fredriksperspektiv

Är inne i en riktigt stressig period i livet just nu... jag hinner inte stanna upp i mina tankar speciellt mycket. Då blir tågresorna till Halmstad något slags avbrott... Jag kan ju liksom inte ta mig av tåget.

3 dagar i veckan sitter jag på Kungälvs kommun och arbetar, 2 dagar nere i Halmstad för skolan, sitta skriva hemma på kvällarna, träna barn i friidrott. Visst jag gillar när det händer saker.

---

Tågresorna blir någon slags filosofi i alla fall. Skriver jag inte på datorn så sitter jag o funderar. Morsan uppmärksammade mig på en rätt kul sak häromdagen.

Det var när jag konfirmerade mig och jag kunde inte sluta att tänka på det när jag satt på tåget idag.

Vår präst Ulf var en väldigt militärisk typ, strikt och allting ordning och reda. utöver det var han väldigt trevlig och han kunde släppa på strikheten ibland. Han hade arbetat som fältpräst nere i Bosnien bl.a. under de tuffa åren med svenska FN-soldater vill jag minnas. han hade nog ganska många intressanta samtal.

I alla fall så var det ju så att man var tvungen att gå i kyrkan ett visst antal tillfällen innan man konfirmerades. Vid ett tillfälle var det en ung präst vid namn Martin Lindh, som var inne på slutet av sina präststudier, som skulle hålla i en gudstjänst. En ganska späd kille med glasögon, filosofiskt lagd och med den grövsta av småländska man kan tänka sig. En kille som ligger och rabblar Skillingaryd för sig själv 20 gånger innan han somnar.

Den här killen var i vart fall väldigt överambitiös och förde någon slags filosofisk monolog med sig själv, samtidigt som han hade blicken mot skyn och sa "Jesus sa ni skall äta av mitt kött och dricka av mitt blod... och då menade han inte att man skulle äta på honom, utan äta av någonting som skulle vara honom... eller som han var i... eller som han var en del av..."! Så kunde han fortsätta på sin breda småländska, total noll struktur i det han sa och jag är kanske inte alltid helt diskret när jag börjar skratta åt saker. Självklart började jag ju att imitera honom också för övriga i sällskapet som satt breve.

---

Vid nästa konfirmationsläsningstimme frågade Ulf oss om söndagens gudstjänst med Martin Lindh. Frågan kom till mig och jag svarade på samma sätt som Martin själv hade sagt det. Den normalt så strikta och välartade Ulf började nästan grina av skratt. Han kände ju trots allt till honom.

Efter en ganska urartad lektion föreslog Ulf att jag skulle få läsa en bibeltext på söndagens familjegudstjänst nere i Kungälvs stora kyrka. Om jag får läsa den som Martin Lindh gör, sa jag. Ulf tyckte det var en kanonidé för o liva upp lite bland mestadels pensionärer.

När gudstjänsten väl kom var det jag som klev upp i den lilla predikstolen och började läsa ett längre bibelstycke på bredaste småländskan. Folk tittade runt sig, ingen fattade om jag skämtade eller inte. Ulf kunde inte hålla sig för skratt så han vände sig mot väggen i sina prästkläder. Jag började förstås filosofera kring texterna precis så som Martin brukade göra, vilket gjorde det hela väldigt bisarrt.

På vägen ut ur kyrkan skrattade vi gott... vem satt på sitta bänkrad och tittade märkligt på mig?

Blivande prästen Martin Lindh!


Inne i Kungälvs kyrka och det röda podiet där jag stod och läste.

All cred åt den underbare prästen Ulf!