En lördagsmorgon 1995!
Lördagar har länge varit en speciell dag i många olika kulturer. Som barn är lördagar ofta förknippade med lördagsgodis och veckopeng. För någon annan är det Premier League-fotboll på TV, för en tredje är det V75. För en fjärde är det fest och för en femte är det parmiddag.
För mig har lördagen alltid haft en särställning i livet. Lördagen är känslan av att något speciellt, på lördag infinner sig en känsla av glädje. Det är klart att veckopengen och lördagsgodiset hägrade även för mig när jag var liten. Men om man skall slumpa ut hur en lördag kunde se ut hemma hos familjen Haraldsson 1995 så förstår man vad känslan av glädje bygger på.
Klockan 8 eller halv 9 vaknade jag, i stort sätt alltid varje lördag. Det berodde inte på att jag vaknade vid den tiden av egen maskin i första hand utan att jag vaknade av musik som strömmade från nedervåningen. Ett perfekt sätt att vakna på, en känsla av att vakna med ett leende och energi. Min 3 år äldre syster delade inte riktigt samma uppfattning i den frågan.
Musiken från nedervåningen strömmade från stereoanläggningen som, min vanligtvis lördagspigga, pappa redan varit uppe och redan matat med cd-skivor eller vinyler. För mig innebar det att bara kila ner för trappan och sätta sig i soffan och lyssna en stund. För mamma innebar det att hon gick upp och ner i köket och började förbereda frukost. För min stackars storasyster innebar det att försöka sova igen och krypa ner under huvudkudden.
Vid 9-tiden stod frukosten på bordet och eftersom mamma och pappa alltid åt olika youghurtsorter kunde man ibland få se en rolig syn. Det kändes som att den utspelade sig nästan varje lördag. Mamma hade sina naturella och vaniljyoughurtar och över farsans skål stod det nästan alltid, som jag upplevde det, ett youghurtpaket upp och ner av björnbärssmak. Den hade stått så i säkert tio minuter för att det absolut sista ur paketet skulle nå ut på tallriken.
En känsla av familjetrygghet och rutiner. Man kunde känna igen sig från lördag till lördag och jag uppskattade det, jag värdesatte det då som jag gör nu.
Här kommer ett litet axplock ur hur det kunde låta när man vaknade hemma hos familjen Haraldsson 1995 en lördagsmorgon. Här är de klassiska lördagsmorgonlåtarna:
http://www.youtube.com/watch?v=FbYExvuFwuw <----- Carlene Carter - Every little thing
http://www.youtube.com/watch?v=UuQrh3-wiX4 <------ Celine Dion - Pour que tu m'aimes encore
http://www.youtube.com/watch?v=DEZjJh3QWqM <----- Eros Ramazzotti - Piu bella cosa
http://www.youtube.com/watch?v=nIKwEkXu_CM <----- Wizex - Dansa i månens sken
http://www.youtube.com/watch?v=u7-AixjYBZU <------ Grönwalls - Du har det där som andra saknar
http://www.youtube.com/watch?v=ntH16ByburY&feature=relmfu <---- Streaplers - Jag kan se i dina ögon
Två väldigt vanliga syner hemma hos oss!
För mig har lördagen alltid haft en särställning i livet. Lördagen är känslan av att något speciellt, på lördag infinner sig en känsla av glädje. Det är klart att veckopengen och lördagsgodiset hägrade även för mig när jag var liten. Men om man skall slumpa ut hur en lördag kunde se ut hemma hos familjen Haraldsson 1995 så förstår man vad känslan av glädje bygger på.
Klockan 8 eller halv 9 vaknade jag, i stort sätt alltid varje lördag. Det berodde inte på att jag vaknade vid den tiden av egen maskin i första hand utan att jag vaknade av musik som strömmade från nedervåningen. Ett perfekt sätt att vakna på, en känsla av att vakna med ett leende och energi. Min 3 år äldre syster delade inte riktigt samma uppfattning i den frågan.
Musiken från nedervåningen strömmade från stereoanläggningen som, min vanligtvis lördagspigga, pappa redan varit uppe och redan matat med cd-skivor eller vinyler. För mig innebar det att bara kila ner för trappan och sätta sig i soffan och lyssna en stund. För mamma innebar det att hon gick upp och ner i köket och började förbereda frukost. För min stackars storasyster innebar det att försöka sova igen och krypa ner under huvudkudden.
Vid 9-tiden stod frukosten på bordet och eftersom mamma och pappa alltid åt olika youghurtsorter kunde man ibland få se en rolig syn. Det kändes som att den utspelade sig nästan varje lördag. Mamma hade sina naturella och vaniljyoughurtar och över farsans skål stod det nästan alltid, som jag upplevde det, ett youghurtpaket upp och ner av björnbärssmak. Den hade stått så i säkert tio minuter för att det absolut sista ur paketet skulle nå ut på tallriken.
