fredriksperspektiv

Det är inte lätt att förstå att någon som är så liten kan påverka en så starkt. Lilla nyfödda Hannes får kämpa redan från start i livet. Det sägs att ett hjärta inte är större än en knuten näve. Föreställ er då det lilla, lilla hjärtat på nyfödda Hannes. Att få se en så liten, liten människa ligga där med de minsta andetagen, med den minsta kroppen, det fick mig att brista.

Men jag vet att min sy
ster är en stark människa! Det är klart att Hannes måste ha ärvt hennes envishet!

Den känslan av samhörighet med Anders som uppstod när han satt där och höll lilla Hannes små fingrar, den vet jag att vi båda kände. Anders du förstår hur mycket jag värdesätter dig och hur du är som en familj för mig!

Till min syster och hennes Anders och eran son, min systerson och Leons lillebror.

Ni finns så nära mitt hjärta allihopa och tanken på att något skulle kunna hända er går rakt in hos mig.

Tänk när Hannes fyller 5 år om några år och ni kan berätta att han redan de första dagarna av sitt liv vunnit den största kampen av alla!

När jag var liten umgicks vi väldigt mycket med en familj, där herrn i huset arbetade med att sälja vattensängar. Jag råkade kika på deras hemsida igår och såg att de nu firar 25-årsjubileum.

Men då, från 1987 och framåt var det högmodernt med vattensängar. Oj, vad avundsjuk jag var varje gång vi åkte hem från dem. Jag ville ju också ha en vattensäng. Det var ju trendigt att ha vattensäng också. Ytterst få som hade det, men det fanns några stycken. Jag var lika imponerad varje gång.

Idag däremot träffar jag ingen som har vattensäng längre. Varför dog den trenden ut? Jag vill minnas att man införde förbud i hyreshus att inneha vattensäng om man bodde högre upp än andra våningen. Vilket man kanske kan förstå, att få hål i en vattensäng är ju kanske som att tigga om fuktproblem.

Sen ska vi väl inte prata om hur det är att bädda en vattensäng. Efter att ha liggat en kväll så är det dags att bädda om. Madrassen flyttar ju sig hela tiden. För den som inte tycker om att bädda, är kanske inte vattensängen något att rekommendera!

Men jag har nog byggt upp en förkärlek till vattensängen i alla fall. Tänk att somna i en säng som formar sig efter mig själv varje gång. Dessutom är det ju fortfarande lite tufft! Eller är det?

För er som inte har sett filmen "A woman in red", rekommenderar jag filmen med att lyfta fram scenen när Gene Wilder skall ha sex med filmens sexiga kvinna. Problemet är ju att det är en vattensäng. Det går med andra ord sisådär.

Början av vattensängsscenen!

Han kommer gåendes mot dig. Redan i din första anblicka slås du av flera saker. Han klär sig troligtvis i skjorta, säkert i någon starkt lysande färg. Frisyren är en flirt med hur killarna i Duran Duran hade sett ut i mitten på 80-talet. Troligtvis formad av frisyrgelé, trots att det finns både vax och paste som är bra mycket populärare att använda.

Alltså redan i första anblicken har han utmärkt sig som en person som sticker lite utanför mönstret. Vad slås du av mer?
Han har en speciell gångstil, väldigt präglad av den idrott han utövat aktiv under större delen av sitt liv. Lätt på tå, med rak hållning och med fötterna vridna i riktningen 10 i 2 för varje steg han tar.

Troligen är han också den där killen som kommer att heja på dig helt spontant och troligtvis le när han gör det. Trots att han sticker ut och ser förunderlig ut, får han dig förhållandevis snabbt att känna dig väldigt trygg i hans sällskap. På något sätt lyckas han lägga er på samma nivå och få er båda att känna att ni har rätt att prata.

