hos min pappa, för att inte väcka folk när jag klev innanför dörren.
Då rullade jag i alla fall in med bilen på en parkering som ligger en bit ifrån Lindas hus. För övrigt var det en väldigt vacker sommarkväll, bästa möjliga väder och värme. Sen traskar jag en liten promenad på kanske 50-60m från parkeringen till deras garageuppfart och hon hade sitt fönster på gaveln fast åt sidan, med andra ord kunde jag riskfritt traska fram till hennes garageuppfart och se hennes vidöppna fönster samtidigt utan att hon såg mig.
"Tänk om jag kunde vara hos dig nu!", säger jag. "Ja, det hade jag också velat", svarade Linda. "Du får väl blunda med ögonen och önska", sa jag. "Ok, då men det kommer ju inte hjälpa! Se det gick inte!"
"Är du säker?", svarade jag och sen tog jag något steg åt sidan och ropade Linda upp mot hennes fönster. Ut tittar Linda med världens största förvånade leende och sen springer ner genom huset och ut genom dörren och möter mig på garageuppfarten.
En vacker sommarkväll inbjuder till spontana besök?
Vad jag menar är att har vi blivit så alternerade från varandra idag att vi inte bara spontant kan överraska varandra längre med ett spontant besök? Förr var det en självklarhet, idag är det nästan ett privilegium!
När jag var mindre hade jag en barnslig dröm om att den tjejen man tyckte om skulle sitta och vänta på mig utanför min dörr en dag när jag kom hem från skolan, eller träningen. Ju, äldre jag blir desto mindre tror jag att det där kommer att bli verklighet. Men hur glad hade man inte blivit när en människa tagit sig tid för att gå hem till dig och vänta tills du kommer hem utan att förvarana... är det inte ett fint bevis på att man bryr sig om eller tycker om någon?
När jag och Marcus kommer i närheten av Eriks hus får han tanken att Erik kanske kommit hem från Tyskland precis. Varken jag eller Marcus hade koll på exakt datum. Ja, det kanske han har... vi får väl gå och kolla, säger jag och börjar promenera in på Eriks lilla entrégång. Jag knackar på dörren (väldigt löst fick jag höra) och Eriks pappa öppnar dörren med en väldigt lurig min.... han säger inte så mycket och sen vänder han sig om och ropar in mot vardagsrummet, det var visst till dig Erik!
Snacka om att han blev förvånad och positivt överraskad! Vi också, vi gjorde ju bara en chansning. Han hade trots allt bara varit hemma i drygt två timmar. Men visst är det speciellt när någon man tycker om eller en vän bara spontant kommer för att se om man är hemma.
Sådär som man gjorde när man var liten! Man ringd einte och frågade först utan det var på något sätt självklart att man abra gick och knackade på och var personen hemma så var den. Idag är nog 90% av alla möten vänner emellan planerade, eller i alla fall kontrollerade på så sätt att man har skickat sms innan eller ringt och kontrollerat att personen verkligen är hemma.
Sommaren 2008 när jag nyligen hade träffat Linda och jag var mitt inne i en arbetsvecka på Liseberg, jag slutade kl 21 på kvällen och hade min egna bil. Som vanligt, när jag slutade vid den tiden på kvällen, ringde jag Linda för att prata en stund. Hon var van vid att prata med mig när jag satt och pratade telefon i bilen på väg hem från jobbet, inga konstigheter med det.
Vad hon inte visste, var att jag istället för att köra hem mot lilla Romelanda, befann jag mig på motorvägen i riktning mot Falkenberg, det vill säga 12 mils sträcka på väg hem till henne.
Vi pratade på och jag närmade mig utan att hon förstod någonting. Det kan bero på att jag brukade sitta kvar i bilen en stund också och prata i telefon på parkeringen hemma hos min pappa, för att inte väcka folk när jag klev innanför dörren.
Då rullade jag i alla fall in med bilen på en parkering som ligger en bit ifrån Lindas hus. För övrigt var det en väldigt vacker sommarkväll, bästa möjliga väder och värme. Sen traskar jag en liten promenad på kanske 50-60m från parkeringen till deras garageuppfart och hon hade sitt fönster på gaveln fast åt sidan, med andra ord kunde jag riskfritt traska fram till hennes garageuppfart och se hennes vidöppna fönster samtidigt utan att hon såg mig.
"Tänk om jag kunde vara hos dig nu!", säger jag. "Ja, det hade jag också velat", svarade Linda. "Du får väl blunda med ögonen och önska", sa jag. "Ok, då men det kommer ju inte hjälpa! Se det gick inte!"
"Är du säker?", svarade jag och sen tog jag något steg åt sidan och ropade Linda upp mot hennes fönster. Ut tittar Linda med världens största förvånade leende och sen springer ner genom huset och ut genom dörren och möter mig på garageuppfarten.
En vacker sommarkväll inbjuder till spontana besök?
