Världen förändras!

Varje dag är verkligen lärorik här i Norge. Jag får chansen att träffa så många nya intressanta människor, med mycket erfarenhet och som har mycket att erbjuda kunskapsmässigt.

Idag var jag på mottagning på det svenska residenset och avtackning av den förre svenska försvarsattachén och välkomnandet av den nya. En mycket trevlig mottagning i all sin enkelhet och fyllt med höga officerare från alla möjliga länder. Bland annat den norske kungens officiella sändebud.

För en stund greps mina tankar av den ironiska situation då jag befann mig i ett samtal med Kinas försvarsattaché, och diton från USA, Ryssland, samt Norges chef för marinen. Den situation som för 20-25 år sedan hade varit totalt otänkbar att militära sändebud från dessa länder kan stå och enas och ha ett gemensamt avslappnat och trevligt samtal bara sådär. Det är nog lite som min portugisiska rumskamrat beskrev det "they are the champions league, they are on e more intellectual level."

Det bästa av allt var ändå att de faktiskt visade ett genuint intresse för mig som person och det jag sa. Några var intresserade av min C-uppsats, speciellt kinesen som ville ha ett förtydligande av vad populism är för någonting. Inte så svårt att förstå kanske beroende på hur situationen ser ut i hans hemland. Jag diskuterade även Sovjettiden med den ryske försvarsattachén och en av deras diplomatiska sändebud. Så fantastiskt att alla kan vara så öppna och dela med sig till mig som 24-årig ung svensk.

Världen har förändrats!!!


Sveriges vackraste busshållplats!

Ok den kanske inte är Sveriges vackraste busshållplats, men den är tveklöst en av de absolut vackraste.

Busshållplatsen vid tågstationen i Kristinehamn. Nu heter den säkert något sådant där käckt och smart modernt namn som Resecentrum eller liknande, men själva busshållplatsen med tågstationen som fond.
Enorma trän som fortfarande var gröna och som bildade vackra skuggor över de gula bussarna som snyggt radar upp sig i sned position längs träden. Ett stycke svensk småstadspoesi toppat med att en av bussarna går till "Skymningen".

Är Kristinehamns busshållplats ett stycke svensk småstadsromantik i sitt slag?

Jag borde må hända ha en bättre bild där träden syns... men här är den i alla fall!


Träden börjar åt höger på bilden och fortsätter några hållplatser... Tänk när bussen mot skymningen sakta rullar in under de stora träden!

Jag tippade rätt!

Om ni går tillbaka och tittar på mitt inlägg från tidigare i år om hur fotbollsallsvenskan skall sluta i år, kan ni se att jag tippade ett skånskt lag i topp. Nämnligen Helsingborgs IF!

Vilka vann SM-guldet idag?

Helsingborgs IF!

Grattis!


Värdiga vinnare!

Ibland bara händer det!

Idag var jag på studiebesök på SIVA, ett utvecklingsorgan för norsk forskning och handel. Ett mycket intressant studiebesök som får mig att tänka att Sverige har mycket att lära av Norge på många områden.

Det som var dagens udda händelse var ändå strax innan...

Jag gick ut genom dörren på ambassaden och utanför står en tjej som precis har fixat pass och som sig bör stod hon självklart och granskade sitt nya pass utanför dörren. Ungefär som när man varit hos frisören, att man letar efter första bästa skyltfönster att spegla sig i. 

Av någon anledning gick jag fram till henne och frågade om hon var nöjd med passet, vi började tjata lite om passet och sen kollade jag på klockan och undrade om hon skulle åt samma håll, det vill säga i riktning mot stan. 

Vi gick och började prata om allt och ingenting och hon tjatade på och jag lyssnade, vi gick åt samma håll och jag märkte att vi var på väg i samma riktning. Jag hade ingen aning om vart hon skulle och hon ahde ingen aning om vart jag skulle. Vi följdes åt förbi slottet och upp på Karl Johan och jag tänkte att någon av oss lär ju svänga av snart. Vi går båda åt samma håll och hon frågar "vilken gata skall du till egentligen?", "Övre slottsgatan" svarar jag. "Där jobbar ju jag!" säger hon förvånat.