En känsla av familjetrygghet och rutiner. Man kunde känna igen sig från lördag till lördag och jag uppskattade det, jag värdesatte det då som jag gör nu.
Här kommer ett litet axplock ur hur det kunde låta när man vaknade hemma hos familjen Haraldsson 1995 en lördagsmorgon. Här är de klassiska lördagsmorgonlåtarna:
http://www.youtube.com/watch?v=FbYExvuFwuw <----- Carlene Carter - Every little thing
http://www.youtube.com/watch?v=UuQrh3-wiX4 <------ Celine Dion - Pour que tu m'aimes encore
http://www.youtube.com/watch?v=DEZjJh3QWqM <----- Eros Ramazzotti - Piu bella cosa
http://www.youtube.com/watch?v=nIKwEkXu_CM <----- Wizex - Dansa i månens sken
http://www.youtube.com/watch?v=u7-AixjYBZU <------ Grönwalls - Du har det där som andra saknar
http://www.youtube.com/watch?v=ntH16ByburY&feature=relmfu <---- Streaplers - Jag kan se i dina ögon
Två väldigt vanliga syner hemma hos oss!
I ett vårarnas Italien!
Jag fick en sån härlig känsla igår morse när jag traskade ner till jobbet. Eftersom jag bor på en höjd som sluttar ner mot älvdalen vid Nordre Älv så har jag oftast en väldigt vacker vy framför mig varje gång jag går ner för backen. Denna morgonen var det liksom den där magiska känslan av våren i luften, en helt obeskrivlig känsla av lätthet, syre och blandat med en doft som är svår att förklara.
Ju mer jag promenerar neråt desto mer möts jag av lätt morgondis som ännu inte riktigt tagit sig bort och blir som en liten hinna mot det vackra solskenet. Det finns bara ett ställe till där jag brukar få den här känslan. Den här känslan av att idag kommer att bli en fantastisk dag, man kan känna på luften att idag kommer att bli en varm och vacker dag. Det är i Italien jag har fått den känslan.
I fler år åkte jag på träningsläger om vårarna till först Kroatien i två år och sedan Italien i tre år. Men Italien är verkligen ett land jag är förälskad i. Jag var där första gången 1991 och senaste gången 2007 och jag vill alltid tillbaka.
Vid 3 tillfällen har jag fått uppleva den italienska våren i nordöstra Italien i den lilla turistpärlan Lignano. Lika förförd har jag blivit vid varje tillfälle. Det ligger så mycket i den där känslan som jag beskrev ovan, att få vakna av att solen vill göra dig sällskap i rummet. Att tidigt få gå upp en morgon och känna att idag blir en varm och vacker dag, idag är jag stark. Få ta på sig löparskorna och gå ut och jogga i den behagliga morgonvärmen. En fridfull värme, med en känsla av lätt dis där solen inte riktigt orkat gnugga sig i ögonen än. En känsla av att solen som gått upp är både frisk och stark, men ändå lite morgontrött efter en varm gårdag.
Det är svårt att beskriva en känsla, men vad jag vet är att jag fick den igår morse och den får mig att längta efter varma morgonar i Veneto, i Lignano på en strandpromenad längs Adriatiska havet med de vita Dolomiterna som en mäktig fasad i bakgrunden. Jag vet känslan av att vara på väg till det lokala bageriet och köpa färskt bröd, eller varma rykande små minicalzone som gör en frukost till en av dagens höjdpunkter.
Det underbara Lignano!
Ju mer jag promenerar neråt desto mer möts jag av lätt morgondis som ännu inte riktigt tagit sig bort och blir som en liten hinna mot det vackra solskenet. Det finns bara ett ställe till där jag brukar få den här känslan. Den här känslan av att idag kommer att bli en fantastisk dag, man kan känna på luften att idag kommer att bli en varm och vacker dag. Det är i Italien jag har fått den känslan.
I fler år åkte jag på träningsläger om vårarna till först Kroatien i två år och sedan Italien i tre år. Men Italien är verkligen ett land jag är förälskad i. Jag var där första gången 1991 och senaste gången 2007 och jag vill alltid tillbaka.
Vid 3 tillfällen har jag fått uppleva den italienska våren i nordöstra Italien i den lilla turistpärlan Lignano. Lika förförd har jag blivit vid varje tillfälle. Det ligger så mycket i den där känslan som jag beskrev ovan, att få vakna av att solen vill göra dig sällskap i rummet. Att tidigt få gå upp en morgon och känna att idag blir en varm och vacker dag, idag är jag stark. Få ta på sig löparskorna och gå ut och jogga i den behagliga morgonvärmen. En fridfull värme, med en känsla av lätt dis där solen inte riktigt orkat gnugga sig i ögonen än. En känsla av att solen som gått upp är både frisk och stark, men ändå lite morgontrött efter en varm gårdag.