Dock skall man inte låta sig luras, för troligen kommer han avbryta dig i några meningar. Eftersom att prata med andra människor är någotning han verkligen älskar och att samtal får miljontals tankar att snurra i huvudet på honom. Ge honom ett ord, en ort eller vad som och associationerna har redan startat i hans huvud innan du har hunnit säga ord nummer två. Det kan tyckas att han är en översittare som gärna vill tala om att han kan allt. Fast för de som känner honom, vet det att det enbart handlar om en kobrasnabb tankekedja som mynnar ut i ord likt en enärmad bandit på Danmarksbåtarna när man vunnit. Du kommer alltså väldigt fort få en intensiv samtalspartner som kommer att föra samtalet framåt och in på nya vägar. Där står du inför ett val, skall du hålla dig till bilden av översittaren eller skall du enbart haka på hans sätt att blanda seriöst samtal med skämt som associerar till det han nyss sagt. Beroende på ditt val, kommer din uppfattning att präglas redan där. Redan i det första mötet har du bestämt dig om vad du tycker om honom.

Eftersom det är en väldigt komplex människa, som samtidigt är väldigt enkel att umgås med, kommer ditt första val att bli jobbigt för dig. För om han nu är den där översittaren som du tycker, slås du ständigt över hur brutalt ärlig han faktiskt är hela tiden. Du kommer att ha oerhört svårt att veta hur du skall bemöta honom eftersom du redan börjat kika på alla olikheter och saker som sticker ut, ur en negativ aspekt. Pusslet kommer därför inte att gå ihop när han är snäll, rolig, ärlig och konstig på samma gång.

Somliga köper det, andra gör det inte och stannar kvar i den där fasen där de faktiskt inte kan bilda en ordentlig uppfattning om vad de faktiskt tycker om honom.
-----------------------------------------------------------------------------------------

För de människor som köper hans intensiva sätt och hans sätt att vilja visa omvärlden sitt sätt att se på världen, öppnas oftast också ett helt nytt sätt att se på världen. Även om du själv inte delar hans synsätt, kommer du att slås över hur han tänker.

Kan man klä sig som om det vore 1987 idag? Kan man gilla dansbandsmusik, hårdrock, techno, rock, synthmusik och schlager på samma gång?

Har han verkligen inte en baktanke med sin stil att vara rätt fram och säga saker. Är det verkligen så att han är så ärlig och säger vad han faktiskt tycker?

Kan det faktiskt vara så att han kan bli väldigt harmonisk och lugn? Han som alltid är så intensiv och framåt?

Kan det vara så att han för länge, länge, länge sedan insåg vem han var och insåg vad han tycker om. Är det faktiskt så att han faktiskt känner att han vet vem han är och vill bli omtyckt för den personen han är?

Är han komplex? Fast är han inte samtidigt väldigt lätt att umgås med? Hur går det ihop? Kan det ligga i inställningen av hur man bemöter och uppfattar honom.

---------------------------------------------------------------------------------------

Kort och gott, jag har inget att dölja för någon! Därför är jag alltid den jag är i alla lägen! De människor som tycker om mig, tar mig för precis den jag är. De vet precis som jag hur de skall bemöta mig och hur jag bemöter dem. Därför har vi också väldigt roligt tillsammans!

Vem är han då?

Han heter Fredrik Haraldsson och han tycker om människor som är sig själva i hans sällskap och låter honom få vara precis den han är!

I en av de mest rafflande slutstrider i Allsvenskan genom tiderna är inte IFK Göteborg med. Innan säsongen tippade jag ju IFK Göteborg som tvåa i tabellen och jag likt många andra ryktes med i hysterin kring alla nya värvningar IFK hade gjort inför säsongen.

Jag hade också tippat Helsingborg som slutsegrare i år igen. De valde att kicka Conny Karlsson som tog dem till SM-guld förra året. Helsingborg är alltså inte med i toppen i år. Med andra ord inga rätt för mig!