Vad jag menar är att har vi blivit så alternerade från varandra idag att vi inte bara spontant kan överraska varandra längre med ett spontant besök? Förr var det en självklarhet, idag är det nästan ett privilegium!
När jag var mindre hade jag en barnslig dröm om att den tjejen man tyckte om skulle sitta och vänta på mig utanför min dörr en dag när jag kom hem från skolan, eller träningen. Ju, äldre jag blir desto mindre tror jag att det där kommer att bli verklighet. Men hur glad hade man inte blivit när en människa tagit sig tid för att gå hem till dig och vänta tills du kommer hem utan att förvarana... är det inte ett fint bevis på att man bryr sig om eller tycker om någon?
Tack så jättemycket!
I onsdags passade ambassadören på att berömma mig inför personalen på julbordet och sa att hon önskar att hon hade lite mer av mina egenskaper ibland. Hon sa att jag var en coming man och att jag har en bra blandning av att vara framåt och ödmjuk.
Tack för de orden Ingrid, jag värdesätter verkligen den tiden jag har fått här i Oslo!
Hon ställde till och med upp på en bild med den officiella "politikerhälsningen".
När jag öppnade mailen idag fann jag detta mail:
Tack så jättemycket Diana, jag blir alldeles rörd och det skall bli oerhört roligt att komma tillbaka som friidrottstränare igen!
Tack för de orden Ingrid, jag värdesätter verkligen den tiden jag har fått här i Oslo!
Hon ställde till och med upp på en bild med den officiella "politikerhälsningen".
När jag öppnade mailen idag fann jag detta mail:
Hej Fredrik!
Toppen att du kommer tillbaka som tränare i KAIK!
Det var den bästa lösningen vi kunde få på tränarproblemet
nu när Ulla och Mattias slutar.
Jag önskar dig en riktigt God Jul & Gott Nytt År!
Vi hörs i januari.
Hälsn Diana
Tiden som rullar på!
Nu är snart 2011 slut och ett turbulent år läggs till historien för min del.
Under 2011 har jag bott i 3 olika städer, i tre olika lägenheter. Lägg till att jag har haft tre olika arbetsplatser.
Det turbulenta året? Är det epitetet på år 2011 för min del kanske?
6 januari 2011 var den absoluta höjdpunkten under hela året och tar sig upp på topp 5 över de absolut bästa dagarna i mitt liv! Det är väldigt sällan man får den där känslan att oj den här dagen har nästan ingen motsvarighet.
Mängder av nya bekantskaper har slutits bland så väl svenska som norska och nu även portugisiska.
Sommaren 2008 bodde jag i Kungälv, där jag är född och uppvuxen. Jag hade bestämt mig för att jag skulle plugga och att jag skulle flytta! Av en händelse råkade jag bli kär den sommaren och flyttorten Halmstad blev ett naturligt val eftersom det var närmare henne.
2012 flyttar jag tillbaka till Kungälv igen med en fil. kand. i statsvetenskap, efter att ha bott i Norge och arbetat på Sveriges ambassad i Oslo. Över 3,5 år alltså sedan jag körde min sista åktur på Radiobilarna på Liseberg, stämplade ut, bytte om och hoppade in i min vita Volvo 850 som var packad med saker för att bege mig söderut. Så mycket saker som har hänt på vägen och hur mycket jag har förändrats sedan dess. Vuxen är jag helt plötsligt! Jag kommer på mig själv med att tänka på matlådor och inredningsdetaljer till lägenhet och annat som inte bekymrat mig innan.
Någonstans på de 3,5 åren försvann kanske det där sista av den lille blonde killen som folk stannade på gatorna i Italien och klappade på huvudet och sa "Bambino Piccolino" till. Eller lever han kvar? Det gör han nog, men han har nog intagit en annan roll. Han spelar inte huvudrollen längre! Huvudrollen spelas av den numera betydligt mer mörkhåriga killen som ibland låter skägget växa ut och som oftast är väldigt analytisk.
Min kompis Erik Larsson sa till mig en gång i somras att "Fördelen med dig Fredrik är att du är en väldigt komplex person som samtidigt är väldigt enkel att ha att göra med." Är det den mörkhårige lite skäggige killen som är komplex och den lilla kritvita pojken som är lätt att umgås med?
Jag vet i alla fall att den lilla vithåriga pojken växte upp i Kungälv och den lite mörkhårigare skäggige killen växte upp under 3,5 år på olika ställen, olika arbetsplatser och bland olika vänner.
Nu möts båda två på den lille vithåriga pojkens hemmaplan, staden där bara en del av mig har hemmaplan och en annan del har bortplan. Vad sker nu?
Jo, jag blir ett med mig själv igen och jag kan känna att den lilla vithåriga pojken och den lite mörkare skäggige killen tar varandra i hand och jag hittar en del av mig själv som har saknats. Jag har sett fram emot det här länge, nu kommer jag snart hem!
Den lite mörkhårigare killen med skägg möter
Den lilla vithåriga pojken!