Det är svårt att beskriva en känsla, men vad jag vet är att jag fick den igår morse och den får mig att längta efter varma morgonar i Veneto, i Lignano på en strandpromenad längs Adriatiska havet med de vita Dolomiterna som en mäktig fasad i bakgrunden. Jag vet känslan av att vara på väg till det lokala bageriet och köpa färskt bröd, eller varma rykande små minicalzone som gör en frukost till en av dagens höjdpunkter.
Det underbara Lignano!
Spela kubb!
För er som bor i Kungälv, har ni säkert redan sett att jag driver en idé om att starta upp en kubbturnering i Kungälvs stad. För er andra vill jag berätta att jag för närvarande gör en praktiktjänst på utvecklingsenheten i Kungälvs kommun, som en del av min utbildning. Personligen har jag alltid brunnit för min hemkommun och haft många idéer om hur man skulle kunna utveckla den och göra den till en bra kommun att bo i.
I februari kom jag på idén att varför inte skapa ett gemenskapsevenemang där alla kommunens invånare får en chans att delta. Hur hittar man en form för det? Möten som påbjuds av kommuner brukar i regel tyvärr vara någonting som gemene man negligerar och de som kommer dit är oftast de som redan är intresserade.
Det gäller att sticka ut när man gör någonting, ta till nya idéer och tankar. Hur kan man hitta en mötesform där alla kommunens invånare oavsett kön, ålder, funktionshinder och etnicitet kan delta? Hur kan man hitta en mötesform där gemenskapen, mötet mellan människor och trivsel står i centrum och mixa den med att låta människor komma nära föreningslivet, näringslivet och politiken?
Min tanke är att man kan spela kubb tillsammans. Ingen är för gammal eller ung eller är för fysiskt hindrad för att kunna vara med och spela kubb på något sätt. Kan vi dessutom utnyttja den fina miljön som finns i Kungälv är det bara positivt.
Kubbturneringen är till för alla, men skall gynna de som kanske inte syns, de som drabbas av fördomar, de som vill men kanske inte alltid kan. Kubbturneringen skall gynna föreningslivet, för föreningslivet är många människors naturliga kontakt med andra människor. Föreningsliver bär på den gemenskapen som är till nytta för hela kommuners utveckling.
Kan vi träffas allihopa och spela kubb tillsammans och ha trevligt för ett gott ändamål, då tycker jag och flera med mig att vi skall satsa på det.
Kungälvs kommun kan bli en kommun där det är kort väg mellan invånarna och politiker, mellan människor och människor och där föreningsliv, näringsliv och kommunen kan stå tillsammans. Kubbturneringen är ett inspel i arbetet på vägen dit. Får kubbturneringen tillåtelse av kommunen kommer jag göra mitt yttersta för att det skall bli ett toppenarrangemang, det lovar jag!
http://www.facebook.com/events/300974903296324/ <------ Kungälvs Kubbiadens facebooksida!
http://www.kungalvsnyheter.com/2012-03-24-kubbturnering-planeras-i-kungaumllv.html <---- Reportage om Kungälvs Kbbiad!
Med vinden i håret!
I februari kom jag på idén att varför inte skapa ett gemenskapsevenemang där alla kommunens invånare får en chans att delta. Hur hittar man en form för det? Möten som påbjuds av kommuner brukar i regel tyvärr vara någonting som gemene man negligerar och de som kommer dit är oftast de som redan är intresserade.
Det gäller att sticka ut när man gör någonting, ta till nya idéer och tankar. Hur kan man hitta en mötesform där alla kommunens invånare oavsett kön, ålder, funktionshinder och etnicitet kan delta? Hur kan man hitta en mötesform där gemenskapen, mötet mellan människor och trivsel står i centrum och mixa den med att låta människor komma nära föreningslivet, näringslivet och politiken?
Min tanke är att man kan spela kubb tillsammans. Ingen är för gammal eller ung eller är för fysiskt hindrad för att kunna vara med och spela kubb på något sätt. Kan vi dessutom utnyttja den fina miljön som finns i Kungälv är det bara positivt.
Kubbturneringen är till för alla, men skall gynna de som kanske inte syns, de som drabbas av fördomar, de som vill men kanske inte alltid kan. Kubbturneringen skall gynna föreningslivet, för föreningslivet är många människors naturliga kontakt med andra människor. Föreningsliver bär på den gemenskapen som är till nytta för hela kommuners utveckling.
Kan vi träffas allihopa och spela kubb tillsammans och ha trevligt för ett gott ändamål, då tycker jag och flera med mig att vi skall satsa på det.