Däremot hade BK Häcken chansen in i det sista. Nu kan man fortfarande komma 2:a med lite tur imorgon. Men att jämföra spelarlöner och förutsättningar mellan BK Häcken och IFK Göteborg är som att jämföra ett engelskt topplag med ett engelskt bottenlag.

BK Häcken hade inte gjort några dyra och spektakulära nyförvärv den här säsongen. De hade satsat på sina ungdomar och de grabbar som de förlitat sig på under flera år, kryddat med någon ny här och där. Häckens laguppställning på pappret skall egentligen inte få någon att darra. Dock kan ingen räkna bort att Häcken tycker om att spela fotboll och har en fantastisk tränare.

I IFK Göteborg går det runt spelare med över 100000:- i månaden, spelare som alltså skall vara för 100000:- bättre varje månad än många Häckenspelare. IFK Göteborg däremot är på väg mot sin sämsta säsong sedan man var på väg att ramla ur Allsvenskan 2002. Vad kan man säga då?

I Blåvitt finns en stor samling spelare som hellre bryr sig om sina löner och hur de själva skall få glänsa så mycket som möjligt. IFK Göteborg är inget lag, de är i många avseenden ett gäng överbetalda primadonnor som hade fått sitta på bänken i Häcken på grund av sin inställning.

Alla hör förstås inte in under den kategorin, men i mångt och mycket är det summan av insatsen denna säsongen. Lika illa det är som att ha för många chefer på ett företag, kan man heller inte ha för många chefer i ett lag. Det måste finnas en eller max två tydliga chefer i laget. Nu finns det flera spelare som alla vill vara chefer, bestämma, glänsa och göra sitt!

Snälla IFK Göteborg, jag ber er! Behåll Hannes Stiller en säsong till och åk på konferens och internutbildning till andra sidan Göta Älvbron.

Grattis BK Häcken till en fantastisk säsong! Det är ni väl värda!

Vi människor är rätt så intressanta skapelser egentligen. Vi försöker hela tiden förstå vår tillvaro och för att få den förståelsen använder vi alla de mänskliga egenskaper vi besitter. Det vill säga vi söker en mening med precis allting.

Om vi möter på någonting nytt, så sorterar vi medvetet eller omedvetet in det nya i ett fack och försöker sedan förstå fenomenet eller föremålet. Det vill säga om vi möter på en ny människa som beter sig på ett visst sätt, då tar vi direkt fram våra mallar av olika människotyper som vi besitter. Därefter gör vi en bedömning av personen vi möter och skapar oss direkt en uppfattning om den här personen. När vi sedan har hittat mallen för personen, söker vi likheter i rent triviala företeelser för att få vår mall bekräftat.

Det vill säga, om vi uppfattar en människa som motbjudande eller äcklig, så söker vi genast leta bland de triviala företeelser som den människan gör för att bekräfta bilden som motbjudande och äcklig. Exempelvis han går äckligt, han klär sig äckligt, han rör sig obehagligt, personen kan egentligen ta sig för vad som helst som egentligen är rent trivialt och som säkert många andra människor gör likadant, men det blir på sätt och vis lite äckligare.

Blir vi kära i en person, då har vi en mall för den personen och vi söker bekräftelser av vår mall genom att analysera dennes triviala företeelser. Det vill säga, hon är så fin när hon sover, hon nyser gulligt, hon stryker så gulligt genom sitt hår, hon går fint, hon är charmig när hon tar på sig sin jacka.

Ni förstår min poäng. Vi är rätt roliga ändå, att vi söker triviala likheter efter mallar för att förstå vår omvärld.

Med den logiken skulle jag egentligen kunna ställa mig och betrakta det krig som just nu pågår vid MAXI:s, i Kungälv, godisavdelning. Lösgodiset kostar 2,90 hg och då skall alla ha. Det vill säga mängder av människor av alla sorter som skall ha godis för att det är billigt.