Under 2011 har jag bott i 3 olika städer, i tre olika lägenheter. Lägg till att jag har haft tre olika arbetsplatser.
Det turbulenta året? Är det epitetet på år 2011 för min del kanske?
6 januari 2011 var den absoluta höjdpunkten under hela året och tar sig upp på topp 5 över de absolut bästa dagarna i mitt liv! Det är väldigt sällan man får den där känslan att oj den här dagen har nästan ingen motsvarighet.
Mängder av nya bekantskaper har slutits bland så väl svenska som norska och nu även portugisiska.
Sommaren 2008 bodde jag i Kungälv, där jag är född och uppvuxen. Jag hade bestämt mig för att jag skulle plugga och att jag skulle flytta! Av en händelse råkade jag bli kär den sommaren och flyttorten Halmstad blev ett naturligt val eftersom det var närmare henne.
2012 flyttar jag tillbaka till Kungälv igen med en fil. kand. i statsvetenskap, efter att ha bott i Norge och arbetat på Sveriges ambassad i Oslo. Över 3,5 år alltså sedan jag körde min sista åktur på Radiobilarna på Liseberg, stämplade ut, bytte om och hoppade in i min vita Volvo 850 som var packad med saker för att bege mig söderut. Så mycket saker som har hänt på vägen och hur mycket jag har förändrats sedan dess. Vuxen är jag helt plötsligt! Jag kommer på mig själv med att tänka på matlådor och inredningsdetaljer till lägenhet och annat som inte bekymrat mig innan.
Någonstans på de 3,5 åren försvann kanske det där sista av den lille blonde killen som folk stannade på gatorna i Italien och klappade på huvudet och sa "Bambino Piccolino" till. Eller lever han kvar? Det gör han nog, men han har nog intagit en annan roll. Han spelar inte huvudrollen längre! Huvudrollen spelas av den numera betydligt mer mörkhåriga killen som ibland låter skägget växa ut och som oftast är väldigt analytisk.
Min kompis Erik Larsson sa till mig en gång i somras att "Fördelen med dig Fredrik är att du är en väldigt komplex person som samtidigt är väldigt enkel att ha att göra med." Är det den mörkhårige lite skäggige killen som är komplex och den lilla kritvita pojken som är lätt att umgås med?
Jag vet i alla fall att den lilla vithåriga pojken växte upp i Kungälv och den lite mörkhårigare skäggige killen växte upp under 3,5 år på olika ställen, olika arbetsplatser och bland olika vänner.
Nu möts båda två på den lille vithåriga pojkens hemmaplan, staden där bara en del av mig har hemmaplan och en annan del har bortplan. Vad sker nu?
Jo, jag blir ett med mig själv igen och jag kan känna att den lilla vithåriga pojken och den lite mörkare skäggige killen tar varandra i hand och jag hittar en del av mig själv som har saknats. Jag har sett fram emot det här länge, nu kommer jag snart hem!
Den lite mörkhårigare killen med skägg möter
Den lilla vithåriga pojken!
Sålt smöret?
Jag måste säga att det är fruktansvärt komiskt hur ett helt land kan lida brist på smör. Det började redan i slutet på oktober när de norska affärerna plötsligt blevt varse om att smöret började att ta slut. Efter det började man införa ransonering på smöret i butiker.
Kan ni tänka er? Man ransonerar smör i Norge 2011, 70 år efter andra världskriget.
Nu är smöret helt slut i hela Norge och norska myndigheter har tvingats att rucka på lagen om att beskatta överproduktion av mejeriprodukter. Då har jag inte ens nämnt att Norge har ett företag som ahr monopol i stort sett på hela mejerimarknaden. Tine heter dem och de bestämmer allt, är mjölken slut hos Tine då får norrmännen ingen mjölk eller smör!
Vad beror smörbristen på då?
Dels det jag nämnde ovan, att endast ett företag producerar merparten av allt smör. Man importerar 0 mejeriprodukter från omvärlden i stort sätt för att inte rubba den norska mejeriindustrin, som uppenbarligen inte tycks fungera. Till sist det mest komiska, det finns tydligen någon trendig bantningskur som säger att man enbart skall äta massvis med fett, därför har ett helt gäng 40+ i Norge länsat butikerna på smör och hamstrat upp obscena mängder smör.
Ännu mer komiska uttryck tar det sig när norska tullen grep en rysk man igår för att försöka smuggla in 90 ton smör i Norge. Han skulle tydligen ha sålt smöret för över 1000 NOK kilot! Man blir ju mörkrädd!
Men den norska staten har självklart ett ess i rockärmen. Man har även ruckat på principen om 0-import av mejeriprodukter och en order på över 300 000 ton smör från Belgien är på väg denna veckan.
Mina finanstips denna veckan:
Smöra för alla norrmän du ser och erbjud mejeriprodukter, för det lär sälja som smör i solsken. Mer kortsiktig vinst?
Pantsätt hem, hus och vovve och köp aktier i belgiska smörföretag genast, eller gå direkt i fängelse utan att passera gå!