Kungälvs kommun kan bli en kommun där det är kort väg mellan invånarna och politiker, mellan människor och människor och där föreningsliv, näringsliv och kommunen kan stå tillsammans. Kubbturneringen är ett inspel i arbetet på vägen dit. Får kubbturneringen tillåtelse av kommunen kommer jag göra mitt yttersta för att det skall bli ett toppenarrangemang, det lovar jag!
http://www.facebook.com/events/300974903296324/ <------ Kungälvs Kubbiadens facebooksida!
http://www.kungalvsnyheter.com/2012-03-24-kubbturnering-planeras-i-kungaumllv.html <---- Reportage om Kungälvs Kbbiad!
Med vinden i håret!
Så slutar Allsvenskan 2012!
Förra året tippade jag Allsvenskan väldigt tidigt och jag tippade Helsingborgs IF som vinnare. Helsingborg tog kommandot direkt redan från start och tog SM-guldet, så nu när jag skall tippa i år blir det bara svårare. Jag kan inte räkna med att jag skall kunna leva upp till förra årets rätt. Dessutom har mitt favoritlag IFK Göteborg gjort en jättesatsning inför årets säsong. Därför är det ju svårt att inte bli färgad nu när jag skall tippa och låt mig bli meddragen i den hysterin som runt Göteborg just nu.
Här kommer i alla fall min version av herrallsvenskan i fotboll 2012. Såhär tror jag att den kommer att sluta:
1. Helsingborgs IF
2. IFK Göteborg
3. IF Elfsborg
4. Malmö FF
5. Kalmar FF
6. BK Häcken
7. AIK Solna
8. Göteborgs AIS
9. Mjällby AIF
10. Djurgårdens IF
11. Örebro SK
12. Åtvidabergs FF
13. IFK Norrköping
14. Gefle IF
15. GIF Sundsvall
16. Syrianska FC
Det blir alltså Helsingborgs IF igen. Varför? Jo, för att de har kommit 2:a och 1:a två säsonger i rad, trots att spelare har försvunnit i mängder har man hela tiden lyckats med att hålla samma standard. Helsingborg som kollektiv är oerhört svårslaget och jag har sett dem spela både hemma och borta de sista åren. Ett lag där alla springer hela tiden. IFK Göteborgs satsning resulterar i det stora silvret. De ställer ett lag med stor potential på benen, men Helsingborgs rutin och samspel väger tyngre än Göteborgs just nu. De två lagen kommer att finnas i toppen i år bara för att de är svårslagna. Ingen av lagen kommer att ha de största och snyggaste vinsterna, men de kommer att förlora minst gånger.
Lag som Elfsborg och Malmö FF kommer att spela rolig fotboll och ta fina vinster, men de hängande huvudena och ojämnheten kommer att bli deras straff.
Jag vågar tippa Helsingborg som vinnare två år i rad, trots att inget annat lag har lyckats med det sen Djurgården gjorde det i början på 2000-talet.
Här kommer i alla fall min version av herrallsvenskan i fotboll 2012. Såhär tror jag att den kommer att sluta:
1. Helsingborgs IF
2. IFK Göteborg
3. IF Elfsborg
4. Malmö FF
5. Kalmar FF
6. BK Häcken
7. AIK Solna
8. Göteborgs AIS
9. Mjällby AIF
10. Djurgårdens IF
11. Örebro SK
12. Åtvidabergs FF
13. IFK Norrköping
14. Gefle IF
15. GIF Sundsvall
16. Syrianska FC
Det blir alltså Helsingborgs IF igen. Varför? Jo, för att de har kommit 2:a och 1:a två säsonger i rad, trots att spelare har försvunnit i mängder har man hela tiden lyckats med att hålla samma standard. Helsingborg som kollektiv är oerhört svårslaget och jag har sett dem spela både hemma och borta de sista åren. Ett lag där alla springer hela tiden. IFK Göteborgs satsning resulterar i det stora silvret. De ställer ett lag med stor potential på benen, men Helsingborgs rutin och samspel väger tyngre än Göteborgs just nu. De två lagen kommer att finnas i toppen i år bara för att de är svårslagna. Ingen av lagen kommer att ha de största och snyggaste vinsterna, men de kommer att förlora minst gånger.
Lag som Elfsborg och Malmö FF kommer att spela rolig fotboll och ta fina vinster, men de hängande huvudena och ojämnheten kommer att bli deras straff.
Jag vågar tippa Helsingborg som vinnare två år i rad, trots att inget annat lag har lyckats med det sen Djurgården gjorde det i början på 2000-talet.
Lite Fredriksk historia!
Min käre vän Fredrik Strandner räddade gamla filer som legat på den datorn som kraschade ihop för mig 2009. Tack vare honom har jag nu lyckats få tag i lite gamla filer som är några av alla de gamla originalfile som jag hade en gång i tiden på min allra första dator.
Jag fann lite smått komiska bilder, som jag tagit i åldern 16-19 tror jag. Det här helt enkelt bara att fejsa att vi alla har haft en tonårsperiod.
