Min idol, han jag såg upp till!
Jag har många idoler, men bara en verklig idol som jag har haft direkt personlig koppling till.
Erland Christiansson är min stora idol. Vem var han då?
Han var en man som alla talade väl om och som jag aldrig har hört någon säga ett ont ord om. Det var han som för en stund kunde bli alla barns idol, när han helt plötsligt kunde stanna när han var ute och gick och såg några barn som behövde hjälp. Han var en person som alltid försökte hjälpa till och satte andra människor i första rummet och legitimerade lycka i andra människors lycka.
En vardagshjälte och filosof som kunde spara sångtexter i plånboken och läsa dem för sig själv i svåra stunder. En person som alltid satta rättvisa först och inte accepterade orättvisor. En socialdemokrat av den gamla skolan som endast kunde bli förbannad om folk pratade politik i hans omgivning. Politik var någonting som inte skulle diskuteras på kalas eller liknande.
Erland Christiansson för mig är personen jag kröp upp breve i sängen när jag var liten och läste tidningen med. Det var han som berättade allt för mig om Andra världskriget och varför folket i Afrika svälter, vad olja, diamanter och guld innebär för världsekonomin. Tack vare honom kunde jag alla världens länder när jag började andra klass och i stort sett alla huvudstäder. Det är tack vare honom som jag har ett sånt brinnande intresse för samhällsfrågor. I en lång förlängning är det tack vare honom jag har en Fil Kand i statsvetenskap.
Han har påverkat mig att bli den person jag är och många av de intressena jag har. Utöver det lärde han mig gå, han lärde mig simma och knyta skorna. Utan honom hade det tagit längre tid för mig att lära mig många saker.
Erland Christiansson var min morfar och dog när jag bara var 9 år gammal. I 9 år påverkade han det som kommer att bli resten av mitt liv. Han påverkade inte för att han ville påverka mig, han påverkade mig för att jag ville bli påverkad av honom. För jag såg upp till min morfar, jag ville vara som honom.
Någon dag innan han skulle läggas in på sjukhuset för det som kom att bli hans sista tid i livet, tog han med mig, min syster och mina kusiner på cirkus. Han ville aldrig tillåta sig själv att vara sjuk, han älskade livet. Inga sjukdomar skulle få hindra honom, trots att han var jättesjuk!
Min morfar Erland Christiansson dog 1996. Idag skulle han ha fyllt 90år.
Morfar, jag hoppas att du är stolt över mig.
Ja Fredrik Precis sådan var han, Din Morfar. Han lyckades sätta så stor prägel på dig trots att ni bara kände varandra i 9 år. Men det var sådan Morfar var................Alla Barn och Gamlas Vän. Han var absolut Närvarande i Mötet och så otroligt nyfiken, intresserad, förundrad över allt han var med om. Dessutom som du så sant säger, sjukdom på honom?! Javisst fanns den där, men han ville så mycket att han försökte tränga undan den och vara stark hela tiden, dessutom fanns det ju andra människor som var sjuka och dom hälsade han på för dom hade det jobbigt. Jag tror säkert att morfar var både ensam, rädd och skräckslagen många gånger, men han belastade oss aldrig med dessa känslor, allt för att han brydde sig så otroligt mycket om sina nära och kära. Jag är Så Stolt över att ha haft Erland Christiansson till min Älskade Pappa, att få haft äran att fått lära känna honom och han är fortfarande min Store Beskyddare. Jag är Så Stolt över att Du och Anna har just Erland som morfar, att ni har fått lära känna Just Honom <3<3<3 Han finns för Alltid i mina Tankar och i mitt Hjärta, Varje Dag.