Jag pekar mot Appollos resebyrå och säger att jag skall till ett ställe alldeles i närheten av den. Jag tittar på trappuppgången breve Apollo och ser att jag skall in där. "Men det är ju här jag jobbar!" säger hon.

Jag tittar lite förvånat på henne och börjar skratta, snacka om ödets ironi. Vi går in i trapphuset och det finns tre möjlighete att gå rakt fram till företagen där, gå in i en dörr till vänster och ta hissen till företagen där, eller att gå till höger och ta hissen till företagen där.

Hon pekar på högerdörren och säger att hon skall gå in där, jag läser på skylten och ser våning 4 hennes jobb, våning 5 SIVA. Vi går in och skrattar som fasen, tar hissen tillsammans hon går av på våning 4 och säger att ja du lycka till med allt och skrattar och jag säger likadant.

Två människor som troligen aldrig kommer att ses igen, men just där och då skulle vi åt precis samma håll, precis samtidigt. Är inte världen väldigt märklig ibland?

En sak som berörde mig!

Jag gör ju min praktiktjänst här i Oslo på svenska ambassaden och jag har inte varit här jättelänge. Men i förrgår när jag satt på jobbet fick jag reda på att ett fartyg som traffikerar Hurtigrutten började brinna ute på havet. närmare 270 människor fanns ombord och fartyget fick åka in i hamn brinnandes...

Det kunde blivit en mycket värre katastrof än vad det blev, men tre människor dog, varav en av de som dog var en 18-årig kille. Han hade börjat som lärling på båten och gjorde praktik. Det var hans allra första resa som praktikant...

Så var det då!

Jag började första klass 1994, det var stort tyckte jag då! Då var man stor och man fick en egen skinnbox att förvara sakerna i och en kritask som jag använde en enda gång.

Men det där som jag verkligen minns, det är de där första skoldiscona! Jag har alltid varit sådan som gått klädd i snygga byxor och skjorta, så även på den tiden. Ett litet avbrott djordes dock i 5-an, 6-an då syrran fick för sig att hon skulle stylea mig, hängbyxor och munktröja... Alla ni som känner mig, tänk er själva vilken mischmasch.

Det fanns en riktigt stor kärlek i mitt liv, hon hade långt, långt brunt hår i stora lockar. Väldigt tidstypiskt för den perioden under 90-talet och hon kunde sjunga som en ängel. När hon sjöng gjorde hond et som för alltid etsat sig i mitt minne, hon stampade med foten i marken för att ta i. Hon var så vacker!

Vad hon hette?




Hon hette och heter Mariah Carey! Hon är förlänge sedan passerat revy i mitt kärleksliv. Men jsut då hade vi ett förhållande jag och Mariah, åtminstone tyckte jag det då! För det var ju så att när man dansade tryckare, som liten knatte på 7-år, blundade jag och lyssnade på Mariahs sång "Without you" och föreställde mig henne med det långa håret. Det var ju henne jag dansade med! Jag dansade med Mariah Carey, tills jag öppnade ögonen. Men där och då med slutna ögon hade vi ett förhållande jag och Mariah.

http://www.youtube.com/watch?v=Hat1Hc9SNwE&ob=av2n <---- där är hon i den stunden där och då! Min Mariah!


En nagel i ögat på Sverige!

Eftersom vi svenskar ständigt är bra på att slå oss för bröstet och anse att vi lever i en så bra, fri och demokratisk stat, så blir det ganska intressant att läsa den statistik som Gallup World Poll har gjort som publiceras i dagens Aftenposten.

Undersökningen är gjord med utgångspunkten om man som invånare känner sig nöjd med friheten att kunna göra vad man vill i det landet man bor i.

Resultatet blev följande:

1. Danmark 96,98%
2. Norge 94,73%
3. Kambodja 93,72%
4. Finland 93,42%
5. Hongkong 92,22%
6. Schweiz 91,90%
7. Australien 91,57%
8. Kanada 91,51%
9. Sverige 91,16%
10. Slovenien 89,60%


En inte helt smickrande 9:e plats för Sverige, framförallt med tanke på hur långt efter vi är från våra Nordiska grannar. En annan intressant notis är att det är nästan uteslutande monarkier på listan.

Ja, man kan säga vad man vill om statistik men inte fasen skall vi väl befinna oss efter Kambodja ett land som fått utstå så mycket hemskt.