Varsågod och le lite för er själva, jag ber om ursäkt för kvalitéen på den tidens digitalkamera.
Kom nu inte och säg att jag inte bjuder på mig själv!
Jag fann lite smått komiska bilder, som jag tagit i åldern 16-19 tror jag. Det här helt enkelt bara att fejsa att vi alla har haft en tonårsperiod.
Varsågod och le lite för er själva, jag ber om ursäkt för kvalitéen på den tidens digitalkamera.
Kom nu inte och säg att jag inte bjuder på mig själv!
Sanslös komiker!
För er som ännu inte har upptäckt den underbare franske komikern Remy Gaillard säger jag bara, passa på att titta nu.
http://www.youtube.com/watch?v=DdAOZg12tOE&feature=relmfu <----- Hans extrema fotbollstalang
http://www.youtube.com/watch?v=MytfhzcSF-Y <---- Eller varför inte hans underbara tolkning av det gamla tv-spelet Mario Kart!
http://www.youtube.com/watch?v=T3nDVZiywnU&feature=relmfu <--- Eller bara hans underbara sätt att provocera människor.
http://www.youtube.com/watch?v=HUll5SnavOw&feature=relmfu <----- För oss i min generation, bara skratta och njut!
http://www.youtube.com/watch?v=DdAOZg12tOE&feature=relmfu <----- Hans extrema fotbollstalang
http://www.youtube.com/watch?v=MytfhzcSF-Y <---- Eller varför inte hans underbara tolkning av det gamla tv-spelet Mario Kart!
http://www.youtube.com/watch?v=T3nDVZiywnU&feature=relmfu <--- Eller bara hans underbara sätt att provocera människor.
http://www.youtube.com/watch?v=HUll5SnavOw&feature=relmfu <----- För oss i min generation, bara skratta och njut!
Vemdalen!
Befinner mig i Vemdalen och åker skidor med den ena halvan av familjen. Jag var här 1997 senaste gången, den gången blev det dock bara endagsbesök. Nu är vi här en vecka och jag kan säga att jag inte minns särskilt mycket från första gången. Den gången var jag 10år och rädd för allt.
14år senare är jag tillbaka och snarare lite för orädd. Det stormar rejält här och framförallt på toppen. Jag skojar inte när jag säger att när vi skulle köra ner för en backe så var det knappt styrfart framåt i början på grund av blåsten. Resultatet är att de två största liftarna är stängda och man kan itne ta sig upp till toppen på det ena fjället. Det irriterande är att vi bor på det fjället där den ena liften är avstängd och för att kunna ta sig upp till våran stuga, måste man komma upp till toppen för att sen åka ner i en lång backe som går förbi utanför stugan. Med andra ord är det omöjligt att ta sig den vägen och vi måste bli hämtade med bil för att ta oss upp till stugan.
Sagt och gjort så tog jag Jonas och Anders på oss uppdraget att försöka hitta en väg hem genom skogen. Well, liften rätt upp snedda genom skogen och ut i avstängd svart backe. För att där inse att vi inte kunde snedda mer. Min idé, vi går upp till toppen. Fy fan, vilken promenad. Genomsvett och med en bit kvar till toppen inser vi att vår lilla promenad är bara att lägga ner. På med skidorna igen, trodde jag. Eftersom ingen åkt i backen på hela dagen så var den ju helt nypistad och ishal i det glatta föret. Där stod jag högst upp av oss tre på det brantaste stället och fick med nöd och näppe på mig ena skidan. Men att försöka få på sig andra skidan, när den hela tiden var påväg ner för backen, var lönlöst. Jag försökte lägga mig ner i lutningen och trycka på mig min skida, men icke. Skidan gled iväg och jag kastade den andra skidan efter och tänkte att jag går ner och hämtar dom.
Då brister det lilla fästet jag har under pjäxorna och kanar hela vägen nerför branten i hög hastighet och på ren is. Jag försökte bromsa mig själv med pjäxorna med resultatet att jag fick ett stort snömoln i ansiktet och att jag började kränga. Jag kunde helt enkelt inte få stopp och ömsom for jag på mage och ömsom på rygg i desperata försök att parrera verkan som försökte dra runt kroppen så att jag hamnade med huvudet före. Det lyckades till slut att få stopp och det precis innan jag var på väg in i skogen bland träden.
Jag kanske skall hitta någon form av mellanting mellan för försiktig och allt för orädd?
Åka kana ner för Vemdalens branter med kroppen istället för skidor är inte att rekomendera.
