Ett stycke professionalism

1993 var ett sådant där kaosartat år i melodifestivalen. Telefonomröstningen hade ju ännu inte införts, utan det var jurygrupperna som fortfarande enbart satte poäng på låtarna, trodde alla! Tills programledare trion Triple & Touch, med en gipsad Lasse Kronér för övrigt, avslöjade mitt under sändningen att folket skulle få ringa in och rösta dessutom. Juryns röster lades fram och vinnaren hos juryn var Nick Borgen med "We are all the winners", uppbackad av friidrottarna Erica Johansson (längdhopp), Frida Johansson (400m häck) och Maria Akraka (800m) i kören. Hade 1992 års regler gällt det året hade alltså Nick Borgen fått vara segrare, men icke! Folket fick som sagt rösta och alla vet vi väl att fyra unga killar från Partille och Kungälv drog det längsta strået och inledde sen en makalös storhetsperiod som höll sig hela 90-talet. Arvingarna vann med "Eloise".


Från vänster: Erica Johansson, Maria Akraka, Nick Borgen och Frida Johansson


Arvingarna då det begav sig

Det var till och med så att där jag växte upp fick man liksom göra en distinktion, antingen så gillade man Arvingarna eller så gillade man Roxette främst. "Alla killar" gillade Roxette och "alla tjejer" och jag, tydligen också min vän Patrik Söderström som jag har fått veta i efterhand, gillade Arvingarna. Det finns en väldigt talande bild i Göteborgspostens Grafittisidor från 1995. Grafittisidorna är för alla ickegöteborgare ungdomssidorna i Göteborgsposten. Hur som haver är där en bild ifrån ett utsålt Kungälvsparken där Arvingarna står i sina scenkläder omsvärmad av tjejer som tittar på dem, precis så som fotografen bad dem att göra. Det finns bara en person som på allvar sticker ut i den bilden, det står en liten kort kille rakt framför med kritvitt hår och pottfrilla som stirrar rakt in i kameran. Självklart är denna klantskalle, jag själv!



För att då knyta ann till rubriken ovan så är det egentligen inte varken 1-an eller 2-an som jag vill lyfta fram den här gången. Det är kvinnan som kom på plats nummer 3. Körsångerskan Pernilla Emme slutade på tredjeplats med kanonlåten "I dina ögon". Några har kanske hört den, men notera vilken makalös röstkapacitet som den korta lilla kvinnan besitter, vilket register! Visserligen sjunger hon i halsen, vilket kan irritera en del men OJ! En annan intressant detalj är ju att det är orkester med och en dirigent (Curt-Erik Holmkvist). När Pernilla väl laddar inför den tredje refrängen och tonartshöjningen så går hon fram till dirigenten och tar fram ett glas vatten och dricker en klunk för att ladda halsen för en rejäl tonartshöjning. Sen bränner hon till slut av refrängen utan dess like. Ett rent stycke professionalism, och om inte annat så kaxigt att helt sonika gå och dricka ett glas vatten mitt under låten. Det hade aldrig hänt idag i melodifestivalen då är allt är så minutiöst inövat. Men titta i alla fall på det här klippet och njut av det spontana sättet hon visar när hon går fram till dirigenten. Någonting som Filip och Fredrik helt har missat bland alla sina klipp och sina 100 höjdare.

http://www.youtube.com/watch?v=1mLzBED_iBg <---- Pernilla Emme - I dina ögon 1993

Kommentarer
Postat av: Christian

Oj, vilka minnen det väcker! Jag var Roxette definitivt. Det var bättre förr. Riktigt orkester, kanonlåtar i melodifestivalen. Roxette var bra. G-P i broadheet.

Allt kanske inte var bättre som t ex kläderna?

Pernilla är väl körtjej på liseberg numer?

2011-04-29 @ 14:20:28
Postat av: Fredrik

Det stämmer att hon är körtjej på Liseberg nu för tiden, så jag lär ju se henne i sommar när jag jobbar :)



Kläderna kan man ha lite si och sådär åsikter om... allting lär ju inte gå till historien som snyggt precis... men kombinationen Pernillas udda utseende och det klädvalet är väl att betrakta som en kanske inte helt lyckad kombination ;)

2011-04-29 @ 15:09:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0