Det regnar i Oslo!

När jag kom hit upp till Oslo var det helt underbart väder, det var en bit över 20 grader och väldigt kvavt. Jag svettades som en gnu när jag och Marcus Kristensen bar upp mina saker i lägenheten och solen gassade.

Så gick jag och Gina en promenad på torsdag eftermiddag och hon tjatade på mig att det kommer att börja regna och jag tjatade tillbaka att nej det kommer det inte att göra regnmolnen håller sig över bergen. Det var jättevarmt och ingen av oss hade jacka. 400m kvar till ytterdörren nere på gatan bland all trafik då öppnar sig helt plötsligt hela himlen och haglet bara öser ner tillsammans med regnet. Jag har aldrig sett en hagelstorm hålla på i över 20min konstant. Men det gjorde det och regnet fullkomligen öste ner och gatorna såg ut som vattenrutchbanor. Där blev vi ståendes under en liten bit tak som stack ut och väntade på att det skulle gå över. Förbi oss gick slipsnissar vars skjortor förlänge sedan var genomskinliga och deras stiliga kostymer såg ut att ha tagit skada för livet och människor med hundar som såg ut som dom nyss tagit ett bad.

Jag sa till Gina att hon kunde ställa sig på andra sidan om mig istället så slapp hon stå så nära kanten och det gjorde hon och på marken var det två fotavtryck från hennes skor, det vill säga den enda platsen som fortfarande var torr. Tiden gick och vi ansåg att det nog var bäst att försöka springa hem efter att ha stått där en tre kvart.

Vi sprang hem genom regnet och var genomblöta när vi kom hem, trots de ynka 400m vi sprungit. Behöver jag säga vad Gina sa till mig efteråt? "Vad var det jag sa!"

Sådär har det fortsatt enda sen dess en vecka konstant instabilt väder med regnskurar så man tror att världens hav torkat upp och begett sig till Oslo för att ha världens största party.

Sebastian sa när han kom upp att han föreställde sig Oslo som en ganska tråkig och regnig stad, jag försökte försvara att det minsann var fantastiskt väder några dagar när jag kom. Men visst fan öste verkligen regnet ner hela helgen också... Idag promenerade jag med Sofie och ni fattar inte vilket regn!

Ett paraply är att föredra i Oslo, det kan jag lova er!


Borås släng dig i väggen!

Varför byggde man en mur?

En av föreläsarna på Halmstad Högskola kom med en helt genial förklaring för något år sedan till varför Berlinmuren byggdes. Han är själv tysk och född på 40-talet och uppvuxen i Tyskland.

Han skulle förklara varför Berlinmuren byggdes ur ett Östtyskt perspektiv.

Tänk såhär:

Ett land delas rakt på mitten utan hänsyn till hur människor bor. Ingen har valt sitt medborgarskap med andra ord. Det startas en nation i väst, Västtyskland, som får massor av bidrag och främst inom forskning. Sen har vi Östtyskland som får pengar för att bygga upp en enorm kontrollerande statsapparat.

Människor i Östtyskland lockas av möjligheterna i Västtyskland och folk flyr i miljontals från Östtyskland till Västtyskland. Så även de intellektuella och högutbildade. Östtyskland töms alltså på alla de människor som kan bygga upp landet och utveckla det framåt. Hur skall staten agera? Man försöker stänga gränsen för att förhindra. Men det ger bara en viss inverkan på emigrantionen.

Hur skall staten agera för att inte staten skall tömmas på alla med högutbildning och kunskaper? Man måste upprätta ett fysiskt hinder för att stoppa att landet utarmas totalt på kunskap. Som jag nämnde tidigare för de som läser min blogg. Ett samhälle är precis som din kropp, man kan inte bygga ett samhälle av enbart nötter.

Muren blev alltså ett direkt fysiskt hinder för att bland annat förhindra all utarmning av proffesorer, läkare, forskare etc.

En rätt rimlig förklaring enligt mig och inte så svårt att förstå hur de ledande inom Östtyskland resonerade sig fram till det i så fall. Det gör ju dock inte muren mindre fel för det.

Men förklaringen är genial!


Berlinmuren betydligt lättare att förstå när någon kan förkalra det på rätt sätt!


RSS 2.0