När jag står där och betraktar, skulle jag kunan leta efter en tjej jag ser bra ut och sedan analysera vilket godis hon väljer. Utifrån vad hon väljer för sorter kommer jag att göra en bedömning av människan. Jag vet ju vad jag hade valt för sorter. Med andra ord skulle jag också teoretiskt sätt kunna finna "den rätta" om jag såg att hon gick och plockade någorlunda samma sorter som ajg ahde valt. För då hade vi ju haft likheter!

Låter det idiotiskt? Ja, det är det, men det är ju precis sånna triviala likheter vi letar efter hela tiden för att bedömma vår omgivning. Varför hör vi ihop?

Handen på hjärtat, har du inte blivit bjuden på godis av någon, vid minst ett tillfälle, och kikat ner i påsen och upptäckt att den personen bara har valt "äckligt" eller "konstigt" godis. Har du inte sen för en sekund gjort en liten bedömning av den människan och tänkt, asså är han/hon sån?

Eftersom jag ju då har en slags förkärlek för 80-talet i form av mode, film, musik etc. Tänkte jag kanske visualisera lite sådär ungefär hur drömtjejen hade sett ut, om idag hade varit 1988.

Andrea Elson, från TV-serien ALF! Ingen jättekarriär efter den serien dessvärre, så man kan ju undra vad hon gör idag?

Det står 0-4 till Tyskland och andra halvlek har knappt börjat. Sverige hade redan tidigt i matchen åkt på 0-2 på samma sätt som för 6 år sedan i fotbolls-VM.

Den gången precis som gårdagen, stod svenskarna på hälarna tidigt i matchen. Vilket tyvärr är ett vanligt fenomen när det gäller svenska landslaget. Vi såg det mot England i EM i somras, vi minns matchen mot Holland borta, förlusten mot Danmark som gjorde att vi missade fotbolls-VM 2010.

MEN!!!

När klockan börjar visa 61 minuter då vaknar helt plötsligt Sverige till! Det var verkligen en enda lång känsloexplosion igår som kom ur mig när jag skrek rakt ut! När Rasmus Elm på halvvolley prickar in 4-4 när man inte trodde att det var möjligt.

Själv sittandes i TV-soffan kommer ett sådant manligt vrål som bara uppstår när det är Fotboll och när Stefan Holm klarade 2.37 och tog OS-guldet i höjdhopp 2004.

Alla ställer sig frågan? Hur kunde det hända? Hur kunde matchen ha två olika ansikten? Först 0-4 och sen 4-4. Förlora ena halvleken med 0-3 och vinna den andra med 4-1.

Första halvlek:

Det finns två väldigt goda förklaringar till varför Tyskland kör över Sverige i första halvlek. De orsakerna heter först och främst Philip Lahm och den andra heter Jerome Boateng.

Gjorde de mål igår? Nej! Men väl framspelningar.

Tyskland är ett extremt passningsskickligt och aggresivt lag, med spelare som lika lätt kan kliva uppåt i banan, som neråt i banan. Innermittfältet och mittlåset är såpass säkert att de kan kliva upp och ner, när helst de behagar.

Men tillbaka till herrarna jag nämnde ovan, ytterbackarna! Tyskland spelar med två extremt aggresiva ytterbackar som alltid kliver högt upp i banan och nästan alltid finns med i speluppbyggnaden. Kika på repriserna av tysklands mål och notera hur mycket Philip Lahm är inblandad i det som till slut blir mål.

När du har så offensivt lagda ytterbackar som är så skickliga, då kan de både yttermittfältarna Marco Reus och Thomas Müller kliva ännu högre upp i banan, eller ta löpningar rakt in på djupet i det svenska försvaret.

Det gör att Tyskland i varje anfall nästan alltid har två-tre spelbara spelare i offensiva positioner. En forward, en yttermittfältare och en offensiv innermittfältare. Helt plötsligt måste Sverige hålla reda på minst fyra spelare och som om inte det räckte står det skyttar från mittfältet på andra sidan eller en mittback högt upp, beredd på att när som helst ta en retur.

