Tynar bort...

Det är så overkligt att se en människa som alltid varit så frisk och aktiv sjunka ihop till en så liten svag människa. Åldrandet drabbar oss alla och det går fort. En människa man älskar kan bli så svag och bara bli en skugga av den människa den en gång varit. Att betrakta en människa och se hur svag denne har blivit...

Tänk att livet går i tre faser, en utvecklingsfas, en livsfas och en tillbakagång. Så overkligt men samtidigt så sant. När tillbakagångsfasen blir så tydlig är det först då man förstår att den finns. Man kan aldrig tänka sig själv i samma sammanhang men likväl finns den där.

Livet är lika orättvist som rättvist.


Livets utveckling är egentligen bara en enda lång uppförsbacke på väg mot den oundvikliga nerförsbacken.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0