Kvinnomisshandel?

Jag läste runt lite på en flyktigt bekant tjejs blogg och en del människor väljer ju att berätta mera om sin vardag på sin blogg. Personligen föredrar jag att berätta om mina tankar och mina perspektiv.

Hon har i alla fall valt att skriva om sitt eget liv och jag blev fruktansvärt illa till mods när jag läste följande inlägg på hennes blogg:

TORSDAG DEN 17 MARS 2011, KL 21:25
 

 

Rädslan

Att jobba på industri är ingen lätt match, jag längtar tills klockan ska bli 16,00 men samtidigt inte.
Jag vill inte vara kvar på jobbet, jag trivs inte här. Trivs inte med arbetsuppgifterna som innebär att man ska lyfta mer än vad man själv väger. Klockan tickar och det är dags att plocka ihop och sluta för dagen.
Jag klär sakta om i omklädningsrummet i hopp om att inte komma hem för fort! Men jag får inte ta ut på tiden för mycket med tanke på vad som kan hända när jag kommer hem. Det är soligt och jag njuter lite grann av livet medans jag sakta går hemåt!
Sätter nyckeln i låset och upptäcker att ingen är hemma! Härligt, tänkte jag. Kanske några minuter kvar jag kan vara ensam hemma. Kl är 16,15, borde egentligen varit hemma 16,05.
Hoppas han inte upptäcker något, kanske borde diska direkt så han inte kommer på att jag kom hem 10minuter försent! Samtidigt som jag fyller upp vatten och hör jag dörren öppnas.
FAN! Han hann komma hem innan jag ens börjat?! Nu kommer han ifrågasätta varför jag inte ens börjat med maten! Jag fyller på diskmedel och hoppas att han bara ska gå förbi köket och inte ens tänka på att jag inte börjat diska.
Men jag hade fel, han stormar in i köket och skriker på mig! Varför jag inte börjat diska, varför maten inte står på bordet och varför jag fortfarande har mina jeans på mig! Vem jag har varit med, vad jag har gjort, om jag varit otrogen, träffat en annan kille. Frågorna bara vällde ur honom. Stod med gråten i halsen, tittade ner i golvet och svarade kort och tyst – Jag var tvungen att jobba över i några minuter, ingen hjälpte till att plocka ihop. Förlåt!
Vände mig om och fortsatte att diska medans han gick in i sovrummet och smällde igen dörren! Jag skakade av rädsla, som jag alltid gör när jag är hemma tillsammans med han. Vad kommer hända härnäst? Plötsligt så sa det kras, jag råkade tappa ett glas i golvet som gick i tusen bitar! NEJ! Hör hur sovrumsdörren slits upp, känner korsdraget från det öppna fönstret, blundar och försöker tänka mig till en annan plats! Känner en hand på axeln som sliter tag i mig. Några sekunder senare märker jag att jag ligger på golvet, öppnar ögonen och ser en pöl med blod framför mig och hör han stå och skratta, sedan säger: Klarade du inte den smällen så klarar du fan ingenting! Du är värdelös som flickvän, det enda du är värd att vara är en hora.


Vem satte dit Roger Rabbit?

1988 var året då en helt ny genial Disneyfilm såg ljuset. Det tidiga 80-talet hade inte varit Disneys storhetstid direkt för deras tecknade filmer och man beslöt sig för att göra någonting helt nytt för att vinna tillbaka biopubliken och sin status. Man ringde helt enkelt upp två av Hollywoods främsta regissörer Robert Zemeckis och Steven Spielberg och gav de ett unikt projekt att börja jobba på.

Vad var det som var unikt? Filmen, "Who framed Roger Rabbit?".

Vad gör filmen unik? Att det är en spelfilm där tecknade karaktärer interagerar med människor i dels en tecknad värld och dels i verkligheten.

http://www.youtube.com/watch?v=OFCIaMyMORg döm själva resultatet!



Makalöst proffsigt gjort, det går inte att se en enda miss i filmen. De tecknade karaktärerna följer människornas rörelser på ett sätt som får en att känna att det är på riktigt. Man får heller inte glömma bort att filmen är ifrån 1988 och inga, jag menar det, absolut inga datorer användes för att åstadkomma animeringen. Istället är alla animationer ett resultat av 82.000 sammansatta teckningar. Ni som kan eran mediaproduktion vet att det krävs 24 teckningssekvenser för att åstadkomma 1 sekunds film. 