Tror ni mig inte? Se repriserna igen. Philip Lahms inblandning i spelet. Hur mittbacken Per Mertesacker kliver upp och gör ett mål genom att panga in en retur.

Hur kommer det sig att Sverige vände matchen? Sverige bytte in aggresiva och offensiva spelare som tvingade de tyska ytterbackarna att stå längre ner i banan och faktiskt agera backar.

Det första målet kommer sig av att Kim Källström slår en pass på en spelare i världsklass, Zlatan Ibrahimovic! Ett sånt mål hade kunnat komma när som helst under matchen. Det är något som bara händer när det finns en sådan spelare på plan.

Det andra målet? Sveriges ytterback Mikael Lustig börjar helt plötsligt agera som Philip Lahm och vips, så gör han mål och Sverige har 2-4.

Tredje målet då har Sverige börjat agera precis som Tyskland gjorde i andra halvlek, man är aggresiva högt upp i banan och med mycket folk och spelet byggs från ytterback. Det finns mängder med olika spelalternativ och Sverige kopierar Tysklands 2-0-mål, när Sverige gör 3-4.

4-4 då kommer det än en gång från kanten med spelalternativ och det kommer inte bara en våg utan tre vågor, eftersom det finns svenska spelare som står redo att ta retur.

Tror ni mig inte? Studera matchen!

För övrigt anser jag att Behrang Safari inte platsar i ett svenskt landslag. Varför? Jo, för att han inte klarar av att spela det spelet som Philip Lahm spelar.

Min poäng, varje framgångsrikt landslag kräver sin offensiva och aggresiva ytterback som kan erbjuda spelalternativ.

Roland Nilsson och Roger Ljung i USA 1994!

Erik Edman i EM 2004!

 

Erik Edmans precis inlägg på Henrik Larsson i en kross av Bulgarien 2004!

Lilian Thuram i VM 1998 för Frankrike!

 

Lilian Thuram tog på egen hand Frankrike till VM-final 1998 från sin högerbacksposition, i semifinalen mot Kroatien.

Fabio Grosso i VM 2006 för Italien!

Fabio Grosso nyckelspelare i VM 2006, som Italien vann. Grosso satte den sista avgörande straffen!

Tror ni mig inte? Kika runt lite på youtube. En eller två riktigt bra aggresiva ytterbackar där spelet börjar och som erbjuder spelalternativ, det är den enklaste vägen till framgång!

Visst är det så att man hela tiden växer upp, mognar, eller utvecklas helt beroende på vad man talar om. Man gör det hela tiden och man märker det själv. Men man märker aldrig brytpunkterna! Det vill säga när ens preferenser förändras. För visst finns brytpunkterna där hela tiden, för hur annars kan man förklara följande:

...det fanns en tid...

....När min Nalle var en vän som kunde tänka och ge mig de svaren som jag vill höra....

....När jag tyckte att Belle (skönheten) i Skönheten och Odjuret troligen var den bästa tjejen på hela jorden och att hon och Sofia Källgren kunde vara samma person...

....När en utav legogubbarna kunde bli precis som mig och vara mig i alla de äventyr som utspelades i min legostad och kunde utföra alla möjliga saker...

....När det var självklart att farsan kom och kröp ner hos mig på lördagsmorgonarna eller vice versa och vi låg och pratade musik och allt möjligt...

....När det kändes som att man hade vart i en avlägsen stad, när jag åkte till Diseröd (7km bort)...

...När jag tyckte att Ulf Brunnberg i rollen som Ragnar Vanheden i Jönssonliganfilmerna var världens häftigaste snubbe...

Då har någon kulturnisse eller kulturtant på Kulturella Biblioteket i Stockholm, som kommit på den briljanta idén att rensa ut alla Tintinböcker ur hyllorna på biblioteket.

Motiveringen: "De ger en nidbild av samhället, de är skrivna på en tid som beskriver en kolonial syn".