14år senare är jag tillbaka och snarare lite för orädd. Det stormar rejält här och framförallt på toppen. Jag skojar inte när jag säger att när vi skulle köra ner för en backe så var det knappt styrfart framåt i början på grund av blåsten. Resultatet är att de två största liftarna är stängda och man kan itne ta sig upp till toppen på det ena fjället. Det irriterande är att vi bor på det fjället där den ena liften är avstängd och för att kunna ta sig upp till våran stuga, måste man komma upp till toppen för att sen åka ner i en lång backe som går förbi utanför stugan. Med andra ord är det omöjligt att ta sig den vägen och vi måste bli hämtade med bil för att ta oss upp till stugan.
Sagt och gjort så tog jag Jonas och Anders på oss uppdraget att försöka hitta en väg hem genom skogen. Well, liften rätt upp snedda genom skogen och ut i avstängd svart backe. För att där inse att vi inte kunde snedda mer. Min idé, vi går upp till toppen. Fy fan, vilken promenad. Genomsvett och med en bit kvar till toppen inser vi att vår lilla promenad är bara att lägga ner. På med skidorna igen, trodde jag. Eftersom ingen åkt i backen på hela dagen så var den ju helt nypistad och ishal i det glatta föret. Där stod jag högst upp av oss tre på det brantaste stället och fick med nöd och näppe på mig ena skidan. Men att försöka få på sig andra skidan, när den hela tiden var påväg ner för backen, var lönlöst. Jag försökte lägga mig ner i lutningen och trycka på mig min skida, men icke. Skidan gled iväg och jag kastade den andra skidan efter och tänkte att jag går ner och hämtar dom.
Då brister det lilla fästet jag har under pjäxorna och kanar hela vägen nerför branten i hög hastighet och på ren is. Jag försökte bromsa mig själv med pjäxorna med resultatet att jag fick ett stort snömoln i ansiktet och att jag började kränga. Jag kunde helt enkelt inte få stopp och ömsom for jag på mage och ömsom på rygg i desperata försök att parrera verkan som försökte dra runt kroppen så att jag hamnade med huvudet före. Det lyckades till slut att få stopp och det precis innan jag var på väg in i skogen bland träden.
Jag kanske skall hitta någon form av mellanting mellan för försiktig och allt för orädd?
Åka kana ner för Vemdalens branter med kroppen istället för skidor är inte att rekomendera.
Rätt vinnare!
Kikade på melodifestivalen idag. Det fanns en tid då jag följde den slaviskt och det var en av årets höjdpunkter. Folk kan fortfarande väcka mig mitt i natten och jag kan rabbla alla vinnare fram till år 2004 ungefär.
Jag måste säga att Loreens vinst var något stort. Den låten är faktiskt riktigt, riktigt bra. Tycker att det har hållit lite svajande kvalité på vinnare genom åren, men då blir jag ju bara en av alla de som säger att det var bättre förr. Men det där med Martin Stenmarck? Vad var det för något egentligen?
Nej Loreen och hennes Euphoria växer och växer. Det är ingen låt i benämningen av stordåd och fantastiska texter, men det är heller ingen låt i den kategorin. Den håller sig ändå. All lycka åt henne, jag vill påstå att det finns vinnarpotential i Eurovision för henne.
Frågar man mig vilken den bästa melodifestivalvinnaren genom tiderna är, kan jag nog växla lite. Fast någonstans inom mig landar det nog ändå alltid på Tommy Nilsson och "En dag" som vann 1989. Helt enkelt för att det är en förbannat bra låt och ett oerhört proffsigt framfört nummer. Tommy tar plats på scen och han har pondus i både röst och utstrålning.
Tommy Nilsson
http://www.youtube.com/watch?v=wAKrtSLA_tY&feature=related En dag med Tommy Nilsson i Eurovision 1989, slutade 4:a.
Bubblare här blir ju utan tvekan Carola och hennes stormvind från 1991, med samma motivering som ovan. Från en helt annan kategori måste Claes-Göran Hederströms "Det börjar verka kärlek banne mig" också nämnas. En odödlig och kultklassiker.
http://www.youtube.com/watch?v=_S3YFhlEakg Fångad av en stormvind med Carola, otroligt professionellt.
http://www.youtube.com/watch?v=OkMI1H_in_g Claes-Göran Hederström med sin Det börjar verka kärlek banne mig. Vilken röst på en 22-åring.
Carola i Eurovision 1991!
Lycka till i Eurovision Loreen!
Jag måste säga att Loreens vinst var något stort. Den låten är faktiskt riktigt, riktigt bra. Tycker att det har hållit lite svajande kvalité på vinnare genom åren, men då blir jag ju bara en av alla de som säger att det var bättre förr. Men det där med Martin Stenmarck? Vad var det för något egentligen?
Nej Loreen och hennes Euphoria växer och växer. Det är ingen låt i benämningen av stordåd och fantastiska texter, men det är heller ingen låt i den kategorin. Den håller sig ändå. All lycka åt henne, jag vill påstå att det finns vinnarpotential i Eurovision för henne.