Filmen är först inspelad med människor som i vissa scener agerar mot enkla robotarmar eller ting som lyfts upp av snören eller dylikt. Alla animationer är pålagda helt i efterhand. Resultatet är slående eftersom de tecknade karaktärerna och människorna interagerar på ett mycket trovärdigt sätt. 

Vad gör filmen än mer unik? Disney var tvungna att gå till sina konkurrenter för att fylla ut serien med än mer intressanta tecknade karaktärer, varpå bland annat följande figurer dyker upp i filmen från två helt konkurrerande bolag:




Musse Pigg, Daffy Duck, Snurre Sprätt och Kalle Anka


Förtjänar filmen "Vem satte dit Roger Rabbit" mer uppmärksamhet i Sverige? Ja, det gör den enligt mig. I USA belönades den med 3 Oscars för sina tekniskt avancerade animationer. Har du något brors eller systerbarn som du vill skämma bort med en bra tecknad film? Ge dem "Vem satte dit Roger Rabbit", tänk dock på att den enbart är textad på svenska och inte dubbad, så den som får filmen bör ju ha blivit lite äldre. Humorn i filmen håller främst vuxennivå men är klart sevärd för alla.

Helt enkelt bara ett bra tips från mig!  

Eller som Jessica Rabbit säger i filmen "I'm not bad... I'm just drawn that way!"

Övertro!

Om jag återkopplar lite till förra artikeln så kom jag att tänka lite kring själva begreppet homofobi.

Att vara rädd för Homosexuella. Det är enligt mig en ganska så komisk fobi egentligen och är ju precis som alla andra fobier kopplade till rent psykosomatiska föreställningar om omvärlden.

För vad är det egentligen de som är homofober är rädda för? Det är ju rimligen precis som min fobi för ormar att vara i närheten av ormar eftersom jag är livrädd för att de skall attackera mig och jag känner mig grymt osäker.

Skillnaden mellan Homosexuella och ormar är ju att homosexuella inte är djur utan människor som vem som helst och att ormar är djur och har en instinkt att attackera om de känner fruktan.

De roligaste kommentarerna man får höra av homofober är ju faktiskt.

"Bara de inte ger sig på mig" "Usch vill inte ha de nära" "Tänk om de tittar på mig"

Snacka om att man i så fall har en sanslöst skev föreställning av och övertro om sig själv. Varför skulle en homosexuell man eller kvinna på något sätt vara mer attraherad av dig än en heterosexuell like?

Det är ju som att tro att bara för att en man är homosexuell så skulle han helt plötsligt börja intressera sig för mig bara för att han är just man och intresserad av andra män. Jag missar de facto att det är en människa vi talar om som har känslor och för en sexuell upphetsning krävs ju en attraktion som tänds av någonting. Inte går jag själv runt och attraheras av jordens alla kvinnor bara för att de är just kvinnor.

Varför skulle homosexuella män intressera sig mer för mig än vad en heterosexuell kvinna skulle göra? Det skulle ju vara likställt med att jag är en vandrande gaymagnet som sänder ut homosexuella signaler som attraherar homosexuella män. Då bör jag nog mer filosofera kring mitt eget agerande och varandra samt min egen utstrålning om fakta är att jag på allvar tror att jag drar till mig homosexuella män!


Oj, nej Freddy Mercury var homosexuell. Om han hade levt idag, hade jag vågat gå på hans konsert då och försöka få hans autograf? Eller skulle han per automatik direkt känna en attraktion till mig för att jag är man och likt de ormar jag är rädda för kanske attackera mig?

PATETISKT!

Anton Hysén Fotbollssverige 1-0

Den bästa debattartikeln någonsin!

Jag råkade se en debattartikel. Det var den bästa debattartikel jag har läst. Mannen är rakt igenom ett geni!


”Jag vill sälja min dotter som slav- vad anser prästerskapet om det?

 

Öppet brev till Yngve Kalin, och alla präster som har undertecknat uppropet mot välsignelseakt för samkönade par.

 

   Hej. Jag lyssnar till era kloka ord, men har fortfarande några frågor som jag tror ni kan hjälpa mig med.

    Jag tänkte sälja min dotter som slav (2:a Mosebok 21:7). Vad anser ni vara ett skäligt pris?     

    I 3:e Mosebok 24:44 står det klart och tydligt att jag får äga både manliga och kvinnliga slavar från ett grannland. En vän till mig hävdar att det bara gäller slavar utanför EU – vem av oss har rätt?

   En annan vän till mig arbetar på Hemköp och insisterar att arbeta om söndagarna. Jag är helt på det klara med att han måste dräpas (2:a Mosebok 35:2), men är jag moraliskt ansvarig för att göra detta själv?