Men visst har Kulturella Biblioteket bestämt sig för att det skall vara en standard för barnböcker så är det ju bara att rensa då! Men det skulle vara kul att se den som vågar rensa ut Pippi Långstrump från hyllorna med!

Hennes pappa var ju "Negerkung" för Kurrekurredutterna! Det är väl lika mycket nidbild i så fall? Men nejdå, Astrid Lindgren kan man ju inte gå lös på, hon är ju svensk nationalskald!

Är inte det dubbelmoral så säg?

Ännu roligare är det ju någonstans att man tidigare har försett alla Tintinböckerna med ett förord om att man hade en annan syn på samhället då. Vilka barn läser förord till böcker?

Jag läser knappt förord till böcker! Jag tror snarare att lika lite som barn påverkas av ett förord, påverkas barn av den samhällsskildring som kulturnissarna på Kulturella Biblioteket anser att Tintinböckerna speglar.

Varför tror jag det?

Jo, för att böckerna är inte skrivna i ett syfte att trycka ner människogrupper, utan är skriven i en annan tidsanda. Eftersom Tintin hela tiden reser, möter han på folk från andra länder och i böcker måste alltid någon vara korkad. Då kanske det blev en torkad turkisk man för att han just då befinner sig i Turkiet. Eller finns det inga korkade turkar?

Barn har inte förmågan att värdera samhällsbeskrivningar och tänka ideologiskt om det inte är direkt uppenbart och rakt utskrivna värderingar som uttrycks. Böckerna handlar om Tintin, Milou, Kapten Haddock osv... Det är de karaktärerna man minns, kommer ihåg och fokuserar på ur Tintinböckerna och filmerna. Man fokuserar inte på perifiera personer. Det är ju inte direkt så att Tintin himself uttalar åsikter om korkade turkiska män.

Läser man Tintin får man ju snarare uppfattningen att Dupont och Dupont är jordens mest korkade män. De är två franska män som alltid går i kostym och plommonstop och är de mest korkade franska byråkrater som världen har skådat. De två karaktärerna driver ju hejdlöst med fransmän.

Dessutom får man lära sig att Kapten Haddock är en alkoholiserad båtkapten som är på gränsen till sammanbrott och svär som en borstbindare.

Tintin han jobbar som journalist och har knappt skrivit ett ord i hela sitt liv i någon tidning. Där borde nog Moderaterna istället gå in och sätta censur då det i så fall skulle lära barn att det finns människor som kan resa jorden runt med sitt jobb utan att lyfta ett handtag!

Men visst Kulturella Biblioteket i Stockholm, rensa ut Tintinböcker ur biblioteken och ta samtidigt med er Pippi-böckerna och Nicke Nyfiken med för den delen. Den handlar ju om en kolonialman som adopterar en apa och tar med sig honom till stan!

Samla sedan ihop böckerna och bränn alla på ett offentligt bokbål utanför biblioteket. För att visa vad ni tycker om böcker som inte speglar rätt samhällsbild!

Det luktar Nazityskland fast tvärtom om Kulturella Biblioteket. Där rensade man också bort all historiskt skriven litteratur som inte passade in i det samhället man levde i.

Poängen är... Man blir inte rasist av att läsa Tintinböcker, man blir rasist av den uppväxtmiljö man har där människor direkt talar om för en hur ett samhälle skall vara och inte vara och hur man skall värdera andra människor.

Ni jävla dubbelmoralister, förlåt svordom, till kulturelit som sätter er på höga hästar och letar efter spöken i klassiska barnverk. Ta då fan råg i ryggen och rensa ut allt eller inse att ni håller på att agera precis som nazityskarna själva gjorde, fast med andra värderingar!

Eftersom jag har haft så väldigt mycket omkring mig i mitt liv, har jag helt enkelt inte haft lusten att skriva. Den där lusten börjar dock så sakta att återvända i takt med att det lugnar ner sig!

Så vad har jag då på hjärtat nu när jag inte har skrivit på länge? Jo, ett riktigt gringubbeinlägg.