Frågar man mig vilken den bästa melodifestivalvinnaren genom tiderna är, kan jag nog växla lite. Fast någonstans inom mig landar det nog ändå alltid på Tommy Nilsson och "En dag" som vann 1989. Helt enkelt för att det är en förbannat bra låt och ett oerhört proffsigt framfört nummer. Tommy tar plats på scen och han har pondus i både röst och utstrålning.
Tommy Nilsson
http://www.youtube.com/watch?v=wAKrtSLA_tY&feature=related En dag med Tommy Nilsson i Eurovision 1989, slutade 4:a.
Bubblare här blir ju utan tvekan Carola och hennes stormvind från 1991, med samma motivering som ovan. Från en helt annan kategori måste Claes-Göran Hederströms "Det börjar verka kärlek banne mig" också nämnas. En odödlig och kultklassiker.
http://www.youtube.com/watch?v=_S3YFhlEakg Fångad av en stormvind med Carola, otroligt professionellt.
http://www.youtube.com/watch?v=OkMI1H_in_g Claes-Göran Hederström med sin Det börjar verka kärlek banne mig. Vilken röst på en 22-åring.
Carola i Eurovision 1991!
Lycka till i Eurovision Loreen!
Föreläsning!
2008 började jag studera statsvetenskap vid Högskolan i Halmstad. Långt innan det trodde jag att jag aldrig någonsin skulle läsa vidare på högskola. Nu sitter jag här snart 4 år senare med en fil. kand. i statsvetenskap och snart en fil. mag. Idag skall jag dessutom föreläsa för statsvetarstudenter på Högskolan i Halmstad. Drygt 4 år senare skall killen som inte trodde att han skulle börja läsa eller klara av att läsa ett helt program, helt plötsligt föreläsa på egen hand.
För er som följer min blogg och mitt liv, vet säkert att jag bodde i Oslo ett halvår och gjorde min praktik på svenska ambassaden i Oslo. Där skaffade jag mig möjligheten att få sätta mig in i frågan, vart går Norge efter 22 juli? Det vill säga, vad har man kunnat se för förändringar i det norska politiska livet och i det norska samhället efter de förskräckliga terrorhändelserna förra året. Det resulterade i en drygt 18 sidor lång rapport till svenska utrikesdepartementet och bygger på intervjuer med viktiga personer ur norska journalistkåren, stortingspolitiker på viktiga tjänster, stortingets president och en väldigt duktig svensk utrikeskorrespondent.
Vart livet för en, det är svårt att veta, men den som lägger ner mödan och intresset får betalning så småningom. Stundom väntar även föredragning för Kungälvs kommuns utvecklingsenhet och igår blev jag även kontaktad av det lokala Utvecklingspartiet att närvara på deras årsmöte och tala om en idé om en stor kubbturnering i Kungälv, som hör och häpna bottnar i det jag tog erfaranhet av i Norge.
Jag måste säga att det är en ära att få möjlighet att prata inför alla dessa människor!
Norges statsminister Jens Stoltenberg, en mycket talande bild!
Till sist ett litet tillägg om Jan Eliasson, jag lanserade honom som den bästa partiledaren för Socialdemokraterna. Tydligen dög han inte på den posten, idag är han nytunämnd vice generalsekreterare för FN. Är det någonting som har gått förlorat i Socialdemokraternas sätt att rekrytera människor? Well, inget ont om Stefan Löfvén som har skött sig klanderfritt än så länge.
Bland det bästa som finns!
Visst blir man glad av en kram? En kram kan betyda så mycket och framförallt har kramar en lugnande effekt. Det spelar ju egentligen ingen roll vem man kramar egentligen för en kram kommer ju oftast väldigt spontant. Det är väldigt sällan man kramar någon som man inte själv är öppen för att krama.
En annan sak som jag alltid har tänkt på är att det finns en slags kulturell tyst överrenskommelse om när en kram är slut. Längden på en kram varierar ju förstås väldigt mycket, beroende på om det är ens flickvän/pojkvän, man/fru, mamma/pappa, syster/bror, vän/nära vän, bekant/obekant, osv...
Däremot så är det där med kramens slut som är själva kruxet. För de båda två kramande parterna slutar alltid att kramas samtidigt, generellt sett. Det är ju aldrig så att man talar om för varandra, "Hörru du! Den här kramen är nog slut nu". Utan den tysta överrenskommelsen infinner sig alltid om när en kram tar slut.
Ibland infaller den ju lite olika hos de båda kramarna och då går det ju att tolka känslan av att den ene inte förstår att den andre inte vill kramas mera. Ett negativt exempel, du kramar en människa för att vara artig men som du egentligen inte är särskilt förtjust i. Då är det oftast jobbigt om den personen håller kvar lite längre när man själv vill avsluta kramen. Tankar om ifall den personen tror att ni är mer vänner än vad du egentligen känner att ni skall vara. Eller att den personen på något sätt känns obehaglig eller påträngande.