   Varje gång jag bränner en oxe som offer vet jag att detta ger en doft som behagar Herren (3:e Mosebok 1:9). Problemet är att grannarna klagar, så går det kanske lika bra att grilla en stor biff?

   En av mina vänner menar att även om det är en vederstyggelse att äta skaldjur (3:e Mosebok 11:10), så är homosexualitet värre (3:e Mosebok 18:22). Vem av oss har rätt, eller är det lika illa?

   Jag är närsynt, så jag går ju självklart inte i kyrkan då jag inte får närma mig Guds altare när jag ser dåligt (3:e Mosebok 21:20). Nu är jag bjuden på ett bröllop, och jag undrar om det är ok om jag står i vapenhuset.

   Många av mina bekanta går till frisören och klipper håret på sidorna och rakar skägget i kanterna. Detta är ju en synd enligt 3:e Mosebok 19:27. Hur bör de straffas?

   Mina barn har börjat träna i Malmö FF, men i 3:e Mosebok 11:7-8 står det att man inte skall röra vid rester av en död gris, så jag undrar om jag skall kräva av Malmö FF att använda plastboll?

   Mina Barn sa dessutom emot mig en gång förra veckan, och jag undrar om jag verkligen måste stena dem till döds vid stadens port, (5:e Mosebok 21:18-21) eller om jag lika gärna kan göra det hemma i trädgården?

   Min morbror har en bondgård i Bjärred och han envisas med att odla både potatis och vete och syndar ju då mot 3:e Mosebok 19:19.

   Hans fru är inte mycket bättre eftersom hon går klädd i kläder som är gjorda av mer än ett tygmaterial (vanligan en blandning av bomull och polyester). Han har också den fula ovanan att svära mycket. Är det verkligen nödvändigt att vi samlar HELA Bjärred för att stena dem (3:e Mosebok 24:10-16) Eller går det lika bra att bränna dem till döds på ett familjebål som vi brukar med människor som sover i samma säng som sina släktingar (3:e Mosebok 20:14)?

   Jag vet att ni har gått på djupet på alla dessa frågor, och jag ser fram emot tydliga svar. Ett stort tack till er rakryggade präster som visar att Bibelns ord är oföränderliga!

 

Rickard Söderberg


Karaktäristiskt!

När jag lämnar Halmstad i juni månad efter dryga 3 år här nere så är det ju vissa udda fenomen som har satt sina spår. Sådant som händer och bara är typiskt för livet här och som man aldrig reflekterar över.

Här kommer ett antal saker som varit karaktäristiskt för mitt liv här nere och vissa saker kommer man ju att sakna och en del andra saker kan ju vara skönt att slippa istället.



Att bo breve Östras Bröd. Bageriet som ligger på andra sidan gatan som bakar bullar och bröd på kvällar och nätter. Att sitta uppe sent en torsdagskväll med den franska balkongen öppen för att få ta del av kanelbulledoften som sipprar ut från bageriet.




Pizzeria Capri. Troligtvis den godaste Pizzeria jag har ätit på i Sverige, där man också kan upptäcka att kvalité inte alltid behöver vara så dyrt. Min stående beställning av Pizza Pollo med extra oxfilé som en av killarna som jobbar där har gjort mig uppmärksam på att jag är den enda i staden som gör den beställningen. Vilket innebär att han vet precis vem det är som är på väg dit när den beställningen är gjord över telefon.




Kareokekvällar på Hotell Mårtenson (ja, varenda människa stavar med ett S här nere). Toppen av de trevliga kvällarna där är när Kareokeledaren klappar mig på axeln efter stängning och tackar mig för att jag var där och sjöng innan han går hem för natten.

Den stående korv med brödbeställningen på Maxi efter avslutad lektion. Jag och Torbjörn Sandebert är nog bland de två största stammissarna där, vilket är rätt roligt med tanke på att Torbjörn varit vegetarian i säkert 10 år och jag fick vara med att vittna hans övergång tillbaka till kött. Min stående beställning på En fransk hotdog med vatten och Torbjörns beställning på två kokta med bröd och en liten läsk. De senaste veckorna har jag dock gott över till Torbjörns exempel fast med två grillade med bröd och vatten. Ibland har Pontus Nilsson införlivats i våra traditioner.

Att vakna upp på morgonen av att man hör skottlossning. Ibland kan jag förstå hur det kan ha låtit i Sarajevo runt 1994-1995. Halmstad har ju ett skyttekompani här och när militärerna övar så ekar det över hela staden och de verkar inte följa normal dygnsrytm. 