Kan ni täka er att det finns mode även i att skriva och säga saker. För några år sedan var det populärt att bara skriva Orka! om allt möjligt. Jag orkar inte, blev kort och gott bara ett konstaterande Orka!

För något år sedan skulle alla gå all-in på allt! Det där lever fortfarande, men inte i den grad som det gjorde för något år sedan. Då skulle alla gå all-in varenda helg och vad man än gjorde skulle man gå all-in.

Det "nya" fenomenet som jag har upptäckt är att folk verkligen vill visa att de kan skriva ordentligt på internet. När man förenklar allt som skrivs nu för tiden och språket blir slarvigare, finns det helt plötsligt de personer som skall visa att det i skrivspråk minsann heter dem och inte dom!

Jösses, säger jag! Det är helt korrekt att det i skrivspråk heter så, problemet är bara att de som skriver ut dem istället gör det FEL!

Alla missar att det finns en ordform till av dom, nämnligen de! Vad folk missar är med andra ord att de används när de befinner sig i subjektform och dem skrivs när de befinner sig objektform.

Det heter inte, dem ger mig kärlek! De ger mig kärlek, eller jag får kärlek av dem!

Det heter inte, dem och jag var ute igår, utan de och jag var ute igår.

Tankeregel? Jag vill ge dem... De vill ge mig!

Kan ni se skillnaden? Vilka är det som gör saker? Jo, DE gör saker, Dem är mottagare. Subjekt vs objekt.

Skall det vara så svårt?

Om ni inte kan skriva ut De och Dem rätt i en mening, gör då som som jag och skriv dom. Då är det slarvigt, men det blir i alla fall färre fel!

Ibland måste man inte skriva!

Jag var funktionär på finnkampen igår! Det är lika spännande varje gång man är funktionär tycker jag. Spciellt om man som jag då brukar arbeta i Calling.

Calling innebär att vi tar emot de aktiva innan tävling, går igenom att deras utrustning stämmer, nummerlappar finns och är korrekta och framförallt att de är där. Sedan lotsar vi ut dem på arenan. Det betyder med andra ord att jag i stort sätt träffar alla aktiva friidrottare under en finnkamp exempelvis.

Igår var det Carolina Klüfts absolut sista tävling någonsin. En sådan ära att få dela en liten stund av den med henne. Få vara en del av det där allra sista. Det kan ju aldrig bli något mer än en sista? Därför är det ju alltid unikt. Jag hjälpte henne med hennes utrustning och hon var så grymt fokuserad. Jag verkligen såg på henne att hon hade kunnat borra igenom väggar med bara ögonen om hon så ville.

Jag kunde inte låta bli:

- Carolina jag vill inte störa, men en sista signatur innan din allra sista tävling?

Jag fick inget svar, hon bara reste sig upp och skrev en stilig autograf på mindre än en sekund, bestämt och satte sig lika fort och gick in i sin egen värld igen.

Kommer hon ens att minnas att hon skrev den autografen, några få sekunder av en av hennes livs mest avgörande stunder.

Senare på dagen kom höjdhopperskan Victoria Dronsfield in för att hämta sin mobil som jag hade förvarat åt henne. Dessförinnan hade hon gjort en halvmedioker tävling, med sina mått mätt, ute på höjdhoppsbanan.

Eftersom vi hade TV inne i rummet där vi var såg jag en tjej som inte kunde sluta le inför varje hopp. Leendet blev större och större ju närmare hon kom att starta sin ansats.

Därför sa jag till henne att ingen har nog sett en så lycklig friidrottare någon gång. Med ett så stort leende.

Hennes svar:

- Jag är bara så himla glad att få vara med! Så firade hon av ett minst lika stort leende igen.

Samma tävling, men så helt olika preferenser!