Sen har vi den där andra varianten som kan få en hel dag att skina upp. Människan du träffar, dejtar eller på något sett intresserar dig för. Om ni två kramas och ni inte riktigt har det uttalat om det finns ett etablerat intresse. Då kanske du slutar kramas lite tidigare för att inte verka påträngande och du är kanske lite osäker över om det är ok. Då tar den andre personen över kramen och håller kvar en liten stund till och kanske hjälper till med att lägga handen på ryggen och ge en lätt smekning upp och ner. Där och då blir det liksom ett normbrott mot den vanliga tysta överrenskommelsen om att kramen är slut. Det är dom kramarna som är de bästa, de är dom kramarna man verkligen minns.
För visst är det underbart att kramas ibland?
En annan sak som jag alltid har tänkt på är att det finns en slags kulturell tyst överrenskommelse om när en kram är slut. Längden på en kram varierar ju förstås väldigt mycket, beroende på om det är ens flickvän/pojkvän, man/fru, mamma/pappa, syster/bror, vän/nära vän, bekant/obekant, osv...
Däremot så är det där med kramens slut som är själva kruxet. För de båda två kramande parterna slutar alltid att kramas samtidigt, generellt sett. Det är ju aldrig så att man talar om för varandra, "Hörru du! Den här kramen är nog slut nu". Utan den tysta överrenskommelsen infinner sig alltid om när en kram tar slut.
Ibland infaller den ju lite olika hos de båda kramarna och då går det ju att tolka känslan av att den ene inte förstår att den andre inte vill kramas mera. Ett negativt exempel, du kramar en människa för att vara artig men som du egentligen inte är särskilt förtjust i. Då är det oftast jobbigt om den personen håller kvar lite längre när man själv vill avsluta kramen. Tankar om ifall den personen tror att ni är mer vänner än vad du egentligen känner att ni skall vara. Eller att den personen på något sätt känns obehaglig eller påträngande.
Sen har vi den där andra varianten som kan få en hel dag att skina upp. Människan du träffar, dejtar eller på något sett intresserar dig för. Om ni två kramas och ni inte riktigt har det uttalat om det finns ett etablerat intresse. Då kanske du slutar kramas lite tidigare för att inte verka påträngande och du är kanske lite osäker över om det är ok. Då tar den andre personen över kramen och håller kvar en liten stund till och kanske hjälper till med att lägga handen på ryggen och ge en lätt smekning upp och ner. Där och då blir det liksom ett normbrott mot den vanliga tysta överrenskommelsen om att kramen är slut. Det är dom kramarna som är de bästa, de är dom kramarna man verkligen minns.
För visst är det underbart att kramas ibland?
Första morgonen!
Underbar känsla att få vakna upp första morgonen i nya lägenheten och låta blicken svepa genom fönstret utan att behöva gå upp. Soluppgången bildar ett rosa skimmer precis i linje med trädtopparna. Ligger som ett bälte som delar himmelen.
Sämre utskit kan man vakna till måste jag säga. Jag säger som i visan. "Det är en solig morgon i södra Bohuslän".
Sämre utskit kan man vakna till måste jag säga. Jag säger som i visan. "Det är en solig morgon i södra Bohuslän".
Då var det på g!
För ganska exakt fyra år sedan flyttade jag ut ur min lägenhet i Kungälv. Då hade jag bott där i ett år i min allra första lägenhet. Första halvåret hade jag delat lägenheten med min vän Marcus Kristensen, andra halvåret bodde jag där helt själv.
Nu fyra år senare står jag åter där och flyttar in i en lägenhet i Kungälv. Idag går det stora lasset! Oj, vad jag har längtat efter den här dagen. För en kille som har flyttat över 10 gånger på 10 år så är det verkligen en underbar känsla att känna att nu, äntligen har jag hittat ett ställe där jag vill bo och där jag kan slappna av i längre än ett år. Nu har jag en punkt att utgå ifrån.
Dessutom måste jag säga att jag är så nöjd med lägenheten. Köket och badrummet är helt nyrenoverat och det känns verkligen lyxigt. Inatt somnar jag i min egen lägenhet igen!
Nu fyra år senare står jag åter där och flyttar in i en lägenhet i Kungälv. Idag går det stora lasset! Oj, vad jag har längtat efter den här dagen. För en kille som har flyttat över 10 gånger på 10 år så är det verkligen en underbar känsla att känna att nu, äntligen har jag hittat ett ställe där jag vill bo och där jag kan slappna av i längre än ett år. Nu har jag en punkt att utgå ifrån.
Dessutom måste jag säga att jag är så nöjd med lägenheten. Köket och badrummet är helt nyrenoverat och det känns verkligen lyxigt. Inatt somnar jag i min egen lägenhet igen!
