En gång förlorat inte alltid försvunnet!

Till att börja med måste jag ta på mig dumstruten och lyfta fram min låtsasbroder Jonas och hylla honom för hans unika VM-tips som avslutades med följande topp-tre lag:

Världsmästare: Spanien
Silvermedaljör: Holland
Bronsmedaljör: Tyskland



Behöver jag ens påpeka hur VM slutade i verkligheten? All heder åt Jonas. Själv får jag nöja mig med framgången att nästan fått fram Holland som världsmästare. Det där med Nästan är verkligen ett ord som hör ihop med mig när jag tippar. VM-finalen år 2006 tippade jag att Frankrike skulle slå Italien i finalen med 2-1 och jag uttalade att Zinedine Zidane skulle göra första målet på straff. Minns ni vad som hände? Zidane gör första målet på straff och jag visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen där jag satt i en fotölj nån mil norr om Skepplanda. Senare i matchen gör Italien 1-1 och matchen går till förlängning och jag sitter som på nålar. Smsen trillar in på mobilen om huruvida jag är synsk eller inte... Då händer det! Samme Zidane flippar och sätter skallen i bröstet på Marco Materazzi, rött kort och matchen går till straffar. David Trezeguet blir syndabock när han missar sista straffen för Frankrike. Är det någon mer än jag som inser att Zidane hade fått lägga straff för Frankrike om han inte fått rött kort.

Well vi kan väl kalla det för nära i alla fall.

Ett litet PS i samanhanget är att Diego Forlan inte var VM:s främste spelare som han blev framröstad till, en mycket god tvåa, men Thomas Müller rör ingen. En säsong för Müller i Bayern Münchens A-lag och näst intill landslagsdebutant. 5 mål i VM och VM:s bäste spelare helt klart av en kille som bara är 20 år.

En lovande framtid för herr Müller. Ett bra namn om man tycker om att göra mål för Bayern eller vad säger den gamle gode Gerd Müller om det?


För ungefär 2 år sedan bestämde sig min gamla dator att gå ur tiden för ett tag och all information jag har haft på min dator sedan jag var 11 år var totalt borta, alla bilder, alla skrifter, skolarbeten, musiken.

En smärre katastrof med tanke på vilket minnesarkiv man har samlat på sig genom åren.

Texterna som jag skrivit trodde jag aldrig att jag skulle få se igen, trots att jag en gång drömde om att försöka publicera en av dem.

Så vad händer idag? Jo, jag pratar med en gammal vän Beatrice som upplyser mig om att hon nyligen har hittat gamla texter som jag har skickat till henne för många år sedan. Jag ber henne skicka dem till mig och där var några av de texterna som jag har saknat. Kankse jag har väckt drömmen att åter igen försöka publicera någon av dem.

Det viktigaste är i alla fall att jag har fått tillbaka någonting som är mitt och som betyder väldigt mycket för mig. Tack så mycket Beatrice Staxäng.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0