Karaktäristiskt!

När jag lämnar Halmstad i juni månad efter dryga 3 år här nere så är det ju vissa udda fenomen som har satt sina spår. Sådant som händer och bara är typiskt för livet här och som man aldrig reflekterar över.

Här kommer ett antal saker som varit karaktäristiskt för mitt liv här nere och vissa saker kommer man ju att sakna och en del andra saker kan ju vara skönt att slippa istället.



Att bo breve Östras Bröd. Bageriet som ligger på andra sidan gatan som bakar bullar och bröd på kvällar och nätter. Att sitta uppe sent en torsdagskväll med den franska balkongen öppen för att få ta del av kanelbulledoften som sipprar ut från bageriet.




Pizzeria Capri. Troligtvis den godaste Pizzeria jag har ätit på i Sverige, där man också kan upptäcka att kvalité inte alltid behöver vara så dyrt. Min stående beställning av Pizza Pollo med extra oxfilé som en av killarna som jobbar där har gjort mig uppmärksam på att jag är den enda i staden som gör den beställningen. Vilket innebär att han vet precis vem det är som är på väg dit när den beställningen är gjord över telefon.




Kareokekvällar på Hotell Mårtenson (ja, varenda människa stavar med ett S här nere). Toppen av de trevliga kvällarna där är när Kareokeledaren klappar mig på axeln efter stängning och tackar mig för att jag var där och sjöng innan han går hem för natten.

Den stående korv med brödbeställningen på Maxi efter avslutad lektion. Jag och Torbjörn Sandebert är nog bland de två största stammissarna där, vilket är rätt roligt med tanke på att Torbjörn varit vegetarian i säkert 10 år och jag fick vara med att vittna hans övergång tillbaka till kött. Min stående beställning på En fransk hotdog med vatten och Torbjörns beställning på två kokta med bröd och en liten läsk. De senaste veckorna har jag dock gott över till Torbjörns exempel fast med två grillade med bröd och vatten. Ibland har Pontus Nilsson införlivats i våra traditioner.

Att vakna upp på morgonen av att man hör skottlossning. Ibland kan jag förstå hur det kan ha låtit i Sarajevo runt 1994-1995. Halmstad har ju ett skyttekompani här och när militärerna övar så ekar det över hela staden och de verkar inte följa normal dygnsrytm. 

Fotbollstisdagar med Marcus Kadfors. Nu har vi visserligen bara blivit tre stycken än så länge men den traditionen lär vi hålla vid liv till i juni. Det har blviit ett stående inslag på kalendern och en rolig punkt i vardagen.

Löpturerna längs Nissan. Otaliga gånger har jag kännt det som ren reinkarnation att bara få ta sig ut på den stigen en stund och springa eller gå med musik i öronen. Gärna sent på kvällen, eller som när Caroline påpekade att jag inte var riktigt klok efter att hon varit här, jag gick gått ut en promenad ensam vid 1-tiden på natten genom den kolsvarta bokskogen.

Den unkna doften av malt och nybryggd öl som bryggeriet släpper ut på kvällarna i den andra delen av stan. Det luktar kort och gott djurfoder!





Det finns mycket jag hade kunnat nämna men detta är saker som jag starkt förknippar med Halmstad och mitt liv här.

Dags att inse att nya rutiner och ett nytt liv är på väg att ta form.

Jag är ju inte riktigt samma människa idag som när jag kom hem för 3 år sedan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0