Fotbollstisdagar med Marcus Kadfors. Nu har vi visserligen bara blivit tre stycken än så länge men den traditionen lär vi hålla vid liv till i juni. Det har blviit ett stående inslag på kalendern och en rolig punkt i vardagen.

Löpturerna längs Nissan. Otaliga gånger har jag kännt det som ren reinkarnation att bara få ta sig ut på den stigen en stund och springa eller gå med musik i öronen. Gärna sent på kvällen, eller som när Caroline påpekade att jag inte var riktigt klok efter att hon varit här, jag gick gått ut en promenad ensam vid 1-tiden på natten genom den kolsvarta bokskogen.

Den unkna doften av malt och nybryggd öl som bryggeriet släpper ut på kvällarna i den andra delen av stan. Det luktar kort och gott djurfoder!





Det finns mycket jag hade kunnat nämna men detta är saker som jag starkt förknippar med Halmstad och mitt liv här.

Dags att inse att nya rutiner och ett nytt liv är på väg att ta form.

Jag är ju inte riktigt samma människa idag som när jag kom hem för 3 år sedan.

Fruktansvärt!

Det är verkligen så att man får deja-vuer från Tsunamikatastrofen i Thailand och Indonesien när man vaknar upp och sätter på tv-n idag. Mina tankar är hos Sebastian idag vars flickvän befinner sig i området och med hela Japans folk. Han har ännu inte fått kontakt med henne och jag hoppas verkligen han får det under dagen så att han kan stilla sina tankar.

Det värsta av allt är att det är inte helt över än, fortfarande finns stor risk för kärnkraftverk att läcka eller explodera!

Alla tankar till folket i Japan och alla andra länder som kan tänkas drabbas när tsunamivågorna sveper över Stilla Havet just i detta nu!


Vattenmassorna som drar in och sveper med sig allt!

intressant utfall!

Vi hade en övning i datorprogrammet SPSS idag på högskolan och vi frossade i statistik insamlade av statsvetarna på Göteborgs Universitet. De flesta valde av oss att kika på den kommunala statistiken som finns att tillgå.

Jag inriktade mina undersökningar på utbildning och och medelinkomster varpå jag fann svaret att Danderyds kommun är väldigt outstanding i Sverige med att drygt 50% av invånarna är universitets/högskoleutbildade och medelinkomsten på ett år för invånarna i Danderyd ligger på ungefär 400000:- om året. Jämför det med snittet i landet på drygt 12% universitets och högskoleutbildade och medelinkomsten 225000:- om året.

Ett annat intressant utfall var att Lund och Uppsala som har drygt 45% högutbildade respektive drygt 33% högutbildade endast har medelinkomster på 210000:- respektive 225000:- om året. Det måste ju onekligen förklaras av det höga antalet fattiga studenter i de båda städerna. En annan alternativ förklaring skulle kunna vara att det är vanligt av tradition att utbilda sig i de båda städerna men konkurrensen gör att det är svårt att få bra jobb även med högutbildning.

Kungälv ligger strax över medel på båda. Så det är nog inte så fel att anta eller generalisera lite kring människor från Danderyd om vad de har för socioekonomisk bakgrund. Som Peter Dalle sa "I den stora världen utanför Danderyd där jag bor" eller när han i Yrrol brukar ursäkta sig när han inte riktigt känner tilll typiska medelsvenssonfenomen med kommentaren "Jag är uppvuxen i Danderyd".


Ja, siffrorna är drygt 8 år gamla men förändringen lär inte vara enorm.


Peter Dalle från Danderyd "Tänkte inte på det!"

Grattis Ebba Jungmark!

En helg i september 2001 befann jag mig nere i Kalmar på Götalandsmästerskapen i friidrott. En tävling som är det största man kan tävla i inom friidrott när man är 13-14 år. I tävlingen representerar man det friidrottsförbund man tävlar för och dels är det en individuell tävling och dels så läggs summan av friidrottsförbundens tävlandes resultat ihop till poäng, vilket sedan ger ett slutgiltigt segrande friidrottsförbund.

Just den helgen 2001 befann sig en riktigt bra årgång friidrottare från Göteborg på väg ner till Kalmar i en buss tillsammans med alla tävlande för Göteborgs friidrottsförbund som lyckats klara kvalgränserna till tävlingen och fick äran att representera friidrottsförbundet.