Idag är en sådan dag som jag kommer att minnas resten av livet. Jag hade en idé om att skapa ett projekt för att att bygga socialt kapital i Kungälv, det vill säga skapa känslan av social tillit i ett samhälle mellan människor. Det gör man genom att se till att människor ur alla samhällsgrupper möts och respekterar varandra.

Hur gör man det? Mitt förslag var en kubbturnering, det är både kul och det ställer inga större krav på de som deltar. ingen är mästare i kubb på förhand och alla kan vara med.

Idén gick igenom ett enigt näringslivsutskott, som sa att detta ska vi satsa på. Jag fick helt enkelt arbeta vidare med min idé som praktikant.

Ett tag arbetade jag på Liseberg på 75%, var friidrottstränare på 25%, hade högskolestudier på 100% och arbetade med projektet Kungälv Kubbiad där emellan.

Min chef Patrik kom och sa till mig, Fredrik jag erbjuder dig en anställning som projektledare för Kubbiaden i 3 månader. Klart jag tog den!

Mitt mål var att göra det bästa jag någonsin kunde av min anställning. Mycket finns att säga.

Men idag står 165 personer redo att delta i Kubbturneringen, 21 företag har gått in som samarbetspartners i projektet och fyra förendingar! SVT är på plats och filmar, inklusive Mediatec!

Dessutom har projektet uppmärksammats av Norges utrikesminister Jonas Gahr Støre! Han önskar Kungälvs kommuns invånare stort lycka till i detta arbete att visa att Kungälvs kommun är en kommun för alla oavsett kön, ålder, etnisk bakgrund eller funktionshinder.

Som en ren avkoppling har jag nu fastnat för den gamla jättesåpan Dynastin! En slags ripp-off på Dallas, men om möjligt mycket mer kontrasterande då den absoluta mega-miljardärseliten beblandar sig med "radhusamerikanerna".

I Dynastin regerar Blake Carrington, den oändligt rike oljemagnaten som kan köpa sin fru ett helt rum med blommor bara för att be om ursäkt. Mannen vars inställning är att när det är kris så måste saker och ting kosta ännu mer och vara ännu dyrare för att inte ge sken av att det faktiskt är kris!

Till denna familj kommer den vackra Krystale som gifter sig med Blake. En före detta sekreterare i Carringtons företag. Hon hade tidigare ett förhållande med den givmilde och rakryggade Matthew Blaisdale.

Blaisdale är "radhusmamerikan" och tidigare mycket duktig geolog och rådgivare för Carrington. Den vänskapen bryts dock snabbt när Blake får reda på det tidigare förhållandet mellan Krystale och Matthew. Som om inte det vore nog, har Blaisdales fru befunnit sig på mentalsjukhus i 2 år, som Matthew av ren kärlek bekostat för henne. Han hämtar hem henne igen och de försöker att börja om, det blir dock problematiskt eftersom Blaisdale är hemligt förälskad i Krystale.

Med andra ord är intrigerna rakt igenom komplicerade och det trampas på tår till höger och vänster. Det hade nog flutit på bra, om det inte vore för ormen i paradiset, Blakes dotter Fallon. Hon som är extremt bortskämd, vill ha pengar och har ett stort oidipuskomplex mot sin far. Det är genom Fallon som saker och ting når fel öron, det är genom hennes små giftpilar i bakgrunden som intrigerna hopas sig. Den vackra drygt 20-åriga kvinnan som inte tvekar till att använda sex som ett vapen för att skaffa sig fördelar.

Addera dessutom till Blakes homosexuella son Steven, som Blake skäms för. Han är hemligt förälskad i en man, dock vet alla att han är homosexuell, vilket inte ses med blida ögon, mer än av Matthew. Dock artar det sig inte bättre än att Matthews fru, som suttit inne på mentalsjukhus, tyr sig till Steven då hon förstår att de båda känner sig utanför. Vilket sedan resulterar i att de inleder en kärleksrelation, detta trots att Steven är homosexuell, men söker svaret på om det är fel att vara det.



Said enough? Jag är fast!