Den bra årgången som jag talade om var den årgången jag själv tillhör och det är 1987. Där var vi fyra stycken aktiva som var outstanding i våra respektive grenar då det begav sig. Jag som tog hem guldet på 800m, Johanna Ahlm som tog detsamma på tjejsidan, Kwame Amoateng som var både sprinter och längdhoppare som jag tror plockade hem två guld och Ebba Jungmark hopperskan som jag dock inte minns om hon hoppade till sig något guld i just den tävlingen, jag tror att hon gjorde det.

Hur som helst motsvarade vi alla förväntningarna under just den helgen då himlens vädergudar grinade mer än vad de gjort på 100 år kändes det som. Passande nog för min del heter ju arenan Fredriksskans. För övrigt den enda arenan jag har tävlat på med svarta löparbanor, som inte varit kolstybb då vll säga.


Fredriksskans arena i Kalmar



Vad gör Kwame Amoateng idag? Det vet jag faktiskt inte, jag vet dock att han inte tävlar i friidrott. Men, han var i alla fall med och spelade upp GAIS i Allsvenskan senast de kvalade upp och har åtminstone minst en säsong bakom sig i fotbollsallsvenskan.


Kwame Amoateng

Johanna Ahlm: Låter det namnet bekant så är det inte så konstigt eftersom hon är en av landets i särklass främsta handbollspelare. Hon har spelat i Sävehof och har flera SM-guld i bagaget och är idag proffs i Danmark och missade ju tyvärr tjejernas underbara EM-silver i december på grund av skada.


Johanna Ahlm

Det är dock Ebba Jungmark som jag vill rikta ett stort grattis till! För nu söndagen 6:e mars, efter att i flera år haft en friidrottskarriär i skuggan av Emma Green, fick hon sitt internationella genombrott på allvar som höjdhopperska när hon klarade 1.96m och knep ett brons som vilket också blev Sveriges enda medalj vid friidrotts-EM i Paris. Den enda av oss fyra som fortfarande håller på med friidrott och som nu verkligen har lyckats. Hur kul som helst för dig Ebba. Jag har ingen aning om hon minns att hon och jag blev utvalda att representera Göteborgs friidrottsförbund vid invigningen på Götalandsmästerskapen i Kalmar en regnig helg i september 2001, hon bar flaggan och jag bar skylten. Jag vill i alla fall bara gratulera henne till medaljen på friidrotts-EM och jag gläds verkligen med Ebba.


Ebba Jungmark

Ett litet intressant tillägg är väl att hennes nuvarande tränare Emil Predan också satt med på bussen ner till Kalmar i september 2001 och att han också var outstanding i främst längdhopp, dock tillhör han årgång 1988. Vi två har dessutom fått samma tränarstipendium för goda tränarinsatser av Göteborgs friidrottsförbund.


Så vilket gäng vi var på den bussen. Det är inte för inte när man ser vad de andra har presterat och att man ställer sig själv frågan, vad kan jag åstadkomma i mitt liv? Skall man gå efter omen så lär det ju bli någonting bra i alla fall!


Så mycket på en gång!

Helt plötsligt börjar hjulen att rulla på i livet och ett nytt liv ser ut att börja ta form. Mycket hänger i luften just nu och jag får tacka någon form av högre makt för att jag är en fixare som lyckas ordna upp situationer.

Men utan alla vänner och familjen skulle det självklart inte gå, tack för att ni finns allihopa!

Mamma, Jan-Olof Jigfors, pappa, Monica Haraldsson, syrran, Rickard Junkvist, Leon Junkvist, Lisa Stoltz, Marcus Kristensen, Daniel Nordin, Sebastian Fälth, farmor och farfar, Marcus Filipek, Hans Bengtsson, Nicklas Håkansson, Kazuki Iwanaga, Marcus Kadfors, Torbjörn Sandebert, Linn Zetterström-Persson, Johan Östh, Erik Larsson, mormor, Patrik Eriksson, Patrik Söderström, Christian Thomasson, Anders Soovik, Pontus Nilsson, Erik Hahr, Anton Landenmark, Joel Schäfer, Fredrik Hilmersson, Fredrik Strandner, Henrik Christiansson, Jonny Lindmark, Linn Bergersen, Jonas Dahlin, Morgan Sundin, Stefan Igerud, Elsa Kordys mfl.

Tack för att ni har ställt upp för mig på ett eller annat sätt när jag har behövt det. Det är så sällan man tackar folk för vad de har gjort för en. Tilläggas skall väl göra att det knappast är en rankinglista utan ni som är nämnda vet om varför ni nämns. Det finns fler som skulle kunna nämnas men då kan listan göras riktigt lång, som sagt ni som står här vet om varför ni står där!

Än en gång tack så mycket för eran hjälp!

RSS 2.0